VM 2025
2025-05-19 12:30
Krönika: Trots en del brister – Schweizisk hockey är att räkna med
Från en enda NHL-match till lagkaptener i världens bästa liga – Schweiz hockeyresa är på rätt väg.
Viktor Alner
I Sverige tenderar vi att betrakta Schweiz som något mitt emellan toppnationerna och de så kallade ”blåbärsnationerna”. Anledning är förstås att en gång i tiden såg vi Schweiz på samma sätt som vi betraktar Norge idag – ett landslag vi ska möta, besegra, och gå vidare.
Den här säsongen finns 11 aktiva schweiziska hockeyspelare med i ordinarie NHL-trupperna. Inte särskilt mycket ur svensk synvinkel – men med tanke på vart den schweiziska ishockeyn befann sig för 20 år sedan, är det ett tecken på att Schweiz är på rätt väg.
Det är ett konstaterande, att sedan den schweiziske NHL-pionjären, och målvakten, Pauli Jaks klev ut på isen för första gången för sitt Los Angeles Kings, den 29 januari 1995, så har mycket hänt inom hockeyrörelsen i landet.
För även om det inte är lika många schweizare i NHL idag som det var under säsongerna 2016-17, 2018-19 och 2019-20, då man hade runt 15 spelare i NHL, har de schweiziska spelarna aldrig tidigare haft så viktiga roller i sina lag som idag. Roman Josi, lagkaptenen i Nashville, från Bern, är till exempel en av ligans bästa backar som dessutom producerat rejält med poäng framåt (dessvärre blev Josi skadad under den här säsongen). Nico Hishier är en annan schweizisk lagkapten i NHL med sitt New Jersey.
Timo Meier skrev schweizisk NHL- och San Jose-historia under januari 2022 genom att göra fem mål i en och samma match. Säsongen 2022-23 blev han också den första schweizaren att göra 40 mål under en säsong. Även Kevin Fiala, nu i Los Angeles, har de senaste fyra åren spottat in bra med poäng.
Det schweiziska landslaget har de senaste tio åren tagit en allt större plats i VM-sammanhang. Jag vet, skulle alla NHL-spelare finnas tillgänglig skulle Schweiz idag inte kunna slå länder som Sverige, Finland, USA, Kanada och Tjeckien, där har Schweiz en lång resa att göra – men utöver NHL står sig en av Europas äldsta hockeyländer starkt.
Trots brist i antalet NHL-proffs har schweizarna byggt upp en identitet och blivit kända för en disciplinerat defensiv och snabb skridskoåkning. Det är inte sällan som jag skrivit om den ”schweiziska igelkottsförsvaret” genom åren, och för Schweiz idag är det precis så som man behöver spela för att utmana de större nationerna.
Schweiz har på senare år fått en större respekt i landslagssammanhang. Så sent som i fjol spelade Schweiz VM-final. Och vi svenskar minns VM-guldet 2018, då vi mötte just Schweiz i VM-finalen.
NL en stor konkurrent till SHL
Även om Schweiz fortfarande ligger en bra bit bakom Sverige när det gäller att producera NHL-spelare, har den schweiziska ishockeyn vuxit till ett allt större hot på den europeiska scenen. National League (NL), som är landets högstaliga, utmanar i allt högre grad SHL – både när det gäller att behålla inhemska spelare och att locka till sig nya profiler.
Vi har de senaste åren varit med om flera exempel på sportchefer i SHL som beklagat sig över att det inte går att tävla mot Schweiz, och idag har flera spelare i SHL även klausul till den schweiziska ligan.
En av de större utmaningarna för SHL är att Schweiz kan erbjuda högre nettolöner. Bland annat beror det på lägre skatter och en starkare valuta. I och med detta har NL:s attraktionskraft ökat i Europa. Inför säsongen 2022-23 expanderade schweiziska ligan från tolv till 14 lag, och utökat antalet utländska spelare från 52 till 84 – vilket utökade konkurrenskraften ytterligare. Samtidigt pågår det diskussion i NL om ett lönetak för att förhindra den nuvarande löneinflationen.
En ljus framtid – men finns brister kvar att lösa
Trots att det mesta pekar på att den schweiziska ishockeyn är på väg åt rätt håll finns det också en hel del brister. För det första har Schweiz en mycket smalare rekryteringsunderlag i jämförelse med Sverige och Finland, och det finns inte samma möjligheter till hockeyakademier. Exempelvis Sverige som har hockeygymnasium nästan över hela landet.
Bristerna i den schweiziska juniorskolan syns tydligt i juniormästerskapen där Schweiz inte alls lyckas lika bra och har en betydligt längre resa att göra.
Till skillnad från många svenska och finska spelare som går via juniorligor i Nordamerika eller starka europeiska hockeyakademier, stannar många unga schweizare kvar i NL:s juniorled. Det finns de som hävdar i och med att NL fortfarande har en begränsning i antal importer, så blir också många schweiziska hockeyspelare bekväma, och stannar kvar i ligan istället för att utmana sig själva internationellt.
NL:s höga löner tenderar också till att de schweiziska lagen tänker kortsiktigt och satsar på utländska toppspelare istället för inhemsk talang, och de schweiziska spelarna utgör snarare bredden än ligans toppskikt. (Liknande kritik börjar även växa här hemma i SHL)
Så när vi ser tillbaka på starten för schweizisk NHL-historia för nästan 30 år sedan, är det tydligt att inflytandet och närvaron av schweiziska spelare i NHL växer för varje säsong. Vidare finns det ett landslag som växer för varje decennium som går. Vart schweizisk ishockey står om 10–20 år är såklart svårt att sia om – men mycket talar för att i det stora hela kan Schweiz bli en framtida europeisk hockeykraft att räkna med.
