Nykomlingen Västerås gjorde en imponerande och stabil säsong senast och var utan tvekan Allsvenskans bästa lag förra året. Problemet nu är dock att de starkaste spelarna från fjolåret inte är kvar. Framför allt försvinner Isak Karlsson till Hallby, och Arvid Boqvist tar vägen till Alingsås – två tunga tapp som känns ungefär som att förlora kaffet på måndagsmorgonen: man kan fortsätta, men allt blir lite mer… lidande.
Skillnaden mellan Handbollsligan och Allsvenskan är stor, och det är många år sedan Västerås befann sig på den här nivån. Känslan är inte heller att klubben kommer gå “all in” och lägga de resurser som krävs för att verkligen hålla sig kvar. Det blir snarare en balansakt mellan ambition och budget, som att försöka jonglera brandfacklor på en trampolin – spännande för publiken, nervöst för utövaren.
Samtidigt finns det ljusglimtar, eller kanske egentligen motsatsen för Dementorhallen kommer naturligtvis att skrämma en del bortalag och ge Västerås viktiga poäng på kontot. Hallen påminner mer om ett otäckt goth-disco i jävligt skumma kvarter i Krakow än en vanlig handbollsarena. Många junisar kommer garanterat att känna obehag där innan matchen ens har börjat.
Sammantaget tror jag att Västerås trots allt blir en starkare nykomling än Skånela var i fjol, som hade en smått tragisk säsong. Men verkligheten hinner ikapp: troligen blir sejouren bara ettårig, och nästa säsong hittar vi med största sannolikhet Västerås tillbaka i Allsvenskan.
