Himmelriket presenterar stolt veckans panel:
Fredrik Hed: Exilskåning i Mälardalen. Följt MFF sedan 1978 då pappa tog med mig på match. Jag gjorde samma sak med mina barn, men bara sonen fastnade.
Pontus Kroon: MFF:are sedan slutet på 1970-talet, med både son och sonson som är medlemmar i Malmö FF. Skribent på Himmelriket i över 20 år.
Åsa Flykt: Född in i en himmelsblå familj, och gick på första matchen 1978. Numera håller jag till på ståplats, ganska ofta med sonen i sällskap.
Ossian Karling: Följt MFF från Umeå ända sedan 2009 men är numera bosatt i Malmö och kan äntligen följa MFF på plats.
Dags för cuppafinal. Vad är dina känslor inför matchen? Hur laddar man upp inför en sån här drabbning? Gå igenom dina matchrutiner - Är de annorlunda inför en sån här match jämfört med en vanlig match?
Fredrik Hed: Lite tudelad. En cuppafinal är alltid en cuppafinal men känslan är att det kan gå precis hur som helst. VI vet alla status i laget och när det börjar snackas Rydströms vara eller icke vara istället för att det fokuseras på matchen då är det inte bra.
Laddning för mig innebär bilresa igår med sonen till Malmö, vilket i sig är en bra sak. Han flyttade hemifrån för ett och ett halvt år sedan och vi fick igår chansen att hänga, prata och komma ikapp. Matchrutinen idag blir frukost på brorsans café, sedan häng och öl runt Möllan innan matchen. Dagen avslutas med mat med föräldrarna på restaurang. Blir en bra dag oavsett, men såklart förgyller en titel dagen.
Pontus Kroon: Inställningen är lite annorlunda, det känns som att man förväntar sig lite mer "do or die" från laget och det gör att man som supporter också, i alla fall jag, för stunden slutar tänka på tabellen och de andra allsvenska bekymren.
Inför finalen i fjol var vi pumpade med självförtroende efter en rekordfin start i Allsvenskan och i år är det givetvis annorlunda, men man skalar bort den verkligheteten idag och ser finalen som en helt isolerad fight.
Man kan liksom förvänta sig en urladdning både från spelarna på plan och från supportrarna på läktaren. Jag kan tyvärr inte vara på plats idag, så sonen får vara familjens representant och han laddar givetvis upp på Möllan i traditionell stil.
Åsa Flykt: Det är spänt men en härlig spänning på nåt sätt.Jag hoppas att laget har samma känsla som byggts upp i mig, att nu jävlar är det dags att visa vad vi går för. En riktig jäkla urladdning. Skit i vad som hänt i tidigare matcher, bara ut och kör. Klart att det är lite pressat, en titel skulle skapa något mer lugn, en missad titel ovanpå en misslyckad försäsong skulle innebära att gå in i sommaruppehållet i kaos och besvikelse. Kanske ses jag som naiv, men jag tror på det. Jag tror på laget. Vi vet vi kan.
Mina matchrutiner ser olika ut på olika matcher. Idag ser jag väldigt mycket fram emot parkhänget. Få träffa och krama MFF-vänner, koppla bort alla måsten och all stress i vardagen. Det ska bli helt underbart!
Ossian Karling: Baserat på dem inledande matcherna i allsvenskan är känslan sådär. Samtidigt är det en final på hemmaplan mot ett skadedrabbat BK Häcken och det känns tryggt att det är just dem som står på andra sidan. Vanligtvis brukar jag ladda upp på möllan men idag känns det självklart att ta del av parkstämningen så det blir lite annorlunda men förhoppningsvis väldigt roligt.
Så. Hur går det? Hur vill du se oss ställa upp? Vad ska vi se upp med? Hur ska vi hantera matchbilden?
Fredrik Hed: Inget jävla roterande utan bästa möjliga elva från start. Fortsätt med Ellborg i mål, sedan ordinarie backlinje, LBJ och Otto på mitten, AC framför dem, sedan ett anfall med Bolin, IKT och Ekong. Spelet ska vara beslutsamt, snabbt och med ett sjuhelvetes presspel för att störa Häcken. I Häcken ska vi se upp med Samuel Leach Holm som verkar ha prickat formen. Vi får inte bli passiva utan måste vara aktiva hela matchen och inte slappna av. Malmö vinner 2-1.
Pontus Kroon: Jag håller helt med min vän Fredrik, en roterad elva för att spara manskap inför kommande allsvenska matcher hade sänt chockvågor av irritation redan innan kick off, men jag tror Rydström förstår bättre.
Nyckeln är att LBJ, Otto och AC kan starta centralt och jag ser gärna Bolin, Ali och IKT framför.
