State of The Game: "United måste bestämma sig för vad man är"

Från november 1986 till sommaren 2013 var Manchester United synonymt med Sir Alex Ferguson.Innan skotten tog över klubben efter Ron Atkinson hade klubben vunnit sju ligatitlar under sin 108-åriga historia. När han lämnade över till David Moyes hade klubben tagit ytterligare 13 ligatitlar och dessutom 25 cupsegrar. Efterföljande managers skulle få enormt stora skor att fylla. Men att klubben skulle falla så hårt som den gjort under de senaste tre säsongerna var det nog få som trodde. Vi snackar med Gustaf Granqvist om klubbens jakt på en ny inriktning för framtiden. 


Under den här säsongen har många profiler från “class of 92” sagt att detta minsann inte är “The United Way”. Detta är inte sättet som er klubb ska spela fotboll. Så, vad är egentligen “The United Way”?
- The United Way är ett utryck som myntades av United egentliga fader, Sir Matt Busby. I ett citat förklaras det med att en av Uniteds viktigaste beståndsdelar är att spela underhållande fotboll. Detta för att den större delen av publiken bestod av arbetarklass och Sir Matt såg ett ansvar I att dessa skulle underhållas när de kom till Old Trafford. Enligt ryktesvägen ska detta ha förklarats för en spelare när denne kom till klubben.

Men det räcker inte där, med att fotbollen ska vara underhållande alltså, även om just känslan av att vi attackerar hela tiden är det viktigaste. Men allra helst ska United anfalla på rätt sätt. De som gärna låser sig vid denna bild förklarar det så som att United ska ha yttrar, överlappande ytterbackar och innermittfältare som vill framåt. Det har det ju däremot tummats på en del genom åren, inte minst Sir Alex som gjorde precis som man ville. Men om man ser tillbaka decennium för decennium, så hittar man framstående yttrar i varje version av det här laget. Från George Best till Gordon Hill, vidare via Strachan till Ryan Giggs. Linjen finns där, men alla managers har hanterat det olika och velat arbeta mer eller mindre tydligt med det

Till slut hamnar man väl i att The United Way egentligen är ”The United state of mind”, vilket är nog så förklarande egentligen.

Måste det finnas en “United way”?. Det är väl ytterst få klubbar som är konsekventa med hur de vill spela fotboll och har gjort så under lång tid? Eller är "United way! ett så starkt inpräntat att man är skyldig klubbens historia att vördna det? Jag tänker annars att det är en delikat balansgång mellan att man ska hedra och förvalta klubbensarv och att man ska våga blicka framåt och bryta ny mark. Fotbollen och fotbollsvärlden utvecklas konstant och jag ser för många klubbar agera desperat för att komma tillbaka till den nivå de så naturligt hört hemma på tidigare.
- Historien är jätteviktig, oavsett vad det handlar om. För vår del handlar Manchester United lika mycket om katastrofen i München som Sir Alex sista säsong. Det är en mentalitet som klubben byggt upp och sålt in till såväl gamla som nya supportrar. Precis som Evra gjorde när han var i klubben, så förväntas man som United-supporter ha koll på vad det är som gjort den här klubben till vad den är. Och då ser man att det inte handlar om några räkmackor från höger och vänster. Det gör det lättare att hantera kritik om att man bara håller på ett vinnarlag, vilket man oftast fått höra. Men framförallt gör det att man ”känner” ännu mer för varje seger, varje framgång. Varje titel när sådant var på tapeten för oss.

Visst! Det sätter vissa käppar i både ett och annat hjul för folk som kommer till klubben och representerar något annat. Och det är väl precis det vägvalet den här klubben står inför just nu; hänga kvar vid det vi supportrar älskar eller gå helt kommersiellt. Problemet för de som gapar om att värva stort, fixa snabbt och bli City, är att vår historia och vår historiska mentalitet lett till framgång. Och den framgången är väldigt färsk. Jag vill inte vara den som kastar sten i några glashus; vi är inte bättre än någon annan nyrik klubb just nu. Däremot hävdar jag att vi som klubb har något annat, något stort, som vi borde luta oss emot istället. Hade vi gjort det, dvs värvat såväl tränare som spelare efter vår historiskt förankrade filosofi, så hade de här sämre åren känts betydligt lättare. Nu sminkar vi bara en gris som inte hör hemma på Old Trafford överhuvudtaget. 


Allt pekar åt Mourinho i Manchester United - om man får tro engelsk media.

