Omgång 2 bjöd oss på underhållning – mål, dramatik och matcher som svängde in i det sista. Vissa lag tog ett stort steg mot avancemang, andra satte sig i riktigt jobbiga lägen. Precis som det ska vara i Svenska Cupen.
Men i skuggan av allt detta, och samtidigt som poliser tog över läktarna på vissa matcher, hamnade ännu en sak i fokus: domarnivån. Nivån på vissa domare är verkligen under all kritik. Det handlar inte om små marginaler utan om avgörande beslut – felbedömda straffar, tveksamma röda kort , tveksamma mål och grova tacklingar som inte bestraffas.
Dessutom syns en rädsla att döma mot större lag, och det är oroande. När sådant börjar märkas påverkar det förtroendet för matcherna.
När matcher i stället för spel avgörs av domslut flyttas fokus från fotbollen. Det är inte hållbart. Svensk fotboll förtjänar bättre domare ! 
Lagen som imponerade denna omgången är så många ,att skriva om alla hade varit en hel artikel i sig. Men om vi ska koka ner det och nämna några så måste Häcken, Mjällby och Sirius stå överst i att hyllas.
Mjällby imponerar stort. De ser långa stunder ut som att de har det svårt, men så blinkar man och plötsligt står det 2–0 – och det känns som att matchen hamnade exakt där de ville ha den.
Det var precis det Örgryte fick uppleva. ÖIS gör faktiskt en bra match och står upp, men MAIF vinner på ett så imponerande men ändå “enkelt” sätt. Det slutar 3–0, och känslan är att Mjällby har full kontroll på hur de vill vinna sina matcher. Avancemanget är nog i praktiken säkrat.
Häcken hade sin tidiga gruppfinal mot Västerås och efter 4–1 kan man säga det rakt ut: Häcken har svart bälte i att spela Svenska Cupen. De ser ut som ett lag som vet exakt när de ska trycka gasen i botten och när de ska hålla i matchen. Den typen av seger i ett så tidigt “nyckelmöte” säger mycket.
Sirius då – wow. De malde ner Helsingborg och offensiven var riktigt imponerande. Skåningarna ska vara nöjda att det “bara” blev 4–1, för hade Engelmarks lag kört med högsta växeln hela matchen vågar man knappt tänka på vad det kunde slutat. Sirius såg hungriga ut, de skapade lägen hela tiden och det var faktiskt roligt att se.
Sen har vi några lag som måste nämnas i korta drag. Brommapojkarna visar att de har något fint på gång och imponerar stort i 4–1-vinsten mot Falkenberg. Det finns fart, idéer och energi i deras spel.
Djurgården får också nämnas: 8–0 mot Skövde. Ett lag som gick ut på banan och fick direkt direktiv från publiken – “full fart framåt” ropades från minut ett, och det var exakt det Djurgården levererade. Djurgårdsfansen kan inte klaga efter det de fick se.
Och så Östersund. De fortsätter plocka poäng mot allsvenska lag. Den här gången tar man en pinne mot Degerfors, 1–1, och det är ett sånt resultat som bygger hopp. De är svåra att bryta ner och de ger sig inte.
Dessutom måste vi kort berömma GAIS, som visar karaktär. Trots ett tidigt underläge hittar man en väg tillbaka och vänder matchen från 0–2 till 3–2 på bortaplan mot ett klurigt Sandviken. Ett Sandviken som ser riktigt spännande ut under sin nya tränare Baran Coskun. Dock ska man tacka domaren för var det verkligen mål 3-2 målet ? Hmmm…
Går vi över till sämre prestationer så börjar vi med Brage. De spelar bra och klokt, har 0–0 i paus mot Öster, och sen i andra halvlek undrar man vad som hände. Det slutar 1–4. Att tappa så på 45 minuter är verkligen dåligt, oavsett motstånd.
Helsingborg igen… och man undrar hur oroliga fansen ska vara. Det var snack om ett “upphypat HIF” med sin nye skotske tränare, men efter 1–8 på två matcher och utan något konkret att ta med från spelet känns det tungt. Tränaren säger själv att cupen är oviktig, men just nu ser det mörkt ut.
Och tittar vi några mil bort hittar vi ännu ett Skånelag: Landskrona BoIS. De har sett svaga ut över de här två matcherna: 0–5 efter två matcher. Visst, man möter två väldigt bra motståndare, men mot Norrköping såg det väldigt idélöst ut. Framåt hotar man knappt alls, och man undrar hur de ska få ordning på offensiven.
OMGÅNGENS ELVA
Nu lämnar vi lagen och går över till spelarna. Vem klev fram och tog en plats i omgångens elva? Vem var så nära att det blev bänken? Och vilka tre spelare var svagast efter omgång 2?
