Truppgenomgång - 2026

I denna truppgenomgång har jag utgått från att ÖIS kommer att spela på samma sätt som de gjorde under föregående säsong, nämligen 3-4-3. Det vore konstigt annars då det är så man spelat under hela försäsongen. Spelarna är markerade med färger utifrån vad jag tror. Grön färg innebär startspelare, gul färg att man slåss för startplats eller är nära en startplats. Röd färg betyder att spelaren är ganska långt ifrån en startplats och blå färg finns när en spelare är på en position som inte är spelarens vanliga position. Gällande Hampus Dahlqvist hade jag svårt att placera honom men valde honom på den position han spelat under träningsmatcherna.

Målvakterna

Längst bak på planen hittar vi målvakterna det som ska vara lagets trygghet. Målvaktsuppsättningen känns faktiskt väldigt bra. I mina ögon är Hampus en given etta. Hampus var en starkt bidragande faktor till att Örgryte tog klivet upp i Allsvenskan och fingrarna räcker inte till att räkna hur många viktiga räddningar han stod för under säsongen. Närmst i minnet ligger den tidiga räddningen i kvalet mot Norrköping, för vad hade hänt om Norrköping gjort 1-0 då? Det vet vi inte och det spelar ingen roll. Men med det sagt så är känslan att Hampus mer än mogen och redo för en större utmaning och ur min synvinkel finns det inga som helst tvivel på att han kommer att klara av den. Det är nästan så att man istället undrar varför inte klubbar har varit och ryckt i Hampus , för så bra har han varit och det känns oerhört tryggt. Vi vet alla vilken turbulens det var kring målvakterna för några år sedan. Bakom Hampus känns det klurigare. Alex Rahm var väldigt bra under säsongsinledningen förra året och det är lätt att glömma att det då fanns diskussioner om vem som skulle bli lagets första målvakt. Men det var då. Nu får Alex istället tampas med Mathias Nilsson om vem som ska vara det första alternativet om Hampus blir skadad, avstängd eller mot förmodan inte tappar formen.

Mittbackarna

Sex mittbackar har Holmberg till sitt förfogande. Även om undertecknad önskar att få se Parker som en wing-back så får vi i nuläget utgå från att han i första hand kommer att spela på vänster mittbacksposition. Med detta i bakhuvudet så är min gissning att Parker-Dyrestam-Styffe är den mittbacksuppställning vi kommer att gå in i säsongen med som nummer ett. Vad finns bakom dem då? I första hand finns Sebastian Lagerlund . Lagerlund är ett oprövat kort på Allsvensk nivå. Han kommer i högsta grad att vara med och kriga för en plats i elvan och kommer med säkerhet att få mycket speltid under säsongen. Hur bra han är i en Allsvensk kontext är såklart omöjligt att svara på. Han tillhör gruppen spelare som behöver ta ett kliv i sin utveckling och anpassa till spel till Allsvensk nivå. Sedan har vi Jonathan Azulay och Carl Millard . Två spelare som nog inte är tänkta att få några enorma mängder speltid. Azulay är erfaren, kan klubben och känner gruppen till hundra procent. Osäkerheten ligger i hur han kommer hantera den Allsvenska nivån. Men en sak är i alla fall given, han kommer att ge allt.

Om Parker räknas som mittback och om vi slipper tyngre skador på exempelvis Dyrestam så känns mittbacksuppsättningen tillräcklig för att klara ett Allsvenskt kontrakt. Dyrestam har en hög nivå i sig. Styffe är tillräckligt bra för Allsvenskan och kan säkert höja sig ytterligare. Parker har enorm potential. Lagerlund är som tidigare nämnt oprövad men har kvaliteter och slår allt väl ut så växer han in i det Allsvenska spelet. Azulay är det stora frågetecknet, men som 5:e alternativ och är han nog mest tänkt som inhoppare eller när det är flera spelare borta samtidigt. Carl Millard lär inte få spela så mycket. Den stora frågan är vem som tar Dyrestams ”ankarposition” när han är borta. Det har tidigare varit Azulay , men önskvärt är att Lagerlund kan arbetas in där.

