Adrian Skogmar (NY)Fanns det egentligen nåt att glädja sig över i Mjällbymatchen? Ja, faktiskt. En grej var att Stefano Vecchia gjorde comeback. En ännu mer uppseendeväckande sak var att Adrian Skogmar gjorde ett sensationellt bra inhopp, där listerlänningarna hade väldigt svårt att hitta nåt motmedel mot varken hans fart eller låga tyngdpunkt. Detta följdes upp med en kanske inte lika spektakulär, men ändå bra, 90-minutersinsats mot Halmstad. Och ska vi lita på träningsrapporterna startar Skogmar även mot tjeckerna imorgon.
Trea (NY)Topplatserna är sorgligt långt borta, men i helgen får man ändå säga att vi hade lite flyt med de andra lagens resultat. Eller i alla fall inte missflyt. Därför finner vi just nu Malmö FF parkerade på Europaplats. Fast det är knallhårt – mellan tredje och sjunde lag skiljer två ynka poäng. En riktig rysare väntar alltså de sista tio omgångarna? Tja, kanske det. Men helst inte. Vi får gärna segla ifrån.
Hörnmål (NY)Bara ett spelmål mot ett stabbigt Halmstad. Lite klent? Nej, det tycker jag inte. För det första var detta mål en så snygg och liksom skinande rent utförd upprullning att det känns alltför magert att hela händelseförloppet bara protokollfördes som ett enda mål. Det borde delats ut extramål, bonuspoäng, guldstjärnor, hedersomnämnande, nånting mer. För det andra gjorde vi tre mål på hörna. När hände det sist? Har det ens hänt förut? Jag minns inte. Dessutom inträffade detta utan att den så kompromisslöse huvudspelaren Pontus Jansson ens fanns på plan.
Salifou Soumah-debut (NY)Arbetstillståndet på plats, och debut för vår nye guinean. Han kom in i en rätt saggig period av matchen, där Malmö FF såg lite smådåsiga ut på sin fyramålslednings-kudde och slarvade en del i försvarsspelet. Så Soumah hann inte visa så jättemycket. Men han hade en raid inåt plan som avslutades med ett skott upp på läktaren, han viftade med benet i luften över bollen på ett sätt som signalerade ”jag kan dribbla”, och han såg överraskande spänstig ut i ett par nickdueller. Hursomhelst blir han spännande att följa.
Klappa händer (NY)En reflektion kring ’Bakom kulisserna’-videon från FCK-matchen är att det klappas händer. Inte high fives eller applåder, men såna där tidstypiska hälsningar där armbågsvinkeln är spetsig och kupade händer slås samman i brösthöjd. Pontus Jansson går runt i omklädningsrummet och daskar ihop sin högernäve med alla. Robin Olsen avbryter ett gäng stretchande spelare och gör detsamma. Ola Toivonen möter upp i spelargången för nya handklapp. Efter uppvärmningen står Daniel Andersson nedanför en trappa och erbjuder sin högerhand (lite mer åt low five-sammandaskning här dock). Och så vidare. En tramsig betraktelse, jag vet, och inte något som jag tycker är varken bra eller dåligt. Jag bara noterar att det är mycket av detta.
Enkla, säkra svar (NY)Blir det pandemi är det bara att införa masktvång och utegångsförbud så dör ingen. Är det mycket brottslighet i samhället är det bara att införa längre straff. Spelar ett fotbollslag som tidigare varit ganska bra plötsligt skraltigt och förlorar matcher är det bara att avskeda tränaren. Ja, ni hör. Även om frågan är komplicerad, kanske rentutav mångbottnad, finns det ofta människor som är beredda att avge enkla svar på det mesta. De två första påståendena tänkte jag lämna därhän, vid närmare eftertanke känner jag att de inte riktigt hör hemma här, men vad det gäller det tredje så är jag i grunden positiv till Henrik Rydströms tränargärning. Har noterat att en del exempelvis tycker att han skyller ifrån sig och svamlar, men jag tillhör dem som inte håller med om det (eller snarare, ja, möjligt att han svamlar, men det gör mig isåfall inget, jag har inget emot svammel, det kanske märks) – istället uppfattar jag honom som reflekterande och självironisk på ett oftast ganska sympatiskt vis. Vårarna 2023 och 2024 har vi dessutom spelat en fotboll som varit den bästa sedan ... ja, jag vet inte när. Samtidigt har jag förstås svårt att greppa de senaste månaderna. Jag förstår om han velat skruva på och finjustera den fotboll som väckte uppmärksamhet långt bortom Sveriges gränser, men som i höstas inte visade sig vara särskilt Europaspelskompatibel. Men för mig har det inte alls känts som nån finjustering. Snarare som att han kastat ut alla sina idéer genom fönstret och experimenterat med diametralt motsatta tankar. Så borde han avskedas? För att svara på den frågan tänker jag att man först behöver svar på en massa andra frågor. Som till exempel om han och resten av organisationen fortfarande drar åt samma håll? Om han fortfarande har en tro, en glöd, och är här i själ och hjärta? Om det finns en gemensam övertygelse i gruppen att man kan hamna på rätt köl igen? Och, kanske viktigast av allt, vilket/vem som skulle vara alternativet om Rydström fick gå? För egen del är svaret på alla dessa frågor ’vet inte’. Har inte en aning. Jag inbillar mig att detsamma gäller för alla, eller i alla fall de flesta, andra som inte befinner sig inuti organisationen Malmö FF.
Därför är jag både imponerad av och avundsjuk på alla de som, trots bristande insyn, har tvärsäkra och enkla svar i komplexa spörsmål. Det är bra gjort.
Först och främst, en offsideflagga till mig själv. För två veckor sedan menade jag att den viktigaste Europaomgången var den som då redan spelats mot Riga. Och jo, det tycker jag fortfarande, eftersom det var segern där som säkrade garanterat ligaspel i någon av cuperna nu i höst. Därför tänkte jag mig att jag också skulle försöka betrakta det fortsatta Europaspelet som ren bonus. Detta, det ska erkännas, visade sig emellertid vara en tankefigur som inte var helt lätt att hålla fast vid. Det fanns inte den minsta bonuskänsla över kölhalningen i Köpenhamn.En annan sak som inte är en lika tydlig offsideflagga – snarare nåt som innebär en viss kluvenhet – är försäljningen av Nils Zätterström (som i skrivande stund inte är officiellt bekräftad). Visst, det är fint att ännu en ung spelare säljs utomlands för dyra pengar. Samtidigt: efter några mindre lyckade insatser i våras har ju Nils fått begränsat med speltid, så 2025 har hittills inte inneburit det explosionsartade genombrott vi alla hoppats på. Så egentligen hade jag först velat se honom göra en räcka storstilade matcher i vår tröja, för att sen försvinna. Klassiskt äta-kakan-först-och-sen-sälja-den-dyrt-tänk, således. Men men. Man kan inte få allt. Hoppas det går bra i utlandet för denne rekorderlige yngling.
