Ajax
2025-04-10 22:40
Vila i frid Leo Beenhakker (1942 - 2025)
Den legendariske tränaren Leo Beenhakker har avlidit, 82 år gammal. Under sin långa karriär som sträckte sig mellan allt från Real Madrid till Trinidad och Tobago blev han också historisk som den ende tränaren någonsin att leda både Ajax och Feyenoord till ligaguld.
William Edström
Leo Beenhakker är död. Han somnade in idag vid en ålder av 82 år. Ett ikoniskt tränarliv är därmed till ända.
Han föddes i Rotterdam 2 augusti 1942, mitt under andra världskriget och två år efter att staden jämnats med marken av Nazitysklands bomber inför den förestående ockupationen. Hans uppväxt under och efter kriget påverkade hans syn på livet: Jobba hårt och gnäll inte.
Någon stor spelarkarriär hade han inte, han spelade som högerytter för en rad holländska amatörlag. Men han kom att nå betydligt högre som tränare. På frågan om det var en nackdel som tränare att inte själv ha spelat på hög nivå svarade Beenhakker en gång ”Man kan vara en bra mjölkbonde utan att själv varit en ko”.
Hans tränarbana började i amatörlaget SV Epe när han bara var 23 år. Några år senare blev han assisterande tränare i Go Ahead Eagles, ett steg uppåt. Det ledde till hans första huvudtränarjobb i proffsklubbar, BV Veendam och sedan SC Cambuur på 70-talet. På slutet av 70-talet blev han sen ungdomstränare först i Feyenoord och sen Ajax, två klubbar som kom att definiera hans karriär.
För 1979, när Beenhakker var assisterande tränare i Ajax samtidigt som han tränade ungdomslag, fick huvudtränaren Cor Brom sparken och Beenhakker fick huxflux ta över trots sin då ringa erfarenhet. Det blev succé då han ledde Ajax till ligaguldet sin första säsong med spelare som Ruud Krol, Søren Lerby, Frank Arnesen och Dick Schoenaker i laget.
Ett famöst ögonblick i Ajax-historien inträffade under en match mot Twente 1980 när Ajax låg under och Johan Cruijff, då hemflyttad efter åren i USA men utan klubb för tillfället, kom ner från läktaren mitt under matchen för att sätta sig bredvid Beenhakker på bänken för att blanda sig i. Cruijff rådde Beenhakker att byta Tscheu La Ling och Ajax vände och vann matchen med 5-3.
Nästa säsong slutade Ajax tvåa bakom Ruud Gullits AZ och Beenhakker lämnade under slutet av säsongen. Men innan dess blev han den som gav en 17-årig Frank Rijkaard sin a-lagsdebut.
Beenhakker tränade sedan Real Zaragoza i tre år, FC Volendam ett år och var förbundskapten för Holland ett år innan han 1986 tog över Real Madrid. Han ledde Real till tre raka ligaguld, en Copa del Rey-titel och så när en Europacup och blev under sin tid där känd som ”Don Leo”.
1989 återvände han till Ajax och ledde klubben återigen till ligaguld. Laget innehöll profiler som en ung Dennis Bergkamp, tvillingarna de Boer, John van 't Schip, Danny Blind, Aron Winter, Bryan Roy, Richard Witschge, Wim Jonk, Stanley Menzo och svenskduon Stefan Pettersson och Peter Larsson. Vid hans sida gick Louis van Gaal i en roll som liknade den Beenhakker själv haft ett decennium tidigare: assisterande tränare kombinerad med ungdomsledare.
Under denna tid populariserade Beenhakker termen ”Patatgeneratie”, ”Pommesgenerationen” i Holland. Det var egentligen Ajax legengdariske assisterande tränare Bobby Haarms som först kommit på ordet, men Beenhakkers användning av det i pressen gjorde ordet populärt. Beenhakker använde det för att beskriva den då unga generationen talanger av spelare som tvillingarna de Boer, Witschge, Roy, Marciano Vink med flera som han upplevde som ”talangfulla men lata och kaxiga”, Beenhakker såg en stor kontrast mot hans egen generation krigsbarn och ”patatgeneratie” blev ett populärt sätt att beskriva generationen födda sent 60-tal/tidigt 70-tal i stort, inte bara fotbollsstjärnorna.