Det ska tilläggas att Mouhamadou Cissé i skrivande stund är och provspelar med ÖIS. Om han tillkommer så finns ytterligare en spelare i mittbacksuppsättningen. Dessutom en vänsterfotad spelare till.


Wing-Backs

Nästa lagdel att ta sig an än lagdelen wing-backs, eller halvbackar som de kallades förr. Men jag väljer ändå den tuffare benämningen, wing-backs. Det här är för mig en position där det finns en hel frågor att ställa. Den stora frågan är egentligen inte svårare än: Håller verkligen det här? När man tittar på pappret så känns det nämligen väldigt tunt här. Egentligen har vi bara tre spelare som har spelat på den här positionen: Anton Andreasson, William Svensson och Daniel Paulson . Ingen av dem har Allsvensk rutin och Paulson är ganska nyligen inskolad på positionen (men det ska sägas att han gjort det väldigt bra). Paulson har i och för sig spelat ytterforward under en del träningsmatcher men i min bok är han en wing-back. För tar vi bort honom från den här positionen så har vi knappt några kvar. Han känns given på en av platserna och i nuläget känns Anton Andreasson också given, mest på grund av avsaknaden av konkurrens. Anton gjorde ingen dålig säsong förra året, tvärtom. Han har en otrolig förmåga att göra poäng och har en fin inläggsfot. Men om han håller Allsvensk klass vet vi ännu inte. Paulson är Paulson . Han kommer inte att vika ner sig. Det kanske är som att svära i kyrkan men ett visst frågetecken ska ändå finnas kring Paulson också. Både Paulson och Andreasson är duktiga Superettanspelare, men båda är över 30 år gamla och frågan är om de har en växel till? Sedan har vi William Svensson . Han tog enorma kliv föregående säsong och var, speciellt i första halvan av säsongen riktigt bra. Men även här finns vissa begränsningar. Han har stor löpkapacitet och fungerade suveränt tillsammans med Isak Dahlqvist , där hittade han verkligen sin roll. Så gällande William gäller det att hitta rätt spelare som kan lyfta honom, kan det vara Rasmus Alm ? Men det är inte utan att det känns tunt med tre wing-backs. Så jag utgår från att Holmberg och co har en plan. Första tanken som dyker upp i huvudet är såklart Michael Parker . Om han spelar på vänsterpositionen så blir vi helt plötsligt mycket starkare. Men om Parker endast är tänkt som mittback, vad har vi då kvar? Hampus Dahlqvist ? Han passar bra här men är nog tyvärr inte tillräckligt bra för en startplats. Hampus Dahlqvist har dessutom mestadels spelat på en ytterforwardsposition under träningsmatcherna och det är även därför jag markerat honom i blått här. Nej, vi får nog helt enkelt hoppas att Paulson , Andreasson och Svensson håller tillräckligt hög nivå.

Precis som i mittbackspositionen kan en eventuell värvning av Mouhamadou Cissé påverka den här lagdelen. Men här skulle det ha en betydligt större påverkan. För OM Cissé är tillräckligt bra och kan spela på en vänsterbacksposition så möjliggör det helt plötsligt att vi kan flytta ut Parker på vänstervinge och då har vi helt plötsligt en riktigt bra vänsterfotad spelare där. Då står vi inte och faller med Anton Andreasson . För i nuläget är vi väldigt sårbara om Anton är skadad. Då tvingas vi antingen tvingas spela med en högerfotad spelare på vänstervingen eller en högerfotad spelare på vänster mittback. Så skulle Cissé bli klar och är tillräckligt bra så har Holmberg helt plötsligt betydligt mer att laborera med.


Centrala Mittfältare

Det centrala mittfältet är på, precis som wing-backsen på pappret ganska svagt eller åtminstone oprövat på den här nivån. Min uppfattning kring mittfältet är att Vindehall ska vara på planen samtidigt som Owen Parker-Price och Laturnus får slåss om den andra platsen. Laturnus och OPP ska stå för det kreativa på mittfältet medans Vindehall får stå för trygghet, stabilitet, enkelhet och bollvinnande. Under fjolårssäsongen spelade Mujanic och OPP tillsammans ett par matcher och det blev lite kaka-på-kaka av det ibland då båda ville ha mycket boll och slå viktiga passningar. Vindelhall kan såklart också slå offensiva passningar men han tycks acceptera rollen som lite mer tillbakadragen på ett bättre sätt och han gör det också väldigt bra. Vem som ska spela av Laturnus och Parker-Price är den stora frågan? Båda har stor utvecklingspotential och här gäller det att Holmberg lyckas använda dem på rätt sätt. Sedan har vi William Kenndal som främst får ses som ersättare till Charlie Vindelhall när han är disponibel.