Den här säsongen finns 11 aktiva schweiziska hockeyspelare med i ordinarie NHL-trupperna. Inte särskilt mycket ur svensk synvinkel – men med tanke på vart den schweiziska ishockeyn befann sig för 20 år sedan, är det ett tecken på att Schweiz är på rätt väg.
Det är ett konstaterande, att sedan den schweiziske NHL-pionjären, och målvakten, Pauli Jaks klev ut på isen för första gången för sitt Los Angeles Kings, den 29 januari 1995, så har mycket hänt inom hockeyrörelsen i landet.
För även om det inte är lika många schweizare i NHL idag som det var under säsongerna 2016-17, 2018-19 och 2019-20, då man hade runt 15 spelare i NHL, har de schweiziska spelarna aldrig tidigare haft så viktiga roller i sina lag som idag. Roman Josi, lagkaptenen i Nashville, från Bern, är till exempel en av ligans bästa backar som dessutom producerat rejält med poäng framåt (dessvärre blev Josi skadad under den här säsongen). Nico Hishier är en annan schweizisk lagkapten i NHL med sitt New Jersey.
Timo Meier skrev schweizisk NHL- och San Jose-historia under januari 2022 genom att göra fem mål i en och samma match. Säsongen 2022-23 blev han också den första schweizaren att göra 40 mål under en säsong. Även Kevin Fiala, nu i Los Angeles, har de senaste fyra åren spottat in bra med poäng.
Det schweiziska landslaget har de senaste tio åren tagit en allt större plats i VM-sammanhang. Jag vet, skulle alla NHL-spelare finnas tillgänglig skulle Schweiz idag inte kunna slå länder som Sverige, Finland, USA, Kanada och Tjeckien, där har Schweiz en lång resa att göra – men utöver NHL står sig en av Europas äldsta hockeyländer starkt.
Trots brist i antalet NHL-proffs har schweizarna byggt upp en identitet och blivit kända för en disciplinerat defensiv och snabb skridskoåkning. Det är inte sällan som jag skrivit om den ”schweiziska igelkottsförsvaret” genom åren, och för Schweiz idag är det precis så som man behöver spela för att utmana de större nationerna.
Schweiz har på senare år fått en större respekt i landslagssammanhang. Så sent som i fjol spelade Schweiz VM-final. Och vi svenskar minns VM-guldet 2018, då vi mötte just Schweiz i VM-finalen.
NL en stor konkurrent till SHL
Även om Schweiz fortfarande ligger en bra bit bakom Sverige när det gäller att producera NHL-spelare, har den schweiziska ishockeyn vuxit till ett allt större hot på den europeiska scenen. National League (NL), som är landets högstaliga, utmanar i allt högre grad SHL – både när det gäller att behålla inhemska spelare och att locka till sig nya profiler.
Vi har de senaste åren varit med om flera exempel på sportchefer i SHL som beklagat sig över att det inte går att tävla mot Schweiz, och idag har flera spelare i SHL även klausul till den schweiziska ligan.
En av de större utmaningarna för SHL är att Schweiz kan erbjuda högre nettolöner. Bland annat beror det på lägre skatter och en starkare valuta. I och med detta har NL:s attraktionskraft ökat i Europa. Inför säsongen 2022-23 expanderade schweiziska ligan från tolv till 14 lag, och utökat antalet utländska spelare från 52 till 84 – vilket utökade konkurrenskraften ytterligare. Samtidigt pågår det diskussion i NL om ett lönetak för att förhindra den nuvarande löneinflationen.
En ljus framtid – men finns brister kvar att lösa
Trots att det mesta pekar på att den schweiziska ishockeyn är på väg åt rätt håll finns det också en hel del brister. För det första har Schweiz en mycket smalare rekryteringsunderlag i jämförelse med Sverige och Finland, och det finns inte samma möjligheter till hockeyakademier. Exempelvis Sverige som har hockeygymnasium nästan över hela landet.
Bristerna i den schweiziska juniorskolan syns tydligt i juniormästerskapen där Schweiz inte alls lyckas lika bra och har en betydligt längre resa att göra.
Till skillnad från många svenska och finska spelare som går via juniorligor i Nordamerika eller starka europeiska hockeyakademier, stannar många unga schweizare kvar i NL:s juniorled. Det finns de som hävdar i och med att NL fortfarande har en begränsning i antal importer, så blir också många schweiziska hockeyspelare bekväma, och stannar kvar i ligan istället för att utmana sig själva internationellt.
NL:s höga löner tenderar också till att de schweiziska lagen tänker kortsiktigt och satsar på utländska toppspelare istället för inhemsk talang, och de schweiziska spelarna utgör snarare bredden än ligans toppskikt. (Liknande kritik börjar även växa här hemma i SHL)
Så när vi ser tillbaka på starten för schweizisk NHL-historia för nästan 30 år sedan, är det tydligt att inflytandet och närvaron av schweiziska spelare i NHL växer för varje säsong. Vidare finns det ett landslag som växer för varje decennium som går. Vart schweizisk ishockey står om 10–20 år är såklart svårt att sia om – men mycket talar för att i det stora hela kan Schweiz bli en framtida europeisk hockeykraft att räkna med.
