Det är svårt att veta vilken av bröderna Patrick som var den som var mest aktiv när det gällde regelförändringarna i PCHA (proffsliga på den kanadensiska västkusten mellan 1912 och 1924) och därför inleder jag den här artikeln med en kort sammanfattning över de regeländringar som genomfördes i PCHA. PCHA var mer konservativa angående en sak och det var antalet spelare på isen och anledningen var antagligen att de ville visa att i PCHA fanns det pengar eftersom NHA sommaren 1911 minskade antalet utespelare från sex till fem. PCHA behöll den sjätte utespelaren som kallades rover och oftast var lagets stjärna ända till 1922.
De båda bröderna Frank & Lester Patrick var två viktiga innovatörer i proffsishockeyns barndom. De var bland annat ansvariga för de två första konstfrusna ishockeyhallarna i Canada i Vancouver och Victoria där de hade var sitt lag i Pacific Coast Hockey Association. PCHA dvs bröderna Patrick var också först med att bokföra assist 1913 något som NHL som ersatt NHA inte började med förrän 1918.
Redan under PCHA:s andra säsong så delade PCHA upp spelplanen i tre delar genom att lägga till två blå linjer. Samtidigt så tillät ligan passningar framåt i den offensiva zonen, tidigare var det rugby regler som gällde dvs alla passningar måste ske till en spelare bakom eller i jämnhöjd med den passande spelaren. Samma år som NHL inför de olika zonerna och assist så börjar PCHA tillåta passningar framåt även i den neutrala zonen.
PCHA är först med lag från USA (det hade funnits proffsligor i USA med lag från bland annat Pittsburgh under 1900-talets början men de ligorna överlevde bara ett fåtal säsonger) och 1916 nådde det första amerikanska laget från PCHA en Stanley Cup final (Portland Rosebuds) och 1917 blev Seattle Metropolitans från PCHA det första laget från USA som vann Stanley Cup.
PCHA var också först med nummer på spelarnas tröjor, program med spelarnas namn och reklam, målgård, straffslag och att tillåta målvakterna att röra isen med andra kroppsdelar än fötterna. Totalt så skapade eller förändrade bröderna 22 olika regler och Frank Patrick fick med tiden smeknamnet ”The brains of modern hockey”.
Bröderna Patrick startade även en proffsliga i ishockey för kvinnor, redan 1916 var det tänkt att ligan skulle komma igång men av olika orsaker så kom ligan aldrig igång. I februari 1921 startades det däremot en liga som bestod av tre lag som spelade i samma städer som lagen i PCHA: Vancouver Amazons, Victoria Kewpies och Seattle Vamps, ligan överlevde bara en säsong.
Frank Patrick
Francis Alexis Patrick föddes den 21 december 1885 i Ottawa, Ontario, Canada. Frank och hans två år äldre bror Lester spelade hockey för McGill Universitet där de pluggade, Frank spelade för McGill mellan 1904 och 1908. 1905 vann McGill Queen’s Cup (trofén är ishockeyn näst äldsta efter Stanley Cup och har delats ut till det bästa universitetslaget i Ontario/Quebec sedan 1903) och de båda bröderna Patrick spelade framträdande roller i laget.
Samtidigt som Frank pluggade och spelade för McGill så spelade han dessutom för andra lag i Montreal som Montreal Victorias och Montreal Westmount. 1910 återförenades de båda bröderna i Renfrew Creamery Kings i NHA som proffs. Frank som spelade back under hela sin spelarkarriär gjorde 9 mål på 12 matcher under NHA:s första säsong.
Efter den säsongen splittras bröderna igen, Frank flyttar till den kanadensiska västkusten där han spelar för Nelson Hockey Club som spelade i WKHL. Under 1911 lyckas de båda bröderna övertala sin far som ägde flera sågverk att satsa pengar i en ny proffsliga i ishockey som de vill starta i västra Canada. Bröderna startar PCHA och går in som spelare och ägare av var sitt lag. Frank kommer att äga Vancouver Millionaires så länge ligan lever och från och med 1914 så var han dessutom ligans president.
Under den första säsongen i Vancouver gör Frank 23 mål på 15 matcher och blir med det fyra i PCHA:s målliga när Vancouver blev tvåa i ligan. Året efter början PCHA på brödernas initiativ bokföra assist och Frank blir fyra i poängligan efter 12 mål och 20 poäng. För Vancouvers del så blev det en ny andraplats i PCHA som från och med den här säsongen erkänns som utmanare till Stanley Cup. Segrarna i NHA/NHL och segrarna i PCHA möts de kommande åren i en Stanley Cup final som spelas vartannat år i en stad i östra eller västra Canada.
