Topp 5 Tränare i handbollsligan

5. Zoran Roganovic – HK Malmö
   

Zoran har varit den där typen av tränare som får det omöjliga att se ut som vardag. I Guif höll han laget kvar på slutspelsnivå när klubben tappade i sin talangfabrik och all logik sa att det borde gå åt helvete. Han har alltid haft öga för unga spelare, slipat dem och skickat dem vidare till nästa nivå som en smed som förvandlar bly till silver. Och ja – han är en av de få i Handbollsligan som har gått vägen utomlands; Montenegro på CV:t betyder att han har sett både hur man bygger lag och hur man hanterar kaos på högre höjder.

I Malmö känns det som att Zoran har hittat sin plats i universum. Ett ungt, hungrigt lag som inte har vett att begränsa sig – perfekt bränsle för en tränare som vet hur man tänder eld på spelarnas potential. Hans orädda balkanattityd är som whisky på is: skarp, rak och med sting som man känner långt efter att flaskan är tom. Spelarna passar honom. Staden passar honom. Och han… han är älskvärd,
Det är svårt att underskatta Zorans påverkan. Han har gjort HK Malmö till ett lag folk pratar om, till ett projekt med puls och attityd, till en plats där intresset och spänningen är större än någonsin. Och ja, kanske har sonen hans lite med saken att göra också – för i Malmö verkar Roganovic-familjen ha smugit in lite magi, lite galenskap, och lite hjärta som alla i klubben kan känna.

4. Toni Johansson – OV Helsingborgs
   

Toni är den där typen av tränare som får motståndare att vakna kallsvettiga inför varje match. Alltid påläst, alltid obehaglig, alltid med ess gömda i rockärmen. Att möta honom är som att spela schack med en kobra – du vet att varje drag kan bli ditt sista, och efter varje timeout kan hela spelets logik vridas om som ett trasigt timglas.

För några år sedan kändes det ibland som att helheten inte alltid satt i hans lag, men kom ihåg: Toni var ung, brännande hungrig och ny som huvudtränare. Och varje motgång, varje degradering, varje snedsteg har slipat honom till den han är idag – en tränare som är lika listig som han är metodisk.

Idag är han kärnan i Helsingborgs stabilitet. Ett lag som historiskt alltid svajat på balansgången har nu en fast hand på rodret, och det är Toni som styr – kyligt, beräknande, med en aura som får motståndarna att undra om de ens spelar samma sport längre. Han är inte bara en tränare, han är en form av strategisk terror – och Helsingborg älskar honom för det.

3. Patrik Fahlgren – Hammarby IF
   

Patrik började som spelande tränare – ja, vi kan kalla det ett tramsigt experiment – men när han tog över huvudansvaret för Hammarby i Allsvenskan efter några tunga år, började något riktigt spännande. Det här är en resa som troligtvis inte ens har nått slutstationen än.

På bara några få år har han tagit Hammarby från Allsvenskan till att idag räknas som ett av Sveriges bästa lag och en av favoriterna till SM-guldet 2026. Lägg till ett SM-silver 2025 och två silver i Svenska cupen, och du börjar förstå vilken bedrift det här är. Fantastiskt, och det förtjänar hyllning.

Sätt det i perspektiv: en klubb utan särskilt stark ekonomi, i en stad som Stockholm som knappast kan räknas in bland våra klassiska handbollsstäder, där idrottslagen sällan får de bästa förutsättningarna , och ändå har Hammarby lyckats skapa hype – inte bara kring laget, utan kring hela handbollsligan. Om Patrik Fahlgren ensam ska hyllas för den hypen är jag inte helt säker på, men att han alltid kommer att förknippas med en otroligt härlig och framgångsrik tid för Hammarby IF är helt klart.

2. Jesper Östlundh – Hallby IF
   

Jesper blev redan säsongen 19/20 utsedd till årets tränare, och hans resa har varit allt annat än tråkig. Efter framgångar med Sävehofs damer och en start som tränare för Skånela, är det i Hallby vi mest förknippar honom. Där har han, trots små resurser, byggt ett stabilt lag som år efter år hugger på slutspelsplatser och vägrar ge efter för tyngdlagen.

Spelarna trivs under hans ledning – det märks på deras spel och på den energi som genomsyrar laget. Men det som verkligen definierar Östlundhs Hallby är det hårda, tokstabila försvarsspelet som levereras match efter match, kväll efter kväll.

Det vore fascinerande att se vad Jesper skulle kunna åstadkomma med en större kostym. Min känsla är att det vore ett tryggt val – ett lag med Östlundh på tränarbänken vet vad som gäller, och fiasko och misslyckande är nästan helt uteslutet.

1. Oscar Carlnén – Ystads IF
   

Kom ihåg vad Ystad var när Oscar Carlnén tog över huvudansvaret. En förening utan självinsikt, där varje vår slutade i frågetecken när Alingsås slog ut dem i kvartsfinal – och laget fattade inte varför SM-guldet aldrig kom deras väg. På den tiden var Ystad IF allt annat än professionella.

Idag är de i princip motsatsen. Carlnén har tillfört nykterhet, framåtanda och ett tankesätt som är realistiskt, nyfiket och klokt. Känslan är att han är redo på varje nivå, och jag är övertygad om att en framgångsrik Europakarriär väntar den dagen han lämnar Ystad.

Men Carlnén har inte bara nått framgångar – han har lyft spelare. Han har lyckats med konststycket att utveckla unga talanger som Joelsson, Svensson, Hultberg, Hvenfedt och samtidigt förädla rutinerade spelare som Nygren, Julius, Månsson och Fernebrand, som i många fall spelar sin bästa handboll under hans ledning.

Oscar Carlnén är utan tvekan Handbollsligans mest lysande tränare. Alla som tycker annat har helt enkelt fel!