England
2010-09-27 09:00
The Notebook: Mastery
I helgen duggade skrällarna tätt, de så kallade "storlagen" åkte på poängtapp och världen kändes lite upp- och nervänd för ett tag. Men "storlagen" kommer inte sjunka ihop och gråta för detta. De är mästarlag. De vet att framgång kommer genom hårt arbete och kontinuitet. De jobbar långsiktigt.
Oscar Öberg
I veckan läste jag en bok som heter Mastery, en kort men ack så intressant bok skriven av George Leonard. Den handlar om vägen till att bli en mästare.
Enligt författaren är inte mästarens väg någon spikrak kurva uppåt, så funkar inte världen. För varje litet framsteg i mästarens utveckling kommer en period där inga framsteg sker, en period där vi människor har lätt att ge upp de koncept som vi till en början tyckte var sunda.
Hur kan man då applicera detta tankemönster på fotboll? Mycket enkelt. De lag som vägrar att ge upp ett koncept bara för att fans och media kritiserar dem är lag som oftast lyckas lite bättre, de skapar kontinuitet som i sin tur ger trygghet och framgång.
Visst måste man byta taktik/spelare lite då och då men man behöver inte vara något snille för att inse att organisationer mår bra av trygghet och tydliga riktlinjer. I fotbollens värld finns det dock tyvärr inte alltid tid att vara långsiktig.
Men är man långsiktig så lönar det sig. Chelseas kärna består av spelare som är mästare, laget Chelsea är ett mästarlag för att mästarna valt att inte att byta klubb vid första motgång. En liten motgång leder dessutom inte till att deras taktik helt och hållet skrotas.
En förlust mot Man City ändrar därför inte det faktum att Chelsea förmodligen kommer vinna Premier League i år. Det är mitt tips och nej, det är inte särskilt vågat. Och förmodligen kommer United och Arsenal sluta på platserna två och tre. De har på samma sätt som Chelsea jobbat med en kärngrupp och spelfilosofi under en längre period, det är två lag som har en klar spelplan, de är två lag som kommer hålla i det långa loppet.
Premier League är ett maraton sägs det och jag kan inte annat är hålla med.
I Man City finns mästare men City är inget mästarlag. Än. Men det hindrar inte laget från att lite då och då visa upp en högstanivå som är imponerande.
Om truppen får vara hyfsat intakt ett par år, får chansen att smälta ihop till ett mästarlag, finns det ingen tvekan om att det kan bli ett lag som blandar sig in i guldstriden. Än så länge är det dock bara en vacker dröm.
Den mysko stryktipsraden: Ödmjukt kan jag erkänna att jag kanske inte hade fått 13 rätt på helgens stryktips, en del matcher slutade med ett matchresultat som till viss del överraskade mig.
Att Man City skulle ta Chelsea var i och för sig inte helt oväntat. Att Man United skulle kryssa mot Bolton fanns på kartan, Pools tappade poäng mot Sunderland likaså.
Däremot var det lite överraskande att Spurs skulle åka på däng mot laget som man inte trodde kunde vinna, dvs West Ham. Och när West Brom sedan plockade ner Arsenal på Emirates så började man undra om första april senarelagts detta år till den 24:e september istället, det kändes som vi bjöds på ett enda stort practical joke.
Men det är väl lite därför vi älskar Premier League?
Helgens spelare: Manuel ”väggen” Almunia….nääää, där skojade jag till det lite.
Jag gillade verkligen Chris Brunts insats mot Arsenal, nordirländaren som förra säsongen var en nyckelspelare då West Broms tog skuttet upp till Premier League.
En missad straff hade kunnat sänka större spelare men Brunt lyfte sig efter straffmissen i slutet av första halvlek, han klackassisterade fram Jara till 2-0 och spelade sedan även fram Jerome Thomas till 3-0.
Helt enkelt en matchavgörande insats av en spelare som är tänkt att vara just en man som avgör matcher.
Helgens sneakattack: Tidigt i matchen mellan Liverpool-Sunderland så uppstod en rätt annorlunda situation. Sunderlands Michael Turner klackade bollen bakåt mot målisen Simone Mignolet i tron om att Mignolet skulle ta frisparken.
Det skulle han inte ha gjort.
För som en sneaky ninja så dök Fernando Torres upp, drev bollen mot mål och passade sedan Kuyt som gjorde 1-0 och årets sneakattack var ett faktum. Steve Bruce var inte glad. Förståeligt.
Huruvida Torres agerande var moraliskt korrekt går att ifrågasätta men det är en annan diskussion som skulle ta alltför mycket kraft av mig.