1913-14 Blir Vancouver sist i PCHA och Frank får nöja sig med att bli åtta i poängligan med sina 11 mål och 20 poäng. Året efter är Franks mest framgångsrika som spelare (och även som ledare), Vancouver vinner PCHA och utklassar sedan NHA-mästarna Ottawa Senators i Stanley Cup finalen. Vancouver vann tre raka matcher med siffrorna 6-2, 8-3 och 12-3, Frank spelade bara fyra matcher i serien där han gjorde 2 mål och 4 poäng och i de tre Stanley Cup-matcherna mot Ottawa så gjorde han 2 mål och 1 assist.
1915-16 Spelade Frank 8 matcher och gjorde 4 poäng när Vancouver blev tvåa bakom Portland Rosebuds i PCHA. Portland blev därmed första lag från USA som tog sig till Stanley Cup finalen men laget förlorade finalen till Montreal Canadiens med 3-2 i matcher. Året efter blev Vancouver tvåa bakom Seattle Metropolitans som samma år blir första amerikanska lag som vinner Stanley Cup. Frank spelar hela säsongen och gör 13 mål och 26 poäng på 23 matcher och hamnar precis utanför topp tio i poängligan.
Under de resterande säsongerna för PCHA spelar Frank bara sammanlagt 7 matcher, han koncentrerar sig på jobbet som GM för Vancouver och jobbet som ligans president som kräver mer tid nu när ekonomin försämras även i västra Canada. 1921 skapar bröderna en liga för kvinnor och Frank döper sitt lag till Vancouver Amazons och laget förlorar inte en enda match samtidigt som man inte släpper in några mål i West Coast Women’s Championship. Amazons deltar den följande säsongen i en annan turnering och vinner Alpine Club Cup genom att besegra Calgary Regents i finalen.
PCHA och och en annan västkustliga WCHL går samman 1924 och två år senare läggs även den ligan ned och Frank får i uppdrag att ordna med försäljningen av spelarrättigheterna till NHL som kastar sig över stjärnorna från västkusten. Totalt så betalar de olika NHL-klubbarna den för den här tiden otroliga summan av 250,000 kanadensiska dollar för rättigheterna till spelarna från de sex nedlagda lagen.
Frank Patrick stannar till skillnad från Lester Patrick kvar på västkusten efter att ligan lagts ned trots erbjudanden från NHL. Först 1933 väljer även Frank att flytta till östkusten då han blir utsedd till VD för NHL, året efter lämnar han NHL:s organisation för att ta jobbet som coach för Boston Bruins. Under första säsongen med Frank som coach blir Boston etta i NHL:s amerikanska division men laget förlorade i Stanley Cup semifinalen. Året efter blir laget tvåa i divisionen och åker ut i semifinalen för andra året i rad. Frank lämnar Boston sommaren 1936 och flyttar tillbaka till British Columbia där han hjälper till i familjeföretaget.
1939 återvänder han till NHL då han blir ansvarig för Montreal Canadiens affärsverksamhet, han stannar i två år innan han tvingas sluta pga av hjärtproblem. Frank anser sig trots sina hockeymeriter vara misslyckad i alla fall jämfört med brorsan och han söker tröst i flaskan. 1958 blir Frank Patrick invald i Hockey Hall of Fame i Builders kategorin och bara två år senare avlider Frank 74 år gammal av en hjärtattack. Bara en månad tidigare hade hans bror Lester Patrick avlidit i cancer.
Statistik som spelare
Statistik som coach
Meriter:
Stanley Cup 1914-15 (spelare/coach/GM/ägare)
Invald i Hockey Hall of Fame 1958
Lester Patrick
Curtis Lester ”The Silver Fox” Patrick föddes den 30 december 1883 i Drummondville, Quebec, Canada och var precis som sin bror så startade han sin ishockeykarriär under tiden han pluggade på McGill University. Lester var en bättre spelare än brorsan Frank och han spelade rover eller back under karriären (plus några inhopp som målvakt), efter studietiden så flyttade Lester till Manitoba för att jobba med familjens affärer.
Han spelade samtidigt för Brandon Hockey Club och blev där en stjärna, han ledde sitt lag till vinst i MNWHA och Brandon utmanade i mars 1904 Ottawa Silver Seven om Stanley Cup pokalen men förlorade de båda matcherna med sammanlagt 6-15. Hösten 1904 återvände han till Montreal där han spelade för Montreal Westmount under en säsong innan han blev Montreal Wanderers stora stjärna fram till 1907. Han stannade i Wanderers under två säsonger och gjorde 28 mål på 18 seriematcher, 1906 detroniserade Wanderers Ottawa och tog hem Stanley Cup pokalen och den följande säsongen så försvarade laget framgångsrikt pokalen.
