England
2010-12-06 13:30
The Notebook: The chosen one
Klas Östergren skrev en gång - i sin rätt underhållande roman "Gentlemen" - att "All konst är egentligen museal, utom musiken". Inte helt sant. Han glömde nämligen att addera "sporten" eller mer specifikt "fotbollen" eller ännu mer specifikt "den engelska fotbollen". För er som bevittnade kampen mellan Arsenal-Fulham i lördags, bänkade i soffan, fåtöljen eller någon annan dylik möbel, fick skåda konst, lika vacker som en Picasso-tavla om än väldigt annorlunda.
Oscar Öberg
2 kommentarer
Samir Nasri lyckades avgöra matchen genom inte bara ett, utan två väldigt fina mål. Efter matchen var hans namn på allas läppar.
"I think Nasri was the difference between the two sides," sa Mark Hughes. "Nasri is an unbelievable player - a world-class player," sa Diomansy Kamara.
Arsene Wenger, mannen som såg till att Nasri tog sitt pick och pack från Marseille och drog till London, hade efter matchen sin egna teori om vad som har hänt med den unge pojkspolingen under denna säsong: "Now he has more variation in his game: turns, runs in behind without the ball, and as well coming to the ball and taking it to his feet. So his game is improving and he is, of course, more efficient."
Wenger har, som ofta, en bra poäng: även fast Nasri inte alls är särskilt lik Robert Pires så blir han dag för dag lite mer lik honom i sitt spel dvs han tar mer löpningar in i boxen och är mer direkt i sitt spel. Det gynnar Arsenal, det gynnar honom själv och även vi andra fotbollsälskare som gillar då vackert spel goes effektivt.
För så fungerar jag. Jag är en sucker för happy endings - tänk inte x-rated-tankar - och tycker att alla vackra anfall/soloräder borde resultera i mål.
Anders Svenssons snurrfint följt av stolpskott mot Senegal 2002 är ett bra exempel på en aktion som var värd ett bättre öde. Det finns många andra exempel men utrymmet här är begränsat.
Därför tar vi istället exemplena från i lördags, då fina aktioner fick fina avslut.
Nasris dansade in två mål, på lätta fötter trippade han runt i straffområdet och förnedrade både en, två och tre Fulham-spelare på vägen mot att bli matchhjälte.
Första målet var givetvis läckert - två skottfinter följt av en vänsterslägga - men det andra vann ändå skönhetstävlingen.
En lätt och lagom passning från van Persie nådde Nasri som körde någon slags balett genom försvaret och förbi målvakten innan han med en liten piruett nådde bollen som han sedan, någorlunda kontrollerat, kunde förpassa in i nät.
Jag var lite chockad, sådana där solorutter slutar ju aldrig med mål, folk snubblar ju alltid till i det avgörande ögonblicket. Inte Nasri. Inte Nasri höst/vintern 2010 iallafall.
Så för er som inte sett målen: 1. Leta upp någon sida med highlights, typ footytube, och klicka på matchen Arsenal-Fulham. 2. Sätt på Yirumas löjligt sköna pianostycke "River flows in you" som bakgrundsmusik. 3. Njut ett par minuter av konst då den är som vackrast.
Nasri kanske är the chosen one? Pojken som ska trolla Arsenal till sin första titel på typ evigheter.
Andra tankar från helgen
* Leigton Baines lyckades med i princip allt mot Chelsea. Hade lagkamraterna lyckats bättre hade Everton kanske lyckats ta alla tre poäng.
* Varför är Florent Malouda plötsligt värdelös? Frågan är befogad.
* Det är lite småhärligt att se barnsliga fotbollsspelare, därför tyckte jag att det var intressant att se Carlos Tevez småtjafs med Mancini då han blev utbytt. Alla är vi barn, på ett eller annat sätt, Carlos lite mer än oss andra.
* I matchen mellan WIgan-Stoke gjordes det tre "Frank Lampard-specialare" dvs ett skott som styrs på en motståndare in i mål.
* Och Matthew Ethrington nätade för tredje matchen i rad, på något sätt fortsätter han att leverera lite sådär i skymundan.
* Spurs funkar bra i London, utanför London har de bara vunnit en match i Premier League denna säsong.
* Wolves kan inte hålla nollan, för Blackburn var det och andra sidan förmodligen ganska skönt, efter sju insläppta mål mot United, att hålla just nollan.
