För andra matchen i rad får vi se ett Hammarby som startar matchen på hälarna, och för andra matchen i rad så gör detta att man släpper in ett tidigt mål. Mot Halmstad tog det tio minuter och igår tog det endast nio minuter innan Hahn fick plocka ut bollen ur sitt mål. Skillnaden i de två matcherna är att det känns som att vi kom lindrigt undan i gårdagens match, då djurgårdsspelarna var helt överlägsna i spelet och skulle, med lite mer kyla, kunnat ha rullat in ytterligare bollar bakom Hahn.

Djurgården hade bestämt sig för att de skulle stänga Hammarbys centrala spel och det lyckades fullt ut under dessa inledande tjugofem minuterna, eftersom bortalaget vägrade att spela på något annat sätt än som man brukar och då blev uppätna på mitten. Detta ledde till höga bollvinster och ett hemmalag som kom med fart gång efter annan.

Det krävdes dock ett rejält felpass av Oscar Johansson-Schellhas för att Djurgården skall få det utrymme som krävs för att ta ledningen i matchen. Duktige Bo Hegland snöt åt sig Oscars passning och utmanar sedan densamma och kommer förbi. Bollen vidare till Hampus Findell som finurligt klackar den vidare till norrmannen Lien, som mycket enkelt förpassar bollen i mål. Ett väldigt snyggt mål får man ändå säga, även om det gör ont i hammarbyhjärtat.

Hammarby arbetar sig dock in i matchen och börjar, mer och mer, att spela ut bollen på kanterna för att få motståndarna att flytta på sig och därmed minska deras centrala övertag. Det visar sig vara en lyckad melodi för det leder till att man tar kontroll över matchen. Desto längre första halvleken pågår, desto större tryck sätter Hammarby nu på hemmalaget och får dem att stå allt lägre ned på sin egen planhalva.

De stora chanserna vill dock inte infinna sig utan det är mest felriktade skott på distans vi bjuds på från Hammarby sida. Närmast är Victor Lind som drar till i första stolpen från ett läge i dålig vinkel. Vilket drömmål det hade kunnat blivit. Noterbart är att Montader Madjed är riktigt bra under de sista 15 minuterna av halvleken. Halvleken slutar dock 1–0 till Djurgården.

I andra halvleken är det i stort sett spel mot ett mål. Ett allt tröttare hemmalag får svårare och svårare att försvara sig och fortsätter att falla tillbaka mot eget mål. Visst, man sticker upp någon gång, men annars kännetecknas halvleken av ett tungt hammarbytryck. I den 61:a minuten kommer också kvitteringen och det är Oscar Johansson-Schellhas som står för förspelet, och får därmed lite revansch för den svaga passningen vid 0-1. Han hittar, till slut, fram till Nahir Besara i straffområdet och Nahir gör inget misstag utan förpassar bollen enkelt i mål med en yttersida.

Kvitteringen innebär att Djurgården hamnar i ett slags överlevnadsläge, där de gör allt för att försvara sig i ett läge när man tror att de skall försöka återta ledningen. Hemmaspelarna ser dock, som sagt, allt tröttare ut ju längre halvleken pågår, och Honkavara på Djurgårdsbänken börjar bli tvungen att göra byten. Mellan minut 65 och 81 gör utför han hela fem byten och får in Asoro, Okkels, Hien, Ståhl och Marques, där det mest häpnadsväckande är när han ersätter sin centrala forward Lien med mittbacken Leon Hien.

Under samma minuter gör Hammarby ett byte, Victor Lind går ut och Noah Persson kommer in. I slutet av matchen kommer även Oliver Hagen och Adjei in istället för Montader Madjed respektive Oscar Johansson-Schellhas.

Alla dessa byten ändrar inte matchbilden så mycket, även om det förstås blir en massa avbrott, utan det är fortfarande Hammarby som går för att vinna matchen, medan Djurgården verkar vara nöjda med det oavgjorda resultatet. Hammarby skapar tre hyggligt stora chanser, men Perssons avslut från kanten, Besaras skott från straffområdeslinjen och Paulos närskott, efter en tilltrasslad situation, går antingen över eller räddas av Rinne i Djurgårdsmålet.

När slutsignaler ljuder så är det solklart Djurgårdsspelarna som är mest nöjda med det oavgjorda resultatet och de klappar om varandra och ler. Inga leenden kan dock skönjas i bortaspelarnas ansikten, där ansiktsuttrycken, med all tydlighet, visar att laget förlorat två poäng.

Analys och frågetecken

Denna analys gäller endast Hammarby. Analys av Djurgården överlåter jag till deras sida på Svenska Fans.

I efterhand så känns det oerhört frustrerande att vi har givit bort fyra poäng bara för att vi inte är påslagna när matcherna startade. Denna match är dessutom ett derby där alla borde veta hur viktigt det är att gå in med 100% inställning. Detta gör att vi får starta i en uppförsbacke, en uppförsbacke vi sakta jobbar oss uppför utan att orka över krönet och vinna matcherna.

Det går ju inte heller att påstå att Hammarby anno 2026 har någon riktig forcering att komma med i slutet av matcherna. Jag saknar riktig desperation och en plan för att vinna dessa typer av matcher och inte bara mala på och hoppas att det löser sig.

Jag har hört, från supportrar i Västerås, att Kalle Karlsson inte gillar att byta för mycket, men det känns ju nästan som ett dåligt skämt när Paulos Abraham knappt orkar springa och ändå är kvar på plan. Vad sänder det för signaler till Nikola Vasic och Elohim Kabore kan man undra. Inga positiva i alla fall.

För Hammarby har ju klart och tydligt meddelat, på olika sätt, att vi nu har en sådan slagkraftig trupp, att våra ersättare är i stort sett i samma klass som de som startar matcherna. Om det nu är så kan man undra varför vi då inte använder dem i en sådan här match, där en inhoppande Vasic eller Kabore kunnat avgöra matchen inne i motståndarnas box, eller Tekie eller Adjei kunnat hitta fram med en målgivande passning eller ett skott utifrån, som Adjei gjorde mot Halmstad.

Hammarby har, under Kalle Karlsson, startat med sjuka spelare (i svenska cupen) och dessutom chansat med en sliten och halvskadad Paulos Abraham. Detta såg vi inte röken av under Kim Hellberg. Att dessutom vägra göra byten när det är uppenbart att vissa av de som spelar är slitna, sänder, som sagt, inga bra signaler till de som sitter på bänken och är taggade att komma in. Om detta fortsätter så kommer det till slut att skapas ett missnöje i truppen, vilket, med stor sannolikhet, leder till att spelare vill lämna Hammarby. Låt oss alla hoppas att vi inte landar där.

Starten av årets allsvenska känns som en besvikelse och det är inte osannolikt att vi efter kvällens matcher redan ligger sju poäng efter Sirius. Lägg där till ett tuffare program framöver så är det solklart att Hammarby måste växla upp om det skall finnas minsta chans till det där efterlängtade guldet.

Det är sex matcher kvar till sommaruppehållet, varav tre spelas på bortaplan i Göteborg. Lägg till ytterligare ett derby, mot AIK, och hemma mot Västerås och Malmö så är det tydligt att se att det blir svårare framöver.

Men det kanske är med Hammarby som med draken, att den lyfter i motvind. Det skall bli mycket intressant att se om så är fallet.

Forza Bajen!