1907 flyttade hela familjen Patrick västerut igen och Lester spelade under två säsonger sporadiskt för lag i Nelson och Edmonton, Edmonton utmanade i december 1908 Lesters gamla lag Wanderers, lagen vann var sin match men Wanderers försvarade pokalen tack vare 13-10 i målskillnad i de båda matcherna.
1909 valde Lester att bli proffs på riktigt i Renfrew Creamery Kings populärt kallade Renfrew Millionaires. Under NHA:s första säsong 1909-10 så stod Lester för 24 mål på 12 matcher men han lämnade laget efter bara en säsong för att återigen hjälpa familjen med affärerna. Han spelade inte alls under den kommande säsongen men han coachade sina systrar Myrtle, Cynda och Dora som var lagkapten när de spelade för Nelson Ladies Club under våren 1911. Han skulle senare tillsammans med Frank starta en proffsliga för kvinnor (se ovan).
1911 lyckades Lester och Frank övertala fadern Joe att satsa pengar i en ny proffsliga som bröderna tänkte starta på den kanadensiska västkusten. De döpte ligan till PCHA (Pacific Coast Hockey Association) och lockade till sig många stjärnor från öst med högre löner. Lester valde att bli lagkapten och stjärna i Victoria Senators (laget bytte senare namn till Aristocrats) som han givetvis också ägde, Lester blev under de fem första säsongerna i Victoria uttagen i ligans All Star Team 1 hela tre gånger. Trots att Victoria tack vare bröderna Patrick fick den första konstfrusna hallen i Canada (Vancouver som Frank höll till i fick den andra och största) så lyckades lagets aldrig dra tillräckligt med publik och efter fem säsonger så flyttades laget söderut till den amerikanska staden Spokane.
Under åren fram till att laget flyttades så stod Lester för 54 mål och 80 poäng på 65 matcher i PCHA och under säsongen 1913-14 så mötte Victoria NHA-laget Toronto Blueshirts i Stanley Cup finalen men var ganska chanslösa mot Toronto som på hemmaplan vann med 3-0 i matcher. Det blev bara en säsong i Spokane eftersom publiken svek även där men Lester gjorde en av sina bästa säsonger och blev efter 21 poäng på 23 matcher återigen uttagen i ligans All Star Team 1. Efter säsongen så lades laget ned och Lester gick till de regerande Stanley Cup mästarna Seattle Metropolitans för säsongen 1917-18.
Hans storhetstid som spelare är nu över, han gjorde 10 poäng på 19 matcher i serien och 1 poäng i ligans slutspel som avgjorde vilket lag som skulle spela mot NHL-mästarna i Stanley Cup finalen. Den kommande säsongen så startade han upp laget i Victoria igen och det döptes även den här gången till Aristocrats. Han tog även jobbet som GM men han spelade nu bara sporadiskt men trots det så blev han säsongen 1920-21 uttagen i PCHA:S All Star Team 2. Efter att han bara spelat 2 matcher säsongen 1921-22 så avslutade han sin spelarkarriär och blev coach/GM på heltid, PCHA gick ihop med den andra proffsligan på västkusten och bildade WCHL som senare bytte namn till WHL när ligan fick amerikanska lag.
Säsongen 1924-25 så vinner ett stjärnspäckat Victoria Cougars (som laget bytt namn till) Stanley Cup efter att man besegrat Montreal Canadiens med 3-1 i matcher. Den kommande säsongen tvingas Lester göra comeback pga spelarbrist och han skämmer inte ut sig, han stod för 5 mål och 13 poäng på 23 matcher. Han spelade 2 slutspelsmatcher också men deltog inte på isen när Victoria misslyckades med att försvara Stanley Cup pokalen mot Montreal Maroons som vann sin första Stanley Cup med 3-1 i matcher. Victorias vinst 1925 är senaste gången Stanley Cup inte vanns av ett NHL-lag.
WCHL lades ned efter säsongen 1925-26 och spelarna såldes till olika lag i NHL, det var framförallt i nykomlingarna i ligan Boston Bruins, Detroit Cougars, Chicago Black Hawks och New York Rangers som spelarna hamnade. Även Lester Patrick blev uppvaktad, New York Rangers kom in i budgivningen sent eftersom de redan hade en GM i Conn Smythe. Rangers ägare trodde inte riktigt på det lag som Smythe värvat ihop (i verkligheten hade Smythe gjort ett fantastiskt jobb som la grunden till Rangers tidiga framgångar) och försökte istället värva Patrick som accepterade jobbet varvid Smythe omgående fick sparken innan laget spelat en enda match.