* Kevin Nolan och Joey Barton saknades som fan på Newcastles mittfält då de åkte på däng mot West Brom. Att sedan Sol Campbell liknade Göran Persson i sitt
rörelsemönster gjorde även sitt till att resultatet blev som det blev.
* Tar man bort Nasris båda mål så var nog Jordan Hendersons mål, matchens enda mellan Sunderland vs West Ham, helgens snyggaste.
Ciao!
"I think Nasri was the difference between the two sides," sa Mark Hughes. "Nasri is an unbelievable player - a world-class player," sa Diomansy Kamara.
Arsene Wenger, mannen som såg till att Nasri tog sitt pick och pack från Marseille och drog till London, hade efter matchen sin egna teori om vad som har hänt med den unge pojkspolingen under denna säsong: "Now he has more variation in his game: turns, runs in behind without the ball, and as well coming to the ball and taking it to his feet. So his game is improving and he is, of course, more efficient."
Wenger har, som ofta, en bra poäng: även fast Nasri inte alls är särskilt lik Robert Pires så blir han dag för dag lite mer lik honom i sitt spel dvs han tar mer löpningar in i boxen och är mer direkt i sitt spel. Det gynnar Arsenal, det gynnar honom själv och även vi andra fotbollsälskare som gillar då vackert spel goes effektivt.
För så fungerar jag. Jag är en sucker för happy endings - tänk inte x-rated-tankar - och tycker att alla vackra anfall/soloräder borde resultera i mål.
Anders Svenssons snurrfint följt av stolpskott mot Senegal 2002 är ett bra exempel på en aktion som var värd ett bättre öde. Det finns många andra exempel men utrymmet här är begränsat.
Därför tar vi istället exemplena från i lördags, då fina aktioner fick fina avslut.
Nasris dansade in två mål, på lätta fötter trippade han runt i straffområdet och förnedrade både en, två och tre Fulham-spelare på vägen mot att bli matchhjälte.
Första målet var givetvis läckert - två skottfinter följt av en vänsterslägga - men det andra vann ändå skönhetstävlingen.
En lätt och lagom passning från van Persie nådde Nasri som körde någon slags balett genom försvaret och förbi målvakten innan han med en liten piruett nådde bollen som han sedan, någorlunda kontrollerat, kunde förpassa in i nät.
Jag var lite chockad, sådana där solorutter slutar ju aldrig med mål, folk snubblar ju alltid till i det avgörande ögonblicket. Inte Nasri. Inte Nasri höst/vintern 2010 iallafall.
Så för er som inte sett målen: 1. Leta upp någon sida med highlights, typ footytube, och klicka på matchen Arsenal-Fulham. 2. Sätt på Yirumas löjligt sköna pianostycke "River flows in you" som bakgrundsmusik. 3. Njut ett par minuter av konst då den är som vackrast.
Nasri kanske är the chosen one? Pojken som ska trolla Arsenal till sin första titel på typ evigheter.
Andra tankar från helgen
* Leigton Baines lyckades med i princip allt mot Chelsea. Hade lagkamraterna lyckats bättre hade Everton kanske lyckats ta alla tre poäng.
* Varför är Florent Malouda plötsligt värdelös? Frågan är befogad.
* Det är lite småhärligt att se barnsliga fotbollsspelare, därför tyckte jag att det var intressant att se Carlos Tevez småtjafs med Mancini då han blev utbytt. Alla är vi barn, på ett eller annat sätt, Carlos lite mer än oss andra.
* I matchen mellan WIgan-Stoke gjordes det tre "Frank Lampard-specialare" dvs ett skott som styrs på en motståndare in i mål.
* Och Matthew Ethrington nätade för tredje matchen i rad, på något sätt fortsätter han att leverera lite sådär i skymundan.
* Spurs funkar bra i London, utanför London har de bara vunnit en match i Premier League denna säsong.
* Wolves kan inte hålla nollan, för Blackburn var det och andra sidan förmodligen ganska skönt, efter sju insläppta mål mot United, att hålla just nollan.
* Kevin Nolan och Joey Barton saknades som fan på Newcastles mittfält då de åkte på däng mot West Brom. Att sedan Sol Campbell liknade Göran Persson i sitt
rörelsemönster gjorde även sitt till att resultatet blev som det blev.
* Tar man bort Nasris båda mål så var nog Jordan Hendersons mål, matchens enda mellan Sunderland vs West Ham, helgens snyggaste.
Ciao!
