De tidiga åren
Född norr om Stockholm. Började spela för Djurgården i J20-laget dit han kom från Järfälla. Det andra året i J20 tokpresterade han och öste in poäng. Den säsongen 1994-95 blev han så bra att han fick pröva på spel med A-laget. Han fick förtroende att spela 12 matcher. Säsongen därpå fick han spela 37 matcher och gjorde 3 poäng. Var under mitten av säsongen en väldigt viktig del av det svenska juniorlandslaget under JVM, och höjde juniorlandslagets prestationer. Under sommaren 1996 draftades han i 1:a rundan av Florida Panthers.
1997-98 gick Djurgården nästan hela vägen.
Ordinarie i A-laget
Under säsongen 1997-98 fick Marcus fortsatt mycket speltid men var ingen poängplockare, per definition. Icke desto mindre fyllde 19-åringen en väldigt viktig funktion i truppen, som tvåvägsforward i sin spelstil. Var återigen en av de viktigaste Junior-VM spelarna i mitten på säsongen. Det var den första ordinarie djurgårdssäsongen för Marcus, utan blandat spel med J20. Det blev ett framgångsrikt år som ledde till sm-final på våren 1998. Innan dess vanns grundserien. Efter grundserien väntade en tuff kvartsfinalsserie mot Hv71 som vi till slut knep med 3-2. Därefter MoDo i semifinal. Även den tuff men slutade 3-2 till Djurgården igen. Finalserien mot Färjestad blev också den något att bita i. Den avgjordes i match 5 efter en spännande och utdragen tillställning. Tommy Söderström förlorade duellen mot Greger Artursson, i Globen. För Marcus del blev det 3 poäng på 15 slutspelsmatcher.
Dags för NHL
Hans individuella kvaliteter och prestationer ledde till att han fick åka över till Nordamerika säsongen därpå. Han fick chansen i Florida Panthers i 8 matcher och platsade någorlunda. Men det räcker som bekant inte, att bara vara en toppspelare i SHL för att man direkt ska platsa i NHL. Man måste vara ännu bättre än så, toppen av toppen, av de ytterst få SHL-spelarna som blir stjärnor och får kontinuerligt med speltid i NHL. Så stor är skillnaden. Så resten av säsongen spenderade Marcus i farmarlaget Beasts of New Haven. Han spelade så bra där i AHL att han säkert hade kunnat ingå i Florida Panthers trupp för resten av säsongen även om han inte skulle få gnugga mest istid. Men så ser verkligheten inte ut därborta. 1999-00 fick han åter chansen i Florida under 9 matcher och höll ungefär den nivån som han höll under hela förra säsongen. Det blev bara 9 matcher, med andra ord. Om han bara hade kunnat lånas ut till Djurgården under den säsongen istället för att åka ner till AHL…
Men något hände från och med säsongen 2000-01. Äntligen började man tro på Marcus i Florida, ge honom förtroende, speltid, och hitta en plats åt honom i planerna för 2000-01. Det blev en hel NHL-säsong för Marcus. Han noterades för 36 poäng på 78 matcher. Han blev den tredje bästa interna poänggöraren. Laget i sig hade det tufft. Man vann 22 matcher, förlorade 38, spelade 13 oavgjorda och åkte på 9 övertidsförluster. Slutade 3:a i Southeast Division men missade slutspel. Icke desto mindre visade Marcus att han kunde platsa i kedjor med spelare som superstjärnan Pavel Bure, och samarbeta med andra stjärnor som Viktor Kozlov och Scott Niedermayer. Han anpassade sig även väl till ligans fysiska status, med sammantaget 74 utvisningsminuter.
De två följande säsongerna var han lika mycket att räkna med för Florida Panthers, som fortsatt kämpade i motvind. Sedan under 2003-04 följde han inte upp med samma framgångar och såldes vidare till Calgary Flames. Under den lilla tiden av säsongen som fanns kvar i Calgary, tog han för sig direkt och visade att han platsade.
Sedan kom lockout-säsongen 2004-05; NHL stängde ner under hela säsongen. Desto gladare blev alla djurgårdare som fick hem Marcus. Och han visade att han hade NHL-rutin direkt. Given i toppkedjan. Noterades för 39 poäng på 48 matcher. Han fick skaplig offensiv hjälp från andra internationella stjärnor, som Espen Knutsen, Nils Ekman och Mariusz Czerkawski. Djurgården hamnade på 5:e plats i Elitseriens grundserie. Ja, andra lag hade också tagit in NHL-proffs. I kvarten väntade Timrå med en viss Henrik Zetterberg i spetsen. När Djurgården ledde serien med 3-1, studsade Timrå tillbaka och vann två raka i sin tur. Det blev dags för game 7. Det var en match där Djurgården fick kämpa för att vända 2-0 underläge till 3-2 som slutresultat. I semifinal blev det däremot respass efter 4-1 i matcher mot Frölunda, som hade Elitseriens bästa trupp. Marcus bidrog i stor utsträckning till de höga prestationerna som Djurgården nådde 2004-05. Användes i många matchsituationer och var en viktig PP-spelare.