Om det känns ovisst på det centrala mittfältet så är det här en position där det vattnas lite extra i munnen. Sana och Alm är tillsammans med Dyrestam våra två mest profilerade spelare och det är också de två jag ser som startspelare på varsin kant. Sana verkar stormtrivas i ÖIS och hans kropp har hittills visat sig hålla väldigt bra. Alm behöver först komma tillbaka från sin skada, men även där tycks ledarstaben tänka klokt och inte stressa fram något. Med Sana och Alm på varsin kant kan ÖIS hota från båda sidor. Men att båda två kommer att spela 30 matcher under säsongen är högst osannolikt. Det är dock inte bara Sana och Alm som gör att det pirrar till lite extra vid genomgången av ytterforward. För bakom dem finns i första hand Hofvander. Hofvander har under försäsongen sett hungrig ut och han vill nog mer än gärna visa vad han kan på en Allsvensk nivå. Även om han fortsatt är ett frågetecken så är det en spelare som ännu inte nått sin fulla potential och en spelare som har en stark vilja att nå den. Som om inte det vore nog hittar vi också Marlon Ebietomere här. ÖIS egna supertalang. Marlon har stått för spännande insatser under försäsongen och fick dessutom ett 3-årigt kontrakt direkt. Så även här finns en chans till explosion. Kvar har vi Hampus Dahlqvist och Aydurs Abukar . Vill man vara riktigt optimistisk så skulle ju även Abukar få sitt verkliga genombrott. Känslan är att han verkligen var på gång innan alla helvetiska skador. Det är kanske inte lika kittlande som de andra spelarna men det är ändå en spelare som i grund och botten har en stor potential. Gällande Hampus Dahlqvist så får han mestadels ses som en inhoppare vid kris (han finns ju också som wing-back). Jag har i alla fall svårt att se att han skulle blomma ut på en Allsvensk nivå när han inte gjort det på Superettannivå (även om ha faktiskt var riktigt bra för några år sedan och hade lite av sin yngre brors finurliga driv och förmåga). Skulle det vara enorm skadekris eller att vi av någon annan anledning behöver möblera om så kan ju även Daniel Paulson spela ytterforward. Ytterforwardspositionen känns med andra ord som en lagdel där vi har bra täckning.


Forwards

Även här anser jag att vi står starka, för att vara en nykomling. Vi har fått behålla allas våran kvalhjälte Noah Christoffersson . Att som nykomling ha en anfallare vars största egenskap är djupleds- och kontringsspelet är ju lite som sitta med trumf på hand. Vilken nykomling hade inte velat ha en anfallare som är snabb, hugger på allt och älskar att kontra? I och med värvningen av CJ har vi också ett perfekt komplement till Noah . Även om CJ är ett oprövat kort på denna nivån så har en egenskaper som Noah inte har. CJ kan användas som targetspelare och är förmodligen också bättre i boxen än vad Noah är. Detta gör att Holmberg kan välja att spela på helt olika sätt beroende på motstånd och matchbild. Bakom CJ och Noah har vi Månz Karlsson och Liam Andersson . Två spelare som troligen inte kommer att få många minuter i Allsvenskan (kanske kommer någon av dem att lånas ut?). Som ni kan se finns även Hofvander är markerad i blått. Jag tror nämligen att han är ett alternativ att kasta in på anfallspositionen om Noah är skadad eller om vi av någon anledning skulle behöva två mer löpande spelare.


I och med anfallarna är vi också klara med truppgenomgången. Men det händer mycket nu. Snart kommer en taktikgenomgång och förhoppningsvis också en text inför matchen mot Värnamo.