Smythe hade som sagt värvat flera stjärnor både nuvarande och blivande men det föll på Patricks lott att göra ett lag av dem. Rangers blev en omedelbar succé, laget vann sin division efter 25 vinster och 56 poäng på 44 matcher, laget förlorade sedan i slutspelets andra omgång. Under säsongen hade Patrick tvingats spela en match pga att flera backar var skadade.
Säsongen 1927-28 gick det lite sämre i serien men i slutspelet tog sig Rangers till finalen där favoriten Montreal Maroons väntade. Eftersom det var cirkus i MSG så spelades samtliga matcher i Montreal och det är i den andra finalen Patrick för alltid skrev i sig i NHL-historien. Maroons vann första matchen och i den andra matchen tvingades Rangers målvakt bryta efter en ögonskada i början av den andra perioden. Eftersom lagen vid den här tiden saknade reservmålvakt tvingades Rangers försöka få tag i en ersättare ur publiken. Det fanns två målvakter med NHL-rutin i publiken, först försökte Patrick få löfte av Maroons coach Eddie Gerard att använda Ottawa Senators Alex Connell som antagligen var ligans bäste men han fick nobben. Efter det försökte Patrick få låna Hugh McCormick som då spelade i en farmarliga men han fick samma svar.
Ursinnig tog sig Patrick till Rangers omklädningsrum för att diskutera saken med sina spelare, en av Rangers backar Leo Bourgault började ta på sig målvaktsutrustningen (han hade under säsongen tvingats hoppa in i målet under en seriematch) men stoppades av lagets stjärna Frank Boucher eftersom Rangers då tvingats spela resten av matchen med endast två backar. Boucher föreslog att Patrick skulle ställa sig i målet eftersom han gjort det flera gånger tidigare under karriären. Boucher lovade dessutom att Patrick skulle få en enkel match, Patrick lät sig övertalas eftersom Odie Cleghorn som var coach för Pittsburgh Pirates lovade sköta lagets coachning.
Den 44-årige Patrick fick bra hjälp av försvaret och efter den andra perioden var ställningen 0-0 och efter bara 30 sekunder av den tredje perioden tog Rangers ledningen med 1-0. En vilt kämpande Patrick och Rangers försvar höll tätt tills det återstod 6 minuter av perioden då Nels Stewart kvitterade med ett skott mellan benen på Patrick. Efter sju minuters spel av den första övertidsperioden så avgjorde Rangers genom lagkaptenen Frank Boucher och Patrick bars ut från arena på sina spelares axlar.
Inför den tredje matchen fick Rangers tillåtelse att använda New York Americans målvakt Joe Miller som höll nollan i den fjärde matchen och därmed gav Rangers chansen att vinna sin första Stanley Cup. I femte matchen var Miller väldigt nära att råka lika illa ut som Chabot men han klarade sig med några stygn och en blåtira. Miller släppte bara in ett mål i den femte och avgörande matchen och Rangers som vann matchen med 2-1 tog därmed hem sin första Stanley Cup.
Patrick leder Rangers till ytterligare två Stanley Cup finaler, 1929 och 1932 men båda gångerna blir motståndarna för svåra. 1933 vinner han och Rangers Stanley Cup igen efter att besegrat Toronto Maple Leafs med Conn Smythe i båset med 3-1 i matcher men efter det följer några sämre år, 1936 missar laget till och med slutspelet.
Efter det missade slutspelet lämnar några veteraner laget och man plockar in lite frisk blod och laget tar sig till sin femte Stanley Cup final på elva säsonger. Den här gången är det Detroit Red Wings som vinner med 3-2 i matcher trots att Rangers ledde med 2-1 i matcher, det var Red Wings andra raka Stanley Cup triumf. Efter ytterligare två säsonger så så lämnar Patrick 1939 jobbet som coach och hans ersättare blir Frank Boucher som efter 13 säsonger i Rangers slutat året innan.
Lester stannade kvar som GM fram till 1946 men fortsatte som vice-president av MSG fram till 1950 och 1940 ledde Boucher Rangers till lagets tredje Stanley Cup vinst. 1944 donerade Patrick en pokal som han kallade Lester Patrick Cup till västkustligan PCHL, när PCHL 1951 gick samman med WCSHL och bildade WHL så fortsatte den nya ligan att dela ut pokalen till segraren av slutspelet fram till 1974 då ligan upplöstes.
1946 då han lämnade jobbet som Rangers GM så återvände han till Victoria där han ledde en mindre klubb som kallades Cougars fram till 1954. Han blev 1947 invald i Hockey Hall of Fame och efter hans död så skapade NHL och USA Hockey Lester Patrick Trophy som delas ut varje år.