Vi inleder elvan med målvaktspositionen. Målvakten som förtjänar att vakta kassen är Sundsvalls Jonas Olsson.
Visst, Sundsvall åker på en ny förlust. Men Jonas stack verkligen ut. Han fick över 14 skott emot sig och gjorde räddningar av alla sorter. Vanliga räddningar, benparader, reflexräddningar på nära håll – och flera gånger kom han ut och “utrustade”, alltså rensade bort bollar när det höll på att bli farligt.
Det kändes ärligt talat som att han ensam höll Sundsvall kvar i matchen. Han var dessutom sekunder från att fixa en pinne på egen hand. Men på övertid blåser domaren en straff som inte känns helt rätt, och med matchens sista spark sätter Zeneli den. Kliniskt. Där “rånas” Olsson på att få hålla nollan.
Att resa sig mentalt efter förra helgens mardröm, 0–6 i bakhuvudet, och ändå prestera så här – det är starkt.
Låt oss snacka mittbacksparet. Där landar vi i Östersunds Ali Suljić och Halmstads Pascal Gregor.
Vi börjar med Suljić. I en ganska tillknäppt match hade han mycket att göra. Att hålla koll på både en giftig Vukojević och Rafferty är inte enkelt, men Suljić var riktigt bra. Han räddar dessutom poängen med ett livsviktigt ingripande i slutet när Degerfors är nära att avgöra.
Utöver försvarsspelet visar han också fina passningar och bra teknik. Han bjöd till och med publiken på en och annan piruett fint – en mittback som såg ut att ha kul på planen.
Sen Pascal Gregor. Halmstad håller nollan och hans panna ser till att de får med sig alla tre poängen. En mittback som gör det enkelt, vinner sina dueller och avgör på en fast situation. Mer behövs inte.
På vänsterbacken hittar vi återigen Mjällbys Elliot Stroud. Han spelar överallt på vänsterkanten och får frihet att kliva in centralt i perioder. Mot Örgryte är han helt överlägsen och bjuder på inte en, inte två – utan tre assist. Han driver spelet, fyller på i varje anfall och är ständigt ett hot.
På högerbacken tar vi AIK:s Charlie Pavey. Ynglingen som vikarierar för skadade förstavalet Mads Thychosen – och som han gör det. Mot Oddevold, som ändå står upp bra, är det Pavey som ordnar ledningsmålet.
Han löper på en långboll, vinner duellen mot mittbacken och slår inlägget som gör att Mujanic kan sätta 1–0. Förutom assisten är han pigg hela matchen – offensivt och nästan felfri defensivt.
På mitten hittar vi Östers Filip Olsson och Hammarbys Nahir Besara.
Filip Olsson bjöd på en andra halvlek han sent kommer glömma. Han inleder med att göra sina första tävlingsmål, och det är inte vilka som helst. Ett rent hattrick inom loppet av nio minuter. En prestation som ser till att hans lag får med sig alla tre poängen och som blir ett riktigt genombrott för Filip.
Bredvid honom hittar vi Hammarbys Besara. Tillbaka på Behrn Arena inför sina gamla fans – och trots att Örebro bjöd upp till kamp gjorde den fantastiske Besara tre mål och hann dessutom med en assist under sina 90 minuter.
Bud på mer fanns också, bland annat ett skott i ribban och ett i sidonätet. En prestation värd att buga för – wow, vilken poängmaskin.
Framför dem hittar vi Häckens Adrian Svanbäck. Han används som en skuggande anfallare mot Västerås i stora delar av matchen – och gör det till ett rent helvete för motståndet.
Med sina två mål ser han till att Häcken tar en enkel seger. Det som imponerar mest är farten och spelförståelsen. Han hittar ytor, dyker upp i rätt position och är hela tiden spelbar.
Frågan är hur många mål det blir i år. Häcken har verkligen en spännande spelare i offensiven i Adrian.
Nu till kanterna. På varsin sida hittar vi Sandvikens Victor Backman och Sirius Isak Bjerkebo.
Sirius hade lekstuga, och deras vänsterkant var riktigt imponerande – mycket tack vare Isak. Han gjorde lite vad han ville. Han står för tre assist, och det kunde faktiskt varit fler om avsluten från lagkamraterna varit mer kliniska på alla lägen han spelade fram. Han fick nöja sig med tre. Helsingborgs ytterback Buten hatade nog varje minut när han hamnade en mot en mot Bjerkebo.
När det gäller Backman så var han otroligt fin på sin kant. Dominerade och hade övertag stora delar av matchen. Han bidrog till båda målen genom att assistera nyförvärven i Sandvikens anfallslinje.
