Fem glädjeämnen och fem orosmoln
Djurgården befinner sig just nu på en sjätteplats i tabellen efter 14 spelade matcher. Vi har kikat på fem glädjeämnen och fem orosmoln som är värda att lyfta fram inför fortsättningen.
GLÄDJEÄMNEN
Det vägvinnande boxplay-spelet
Vi minns alla vilket fullständigt haveri Djurgårdens boxplay-spel var under slutspelet förra säsongen. En stor anledning till att guldet rann ur händerna på stockholmarna var alla undermåliga prestationer i de numerära underlägena. Just därför fanns det en befogad oro kring hur laget skulle tackla spelformen i inledningen på den här säsongen. Resultatet? Betydligt bättre än förväntat. Med 84,78% i boxplay parkerar just nu Djurgården på en andraplats i SHL, endast slagna av HV71 med 85,37%. Stort hyll till Djurgårdens BP-spelare samt ledarstaben, som alla tillsammans verkligen har hittat rätt nivå i de numerära underlägena.
Det lysande målvaktsspelet
Ett av Djurgårdens tydligaste frågetecken inför säsongen har rätats ut till ett härligt utropstecken istället. Ja, det var många som tvivlade på Niklas Svedbergs förmåga när han värvades till mesta mästarna. Efter tio spelade matcher står 30-åringen på fenomenala 93,25 i räddningsprocent – vilket är bäst i hela SHL (om man inräknar målvakterna som har stått minst tio matcher). De senaste fem mötena har Svedberg motat 144/150 skott, vilket ger 96%. Dessutom har Karri Rämö kommit in och visat att han kan prestera på en fin nivå, så det finns en stabil backup att falla tillbaka på. Djurgårdens minsta problem just nu är målvaktssidan, vilket känns mycket tryggt inför framtiden.
Stabila placeringen i tabellen
Nej, spelmässigt har Djurgården inte riktigt kommit upp till den standard som vi vet att laget är kapabel till. Försvarsspelet bjuder allt för ofta på slarviga insatser – och framåt känns det ibland lite för trubbigt. Trots detta placerar sig just nu Djurgården på en sjätteplats i tabellen med 25 inspelade poäng, endast tre pinnar bakom tabelltvåan Örebro. Det är svårt att dra allt för stora slutsatser kring helheten, men om Djurgården får saker och ting att stämma bättre framöver kommer de att bli rejält svårstoppade. Det finns mer kräm i gänget att hämta. Och det i sig känns som ett rätt bra utgångsläge.
Den imponerande skottmängden
Trots att Djurgården under vissa matcher har en tendens att fastna i sarghörnen har ändå laget lyckats avlossa flest skott på mål av alla lag i hela SHL. Med totalt 438 puckar på mål leder stockholmarna statistiken i storartad stil. Självklart säger inte de här siffrorna på något sätt att Djurgården är seriens bästa offensiva lag: men det ger ändå en indikation på att mycket av det som stockholmarna gör är rätt. Om sedan spelarna kan omvandla den här skottmängden till fler mål kommer självklart laget att klättra ytterligare i tabellen framöver. Med en skotteffektivitet på 9,82% landar Djurgården i dagsläget på en sjätteplats bland SHL-lagen. Det finns med andra ord utrymme för förbättring.
Den positiva corsiprocenten
Denna omdiskuterade siffra som mäter andel av skottförsök som är framåt när spelaren (eller laget) är på isen är inte alltid helt talande för tabelläget. Men det är ändå en statistikkolumn som är svår att blunda för, eftersom den speglar den offensiva kraften hos en individ eller ett lag. Djurgården har just nu en total corsiprocent på 54,12 – vilket är näst bäst i hela ligan. Ettan? Frölunda på 55,45%. Det här i sig visar att mesta mästarna är på helt rätt väg just nu. De underliggande siffrorna talar för att spelidén fungerar – och att det sett över en längre period kommer att ge positiv utdelning. Det är viktigt att understryka att fallet inte behöver bli så, eftersom statistik inte alltid speglar verkligheten. Men Djurgården är på god väg – och det är självklart något som är värt att lyfta fram efter fjorton spelade omgångar.
