2016 känns som ett extra bra allsvenskt år. Varför vet jag inte riktigt. Möjligen kan det bero på att Malmö FF har sålt fler säsongsbiljetter än någonsin, det kan också finnas en viss revanschlusta inom mig, som skriker efter ett år av medaljer och pokaler. För visst är det ett sådant år? Möjligheternas år.
Det stundar ordentligt med himmelsblåa möjligheter. I maj har föreningen chans på ett cupguld, det första sedan 1989. Skulle en cupseger bärgas hem, innebär det också per automatik ännu ett år i Europa. Även där finns möjligheterna. På ett sunt sätt skulle det kanske rent av vara bra för MFF att ladda om i Europa League, efter två säsonger i Champions League. Men jag ska sluta jinxa och koncentrera mig på ligan istället…
En femteplats i fjol, en förstaplats i år? Det skulle min gissning vilja påstå. I mina och i många andras ögon har MFF den bästa truppen, något som förvisso laget även hade under den gångna säsongen. Flertalet spelare är kvar, och spelare som fått lämna, är däribland de flesta som fick mindre speltid. Hos de spelarna som finns kvar, finns det troligen en revanschlusta som bara skriker och vill vinna guld. Den kommer att finnas hela säsongen, och där tror jag att Allan Kuhn kan vara en bra pådrivare. Just ja, Allan Kuhn..
Kuhn har tidigare inte haft huvudtränarposten, vilket inte anses vara något att skryta med. Hans oerfarenhet kommer inte att påverkas, tror jag, då han känns som en mycket lugn och behärskad man som vet vad han sysslar med. Många tränare driver sina spelare till framgång med olika by Deal Top"> medel

Kanske är det filmsekvenser från Braveheart eller något gammalt ordspråk av Leoanado da Vinci, som kommer föra himmelsblått till guld? För att då kryddas med ett jäklar anamma, en tydlig spelidé och publikens stöd. Så ta tag i rösten och sjung från lördag fram ända till höstslutet.
Det är nu jobbet börjar. Vi ses på lördag!