Idag står världen stilla. Nerverna ligger och dallrar som en klassisk fabriksdimma i Birmingham och fyra lag - blott fyra lag - är nu oerhört nära att nå dit varje engelsk fotbollsspelare sedan mitten av 1800-talet drömt om. Det är semifinal i FA-cupen, ett steg bort från den stora finalen. Den största scenen. I kamp om den mest traditionstyngda pokalen .
De flesta skiter i FA-cupen
Tänker åtminstone några av oss, kanske inte minst Southampton-supportrar, medan allt fler skiter i det hela. Det är numera viktigare att nå Champions League än att få lyfta FA-cupen. För en som växte upp under andra halvan av 1900-talet är det som om Halloween helt plötsligt blivit större än julen (vilket kanske också är på väg att hända... nu när man tänker på det).
Klassiska City-finaler
Jag tänker också på alla klassiska Manchester City-supportrar, vars historia är fylld av fantastiska FA-cupäventyr, som när målvakten Bert Trautmann spelade med bruten nacke i FA-cupfinalen 1956. Idag har City hela 7 FA-cuppokaler, men visst vilar det en extra lyster över 1934, 1956 och 1969, när FA-cupen var det finaste du kunde vinna. Inte minst laget 1969 med The Holy Trinity i form av Franny Lee, Mike Summerbee och Colin Bell.
Ligan var nog en större merit, men FA-cupen var det största festen och allas dröm. Dessutom var ju City final-come-backeras mästare. Förlust i finalen 1933, vilket följdes utta av en vinst året efter. Och även förlust i finalen 1955 samt vinst säsongen därefter.
Southamptons stora titel
Southampton har en stor titel - FA-cupen 1975/76. Och vilket titel det var! En av de största skrällarna i FA-cupfinalernas historia. Andradivisionsklubben The Saints besegrade Manchester United med 1-0. Bobby Stokes avgjorde i den 83:e minuten. Sedan eufori. det var också under en period då tv:n var på stark frammarsch och FA-cupen sågs av tittare över hela världen. Själva finaldagen var en enda lång uppladdning. Just finalen 1975/76 direktsändes dessutom av två engelska tv-bolag - BBC och ITV.
Festen förlängs
Idag möts Southampton och Manchester City i en semifinal på Wembley. Två av ligasystemets mest formstarka lag, fast i olika divisioner. Lite av en fest före festen. Förr spelade endast finalen på Wembley. Det är ett tecken i tiden. Ska själv till Uppsala och enligt traditionen fira Valborg, där man utvecklat konceptet till att pågå över flera dagar. Festerna förlängs, dras ut och görs - faktiskt - lite roligare. Så allt var inte bättre förr.
Dra åt helvete med alla era Champions League
Men några saker var bättre - exempelvis att det var att fler som älskade FA-cupen lika intensivt som jag fortfarande gör. Det pirrar till varje gång man inser att snart är det dags för final. Men jag - vi - blir allt färre. Och till er andra - dra åt helvete med era Champions League och en värld där varje klubb ska veta sin plats i näringskedjan. FA-cupen är för mig symbolen för att allt är möjligt - för vilket lag som helst. Det händer sällan - som för Southampton på 70-talet - men det är möjligt. Vägen till att lyfta den där pokalen är alltid bara några matcher bort. Och inte som det eviga kvalandet till och i europaspelet.
Så... dra åt helvete du moderna fotboll och låt oss nu omfamna det öppna och mer jämlika. Sådant som skänker glädje - FA-cupen.