Det senaste året har ni flitigt kopplats ihop med José Mourinho och ryktena har  intensifierats de senaste veckorna. Men om Louis van Gaals fotbollsfilosofi rimmar illa med vad fansen förväntar sig, hur ska då Mourinhos parkera-bussen- och säkerhetsfotboll tas emot?
- Det är här kruxet kommer in. Så länge vi inte vinner någonting och spelar tråkig fotboll, ja då är det lätt att peka finger. Och visst att Sir Alex inte alltid bjöd upp under sina år, i Europa inte minst. Men den generella bilden av den fotbollen vi spelade var ändå att vi ville framåt, vi skulle avgöra. Men vad som händer om vi de facto vinner titlar samtidigt som vi inte spelar roligare än idag, har jag faktiskt ingen aning om.

Personligen skulle jag säkert glädjas åt titlarna men däremot inte vara lika benägen att titta varje gång, vilket kan låta förmätet. Men om man, i sin idiotiska mentalitet och svenskhet, ändå vill hävda att man personifierar sig själv med en klubb så ska den klubben också stå för det man själv känner. Ett tråkigt United är in det United jag älskar och inte den klubben som jag känner mig som ett med. Alla vi supportrar har ju någon form av kärleksrelation till våra klubbar. Och som i vilken kärleksrelation som helst så finns det brister som syns mer eller mindre tydligt, mer eller mindre ofta. Beroende på dess frekvens och synlighet så agerar man olika. 

Jag skulle troligtvis bli en sur gubbe som satt och nickade nöjt när någon lyfte bucklan men samtidigt sitta och prata om att det var bättre förr.


Den 2 februari berättade City vad alla redan visste: Guardiola tar över klubben efter Pellegrino.

Tror du att klubben känner press från fansen att att plocka in ett stort namn nu då City landat Guardiola?
- Jag tror att man hoppades på att Guardiola skulle vilja komma till United och inte City, vilket säger någonting om vad supportrar tror om sina klubbar. United-supportrar har en tendens att tjata om att vi är störst i alla möjliga sammanhang. Men den enda positionen vi är störst på är den marknadsmässiga och den historiska i England. Vad klubben känner går inte att avgöra just nu. Det finns ingen logik i de beslut man tar och än mindre i de man inte tar. Det United som höll linje och som vägrade släppa den, hade varken anställt Moyes eller van Gaal utan garantier om att man skulle följa deras syn på fotbollen. 

Det finns väl i ärlighetens namn alldeles för få stora tränarnamn i Europa just nu för att man ska känna att just ”storheten” i namnet är en parameter att gå på. Jag hoppas att man nånstans har nyktrat till och väljer nästa tränare utefter den fotbollen man vill spela snarare än vilka titlar han vunnit någon gång. Det känns faktiskt helt oväsentligt.

Vilken väg önskar du att klubben tar? Om det inte blir Mourinho, har du någon tränare du skulle önska till klubben? Det funkade uppenbarligen inte alls under David Moyes och satsningen på van Gaal var knappast långsiktig med tanke på hans ålder. Ni är den mest framgångsrika klubben under Premier League-eran och den misstänker jag stressar fram besluten. Titlar måste komma för att blidka fans och fortsätta bygga en stor fanbase. Jag har av någon anledning svårt att se att fansen skulle nöja sig med en sådan som De Boer som tränare?
- Problemet när man tror att vi inte får fler fans för tillfället är att man stirrar sig blind på hur västvärldens kids väljer lag. Jag tror att den marknad som är störst nu, den asiatiska, handlar mer om vilka namn och hur mycket man syns. Och i det hänseendet lär det inte bli någon torka på nya supportrar den närmsta tiden. Det United inte gör bra på en fotbollsplan just nu, gör man förbannat bra i den marknadsekonomiska verklighet vi lever i. Den senaste ekonomiska rapporten visade att vi med största sannolikhet kommer slå rekord som kändes helt omänskliga för tio år sedan, vilket också säger någonting om var vårt fokus som klubb ligger.

Jag har svårt att önska namn. På riktigt hade jag hellre sett en Eddie Howe-typ, en ung och ambitiös tränare som litade till sin filosofi. Men ser jag till de tränare som kanske ligger mer i paritet nivåmässigt med United, så blir valet väldigt, väldigt svårt. Ancelloti hade varit mer ”rätt” än Mourinho, Simeone hade känts mer ”spännande” än Mourinho. Men hur man än vänder och vrider på det, helt utan något fotbollshjärta inkopplat, så blir Mourinho den naturliga lösningen. Men innan Klopp tog sina sköna uppsyn och ärliga still till Merseyside, så hade jag gärna sett honom hos oss.


Louis van Gaal fick se United förlora ännu en match i helgen.

