Matchen i korthet
Trots en bra arbetsinsats hade LIF svårt att skapa riktigt farliga målchanser i den första perioden. Djurgården tog ledningen sent efter en snabb spelvändning.
I den andra perioden fortsatte Leksands ineffektivitet framåt. Djurgården utnyttjade ännu en kontring och utökade till 0–2 – ett mål som påminde mycket om det första, där Leksand förlorade många spelare högt upp i banan.
Den tredje perioden präglades av Leksands försök att jaga en reducering, men Djurgården försvarade sig disciplinerat och utökade till 0–3 efter en fin uppåkning och ett prickskytte av Charles Hudon. Nolan Stevens träffade stolpen och Lukas Vejdemo reducerade till slut till 1–3, men närmare än så kom inte Leksand.
Vad kan vända det sjunkande skeppet?
Självförtroendet hos våra juniorer, som Luc Koblar och Kaderli, verkar just nu vara betydligt högre än hos de tilltänkta stjärnspelarna såsom exempelvis Nolan Stevens och Peter Cehlarik. Behövs en mental coach – eller någon annan form av insats – för att få igång dem igen? Har petningen nedåt i hierarkin påverkat stjärnspelarna för mycket? Något behöver i alla fall göras.
Ljuspunkter trots tung förlust
Trots den bittra förlusten fanns det ljusglimtar i laget. Stefan Milosevic stod för en stark defensiv insats och kom med smarta lösningar i egen zon. Kunde möjligen dock ha gjort det bättre på 0-2-målet. Anton Johansson visade både energi och initiativförmåga från backplats – egenskaper som laget behöver mer av (även om han inte han heller gjorde någon perfekt match defensivt).
Kedjan med Nilsson, Knuts och Fortier gjorde återigen en solid insats och hade efter den andra perioden mest speltid av alla anfallare i Leksand. I slutet av matchen var det endast Lang, Vejdemo och Véronneau som hade spelat mer bland forwards.
Olle Strandell kanske stabilast nivå idag i laget med bra spel både framåt och bakåt.
