Han föddes Karl Ivar Arne Grunander, 1918 i Stockholm. ”Grynas” blev hans smeknamn. När Arne växte upp spåddes han bli en framgångsrik fotbollsspelare. Han vann flera stora utmärkelser som junior, bl.a. DM-vinnare med Djurgården. Han hade ett tag Birger ”Farsan” Sandberg som lagkamrat som sedermera gick och byggde upp något annat, nämligen Svenska Fotbollsförbundet, och dessförinnan hjälpte Arne att bygga upp Djurgården Hockey. Arne började spela hockey för Djurgården när de återupptog sin verksamhet 1938 efter fyra års nedläggning. Efter spelarkarriären i Djurgården, blev han tränare istället.
Han styrde Djurgårdens IF:s Ishockeyförening mot något nytt och framgångsrikt. Han blev ordförande 1948 och efter den säsongen gick Djurgården upp till dåvarande Division 1, Sveriges högsta serie. Kort därefter kom de många framgångarna. SM-gulden haglade in. Under hans ledning blev det guld 1950, 54, 55, 58, 59, 60, 61, 62 och 63. År 1952 var det Arnes förtjänst att den gamla anrika klubblagsturneringen Ahearne Cup fick arrangeras av Djurgården. Turneringen spelades varje år fram till 1974. Djurgården säkrade en väldigt stor inkomstkälla.
Han blev, mer eller mindre samtidigt som han rattade Djurgården, ordförande för Svenska Ishockeyförbundet. Den posten innehade han från 1978 till 1983. Innan dess var han ledamot i förbundet i tio år. 1984 blev han hedersordförande. 1979-83 var han även ledamot i Sveriges Olympiska Kommitté. Arne jobbade aktivt för att professionalisera svensk hockey. Han arbetade uthålligt fram en hållbar plan som godkändes 1974 av förbundet. Det nya namnet på den högsta serien blev Elitserien. Det var Arnes initiativ som ledde till att reklam på matchtröjorna infördes, vilket genererade höga intäkter för Elitseriens lag. Professionaliseringen mötte mycket internt motstånd, man menade att det hotade den demokratiska ishockeyverksamheten.
Han valdes in i Hockey Hall of Fame 2014. Blev invald i Internationella Ishockeyförbundet IIHFs Hall of Fame redan 1997. Fick många personliga utmärkelser mellan 1951-1986 för sin framgångsrika tjänst i hockeyns namn.
I grund och botten var han jurist. Arne gick ur tiden den 13 januari 1987. Aldrig glömd. Någonsin.