Häcken har till skillnad från MFF släppt in en ohemul massa mål i allsvenskan i år, vilket man gjorde redan i fjol, så våra skickligaste offensiva ess bör kunna skapa mycket mot Hisingsförsvararna. Försvarsmässigt är det ju skakigt utan Pontus och en stark målvakt, men låt Melker köra på nu när han inspelad och så får vi hoppas att vår urstarka mittfältstrio kan hjälpa Rösler och Nisse i mittförsvaret när det behövs.
Åsa Flykt: Bästa möjliga startelva, där ingen behöver spela på en ovan plats. En stark mitt med LBJ, Otto och AC. Jag vill se IKT på topp, Bolin på sin vanliga kant. Jag vill se ett MFF som går ut stenhårt från start, hård press, som tror på sig själva och som visar i både spel och attityd att det här ska vi ha!
Ossian Karling: Bästa möjliga startelva vill jag se idag. Bolin och AC måste starta och att de vilade senast borde indikera det. IKT har visat sig vara viktig i sådana här matcher och bör starta. Jag tycker däremot våra nior har blivit lite väl isolerade och ensamma därför hade det piggat upp att se IKT kompanjera med någon. Om det blir Gudjohnsen eller Ali i nån sorts fri roll runt om IKT som mot AIK eller nån annan spelar inte så stor roll. Men jag hade verkligen velat se att IKT får en lekkamrat där uppe.
Simon Gustafsson var tillbaka från skada mot Djurgården och är navet till mycket i deras spel. Det ser däremot ut som att han kommer spela nia till följd av deras skadeproblematik. Han behöver backlinjen, vilka det nu blir, se upp med. Utöver det har Samuel Leach Holm gjort en del mål och har ett väldigt bra distansskott som måste hanteras från de ljusblå. Rent taktiskt skulle jag vilja se att vi testar Filip Öhman, Häckens högerback som är född 2008 och är ett oprövat kort. Om det är något som alltid sett bra ut för MFF är det anfall på vår vänstersida och deras högerssida så det kan bli en nyckel till framgång i matchen.
Efter en evighetslång torka har vi börjat vinna i cupen igen. Mesta Mästarna Malmö. Många fina minnen. Vilket är ditt bästa minne? Ett cupguld? En straffsparksseger? En lång resa till Sveriges nordligaste delar? En inomhusmatch i Växjö. Fritt snack om ditt bästa minne.
Fredrik Hed: Mitt bästa cupminne är finalen borta mot Hammarby, då jag fick med hela familjen, faktiskt. Vi satt precis bredvid ståplatsklacken och det var en jävla stämning matchen igenom som så klart kulminerade då Diawarra räddade straffen som gjorde oss till segrare.
Pontus Kroon: Mitt första stora cupminne är från 1986. På den tiden var man som Lundensare nästan ensam i skolan som MFF:are. Min lilla stad fullständigt kryllade av Blåvita medgångssupportrar som plötsligt älskade IFK Göteborg efter deras UEFA--cupseger 1982. Man jobbade i motvind helt enkelt och jag hoppades innerligt att vi skulle kunna ge Änglarna en näsbränna.
MFF vann med 2-1 inför typ två tusen personer på Råsunda (det var sannerligen andra tider publikmässigt), men jag var överlycklig. Det var Roy Hodgsons första titel med MFF och på hösten tog vi även SM-guldet och vi var i alla fall tillfälligt bäst i Sverige igen.
Segerskytten Anders Palmér fick textas i statstelevisionen för att Stockholmarna skulle begripa han malmöitiska. Bara en sån sak!
Här har ni en liten artikel från MFF:s hemsida för er som inte var födda när det begav sig.
Åsa Flykt: Oj, det är inte lätt att välja bland flera decennier av minnen. Guldet i 08-land efter så många års väntan var såklart helt underbart. Men det finns en match som poppar upp i mina tankar ganska ofta. Inte för spel eller resultat - jag minns inte ens vilka vi mötte - utan för kontexten. Det var en söndagsmatch 2020 på Malmö IP, jag tror det var första helgen i mars. Jag var ganska nyseparerad och hade haft flera tuffa månader. Men den här helgen hade börjat med MFF:s årsmöte på fredagen där jag träffade massa goda vänner. På lördagen var jag på otroligt trevlig vinprovning, också med MFF-vänner. Och så på söndagen gick jag och sonen på match. Han hade med sig sin nygjorda Traustasson-flagga, som han också fick visa Traustis och blev fotad med honom och han trivdes som fisken i vattnet på IP. Jag minns att när jag kom hem den kvällen tänkte jag: Nu känns det som att livet återvänder! (Sen att pandemin slog till med full kraft strax därefter är ju en annan historia).
Ossian Karling: Jag som är född på 2000-talet upplevde dessvärre aldrig de tidiga gulden. Bästa minnet måste ändå vara när torkan bröts på 3 Arena. Extra speciellt var att man själv var på plats och fick fira med de andra cirka 7000 himmelsblå.
