Efter Kalle Karlsson eran är en ny fas igång. Anton Rubin ska nu sätta sin prägel på Västerås – och mötet med Daejeon blev en tydlig värdemätare. Matchen skulle ha spelats i går men flyttades efter oväder och spelades i stället söndag klockan 12. Underlaget var gräs (inte helt perfekt), bollen studsade lite konstigt och det påverkade tempot i passningsspelet – särskilt för ett lag som vill rulla lugnt och metodiskt.
Västerås struktur: treback + wingbacks, men svårt att få igång spelet centralt
Västerås startade med Fagerström i mål. Tre mittbackar: Nsabiyumva centralt, Tagesson till vänster och Filip Bonde till höger. Wingbacks: Ljungqvist och Gefvert. Centralt Ring och Diagne. Framåt: Magnusson, Gunnarsson och Taonsa.
Idén syntes direkt: lugnt bollinnehav, det ska rullas från “fot till fot”, och en första fas där man rullar bra i backlinjen utan att stressa. Men problemet kom i nästa steg. När bollen skulle upp i den centrala ytan till den defensiva mittfältaren/spelfördelaren hittade Västerås sällan rätt. Daejeon pressade på ett sätt som gjorde att Västerås ofta tvingades ut mot kanten tidigt – och när man ändå försökte spela centralt blev man låst.
Daejeon tar tag i matchen: hörnor, kantövertag och en sexa som styr
Daejeon såg trygga ut med bollen och spelade sig ganska lätt igenom Västerås press i början. Redan inom sex minuter hade de skapat två hörnor – och den andra blev riktigt farlig: inskruvad och rensad på mållinjen. I sitt anfallsspel byggde Daejeon metodiskt: mittback–mittback, upp på sin droppande sexa som styrde spelet även med press i ryggen, och sedan vidare ut mot kanten. Framför allt deras vänstersida kom förbi flera gånger: korta kombinationer, ett–två och sen djupled där hotet blev tydligt.
Här blir deras sätt att spela extra tydligt: Daejeon formerade sig i en klar 4-3-3 med två breddande yttrar, en ensam spets och tre innermittfältare bakom. Nyckeln var deras “sexa” som ofta droppade ner och tog ansvar i uppbyggnaden – han såg lugn ut även när han blev stressad och hade en spelare i ryggen. Och när Daejeon kände att det inte gick att spela sig ut på marken växlade de direkt: då slog de längre bollar på sin stora nia, som var väldigt bra på att ta emot och hålla i bollen. I de duellerna fick Västerås slita, och Nsabiyumva hade det tufft i flera av dem.
När Daejeon inte kunde spela sig ur valde de alltså ibland längre boll på sin stora nia – och där fick Västerås problem i duellerna, särskilt centralt. Samtidigt stack det ut att Bonde löste flera situationer bra när djupledsbollar kom från höger mot anfallaren: kamp, slit och ändå kontroll.
Västerås hade några försök till etablerat anfall, ofta via vänster där anfallaren droppade och vände upp – men sen hände det för lite. Kombinationerna kom inte, och han blev ofta ensam mot hela backlinjen. I uppbyggnaden syntes Västerås princip: tre backar nere, två centrala mittfältare som söker boll – men centralt tog det stopp. Och det studsiga gräset gjorde inte saken lättare: första touch och passningsvikt blev ett återkommande bekymmer.
Västerås jobbar sig in – men matchen blir kamp och det låser sig med boll
Första 13 minuterna var Daejeon klart mest offensiva, men runt minut 19 kom Västerås in bättre i matchen. Pressen blev mer uppmärksam, särskilt när Daejeon ville vända snabbt ut mot kanterna. Västerås fick också sina bästa lägen när de vann bollen centralt och ställde om: i minut 23 vinner Ring boll, spelar mot Taonsa, och efter en snabb kombination får anfallaren två avslut – båda räddas av målvakten.
