Säsongen är snart slut (1)
Givetvis en punkt som är svår att peta från förstaplatsen. Det som pågår nu är inte kul, det är bara en transportsträcka mot ett omtag som vi alla suktar efter. Som sista milen på femmilen för en guldtippad längdåkare i skidor som gick in i väggen i mördarbacken efter två mil. Skutan skall lotsas i hamn, men låt oss för fan lägga till snart.
Vi tog en pinne (eller förlorade två) (NY)
Sett till vår statistik borta mot Häcken var en pinne på Bravida i lördags ingen katastrof. Sett till hur monumentalt svaga Häcken har varit i allsvenskan i år och hur vi slarvade bort vår trepoängare i slutminuterna var det kanske rätt illa ändå. I alla fall speglade matchen säsongen på ett bra sätt, där glaset gick från halvfullt till halvtomt och lämnade oss supportrar heltomma. Det är sedelärande och nyttigt för segermätta malmöiter försöker jag tänka, men det är väl mest för att försöka se något lite positivt i denna ökenvandring som är 2025.
Hugo Bolin (NY)
Nej nej, det är inte samma Hugo som 2024, ingen försöker inbilla sig detta, men det är trots allt så att Hugo har ryckt upp sig lite under senhösten och eftersom jag ser honom som en av spelarna med en hög nivå inom sig som kan bli väldigt viktig i ett nybygge är det lugnade att se glimtar av vad han faktiskt kan åstadkomma när omgivning och form åter är som den skall.
Kenan och Adrian (NY)
Ingen skugga över Busuladzic och Skogmar som faktiskt tar chansen och visar sitt växande register denna bistra höst. I takt med att formen har svikit de flesta av vår rutinerade spelare och vår trupp är komiskt skadebenägen, har de unga tu fått en hel del speltid och det skall vi vara glada för. Erfarenheten som Adrian och Kenan samlar på sig i år kan bokstavligen bli guld värd under kommande säsonger, såväl i prisskåpet som i kassakistan.
Spekulationer (NY)
Vi vet ju om att det kommer att hända mycket i vinter. En ny tränare kommer, även om sportchefen försöker spela Allan och framstå som lugnet själv, vet vi att det pågår ett intensivt sökande efter spelare som skall få vårt skadeskjutna slagskepp på rätt köl och i stridsdugligt skick igen. Detta innebär såklart att det finns massor att spekulera kring och det kommer att bli en häftig silly season för MFF-supportrar, då jag inte kan tänka mig annat än att MFF nu kommer att gå all in för att rätta till allt som har gått snett. Hur utfallet blir vete tusan, men vi går en spännande tid till mötes.
Skratta eller gråta? (NY)
Under säsongen har man kunnat trösta sig med vårt fantastiska damlags framfart i sin comeback i damallsvenskan och för denna vinstmaskin var det upplagt för att säkra Europaplatsen i söndags då man mötte serienian Piteå hemma på Stadion. Men nej, inte ens det fick vi glädja oss åt denna eländiga vecka. Sedan kom nyheten att Taha Ali, som kanske var den enda ljusglimten i fiaskomatchen mot Bajen, är skadad och troligen inte kan spela mot Panathinaikos. Det är helt enkelt en jäkla uppförsbacke just nu och man vill ibland gråta, men tack vare galghumor och självdistans lyckas jag och mina MFF-vänner ofta skratta. Bittert och tomt ekande, men ändå. Humorn är ett bra medel för att stå ut i kris och en vacker dag vänder det. 
Så här skrev Henrik Zackrisson förra veckan och jag ser ingen anledning att ändra det den här veckan: "Det var mest klagosång ovan. Under offsideflaggan finns inget att tillägga." Låt oss hoppas på annat ljud i skällan nästa onsdag.