Två veckor före VM 1990 fick han ta över som förbundskapten igen efter att Thijs Libregts, som efterträtt Rinus Michels efter EM-guldet 1988, fått sparken. Det blev, föga förvånande, ett rörigt mästerskap för Oranje som tog slut i åttondelsfinalen mot Västtyskland som sen kom att vinna guldet.
På grund av en stor publikskandal guldsäsongen 1989/90, då en Ajax-huligan under en UEFA-cupmatch mot Austria Wien kastade ett stålrör mot motståndarmålvakten, stängdes Ajax av från Europaspel i ett år så Beenhakker fick inte spela i Europacupen med Ajax. Nästa säsong slutade Ajax tvåa och efter det lämnade Beenhakker igen för att ta över Real Madrid på nytt. Denna gång lyckades han inte leda laget till guld och fick lämna igen efter säongen.
Han tränade sedan Grasshoppers en säsong innan han blev förbundskapten för Saudiarabien som han ledde till VM 1994 men kort före mästerskapet fick han överraskande sparken. Det följdes av korta sejourer i Club Amërica, Istanbulspor och Chivas innan han 1996 återvände till Nederländerna för hårdsatsande Vitesse. Men 1997 kallade Feyenoord och Beenhakker flyttade hem till Rotterdam. 1998/99 ledde han Feyenoord till klubbens första ligaguld på sex år. En prestation han själv höll som kanske sin främsta i karriären.
2000 var han tillbaka i Ajax, nu som sportchef och hjälpte klubben ur den kris man hamnat i de sista åren på 90-talet, efter att van Gaal lämnat gjorde Ajax en rad misslyckad rekryteringar på ledarsidan och inte bara missade ligatitlarna utan till och med sjönk så lågt som sexa 1998/99. Beenhakker fattade 2001 beslutet att sparka tränaren Co Adriaanse och ge Ronald Koeman jobbet. Han var också ansvarig för värvningar av spelare som Zlatan Ibrahimovic, Maxwell, Mido, Hatem Trabelsi, Steven Pienaar och Tomas Galasek med flera. Koeman och den nya generationen spelare vann både ligan och cupen 2001/02 och nästa säsong var en minut från semifinal i Champions League.
Zlatan hade stor respekt för Beenhakker, som han kallade ”Scarface”. Zlatan beskev en gång hur en kontraktsförhandling med Beenhakker gick: Beenhakker sa till honom ”If you fuck with me, I will fuck with you and kick your ass.”
En annan anekdot från den här tiden är att Beenhakker satte upp ett foto av sig själv med titelskölden firandes Feyenoords ligaguld 1999. Ajax kapten Cristian Chivu protesterade – Beenhakker sa då att han skulle ta ner fotot när Ajax vann ligan. Efter att man gjort det 2002 gjorde Beenhakker just det och satte upp ett foto på Chivu med titelskölden istället.
Beenhakker lämnade av ”personliga skäl” 2003 och blev återigen tränare för Club América. Han blev sedan förbundskapten för Trinidad och Tobago som minnesvärt lyckades spela oavgjort med Sverige i VM 2006. Han blev därefter förbundskapten för Polen. Ett kort tag kombinerade han det med interimjobb i Feyenoord våren 2007. Han tog Polen till EM 2008 där de åkte ut i gruppspelet. Det var hans sista tränarjobb.
Efter det var Beenhakker bland annat sportslig rådgivare och styrelseledamot i Sparta Rotterdam.
2015 behandlades Beenhakker för hudcancer, om det har att göra med hans död är inte känt.
Leo Beenhakker är den ende tränare som lett både Ajax och Feyenoord till Eredivisie-titeln. Trots att han alltså tog det pikanta steget mellan klubbarna flera gånger har han inte förlorat status i endera läger för det, vilket säger en del om den respekt ”Don Leo” ingav. På många vis förkroppsligade han sinnebilden av holländska män ur sin generation, krigsbarnen. Rak och ärlig, hård men också med glimten i ögat. Den typen av tränare som med sitt sätt att vara mot spelarna ofta belönades med stark lojalitet från dem.