Vilka problem ser du med van Gaals ledarskap och spelfilosofi? Ibland blixtrar ni ju till, men oftast ser ni ut som det mest överbetalda  och fantasilösa mittenlaget någonsin?
- Oj, det finns så många problem att jag inte har orken att rada upp alla. Men det största och överlägset mest tydliga är hans ego. Holländare har ju en tendens att tro orimligt mycket på sin egen förmåga och van Gaal är inget undantag. Känslan man får som supporter är att han vet precis hur hans fotboll ska spelas, vilket ju är beundransvärt. Däremot klaffar den bilden inte alls med varken Manchester United, den engelska fotbollen eller den spelartrupp han förfogar över. Och just det faktum att han verkar helt oförmögen att ändra sig, att faktiskt anpassa sig, det ser jag som det största problemet. I många fall ser det på riktigt ut som att hans idé kväver kreativiteten hos många spelare. Det är det mest plågsamma man kan uppleva som supporter. Att spelare som skulle kunna bära oss inte tillåts göra det p g a någon galnings filosofi. 



Di Marias tid i Manchester United blev allt annat än lyckad.

Ni har, enligt transfermarkt, nettospenderat 250 miljoner pund de senaste fem åren och samtidigt sålt för cirka 130 miljoner pund. Ni har sålt Welbeck, van Persie, Chicharito och skickat iväg James Wilson utan att ersätta dem ordentligt. Vem är det som sköter er scouting och era transferaffärer egentligen? Alla citat från Di Maria efter han lämnade känns ju märkliga, att han inte ens ville flytta till klubben. Varför köpa en spelare som absolut inte vill vara hos er?
- Den här klubben sköts och styrs till mesta del av den marknadsekonomiska världen vi lever i. Uniteds skepp i den världen styrs av Ed Woodward som verkar vara en mycket begåvad ekonom, men precis lika usel fotbollskännare. Karln kan inte fotboll, det är ett faktum. Men har lyckades ta sig till den här tjänsten genom att placeras i klubben av Glazers och sedan avancera sakta men säkert genom hierarkin. Han är Glazers personifierad på såväl läktaren som vid sidan av och gör allting för att göra amerikanarna nöjda.

Så alla beslut som tas, alla spelare som värvas, går igenom honom. Därför värvades Di Maria, därför värvades Falcao. Det var Woodwards sätt att visa att han var villig att spendera pengar för att supportrarna skulle vara glada. Det rent fotbollsmässiga kommer i andra hand i såna lägen. Scoutingverksamheten och den generella fotbollsledningen försvann redan till stor del under Moyes. Det var hans beslut att ta med sig en massa folk från Everton, vilket gjorde att ett gäng viktiga personer blev av med sina jobb. Nu har även vår chef för ungdomslagen, Derek Langley sagt upp sig vilket inte direkt banar för en ljusnande framtid.

Ni åkte ur Champions League trots en relativt lätt grupp och ni befinner er, när detta skrivs, sex poäng och 11 mål från fjärdeplatsen. Samtidigt har ni ganska lätt lottning i både Europa League och FA-cupen som väntar under februari månad. Vilken väg kommer klubben att gå? Finns det kapacitet att satsa på alla fronter eller skulle du önska att klubben prioriterade?
- Fram tills idag, lördag efter torsken mot Sunderland, så hade jag sagt att ligan var det enda som betydde någonting. Nu kan jag se viss mening med att lägga kraft på Europa League eftersom det är någon form av biljett in i Champions League.

Men i ärlighetens namn så blir all framgång på planen bara en konstgjord andning just nu. Det enda den här klubben borde fokusera på är att presentera vad man de facto vill åstadkomma, med vilken typ av fotboll och med vilken tränare. Att vara med Champions League nästa år är jätteviktigt rent ekonomiskt. Men som supporter ser jag hellre ett lag som utvecklas till någonting jag kan identifiera mig med, än ytterligare ett år med misslyckat gruppspel i Champions League.

Ni redovisade nyligen ett fantastiskt bra resultat som visar att ni i alla fall ekonomiskt är en väldigt välmående klubb. Ed Woodward hintade också om att det kommer att spenderas stort i sommar. Hur ser du på det? Är spendera stort rätt väg att gå? Eller är så kallad signalpolitik så pass viktigt för att visa att ni fortfarande är att räkna med? Vad ser du för behov och realistiska nyförvärv? Risken är ju att ni inte längre är “Top dog” och kan välja bland de allra bästa längre
- Som du säkert förstått är ju att jag inte tror på det här snabba fixandet. Det har vi försökt med i två år utan att nå några som helst godkända resultat, i alla fall inte i paritet med spenderade kronor. United måste bestämma sig för vad man är, vilka man vill bli och sedan börja jobba utifrån det. Om svaren är att bli den kommersiellt starkaste klubben i världen och att varje år köpa stort för att nå framgång på kort sikt och ge fan i allt vad akademi etc heter, ja då är det svaret. Men då kommer man också tappa väldigt många av sina gamla supportrar och inte minst sälja ut sin identitet.

Avslutningsvis: när du i maj ska summera säsongen i en Twitterstatus - vad skriver du då?
- Vi fick i alla fall en ny chipssponsor i Malaysia.