OROSMOLN
Högströms negativa formkurva
I Jacob Josefsons frånvaro har Marcus Högström tagit över lagkaptensrollen – och helt ärligt känns det som att C:et på bröstet tynger ner backklippan. De senaste matcherna har Högström spelat alldeles för krångligt i många sammanhang, och satt sitt lag i skiten. Med tanke på att man är van vid att 30-åringen ska dominera rejält i SHL så känns det som att Högström har mer att ge just nu. Han känns aningen nonchalant på isen: och i senaste matchen mot Oskarshamn fick han bara 18 minuter och 34 sekunder på isen. Det är hans lägsta istidsnotering under hela säsongen. Och det indikerar att ledarna inte är helt nöjda med hans nivå för tillfället. Det är dags för Högström att kliva fram som den ledare han är och visa vägen.
Mittperioden mot Oskarshamn
Under förra säsongen var Djurgårdens inställning ett ständigt återkommande tema. Lite för ofta hamnade laget i negativa perioder där bristen på hårt jobb och ödmjukhet blev allt för påtagligt. Även den här säsongen har tyvärr bjudit på den varan – men nog var mittperioden mot ett skadedrabbat Oskarshamn något form av rekord. Det var som att ingen i laget tog tag i spelet, som att alla åkte runt och väntade på något annat, något bättre. Inställningen från de ledande spelarna var usel, vilket smittade av sig på hela truppen. Att följa Djurgården tycks fortsätta vara en hiskelig berg- och dalbana som bjuder på magiska toppar och träskliknande dalar. Att den lägstanivån finns i den nuvarande truppen är självklart oroväckande. Förhoppningsvis var insatsen mot Oskarshamn bara en engångshändelse, även om det känns som önsketänkande med tanke på hur ojämna prestationerna faktiskt har varit de senaste säsongerna.
Det ineffektiva powerplay-spelet
Djurgårdens powerplay-spel är just nu fullständigt iskallt. Senaste gången som laget lyckades trycka dit pucken i numerärt överläge var mot Luleå – vilket innebär att stockholmarna inte har gjort mål i powerplay de senaste sex matcherna. Fjorton chanser: noll mål! Det är riktigt uselt, och självklart något som Djurgården måste sätta stoppa för snabbt. Överlag har det känts som att onödiga pucktapp, låg passningshastighet och för krångliga lösningar har satt käppar i powerplay-hjulen. Problematiskt nog har tongivande spelare som Linus Hultström, Patrik Berglund, Marcus Högström och Alexander Holtz tillsammans bara lyckats skrapa ihop två passningspoäng i numerärt överläge. Det håller verkligen inte. Kvartetten måste hitta ett sätt att få igång produktionen i powerplay.
Den dalande tekningsstatistiken
Efter fyra spelade matcher var Djurgården seriens vassaste lag i tekningscirklarna med 58,44%. Nu har den siffran dalat hela vägen ner till 51,28%. Anledningen? Avsaknaden av Jacob Josefson. Klasscentern är en av ligans vassaste tekare, så självklart slår hans frånvaro hårt mot Djurgården. Egentligen är det svårt att kräva mer av den nuvarande truppen: eftersom tekningar är ett svårt moment att vara framgångsrik i om man inte besitter de rätta egenskaperna. Det handlar väldigt mycket om teknik, men också rutin från olika typer av tekningssituationer. Djurgården får försöka att hålla i så gott det går tills Josefson är tillbaka i spel igen. Förhoppningsvis fortsätter inte laget att rasa neråt på tekningsrankingen fram tills dess. Det är läge att stoppa blödningen nu.
Bristen på ett vettigt försvarsspel
Att sympatisera med Djurgården Hockey är inte det bästa för blodtrycket, för att uttrycka det milt. Sättet som laget – och spelarna – agerar på i vissa situationer i egen zon är skrämmande. Det är pucktapp på pucktapp: och allt för ofta spelar laget fast sig själva i försvarszonen på grund av dåliga beslut. Och då har vi inte ens nämnt alla omställningar som Djurgården gång på gång åker på för att de inte har täckning hemåt. På pappret är Djurgårdens backsida en av ligans absolut vassaste: men verkligheten är tyvärr en annan. Självklart kan man förstå att laget inte vill frångå sin spelidé för att istället satsa på en mer tillbakalutade ishockey, eftersom puckinnehav i stor mängd ofta belönar sig. Men att nästan aldrig slå en sarg ut? Är det verkligen rätt väg att gå? I dagsläget är försvarsspelet helt klart det största orosmolnet för mesta mästarnas del.
Läs även: Tre stjärnor mot Oskarshamn