”En riktig människokännare, han var verkligen intresserad av dig som person” beskrev Danny Blind honom som en gång. Jan Wouters framhöll att Beenhakker var ”En väldigt mänsklig tränare, bra på att motivera och få ut det mesta av gruppen.”
Rust zacht, Leo!
Han föddes i Rotterdam 2 augusti 1942, mitt under andra världskriget och två år efter att staden jämnats med marken av Nazitysklands bomber inför den förestående ockupationen. Hans uppväxt under och efter kriget påverkade hans syn på livet: Jobba hårt och gnäll inte.
Någon stor spelarkarriär hade han inte, han spelade som högerytter för en rad holländska amatörlag. Men han kom att nå betydligt högre som tränare. På frågan om det var en nackdel som tränare att inte själv ha spelat på hög nivå svarade Beenhakker en gång ”Man kan vara en bra mjölkbonde utan att själv varit en ko”.
Hans tränarbana började i amatörlaget SV Epe när han bara var 23 år. Några år senare blev han assisterande tränare i Go Ahead Eagles, ett steg uppåt. Det ledde till hans första huvudtränarjobb i proffsklubbar, BV Veendam och sedan SC Cambuur på 70-talet. På slutet av 70-talet blev han sen ungdomstränare först i Feyenoord och sen Ajax, två klubbar som kom att definiera hans karriär.
För 1979, när Beenhakker var assisterande tränare i Ajax samtidigt som han tränade ungdomslag, fick huvudtränaren Cor Brom sparken och Beenhakker fick huxflux ta över trots sin då ringa erfarenhet. Det blev succé då han ledde Ajax till ligaguldet sin första säsong med spelare som Ruud Krol, Søren Lerby, Frank Arnesen och Dick Schoenaker i laget.
Ett famöst ögonblick i Ajax-historien inträffade under en match mot Twente 1980 när Ajax låg under och Johan Cruijff, då hemflyttad efter åren i USA men utan klubb för tillfället, kom ner från läktaren mitt under matchen för att sätta sig bredvid Beenhakker på bänken för att blanda sig i. Cruijff rådde Beenhakker att byta Tscheu La Ling och Ajax vände och vann matchen med 5-3.
Nästa säsong slutade Ajax tvåa bakom Ruud Gullits AZ och Beenhakker lämnade under slutet av säsongen. Men innan dess blev han den som gav en 17-årig Frank Rijkaard sin a-lagsdebut.
Beenhakker tränade sedan Real Zaragoza i tre år, FC Volendam ett år och var förbundskapten för Holland ett år innan han 1986 tog över Real Madrid. Han ledde Real till tre raka ligaguld, en Copa del Rey-titel och så när en Europacup och blev under sin tid där känd som ”Don Leo”.
1989 återvände han till Ajax och ledde klubben återigen till ligaguld. Laget innehöll profiler som en ung Dennis Bergkamp, tvillingarna de Boer, John van 't Schip, Danny Blind, Aron Winter, Bryan Roy, Richard Witschge, Wim Jonk, Stanley Menzo och svenskduon Stefan Pettersson och Peter Larsson. Vid hans sida gick Louis van Gaal i en roll som liknade den Beenhakker själv haft ett decennium tidigare: assisterande tränare kombinerad med ungdomsledare.
Under denna tid populariserade Beenhakker termen ”Patatgeneratie”, ”Pommesgenerationen” i Holland. Det var egentligen Ajax legengdariske assisterande tränare Bobby Haarms som först kommit på ordet, men Beenhakkers användning av det i pressen gjorde ordet populärt. Beenhakker använde det för att beskriva den då unga generationen talanger av spelare som tvillingarna de Boer, Witschge, Roy, Marciano Vink med flera som han upplevde som ”talangfulla men lata och kaxiga”, Beenhakker såg en stor kontrast mot hans egen generation krigsbarn och ”patatgeneratie” blev ett populärt sätt att beskriva generationen födda sent 60-tal/tidigt 70-tal i stort, inte bara fotbollsstjärnorna.
Två veckor före VM 1990 fick han ta över som förbundskapten igen efter att Thijs Libregts, som efterträtt Rinus Michels efter EM-guldet 1988, fått sparken. Det blev, föga förvånande, ett rörigt mästerskap för Oranje som tog slut i åttondelsfinalen mot Västtyskland som sen kom att vinna guldet.