Citat: "I get 'Fat Head' at Liverpool, 'the Elephant Man' at Man City and 'Mr Potato Head' at West Brom. Is there something wrong with my head or something?" Steve Bruce inför matchen mellan Pool-Sunderland avdelning “jo, det verkar finnas en röd tråd här”.
Enligt författaren är inte mästarens väg någon spikrak kurva uppåt, så funkar inte världen. För varje litet framsteg i mästarens utveckling kommer en period där inga framsteg sker, en period där vi människor har lätt att ge upp de koncept som vi till en början tyckte var sunda.
Hur kan man då applicera detta tankemönster på fotboll? Mycket enkelt. De lag som vägrar att ge upp ett koncept bara för att fans och media kritiserar dem är lag som oftast lyckas lite bättre, de skapar kontinuitet som i sin tur ger trygghet och framgång.
Visst måste man byta taktik/spelare lite då och då men man behöver inte vara något snille för att inse att organisationer mår bra av trygghet och tydliga riktlinjer. I fotbollens värld finns det dock tyvärr inte alltid tid att vara långsiktig.
Men är man långsiktig så lönar det sig. Chelseas kärna består av spelare som är mästare, laget Chelsea är ett mästarlag för att mästarna valt att inte att byta klubb vid första motgång. En liten motgång leder dessutom inte till att deras taktik helt och hållet skrotas.
En förlust mot Man City ändrar därför inte det faktum att Chelsea förmodligen kommer vinna Premier League i år. Det är mitt tips och nej, det är inte särskilt vågat. Och förmodligen kommer United och Arsenal sluta på platserna två och tre. De har på samma sätt som Chelsea jobbat med en kärngrupp och spelfilosofi under en längre period, det är två lag som har en klar spelplan, de är två lag som kommer hålla i det långa loppet.
Premier League är ett maraton sägs det och jag kan inte annat är hålla med.
I Man City finns mästare men City är inget mästarlag. Än. Men det hindrar inte laget från att lite då och då visa upp en högstanivå som är imponerande.
Om truppen får vara hyfsat intakt ett par år, får chansen att smälta ihop till ett mästarlag, finns det ingen tvekan om att det kan bli ett lag som blandar sig in i guldstriden. Än så länge är det dock bara en vacker dröm.
Den mysko stryktipsraden: Ödmjukt kan jag erkänna att jag kanske inte hade fått 13 rätt på helgens stryktips, en del matcher slutade med ett matchresultat som till viss del överraskade mig.
Att Man City skulle ta Chelsea var i och för sig inte helt oväntat. Att Man United skulle kryssa mot Bolton fanns på kartan, Pools tappade poäng mot Sunderland likaså.
Däremot var det lite överraskande att Spurs skulle åka på däng mot laget som man inte trodde kunde vinna, dvs West Ham. Och när West Brom sedan plockade ner Arsenal på Emirates så började man undra om första april senarelagts detta år till den 24:e september istället, det kändes som vi bjöds på ett enda stort practical joke.
Men det är väl lite därför vi älskar Premier League?
Helgens spelare: Manuel ”väggen” Almunia….nääää, där skojade jag till det lite.
Jag gillade verkligen Chris Brunts insats mot Arsenal, nordirländaren som förra säsongen var en nyckelspelare då West Broms tog skuttet upp till Premier League.
En missad straff hade kunnat sänka större spelare men Brunt lyfte sig efter straffmissen i slutet av första halvlek, han klackassisterade fram Jara till 2-0 och spelade sedan även fram Jerome Thomas till 3-0.
Helt enkelt en matchavgörande insats av en spelare som är tänkt att vara just en man som avgör matcher.
Helgens sneakattack: Tidigt i matchen mellan Liverpool-Sunderland så uppstod en rätt annorlunda situation. Sunderlands Michael Turner klackade bollen bakåt mot målisen Simone Mignolet i tron om att Mignolet skulle ta frisparken.
Det skulle han inte ha gjort.
För som en sneaky ninja så dök Fernando Torres upp, drev bollen mot mål och passade sedan Kuyt som gjorde 1-0 och årets sneakattack var ett faktum. Steve Bruce var inte glad. Förståeligt.
Huruvida Torres agerande var moraliskt korrekt går att ifrågasätta men det är en annan diskussion som skulle ta alltför mycket kraft av mig.
Citat: "I get 'Fat Head' at Liverpool, 'the Elephant Man' at Man City and 'Mr Potato Head' at West Brom. Is there something wrong with my head or something?" Steve Bruce inför matchen mellan Pool-Sunderland avdelning “jo, det verkar finnas en röd tråd här”.