Daejeon fortsatte ändå vara vassare i att skapa avslut. De hade ett fint anfall från höger där yttern, i stället för att slå in, sköt mot första stolpen – men Fagerström var med och räddade. Vid 25:e minuten blev det lite gruff på en Daejeon-hörna där en spelare föll och ville ha straff, men domaren friade. Västerås fuskar också vid ett tillfälle i återgången efter bolltapp offensivt, men Nsabiyumva står för en fin tackling som räddar upp hela situationen. Kort därefter: nytt centralt bolltapp, nytt Daejeon-läge – och ännu en blockering av samme Nsabiyumva
Runt minut 30 blev det mer dueller och kamp. Västerås hade fortfarande svårt att föra matchen: första fasen kunde se okej ut, men sen blev det stelt och ibland nästan idé-löst när en spelare droppade och man inte hade ett tydligt nästa steg. Daejeon började också mer och mer gå på ytan bakom Västerås wingbacks: när wingbacken flyttade upp fanns ytan där att spela in i.
Trots att spelet hackade kom en tydlig påminnelse om Västerås potential när det går fort: i minut 42 hittar man kant, får inlägg och nick utanför. Sekvensen såg bra ut – men i paus stod det 0–0.
Andra halvlek: samma mönster – och ett avgörande på straff + retur
Inga byten från start. Daejeon fortsatte med aggressiv, kollektiv press. Deras trio längst fram stängde och skuggade centrala ytor fint, vilket gjorde att Västerås i praktiken var tvungna att söka kant hela tiden – i mitten kom man sällan förbi. Västerås press var också bra i perioder, och Tagesson samt Ljungqvist stack ut med enorma löpvolymer. Mycket av halvleken hamnade på Västerås vänsterkant, både offensivt och defensivt.
I minut 55 kommer Västerås via vänster, spelar in centralt till Ring för skott utifrån – block och hörna. Men hörnan i minut 56 blir farlig åt andra hållet: snabb kontring, en-mot-en, och Diagne glider in med en tackling utan boll – en riktig uppoffring efter att Västerås slarvat med jobbet hem.
Avgörandet kom i minut 62. Daejeon rullar upp på vänster, vänder över till höger och slår in ett inlägg som nickas undan. Nsabiyumva kastar sig in för att stoppa skottet som följde – bollen tar på handen och domaren pekar på straffpunkten. Fagerström räddar (dyker ner till vänster), men lämnar retur och på returen trycks 1–0 in. Rättvist sett till Daejeons offensiva övertag, även om sättet (straff + retur) så klart känns surt.
Västerås gjorde tre byten i minut 65: Sibelius, Hellisdal och Wernersson in. Västerås fick mer tryck, särskilt via vänster: i minut 69 viker yttern in och skjuter, och Daejeons målvakt tvingas parera till hörna. Daejeon svarade med ett trippelbyte i minut 70.
Minut 71–72 kom Västerås bästa tryck efter underläget: snabbt anfall via vänster, boll till bortre där Sibelius får ett bra skott som räddas; returen skjuts igen, det skriks hands men domaren vill inte blåsa. Västerås fortsätter, får inlägg och en nick som inte riktigt blir farlig – men man visade tydligt att man är farliga när det går snabbt och man ställer om. För Västerås, som är ett konstgräslag hemma i Sverige, är det här dessutom nyttig träning: naturgräs kräver annan tajming, och den här planen var inte heller av toppkvalitet.
I minut 75 ändrade Daejeon lite hur de spelade utan boll: de föll ner i ett midblock, gav i princip Västerås bollen och väntade på misstag. Västerås fick mycket sidledsrull och laget blev stilla. När Daejeon sedan klev upp igen i minut 77 syntes det direkt att Västerås inte trivdes med att “styra med boll” under press: man höll bredd, tog in centralt, blev pressad och tappade bollen. I minut 78 kom ytterligare ett Västerås-byte: Diallo in.
Matchen fortsatte vara en hörnmatch. Västerås fick en hörna i minut 79 som dippade in framför Bonde, men han hann inte fram och bollen studsade ut. Rubin var under slutet väldigt högljudd och märkbart irriterad: i minut 80 ville han se laget trycka upp och “pusha” när Daejeon hade boll.