Patrick insjuknade i cancer under slutet av 1950-talet men avled efter en hjärtattack den 1 juni 1960 och bara 4 veckor senare så avled även hans bror Frank. Lesters söner Lynn och Muzz tog sig bägge till NHL som spelare och coacher, Lynn är till och med invald i HHoF som spelare. Som coach så ledde Lynn NY Rangers, Boston Bruins och St. Louis Blues medan Muzz var trogen Rangers, Lynns son Craig Patrick har både spelat i NHL och varit GM för lag i NHL.
Statistik som spelare
Statistik som målvakt
Statistik som coach
Meriter
Stanley Cup som spelare: 2 gånger, 1906, 1907
Stanley Cup som coach: 3 gånger, 1925, 1928, 1933
Stanley Cup som GM: 1 gång, 1940
Invald i Hockey Hall of Fame som spelare 1947
USA Hockey & NHL skapade 1966 Lester Patrick Trophy som går till de som bidragit till att öka intresset för ishockey i USA.
De tidigare delarna i Hockey Legends och samtliga delar i den här serien om Builders hittar ni här: http://www.svenskafans.com/nhl/nhl/hockey-legends-en-sammanstallning-510899.aspx
De båda bröderna Frank & Lester Patrick var två viktiga innovatörer i proffsishockeyns barndom. De var bland annat ansvariga för de två första konstfrusna ishockeyhallarna i Canada i Vancouver och Victoria där de hade var sitt lag i Pacific Coast Hockey Association. PCHA dvs bröderna Patrick var också först med att bokföra assist 1913 något som NHL som ersatt NHA inte började med förrän 1918.
Redan under PCHA:s andra säsong så delade PCHA upp spelplanen i tre delar genom att lägga till två blå linjer. Samtidigt så tillät ligan passningar framåt i den offensiva zonen, tidigare var det rugby regler som gällde dvs alla passningar måste ske till en spelare bakom eller i jämnhöjd med den passande spelaren. Samma år som NHL inför de olika zonerna och assist så börjar PCHA tillåta passningar framåt även i den neutrala zonen.
PCHA är först med lag från USA (det hade funnits proffsligor i USA med lag från bland annat Pittsburgh under 1900-talets början men de ligorna överlevde bara ett fåtal säsonger) och 1916 nådde det första amerikanska laget från PCHA en Stanley Cup final (Portland Rosebuds) och 1917 blev Seattle Metropolitans från PCHA det första laget från USA som vann Stanley Cup.
PCHA var också först med nummer på spelarnas tröjor, program med spelarnas namn och reklam, målgård, straffslag och att tillåta målvakterna att röra isen med andra kroppsdelar än fötterna. Totalt så skapade eller förändrade bröderna 22 olika regler och Frank Patrick fick med tiden smeknamnet ”The brains of modern hockey”.
Bröderna Patrick startade även en proffsliga i ishockey för kvinnor, redan 1916 var det tänkt att ligan skulle komma igång men av olika orsaker så kom ligan aldrig igång. I februari 1921 startades det däremot en liga som bestod av tre lag som spelade i samma städer som lagen i PCHA: Vancouver Amazons, Victoria Kewpies och Seattle Vamps, ligan överlevde bara en säsong.
Frank Patrick
Francis Alexis Patrick föddes den 21 december 1885 i Ottawa, Ontario, Canada. Frank och hans två år äldre bror Lester spelade hockey för McGill Universitet där de pluggade, Frank spelade för McGill mellan 1904 och 1908. 1905 vann McGill Queen’s Cup (trofén är ishockeyn näst äldsta efter Stanley Cup och har delats ut till det bästa universitetslaget i Ontario/Quebec sedan 1903) och de båda bröderna Patrick spelade framträdande roller i laget.
Samtidigt som Frank pluggade och spelade för McGill så spelade han dessutom för andra lag i Montreal som Montreal Victorias och Montreal Westmount. 1910 återförenades de båda bröderna i Renfrew Creamery Kings i NHA som proffs. Frank som spelade back under hela sin spelarkarriär gjorde 9 mål på 12 matcher under NHA:s första säsong.
Efter den säsongen splittras bröderna igen, Frank flyttar till den kanadensiska västkusten där han spelar för Nelson Hockey Club som spelade i WKHL. Under 1911 lyckas de båda bröderna övertala sin far som ägde flera sågverk att satsa pengar i en ny proffsliga i ishockey som de vill starta i västra Canada. Bröderna startar PCHA och går in som spelare och ägare av var sitt lag. Frank kommer att äga Vancouver Millionaires så länge ligan lever och från och med 1914 så var han dessutom ligans president.
