Vad gick snett för Walsall?

Precis som så många gånger förr var det den andra halvan av säsongen som slog undan alla förhoppningar om en uppflyttning. 

I den här utvärderingen ska jag försöka sätta fingret på vad jag anser var de främsta orsakerna till att man misslyckades trots att man byggt upp en utomordentlig möjlighet under säsongens första halva.

Vad gick snett för Walsall denna säsong, varför kunde de inte reda ut en topp 3 placering? Hur kom det sig att vi bara klarade av att vinna tre matcher på de 21 sista matcherna i ligan?

Jag har tagit fram fyra faktorer som jag tror ligger till grund för den svaga andra delen av säsongen.

Misslyckades att ersätta Lowe

En stor faktor var att man tappade målskytten Nathan Lowe när han i januari återkallas från sitt lån av Stoke City. Man fick inte in någon ersättare som hade samma eller i närheten av den nivå som Lowe höll. Han var flera spelartyper i en och samma spelare. Han hade målgörandet som Danny Johnson, han hade arbetskapacitet som Josh Gordon, han hade huvudspel och styrka som Jamille Matt och besatt snabbheten som ingen anfallare hade i vår trupp. 

De försökte ersätta Lowe genom att låna unga löftet Ethan Wheatley från Manchester United som hade ett mycket bra målsnitt men det visade sig att han var lite för vek för att funka i den mer fysiska fotboll som ofta spelas i League Two. 

I stället signade man Levi Amantchi från Bromley och Ellis Harrison på lån från MK Dons. Dessa två kändes dock som en ersättare för Jamille Matt som vid tillfället drogs med skadebekymmer. Deras spelartyper liknade mer Matt än Lowe.

Om inte Lowes försvinnande var nog drog Harrison på sig en skada bara någon match in på lånet. Amantchi fick mycket och blev Sadlers go-to spelare för att ersätta Matt från bänken eller från start men han saknar instinkten framför mål som Lowe hade.

Min personliga ståndpunkt i fallet Wheatley är att han inte fick den chans han skulle fått för att anpassa sig och hade säkert gjort fler mål än Harrison och Amantchi om han fått lika mycket speltid. Många fans sa samma sak efter säsongen men samtidigt var samma fans mycket snabba att avfärda honom som inte vara tillräckligt bra de få gånger vi fick se honom spela. Vi fans kan ibland vara alldeles för snabba att avfärda en spelare innan de fått en ärlig chans.  

Ingen Plan B när Lowe försvann

En annan avgörande faktor till att man tappade allt efter februari var att man inte hade någon Plan B när man förlorade Lowe. Man började vända sig till att spela långbollar mot Jamille Matt som försökte vinna dueller för att sätta medspelare i spel. Oftast slutade det dock i att Matt drog på sig frisparkar och bollinnehavet tappades.

De gånger vi spelade bollen efter marken, satte in hög press och såg till att vinna tillbaka bollen och sen skapa chanser via kontringar var vi ofta det bättre laget. Tyvärr hände detta för sällan och vi förlorade eller spelade oavgjort i matcher vi skulle ha vunnit.

Värt att notera är att vi tappade tredjeplatsen med en poäng. Hade vi mäktat med att ta en ynka poäng mer under säsongen hade vi tagit tredjeplatsen på målskillnad och petat ner Bradford City till fjärdeplatsen. 

Nu har vi pekat på två faktorer, den första var att vi misslyckades ersätta målgöraren Lowe och den andra att vi inte hade någon taktisk Plan B när vi förlorade honom.

Rotation i truppen på viktiga positioner

En tredje faktor, som mycket väl kan vara ännu en avgörande, var att vi inte roterade startelvan på viktiga positioner. 

Flera av våra tongivande och viktiga spelare spelade under säsongen över 50 matcher. Taylor Allen (57), Jamie Jellis (55), Ryan Stirk (54), David Okagbue (54), Liam Gordon (54), Connor Barrett (53) varav nästan alla var från start. Förutom dessa kom både 37-årige Albert Adomah (19 starter, 34 som avbytare) och 35-årige Jamille Matt (41 starter, 11 som avbytare) över 50 strecket.

I denna lista finns samtliga av våra viktigaste spelare. Barrett och Gordon är ytterbackarna som ska löpa oändligt mycket. Allen är mittback med offensiva rusher, Stirk var en nyckelspelare på mittfältet som följde med i anfallet och spela som defensiv mittfältare i spelet utan boll. Jellis var enormt viktig för vårt offensiva spel på mittfältet och i pressen. Okagbue spelade till höger i trebackslinjen och fick täcka upp när Barrett gick på offensiven och fick ofta jobba med löpdueller mot motståndare, på samma sätt som Allen fick göra till vänster när Gordon gick på offensiven. 