Under de tre följande säsongerna tillbaka i Calgary Flames fick Marcus i genomsnitt mycket speltid. Poängproduktionen var inte särskilt hög men sammantaget gjorde Calgary fler mål än vad de släppte in när Marcus var på isen. Det var inte hans roll att göra flest mål, för superstjärnor hade Calgary redan. Under VM 2008 var Marcus högst delaktig i de framgångarna som Sverige väl tog.
Ett mellanår
Sen blev det en säsong i den sprillans nya ryska ligan KHL, för Lokomotiv Yaroslavl. Laget tog sig till final och tog silver. Han var en del av ett starkt lag, fick skapligt med speltid men var inte den klarast lysande stjärnan. Sommaren därpå gjorde han åter igen ett individuellt starkt hockey-vm.
2009-10, bra säsong.
Återkomsten
Han återvände till Djurgår’n inför säsongen 2009-10 på ett 1-årskontrakt. Som en ledare, storspelare och djurgårdare. Förstärkte en redan bra forwardsuppsättning. Han levde bokstavligt talat upp till de höga förväntningarna. En av elitseriens bästa spelare 2009-10, under en säsong då Djurgården tog sm-silver. Säsongen därpå blev han assisterande kapten. Han hade inte spelat lika många matcher på grund av att han for över till New Jersey Devils under början av säsongen. Men han lyckades inte ta plats i laget och därmed kom han tillbaka till Djurgården i november 2010. Han var fortfarande en av Djurgårdens viktigaste spelare. 2011-12 blev han kapten, efter att de gamla trotjänarna Marcus Ragnarsson och Nichlas Falk lämnade över kaptensrollerna och gick i pension. Säsongen gick dock åt helsike och slutade med degradering. Marcus tillhörde inte något undantag och underpresterade även han. Samtidigt stod laget och stod eller föll många gånger, om Marcus inte hade en bra dag. Tränarbyte ägde rum i ett desperat försök till att få till lite stabilitet. Men förgäves.
En olycklig tvist
Marcus gav sig av efter degraderingssäsongen. Många djurgårdare betraktade honom som en feg kapten som övergav sitt sjunkande skepp. Marcus stämde Djurgården. Men anledningen till det måste belysas. I februari 2014 var Djurgården tvungna att betala en halv miljon kronor i skadestånd till Marcus för att de olovligen sa upp hans kontrakt. Man hade inte betalat hans lön. Därutöver följde enorma ränte- och rättegångskostnader. Samtidigt ville Marcus ha en annan lösning än att Djurgården skulle försättas i potentiell ekonomisk kris. Det blev en soppa. 2012 när det blev klart att Djurgården skulle åka ut, ville man alltså häva hans dyra kontrakt. Problemet var att de inte hade någon rätt till det. Marcus hävdade att Djurgården hade markerade mot honom genom att förbjuda honom att träna med laget.
Nåja, inte gjorde Marcus det mycket bättre poängmässigt i HV71, dit han for. Samtidigt var han en del av ett bättre lag och han blev viktig även för HV. Han blev assisterande kapten under debutsäsongen. Därifrån gick det lite utför och under den tredje och sista säsongen för HV71 blev han av med den assisterande kaptensrollen. Och vad hände sen - han kom tillbaka till Djurgården säsongen därpå, påpassligt nog när vi precis tagit oss tillbaka till Elitserien. Marcus bröt sitt kontrakt med Jönköpinsklubben. Det ska främst ha varit på grund av att Marcus längtade hem och verkligen ville till Djurgården. Ungefär exakt halva säsongen hade då gått. I sin återkomst i DIF gjorde han 7 matcher och 3 poäng. Mer hann han inte med och Djurgården missade slutspel. Under den säsongen hade han innan återkomsten buats ut när HV gästade Hovet. Djurgården hade under säsongen anordnat en insamling från supportrar för att kunna köpa in en spelare. Djurgården var sedan noggranna med att poängtera att värvningen av Marcus inte hade finansierats av den insamlingen. Kort därefter bjöds supportrar in till möte på grund av det utbredda missnöjet med att Marcus kom tillbaka. Det blev hans sista säsong på proffsnivå.
Ett något abrupt slut på en saga som kunde ha blivit bättre. Men för den som minns, har Marcus varit en ovärderlig spelare för världens finaste förening och kan räknas till de bättre spelarna vi har haft i vår anrika historia.