Daejeon fortsatte pressa centralt med sina tre offensiva spelare tätt ihop som ett lag och allt fokus var att stänga mitten. Västerås var samtidigt envisa med att försöka spela via innermitt, och tappade boll gång på gång där. Först i minut 83 kom en riktigt fin sekvens där Västerås spelade sig ur pressen: mittback ut till breddande höger wingback, in centralt på ett, vidare framåt – omställning. Men djupledsbollen blev för brant och hård.
I minut 85 kom en sekvens som säger mycket om Västerås fina aggresiva stil och omställningar: Nsabiyumva vinner boll aggressivt, slår långt, Västerås tappar bollen men direkt så kliver Diagne sätter press och vinner tillbaka bollen. Man rullar vidare snabbt, hittar en överlapp på höger till ett bra läge, men avslutet går högt över. Lägen fanns, men skärpan var för låg.
Sibelius var tydligt piggast av inhopparna och i minut 88 får han iväg ett skott som räddas. Slutet blev en kaosig hörnserie: Daejeon-hörna runt 90, blockas, omställning för Västerås via Sibelius till höger med inlägg, ny hörna och sedan ny Daejeon kontring med inlägg som rensas nästa skevens så blockas Dejeons skott och hörna i minut 92. På en av hörnorna är Nsabiyumva nära självmål men reder upp men han var samtidigt väldigt bra i luften på slutet.
Matchen slutar: 1–0.
5 saker att ta med sig från matchen
Det var väldigt svårt att spela sig igenom mitten
Västerås ville rulla lugnt och metodiskt från backlinjen, men så fort bollen skulle upp i den centrala ytan låste det sig ofta. Man hittade sällan den där viktiga länken på mitten som skulle kunna vända upp och driva spelet vidare. Daejeon stängde dessutom mitten bra med sin press, vilket gjorde att Västerås gång på gång fick söka ut mot kanterna. När man ändå försökte spela in centralt blev det lätt bolltapp och Daejeon fick nya anfall direkt.
Planen var en tydlig faktor – studsigt och svårare att få flyt
Gräset såg inte ut att vara i bästa skick. Bollen studsade och det påverkade både passningskvalitet och första touch. Sådant gör stor skillnad, särskilt för ett lag som vill spela på marken med kontroll. När planen inte hjälper dig blir det svårare att spela sig ur press, svårare att tajma kombinationer – och matchen blir mer ryckig.
Sårbarheten på kanterna syntes – särskilt bakom wingbackarna
När Västerås wingbacks flyttade upp fanns det ofta en yta bakom dem att spela på. Daejeon kändes medvetna om det och sökte ofta de ytorna, både genom att komma runt och genom att vända spel snabbt. Västerås fick försvara sig mycket bakåt mot eget mål och hamnade flera gånger i lägen där man fick blocka skott, styra undan inlägg och rensa i egen box.
Nsabiyumva och Diagne förtjänar beröm i en tuff matchbild
Nsabiyumva stod för flera viktiga blockeringar och ingripanden, och han var dessutom stark i luften i slutet när det blev mycket fasta situationer och inlägg. Han fick slita i duellerna, men han gav laget flera “räddningar” som höll matchen vid liv. Diagne ska också lyftas: han jobbade hårt centralt och bidrog med närvaro på en yta där Västerås hade svårt att få fast spelet. I en match där mycket inte stämde blev deras insatser viktiga.
Kontringarna var Västerås tydligaste hot – när tempot gick upp blev det farligt
Västerås såg bäst ut när man vann boll och gick snabbt framåt. Då kom de där sekvenserna med fart: en pass, två pass, ut på kant och in i boxen eller avslut. Man skapade tryck i perioder, särskilt när man fick snabba anfall efter bollvinster. Problemet var att det inte kom tillräckligt ofta. När Västerås istället skulle föra matchen i lugnare tempo blev det lätt sidledspassningar och spelare som stod stilla – och då blev det svårt att skapa vassa chanser.