En stark insats mot allsvenska GAIS, som senare hittade bättre i matchen och lyckades få bort honom ur spelet. Men trots förlusten måste Backman berömmas.
På topp avslutar vi med Sirius Robbie Ure – och vilken match han hade.
Han står för två mål, och med lite mer kyla och fokus kunde det lätt blivit ett eller två till. Två mål fick det bli, men prestationen var riktigt stark.
Han är bra i presspelet, stark i det felvända spelet och hans huvudspel är ett ständigt hot. En nia som jobbar för laget och samtidigt levererar mål – väldigt nyttig för Sirius.
Sirius har blivit mästare på att hitta anfallstalanger. Är Ure nästa stora försäljning? Vem vet.
Det fanns många spelare som knackade på dörren till elvan, men vi har bara elva platser. Fem spelare som hamnar på bänken och som lätt hade kunnat ta en plats är följande:
Först Brommapojkarnas David Isso. 18-åringen byts in i minut 74 vid ställningen 1–1. På bara några minuter gör han 2–1 och 3–1. Ett inhopp som är riktigt imponerande och som gör att BP både vinner matchen och blandar sig i snacket om avancemang.
En till talang som måste nämnas är AIK:s Kevin Filling. Han kommer in och ger AIK ny energi. Efter bytet får laget mer tyngd i anfallsspelet – och han får dessutom göra mål. Hans 2–0-mål dödar matchen. En insats som säkert ger huvudbry för tränaren: ska talangen starta den sista, viktiga matchen?
Nästq lirare som vi måste nämna är Häckens Silas Andersen Den defensiva mittfältaren visar med sina prestationer att han behärskar alla roller i den centrala linjen.
Han bryter bollar, vinner dueller och ligger rätt i position hela tiden. Med enkla och smarta passningar flyttar han upp laget och ger balans i spelet. Förra matchen visade han att han kan göra mål – i den här omgången visade han att han kan assistera. Det är en spelare som både städar, bygger och bidrar framåt.
Hammarbys Kabore får också en plats som ersättare efter en pigg insats mot Örebro. Han gav försvaret mycket att fundera på med sin fart och sina löpningar bakom backlinjen. Han gör två mål, ser alert och spelsugen ut och hotar varje gång han får bollen. Byts ut runt minut 60, men hinner ändå sätta tydligt avtryck. En stark och effektiv insats.
Sista spelaren på bänken är Elfsborgs Zeneli. Elfsborg möter ett motiverat Sundsvall med en målvakt som storspelar. I 90+1 får Elfsborg straff. Zeneli kliver fram och sätter den kyligt. Tre viktiga poäng – och nerver av stål.
Efter all positivitet går vi över till tre prestationer som överlag stack ut negativt.
Den som kommer lindrigast undan men ändå förtjänar sin del av besvikelsen är Oddevolds Hugo Engström. Vid ställningen 0–1 runt minut 60 får han bokstavligen bollen serverad framför mål. Nästan tom kasse – och han lyckas pricka stolpen. Hur lyckas du missa det där, Hugo?
Och det blir ännu värre av vad som händer direkt efter. I anfallet efter, eller egentligen direkt efter missarna, kontrar AIK in 2–0 och dödar matchen. Man sitter bara och undrar: vad hade hänt om Oddevold gjort 1–1 där? För just i den perioden såg de faktiskt riktigt bra ut.
Nästa besvikelse… vi kanske är hårda, men Trelleborgs målvakt Nils Arvidsson hamnar här. Ja, han möter allsvenskt motstånd, skillnaden är stor och nerver kan såklart spela in för 22-åringen.
Men misstagen var på en nivå som sänker laget. Han släpper in ett mål direkt på en hörna – och dessutom tappar han boll på ett sätt som bara inte får hända. Det är sånt som gör att man hamnar i fel bok i våra anteckningar. Tyvärr underkänt.
Och så till spelaren som bokstavligen kostade sitt lag chansen till skräll: Karlstads Elliot Nilsson King. Karlstad var, utan att överdriva, riktigt farliga första 30 minuterna. Malmö darrade flera gånger när Karlstad ställde om och det fanns bud på något.
Men sen händer det. I en löpduell med Erik Botheim river han ner Malmös anfallare. Domaren ser det som en sista man-situation och det blir rött direkt. Efter den utvisningen gör Malmö både 1–0 och 2–0 och matchen dör helt. Korkat, onödigt – och ett beslut som kan ha kostat Karlstad deras stora cupskräll.
Det var allt för den här gången. Nästa tisdag kör vi samma upplägg för omgång 3
Skriv gärna i kommentarerna: hade vi rätt eller fel? Saknas någon spelare eller något lag? Vem tycker du ska in i elvan – och vem borde ha stått på pallen för sina sämre prestationer?