Under den första säsongen i Vancouver gör Frank 23 mål på 15 matcher och blir med det fyra i PCHA:s målliga när Vancouver blev tvåa i ligan. Året efter början PCHA på brödernas initiativ bokföra assist och Frank blir fyra i poängligan efter 12 mål och 20 poäng. För Vancouvers del så blev det en ny andraplats i PCHA som från och med den här säsongen erkänns som utmanare till Stanley Cup. Segrarna i NHA/NHL och segrarna i PCHA möts de kommande åren i en Stanley Cup final som spelas vartannat år i en stad i östra eller västra Canada.
1913-14 Blir Vancouver sist i PCHA och Frank får nöja sig med att bli åtta i poängligan med sina 11 mål och 20 poäng. Året efter är Franks mest framgångsrika som spelare (och även som ledare), Vancouver vinner PCHA och utklassar sedan NHA-mästarna Ottawa Senators i Stanley Cup finalen. Vancouver vann tre raka matcher med siffrorna 6-2, 8-3 och 12-3, Frank spelade bara fyra matcher i serien där han gjorde 2 mål och 4 poäng och i de tre Stanley Cup-matcherna mot Ottawa så gjorde han 2 mål och 1 assist.
1915-16 Spelade Frank 8 matcher och gjorde 4 poäng när Vancouver blev tvåa bakom Portland Rosebuds i PCHA. Portland blev därmed första lag från USA som tog sig till Stanley Cup finalen men laget förlorade finalen till Montreal Canadiens med 3-2 i matcher. Året efter blev Vancouver tvåa bakom Seattle Metropolitans som samma år blir första amerikanska lag som vinner Stanley Cup. Frank spelar hela säsongen och gör 13 mål och 26 poäng på 23 matcher och hamnar precis utanför topp tio i poängligan.
Under de resterande säsongerna för PCHA spelar Frank bara sammanlagt 7 matcher, han koncentrerar sig på jobbet som GM för Vancouver och jobbet som ligans president som kräver mer tid nu när ekonomin försämras även i västra Canada. 1921 skapar bröderna en liga för kvinnor och Frank döper sitt lag till Vancouver Amazons och laget förlorar inte en enda match samtidigt som man inte släpper in några mål i West Coast Women’s Championship. Amazons deltar den följande säsongen i en annan turnering och vinner Alpine Club Cup genom att besegra Calgary Regents i finalen.
PCHA och och en annan västkustliga WCHL går samman 1924 och två år senare läggs även den ligan ned och Frank får i uppdrag att ordna med försäljningen av spelarrättigheterna till NHL som kastar sig över stjärnorna från västkusten. Totalt så betalar de olika NHL-klubbarna den för den här tiden otroliga summan av 250,000 kanadensiska dollar för rättigheterna till spelarna från de sex nedlagda lagen.
Frank Patrick stannar till skillnad från Lester Patrick kvar på västkusten efter att ligan lagts ned trots erbjudanden från NHL. Först 1933 väljer även Frank att flytta till östkusten då han blir utsedd till VD för NHL, året efter lämnar han NHL:s organisation för att ta jobbet som coach för Boston Bruins. Under första säsongen med Frank som coach blir Boston etta i NHL:s amerikanska division men laget förlorade i Stanley Cup semifinalen. Året efter blir laget tvåa i divisionen och åker ut i semifinalen för andra året i rad. Frank lämnar Boston sommaren 1936 och flyttar tillbaka till British Columbia där han hjälper till i familjeföretaget.
1939 återvänder han till NHL då han blir ansvarig för Montreal Canadiens affärsverksamhet, han stannar i två år innan han tvingas sluta pga av hjärtproblem. Frank anser sig trots sina hockeymeriter vara misslyckad i alla fall jämfört med brorsan och han söker tröst i flaskan. 1958 blir Frank Patrick invald i Hockey Hall of Fame i Builders kategorin och bara två år senare avlider Frank 74 år gammal av en hjärtattack. Bara en månad tidigare hade hans bror Lester Patrick avlidit i cancer.
Statistik som spelare
| Liga | GP | G | A | P | PIM |
| NHA | 12 | 9 | 0 | 9 | 23 |
| PCHA | 87 | 65 | 36 | 101 | 59 |
Statistik som coach
| Liga | G | W | L | T/OTL | P |
| NHL | 96 | 48 | 36 | 12 | 108 |
Meriter:
Stanley Cup 1914-15 (spelare/coach/GM/ägare)
Invald i Hockey Hall of Fame 1958
Lester Patrick
Curtis Lester ”The Silver Fox” Patrick föddes den 30 december 1883 i Drummondville, Quebec, Canada och var precis som sin bror så startade han sin ishockeykarriär under tiden han pluggade på McGill University. Lester var en bättre spelare än brorsan Frank och han spelade rover eller back under karriären (plus några inhopp som målvakt), efter studietiden så flyttade Lester till Manitoba för att jobba med familjens affärer.
