Yra höns under isen

MFF:s entourage styrde idag bussen mot Göteborg för att möta ett formstarkt GAIS på Gamla Ullevi. En klassisk sommarutflykt mot ett klassiskt motstånd – men framför allt en tuff uppgift, trots att MFF av många fortfarande betraktas som favorit.

Henrik Rydström mönstrade ännu en nykomponerad elva:

Oliver Berg, Isac Kiese Thelin

Taha Ali, Otto Rosengren, LASSE Berg Johnsen (K), Hugo Bolin

Johan Karlsson, Jens Stryger Larsen, Nils Zätterström, Gabriel Busanello

Melker Ellborg

Därtill var det premiär för det nya rosa tredjestället – mörka byxor, rosa strumpor och tröja i samma ton. När det släpptes i veckan var jag skeptisk, men det såg faktiskt rätt bra ut på planen. Palermo-vibbar. Dock svåra siffror att läsa i tv-sändningen.

Vi fick ett snyggt gammaldags tifo på kortsidan innan avspark också – "MFF:are" i stora bokstäver.

GAIS satte full fart direkt och pressade MFF hårt och högt. Det fuktiga underlaget efter dagens regn hjälpte till att höja tempot, och MFF hade svårt att ta sig över mittlinjen. Efter drygt fyra minuter fick GAIS sin första hörna, men den rann ut i intet.

GAIS-tränaren Fredrik Holmberg hade innan matchen sagt att hans lag skulle spela respektlöst mot MFF – och det gjorde de verkligen. Ofta två, ibland tre man i press. Det var en intensitet vi själva sällan – om ens någonsin – satte tillbaka.

Först i den sjunde minuten fick vi något som liknade ett anfall, men LBJ:s skott täcktes enkelt.

Bästa chansen kom i 27:e minuten: Berg slog en fin cross till IKT i straffområdet. Han fick kontroll på bollen men sköt över med vänstern. Strax därefter avslutade Bolin ett hyggligt anfall – men också det skottet var tamt.

GAIS var aggressivare, hungrigare och farligare. De höll bollen bättre i offensiv tredjedel, hotade mer. Ett rättvist övertag halvvägs in i matchen.

Statistiken ljög inte: 0 avslut på mål för MFF i första halvlek. Måltorkan håller i sig. Men vi släppte inte till särskilt mycket heller. 0–0 i paus var rimligt, men det är inget man firar tre dagar före ett Champions League-kval.

Hugo Bolin var en skugga av sig själv. Taha dribblade men skapade inget. Oliver Berg syntes knappt. IKT var oskarp. Det mesta var sig likt – tyvärr. Undantaget: Melker Ellborg, som visade pondus i målet.

Andra halvlek hann knappt börja innan det var nära att smälla. En låg hörna från GAIS letade sig genom hela klungan, men Busanello räddade i sista stund.

GAIS fortsatte dominera. De vann förstadueller, andrabollar och kom till fler lägen. I 56:e minuten hade vi ett av få lägen: Johan Karlsson spelade in bollen centralt till Oliver Berg som, trots tid och yta, skickade bollen över. Suck.

Byten kom i 61:a: Skogmar, Buzuladzic och Ekong ersatte Taha, Berg och LBJ. Men det signalerade knappast någon kursändring.

GAIS tryckte på – de hade en dubbelchans, ett friläge för Diabate, skott strax utanför. MFF var passivt och energilöst. Ett halvt avslut här, en missad hörna där.

Ekong sköt vårt första skott på mål i 83:e – det tog 83 minuter alltså – men GAIS-målvakten räddade enkelt.

Matchen slutar 0-0 och vi befäster att vi nog bara är ett mittenlag i år.

Försvaret ska ha lite beröm. Jag tycker det funkar ok och Stryger Larsen och Zätterström räddade oss idag. Och Melker Ellborg var bra i målet – trygg, lugn och positionssäker.

Men annars? Det är svårt att hitta något positivt. Vi såg ut som ett deltagarlag. Passionen, glöden, viljan – det som brukar känneteckna MFF – saknades. Det här är inte värdigt vårt klubbmärke. Det är inte värdigt vår historia.

Vi har nu lika få poäng som sommaren 2018, då Magnus Pehrsson fick gå. Det känns bara… tomt.

På tisdag väntar CL-kvalets första omgång borta mot FC Iberia 1999 i Tbilisi. Vi reser dit som ett formsvagt lag i kris. Men ändå med drömmen om Europa i bagaget. Lide gytt.

Sarr vi.