Alla dessa spelade nästan varje match fram till januari utan någon som helst vila. Liam Gordon var dessutom på landslagsuppdrag med Guyana och har spelat fler än de matcher som står i min statistik. 

Det är inte konstigt att spelarna kändes energilösa och inte hade samma lätthet i löpsteget. 

Vila fick dom egentligen bara om de drog på sig en utvisning eller för många gula kort som i Allen och Barretts fall. 

Barrett missade några matcher på grund av gula kort men när han var tillbaka igen var han inte samma spelare som han var. Jag tror detta grundas i att han var utmattad både fysiskt och mentalt. 

Vi hade spelare i truppen för att kunna ge dessa spelare ett par matchers vila eller åtminstone en match vila emellanåt. Av någon anledning valde Mat Sadler inte denna möjlighet förrän det var påtvingat. 

Taktiska förändringar kom för sent

En fjärde faktor är den taktiska uppställning Sadler valde att spela med. Han körde benhårt med sin 3412 uppställning men den funkade inte fullt ut efter att Lowe lämnat laget. Det var inte förrän sista ligamatchen borta mot Crewe när allt stod på spel som han ändrade och valde att spela med en 3421 uppställning i stället och den matchen lyckades man vinna med 1–0.

Detta blev då den uppställning man satte förtroendet till i playoff-semin mot Chesterfield som vi tog hem via två vinster 2–0, 2–1.

Det som ändrades vad att man några matcher innan gett Alfie Change chansen på det centrala mittfältet och sen kom även George Hall in och gjorde bra ifrån sig. Plötsligt hade man tre mittfältare som inte kunde lämnas utanför laguppställningen medan anfallarna inte visade någon lycka framför mål. Chang och Halls form gjorde att Sadler fick tänka om inför Crewe matchen och tog bort en anfallare och satte Hall och Jellis som offensiva mittfältare bakom Matt medans Chang tog plats bredvid Stirk i en lite mer defensiv uppgift.

Denna taktiska åtgärd hade kunnat göras mycket tidigare och resultatet kanske hade varit ett annat med automatisk uppflyttning i stället för playoff. 

Mina fyra faktorer i korta drag

Nu har jag pekat på ett antal faktorer som jag ser som nyckeln till att säsongen gick som den gick. Kortfattat kan jag sammanfatta det i följande punkter

·         Oförmåga att ersätta Nathan Lowe med en likvärdig spelare

·         Ingen Plan B när Lowe lämnade

·         Ej roterat laget på viktiga positioner

·         Inte ändrat den taktiska uppställningen tidigare än förrän sista ligamatchen

Utvärdera, dra lärdom och förbättra

Nu gäller det för Mat Sadler, hans stab, ägare, VD och alla andra som är inblandade i klubbens utveckling att sätta sig ner och utvärdera och se vad som kan göras bättre nästa säsong. Den utvärderingen lär ha pågått ett tag då säsongen varit över i två veckor. 

Dom har sagt i sin egen kommunikation med fansen att de ska utvärdera och rätta till de misstag som gjordes den senaste säsongen. Problemet är att detta misstag som de säger ska rättas till är något klubben dragits med under de snart 30 år som jag varit supporter. Dvs göra ett svagt transferfönster i januari, tappa bra spelare och falla som en sten i tabellen.

Efter en tappad ligaledning och snöplig fjärdeplats och misslyckande i playoff är kravet från fansen större än de varit på många år. Fansen kräver mer eller mindre en placering bland topp tre och automatisk uppflyttning. Allt detta samtidigt som man vill se underhållande och attraktiv fotboll och inga mer långbollar mot Matt. Allt annat än detta skulle vara ännu ett stort misslyckande. 

Ser inte fansen att vi utmanar i toppen under de tio första matcherna nästa säsong kommer det bli mycket protester och krav på Sadlers avgång. Röster har redan höjts för Sadlers avgång men troligtvis räddas han av ett flerårigt kontrakt som skulle bli för dyrt att köpa ut för klubben. Ägarna Trivela med ordförande Ben Boycott och klubbens VD Ben Sadler har varit väldigt tyst om huruvida Sadlers framtid är hotad eller inte. 

Trots fansens protester tror jag att Sadler sitter säker för tillfället men ser klubbledningen att laget inte hänger med i toppen i säsongens inledning tror jag att en förändring kan komma. 

1.85 poäng per match är målet för nästa säsong, det bör betyda en topp bland de tre bästa baserat på PPG de senaste säsongerna. Detta var en nivå vi låg på in i mitten av februari i år så vi vet att det är möjligt, det gäller bara att hålla säsongen ut och ta smartare beslut taktiskt, på transfermarknaden och knyta upp viktiga spelare på kontrakt i stället för lån. De tre senaste säsongerna har vi förlorat spelare som då var våra bästa på grund av återkallade lån. Danny Johnson och Liam Bennett 2022/23, Freddie Draper 2023/24 och Nathan Lowe 2024/25.