Han spelade samtidigt för Brandon Hockey Club och blev där en stjärna, han ledde sitt lag till vinst i MNWHA och Brandon utmanade i mars 1904 Ottawa Silver Seven om Stanley Cup pokalen men förlorade de båda matcherna med sammanlagt 6-15. Hösten 1904 återvände han till Montreal där han spelade för Montreal Westmount under en säsong innan han blev Montreal Wanderers stora stjärna fram till 1907. Han stannade i Wanderers under två säsonger och gjorde 28 mål på 18 seriematcher, 1906 detroniserade Wanderers Ottawa och tog hem Stanley Cup pokalen och den följande säsongen så försvarade laget framgångsrikt pokalen.
1907 flyttade hela familjen Patrick västerut igen och Lester spelade under två säsonger sporadiskt för lag i Nelson och Edmonton, Edmonton utmanade i december 1908 Lesters gamla lag Wanderers, lagen vann var sin match men Wanderers försvarade pokalen tack vare 13-10 i målskillnad i de båda matcherna.
1909 valde Lester att bli proffs på riktigt i Renfrew Creamery Kings populärt kallade Renfrew Millionaires. Under NHA:s första säsong 1909-10 så stod Lester för 24 mål på 12 matcher men han lämnade laget efter bara en säsong för att återigen hjälpa familjen med affärerna. Han spelade inte alls under den kommande säsongen men han coachade sina systrar Myrtle, Cynda och Dora som var lagkapten när de spelade för Nelson Ladies Club under våren 1911. Han skulle senare tillsammans med Frank starta en proffsliga för kvinnor (se ovan).
1911 lyckades Lester och Frank övertala fadern Joe att satsa pengar i en ny proffsliga som bröderna tänkte starta på den kanadensiska västkusten. De döpte ligan till PCHA (Pacific Coast Hockey Association) och lockade till sig många stjärnor från öst med högre löner. Lester valde att bli lagkapten och stjärna i Victoria Senators (laget bytte senare namn till Aristocrats) som han givetvis också ägde, Lester blev under de fem första säsongerna i Victoria uttagen i ligans All Star Team 1 hela tre gånger. Trots att Victoria tack vare bröderna Patrick fick den första konstfrusna hallen i Canada (Vancouver som Frank höll till i fick den andra och största) så lyckades lagets aldrig dra tillräckligt med publik och efter fem säsonger så flyttades laget söderut till den amerikanska staden Spokane.
Under åren fram till att laget flyttades så stod Lester för 54 mål och 80 poäng på 65 matcher i PCHA och under säsongen 1913-14 så mötte Victoria NHA-laget Toronto Blueshirts i Stanley Cup finalen men var ganska chanslösa mot Toronto som på hemmaplan vann med 3-0 i matcher. Det blev bara en säsong i Spokane eftersom publiken svek även där men Lester gjorde en av sina bästa säsonger och blev efter 21 poäng på 23 matcher återigen uttagen i ligans All Star Team 1. Efter säsongen så lades laget ned och Lester gick till de regerande Stanley Cup mästarna Seattle Metropolitans för säsongen 1917-18.
Hans storhetstid som spelare är nu över, han gjorde 10 poäng på 19 matcher i serien och 1 poäng i ligans slutspel som avgjorde vilket lag som skulle spela mot NHL-mästarna i Stanley Cup finalen. Den kommande säsongen så startade han upp laget i Victoria igen och det döptes även den här gången till Aristocrats. Han tog även jobbet som GM men han spelade nu bara sporadiskt men trots det så blev han säsongen 1920-21 uttagen i PCHA:S All Star Team 2. Efter att han bara spelat 2 matcher säsongen 1921-22 så avslutade han sin spelarkarriär och blev coach/GM på heltid, PCHA gick ihop med den andra proffsligan på västkusten och bildade WCHL som senare bytte namn till WHL när ligan fick amerikanska lag.
Säsongen 1924-25 så vinner ett stjärnspäckat Victoria Cougars (som laget bytt namn till) Stanley Cup efter att man besegrat Montreal Canadiens med 3-1 i matcher. Den kommande säsongen tvingas Lester göra comeback pga spelarbrist och han skämmer inte ut sig, han stod för 5 mål och 13 poäng på 23 matcher. Han spelade 2 slutspelsmatcher också men deltog inte på isen när Victoria misslyckades med att försvara Stanley Cup pokalen mot Montreal Maroons som vann sin första Stanley Cup med 3-1 i matcher. Victorias vinst 1925 är senaste gången Stanley Cup inte vanns av ett NHL-lag.
