Måndag morgon: Vi fick vad vi förtjänade

MARIEFRED MÅNDAG MORGON Då konstaterar vi alltså att följande fyra lag spelar semifinal i Svenska cupen nästa helg: GAIS, Mjällby, Hammarby och Sirius.

Hade någon sagt det till mig för ett år sedan hade jag skrattat.
Idag? Inte alls.

När storlagen viker ner sig och gör sina supportrar besvikna kliver de mindre klubbarna fram istället. På ett sätt är det faktiskt glädjande. Det visar att det går att bygga framgång även utan enorma resurser – med tydliga idéer, långsiktighet och en fungerande organisation.

Men för oss som följer klubbarna med de stora resurserna – som ändå inte levererar – är det förstås bara en sak: en stor besvikelse.

”Det är bra för svensk fotboll”, säger vissa. Och ja, det ligger något i det. Det är uppfriskande när nya lag dyker upp och utmanar, vinner titlar och bryter gamla hierarkier.

Men svensk fotboll behöver också något annat: ett par klubbar som etablerar sig i Europa. Inte sporadiska inhopp i ett gruppspel vart femte år, utan kontinuitet. Europaspel ger pengar, koefficientpoäng och bättre möjligheter i framtida kval.

Det är så man bygger en stark liga.

Med det sagt: jag unnar faktiskt Mjällby, GAIS och Sirius den här framgången. De har arbetat hårt och konsekvent under lång tid. De har gjort jobbet.

Och just nu gör de det så mycket bättre än Malmö FF.

Faktiskt så bra att jag inte alls är säker på att MFF slutar före alla tre i Allsvenskan 2026.

Det känns nästan märkligt att skriva – men det är så det ser ut just nu.

2026 riskerar att bli ännu ett mellanår i Malmö. Och på ett sätt kanske det är vad klubben behöver. Ett år där Ramirez och hans stab faktiskt får tid att bygga om laget, sätta ett fungerande spel och fokusera på Allsvenskan.

Utan Europa.
Utan dubbelbelastning.
Utan ursäkter.

Jag såg inte matchen mot Mjällby i lördags. Jag hade annat för mig.

Och med tanke på rapporterna i efterhand var det nog lika bra.

Det jag hade för mig stavas Thessaloniki – och därifrån har vi ju vissa minnen. Jag var där i helgen med tre gamla kompisar från studietiden i Uppsala. En AIK:are, en Djurgårdare och en som någon gång i livet höll lite halvhjärtat på Kalmar innan han flyttade till Bryssel för över tjugo år sedan.

Numera suckar han mest när vi börjar prata om fotboll.

I lördags gick vi en fyra timmar lång guidad mat- och dryckestur genom Thessaloniki tillsammans med Panos. Han hade tidigare varit lärare och rektor på en restaurangskola, är utbildad kock och driver idag både cateringfirma och matvandringar.

Och – förstås – PAOK-supporter.

- Jag hade årskort i flera år, berättade han när jag frågade om han fortfarande går på matcher.
- Men våldet blev för mycket. Folk började dödas bara för att de höll på fel lag. Då kände jag att det fick räcka.

Matchen mellan PAOK och Malmö FF i augusti 2024 ville han däremot inte prata om.

- Jag såg den på TV, sa han bara.
- Det var bedrövligt. För oss.

MFF-kopplingarna till Thessaloniki stannar dock inte där. Alexander Jeremejeff spelar i PAOK just nu och gjorde faktiskt 2–0-målet i går när laget slog APO Levadiakos med 3–0.

Robin Olsen spelade också i PAOK säsongen 2015–2016 innan han flyttade vidare till FC Köpenhamn.

Igår kväll kom jag hem igen från PAOK-land.

Och istället för en semifinal på Stadion mot GAIS nästa helg – som en perfekt uppladdning inför Allsvenskan – får vi en träningsmatch mot Landskrona BoIS torsdag den 26 mars klockan 15. Det är nästan så att MFF inte själva trodde på avancemang när de kommunicerade ut Bois-matchen redan i förra veckan.

Sug på den bittersta karamellen en stund.

Vi fick vad vi förtjänade.