På Europaplats (NY)Efter ett par gedigna veckor med fina resultat i både allsvenskan och kvalet till Champions League har MFF nästan säkrat ligaspel i någon Europacup i höst och samtidigt har man nått tredjeplatsen i den allsvenska tabellen, vilken i sin tur betyder kvalspel i Europa nästa år också. Det är mycket kvar av säsongen, men det känns vilsamt för själen efter den jobbiga våren att det nu pekar uppåt igen.
Vändningen (NY)Efter en pigg start och ett logiskt ledningsmål mot Brommapojkarna tappade MFF lite fokus och efter en timmas spel var vi till och med i underläge med 2-1. Då samlade vi ihop oss och visade att vi inte bara fysiskt och formmässigt börjar komma ifatt, utan att vi även börjar återfå den mentala styrkan. MFF vände och vann med 2-3 och det säger något om att truppen mår ganska bra just nu.
Salifou Soumah (NY)I måndags presenterade MFF ett spännande nyförvärv. Salifou Soumah, bördig från Guinea och direkt från azerbadjanska ligan, kommer in i truppen som en mångsidig, vänsterfotad, offensiv spelare och det skall bli intressant att följa 21-åringen framöver. Enligt MFF:s sportsliga ledning är han redo att matcha igång hyfsat omgående.
Otto (NY)Säsongen har svajat hit och dit, men en som varit en positiv konstant och en som har lyckats hålla kursen rakt nästan varenda match är vår unge mittfältsstjärna Otto Rosengren. Senast mot BP krönte han en utmärkt insats med kvitteringsmålet och det känns som att vi alltid kan lita på 22-åringen. Detta får inte bli en jinx, men det är ju väldigt fint att pojken tycks vara oerhört robust och väldigt skadeobenägen. Vilken utveckling Otto har haft det senaste året!
Henrik Rydström (NY)När ett lag som MFF inte har topphäng i tabellen blir kritiken mot tränaren inte nådig. Henrik Rydström har haft ett otacksamt läge där han har haft en till stor del skadad trupp och spelare ur form, men med tålamod och stoicism har han på något sätt lotsat skutan framåt. Det är mycket kvar av säsongen och mycket kan ännu gå fel men det ser ut som att Rydström har hanterat sin första jobbiga svacka på ett förnuftigt sätt. Laguttagningen och bytena mot BP skvallrade om en tränare med självförtroende och fingertoppskänsla och det är just vad MFF behöver i höst.
Tillgänglighet (NY)Det är inte alltid att vi som skriver om Malmö FF är så nöjda med lagets och spelarnas tillgänglighet, men för supportrarna, som inte skall ställa tusen obekväma frågor, är Sverige och allsvenskan fortfarande en ganska idyllisk företeelse där man kan få vara alldeles inpå laget t ex på träningar. En god vän som var på måndagens träning med sin son, som till sin lycka fick autografer och fick ta selfies med bland andra sin store idol Taha Ali, skrev på whatsapp "Det är så fantastiskt med öppenheten och närheten till klubben. Otänkbart för de stora klubbarna runt om i Europa.". Det är en närhet värd att värna.
Sydsvenskans "granskning" av läktarkulturen på Norra Läktaren i Malmö, tycks vara ett ensidigt hafsverk och det är synd när det gäller viktiga frågor som bör diskuteras och lyftas regelbundet. Ett slappt journalistiskt jobb, som har fått mothugg från inte minst kvinnogrupperingar som inte känner igen sig i rapporteringen, tenderar att motverka sitt syfte och det är ju synd, då en läktare fri från rasism, homofobi, våld och misogyni verkligen är något att eftersträva.Som lök på laxen red tidningens chefredaktör och ansvarige utgivare, Jonas Kanje, ut till försvar för granskningen i söndags och då blev det snudd på komik. I en rätt märklig text som bland annat tog upp den synnerligen unika och otäcka situationen som uppstod på Olympia efter dödsmisshandeln inför HIF-Djurgården 2014, kom Kanje in på hur det mer allmänt går till när män pratar fotboll.
Jag citerar: "Jag vet inte hur många konversationer jag har haft med kloka, reflekterande, humanistiskt sinnade män, alltid män, som när de diskuterar sitt lag glömmer sin värdegrund, blottar den inre grottmänniskan och är beredda att säga upp vänskapen och ta till nävarna."
Kanje menar alltså på allvar att vänner och bekanta till honom, som inte håller på samma lag, antingen blir ovänner eller börjar slåss när de snackar fotboll. "Kloka, reflekterande, humanistiska" killar dessutom.
Jag och de flesta jag känner har kompisar som är engagerade supportrar till alla möjliga lag och det är sannerligen inga problem. Man diskuterar, skojar och retas, men har full respekt för att man har olika klubbsympatier. Högst okomplicerat och det är givetvis en självklarhet för alla normala människor att fotbollen vore tämligen ointressant om alla höll på samma gäng.
Svårare tycks det dock vara för chefredaktören och jag ser väl tre möjligheter här:
En är att Kanjes manliga bekantskapskrets består av fotbollshuliganer i fårakläder som bara låtsas vara fina killar men som "tar till nävarna" när fotboll kommer på tal, en är att han är så genuint odräglig när han snackar fotboll att hans bekanta blir vansinniga på honom och vill ”ta till nävarna”, och en är slutligen att Kanje, i sin vilja att skydda SDS "granskning", töjde lite på sanningen för att stärka tidningens case. Det är nog inte så svårt att räkna ut vilket alternativ det handlar om.
Det är lätt genomskådat och som sagt en smula komiskt, men i slutändan är det en viktig debatt som blir lidande av dålig journalistik. Det är synd och skam.