På grund av en stor publikskandal guldsäsongen 1989/90, då en Ajax-huligan under en UEFA-cupmatch mot Austria Wien kastade ett stålrör mot motståndarmålvakten, stängdes Ajax av från Europaspel i ett år så Beenhakker fick inte spela i Europacupen med Ajax. Nästa säsong slutade Ajax tvåa och efter det lämnade Beenhakker igen för att ta över Real Madrid på nytt. Denna gång lyckades han inte leda laget till guld och fick lämna igen efter säongen.
Han tränade sedan Grasshoppers en säsong innan han blev förbundskapten för Saudiarabien som han ledde till VM 1994 men kort före mästerskapet fick han överraskande sparken. Det följdes av korta sejourer i Club Amërica, Istanbulspor och Chivas innan han 1996 återvände till Nederländerna för hårdsatsande Vitesse. Men 1997 kallade Feyenoord och Beenhakker flyttade hem till Rotterdam. 1998/99 ledde han Feyenoord till klubbens första ligaguld på sex år. En prestation han själv höll som kanske sin främsta i karriären.
2000 var han tillbaka i Ajax, nu som sportchef och hjälpte klubben ur den kris man hamnat i de sista åren på 90-talet, efter att van Gaal lämnat gjorde Ajax en rad misslyckad rekryteringar på ledarsidan och inte bara missade ligatitlarna utan till och med sjönk så lågt som sexa 1998/99. Beenhakker fattade 2001 beslutet att sparka tränaren Co Adriaanse och ge Ronald Koeman jobbet. Han var också ansvarig för värvningar av spelare som Zlatan Ibrahimovic, Maxwell, Mido, Hatem Trabelsi, Steven Pienaar och Tomas Galasek med flera. Koeman och den nya generationen spelare vann både ligan och cupen 2001/02 och nästa säsong var en minut från semifinal i Champions League.
Zlatan hade stor respekt för Beenhakker, som han kallade ”Scarface”. Zlatan beskev en gång hur en kontraktsförhandling med Beenhakker gick: Beenhakker sa till honom ”If you fuck with me, I will fuck with you and kick your ass.”
En annan anekdot från den här tiden är att Beenhakker satte upp ett foto av sig själv med titelskölden firandes Feyenoords ligaguld 1999. Ajax kapten Cristian Chivu protesterade – Beenhakker sa då att han skulle ta ner fotot när Ajax vann ligan. Efter att man gjort det 2002 gjorde Beenhakker just det och satte upp ett foto på Chivu med titelskölden istället.
Beenhakker lämnade av ”personliga skäl” 2003 och blev återigen tränare för Club América. Han blev sedan förbundskapten för Trinidad och Tobago som minnesvärt lyckades spela oavgjort med Sverige i VM 2006. Han blev därefter förbundskapten för Polen. Ett kort tag kombinerade han det med interimjobb i Feyenoord våren 2007. Han tog Polen till EM 2008 där de åkte ut i gruppspelet. Det var hans sista tränarjobb.
Efter det var Beenhakker bland annat sportslig rådgivare och styrelseledamot i Sparta Rotterdam.
2015 behandlades Beenhakker för hudcancer, om det har att göra med hans död är inte känt.
Leo Beenhakker är den ende tränare som lett både Ajax och Feyenoord till Eredivisie-titeln. Trots att han alltså tog det pikanta steget mellan klubbarna flera gånger har han inte förlorat status i endera läger för det, vilket säger en del om den respekt ”Don Leo” ingav. På många vis förkroppsligade han sinnebilden av holländska män ur sin generation, krigsbarnen. Rak och ärlig, hård men också med glimten i ögat. Den typen av tränare som med sitt sätt att vara mot spelarna ofta belönades med stark lojalitet från dem.
”En riktig människokännare, han var verkligen intresserad av dig som person” beskrev Danny Blind honom som en gång. Jan Wouters framhöll att Beenhakker var ”En väldigt mänsklig tränare, bra på att motivera och få ut det mesta av gruppen.”
Rust zacht, Leo!
