Ett kontroversiellt beslut från förra mötet
Då var slutspelshockeyn igång och det hann inte gå mer än en match innan ett beslut från rättskiparna skapade minst sagt stora rubriker i media. Djurgårdens avgörande mål från tisdagens möte landade i en tolkning av regelboken som innebar ett för de flesta, inklusive undertecknad, ögonbrynshöjande beslut. David Blomgren befann sig långt inne i målgården och störde uppenbarligen MIF-målvakten, även om “Blomman” fick en lätt knuff från en Malmöspelare.
Den här situationen blev ytterligare ett bevis på att den mänskliga faktorn alltid spelar en avgörande roll trots frikostig tillgång till skärmar, kameravinklar och slow motion. Och visst är det en frustrerande känsla att få domslut, som granskas med mikroskopisk precision, dömda till motståndets fördel när beslutet som tas baseras på högst tveksamma grunder? Fråga bara oss Djurgårdare och Patrick Thoresen, vi vet hur det känns.
Jag kan bara svara för mig själv, men visst hade man ifrågasatt beslutet att döma mål om det istället hade varit Malmö som avgjort matchen på samma sätt. Tyvärr färgade den här situationen eftersnacket och allt fokus flyttades från DIF-juniorernas fantastiska insats. Björck (1+2), Frondell (1+1) och Eklund (0+3) svarade för åtta av nio möjliga poäng under kvällen och var klart bäst i laget tillsammans med Daniel Marmenlind. Torsdagens match då? Den kommer här!
Hellberg åter i spel
Årets Honken Trophy-vinnare var åter mellan stolparna när han och hans Djurgården skrinnade in i ett välbefolkat Malmö Arena under torsdagskvällen. Daniel Marmenlind gjorde en stark insats senast hemma på Hovet men det är svårt att inte känna den där lilla extra nivån av trygghet när Hellberg ansvarar för puckstopperiet i DIF-buren.
Kvällen började däremot på tuffast möjliga vis, både för Mange själv och för Djurgården. Stockholmarna hade stora problem med ett hårt attackerande Malmö som tidigt in i matchen utnyttjade puckdravel vid det gulklädda avbytarbåset. Situationen där en syndande Hugo Blixt blev av med pucken mynnade ut i att en MIF-spelare kunde åka sig fri mot Hellberg och pricksköt in kvällens första mål, på kvällens första skott. Ingen situation som hamnar på Magnus minuskonto, men tungt värre ändå.
Stockholmarnas burväktare spelade däremot upp sig tämligen omgående efter det tidigt insläppta målet och var, tillsammans med sina stolpar, anledningen till att Djurgården gick till pausvila med endast 0-1 i baken - ja, och egentligen hade det kunnat stå 0-2 om Malmökaptenen Fredrik Händemarks bak inte varit så stor... Snacka om ödets ironi.
Nej, den första perioden var bara att glömma. De gulklädda hade otroligt svårt att hitta något form av etablerat spel och mycket av tiden med puck gick åt till att dumpa ifrån sig densamma illa kvickt - vilket såklart tillät hemmalaget att diktera villkoren under de första 20 minuterna på ett närmast frustrerande sätt.
Slarv och ineffektivitet
Period nummer två blev en mer svängig historia och i matchen överlag föranleddes många av de chanser som skapades ofta av slarv från båda lagen. Djurgården hade svårt att kontrollera sina uppspel vilket hemmalaget utnyttjade flertalet gånger, vilket åter krävde hög leverans från Hellberg i mål. Å andra sidan var även MIF-spelarna stundtals generösa med pucktapp och stockholmarna kunde sticka upp vid flertalet tillfällen och skapa heta chanser.
Men det här blev en kväll där Järnkaminerna skulle drabbas av den akuta åkomman ineffektivitet. Charles Hudon tillskansade sig minst två stora chanser men istället för nätrassel skrattade plexiglaset nästan hånfullt mot honom när det tog emot pucken från de missriktade skotten. Även David Blomgren höll på att slå knut på sig själv när han missade pucken och det öppna målet efter en smörpass från evighetsmaskinen Viggo Björck. Nej, ikväll stämde det inte riktigt. Här hade Djurgården behövt vara kliniska för att ta död på Malmös tro, hopp och energi (samt säsong) inför sista perioden.
Snöpligt men logiskt
Den tredje perioden var kanske Djurgårdens spelmässigt bästa under kvällen i Malmö Arena. Man lyckades äntligen sätta fler uppspel på gulklädda i fart, där ingångarna och presspelet i offensiv zon var mer synkat än vad vi hittills hade fått bevittna. Men även om den offensiva zontiden ökade innebar det inte nödvändigtvis fler heta lägen. Mycket av puckinnehavet förlades ner i sarghörenn vilket ur Malmö-ögon sett troligtvis betraktades som relativt bekvämt. När skottläge väl gavs var det inte sällan som en svartklädd utespelare stod ivägen och hindrade gummitrissan från att ens kräva en i övrigt välspelande Oskar Blomgren på en räddning.
Djurgården hade helt enkelt svårt att komma in på mål och få fram pucken till de riktigt heta chanserna - bortsett från Jacob Josefsons fina aktion när han först tacklade omkull en motståndare och sedan skarvade in 1-1 från nära håll. Matchen stod länge och vägde men till slut lyckades hemmalaget ta ledningen med knappt fem minuter kvar att spela. Målet kom från ett skott utifrån och visst finns det fog för att diskutera Hellbergs ingripande i den här situationen - även om försvararna agerade passivt.
På något konstigt sätt kändes 2-1-målet logiskt, men samtidigt snöpligt. Det här var en match som, likt den första lagen emellan i tisdags, hade kunnat sluta hur som helst. På lördag förväntar jag mig ett Djurgården som inte låter slumpen avgöra matchseriens utgång. Då kommer det krävas mer noggrannhet över hela banan och kyla i de avgörande lägena. Upp till bevis om säsongen fortsatt ska hållas vid liv.