WCHL lades ned efter säsongen 1925-26 och spelarna såldes till olika lag i NHL, det var framförallt i nykomlingarna i ligan Boston Bruins, Detroit Cougars, Chicago Black Hawks och New York Rangers som spelarna hamnade. Även Lester Patrick blev uppvaktad, New York Rangers kom in i budgivningen sent eftersom de redan hade en GM i Conn Smythe. Rangers ägare trodde inte riktigt på det lag som Smythe värvat ihop (i verkligheten hade Smythe gjort ett fantastiskt jobb som la grunden till Rangers tidiga framgångar) och försökte istället värva Patrick som accepterade jobbet varvid Smythe omgående fick sparken innan laget spelat en enda match.
Smythe hade som sagt värvat flera stjärnor både nuvarande och blivande men det föll på Patricks lott att göra ett lag av dem. Rangers blev en omedelbar succé, laget vann sin division efter 25 vinster och 56 poäng på 44 matcher, laget förlorade sedan i slutspelets andra omgång. Under säsongen hade Patrick tvingats spela en match pga att flera backar var skadade.
Säsongen 1927-28 gick det lite sämre i serien men i slutspelet tog sig Rangers till finalen där favoriten Montreal Maroons väntade. Eftersom det var cirkus i MSG så spelades samtliga matcher i Montreal och det är i den andra finalen Patrick för alltid skrev i sig i NHL-historien. Maroons vann första matchen och i den andra matchen tvingades Rangers målvakt bryta efter en ögonskada i början av den andra perioden. Eftersom lagen vid den här tiden saknade reservmålvakt tvingades Rangers försöka få tag i en ersättare ur publiken. Det fanns två målvakter med NHL-rutin i publiken, först försökte Patrick få löfte av Maroons coach Eddie Gerard att använda Ottawa Senators Alex Connell som antagligen var ligans bäste men han fick nobben. Efter det försökte Patrick få låna Hugh McCormick som då spelade i en farmarliga men han fick samma svar.
Ursinnig tog sig Patrick till Rangers omklädningsrum för att diskutera saken med sina spelare, en av Rangers backar Leo Bourgault började ta på sig målvaktsutrustningen (han hade under säsongen tvingats hoppa in i målet under en seriematch) men stoppades av lagets stjärna Frank Boucher eftersom Rangers då tvingats spela resten av matchen med endast två backar. Boucher föreslog att Patrick skulle ställa sig i målet eftersom han gjort det flera gånger tidigare under karriären. Boucher lovade dessutom att Patrick skulle få en enkel match, Patrick lät sig övertalas eftersom Odie Cleghorn som var coach för Pittsburgh Pirates lovade sköta lagets coachning.
Den 44-årige Patrick fick bra hjälp av försvaret och efter den andra perioden var ställningen 0-0 och efter bara 30 sekunder av den tredje perioden tog Rangers ledningen med 1-0. En vilt kämpande Patrick och Rangers försvar höll tätt tills det återstod 6 minuter av perioden då Nels Stewart kvitterade med ett skott mellan benen på Patrick. Efter sju minuters spel av den första övertidsperioden så avgjorde Rangers genom lagkaptenen Frank Boucher och Patrick bars ut från arena på sina spelares axlar.
Inför den tredje matchen fick Rangers tillåtelse att använda New York Americans målvakt Joe Miller som höll nollan i den fjärde matchen och därmed gav Rangers chansen att vinna sin första Stanley Cup. I femte matchen var Miller väldigt nära att råka lika illa ut som Chabot men han klarade sig med några stygn och en blåtira. Miller släppte bara in ett mål i den femte och avgörande matchen och Rangers som vann matchen med 2-1 tog därmed hem sin första Stanley Cup.
Patrick leder Rangers till ytterligare två Stanley Cup finaler, 1929 och 1932 men båda gångerna blir motståndarna för svåra. 1933 vinner han och Rangers Stanley Cup igen efter att besegrat Toronto Maple Leafs med Conn Smythe i båset med 3-1 i matcher men efter det följer några sämre år, 1936 missar laget till och med slutspelet.
Efter det missade slutspelet lämnar några veteraner laget och man plockar in lite frisk blod och laget tar sig till sin femte Stanley Cup final på elva säsonger. Den här gången är det Detroit Red Wings som vinner med 3-2 i matcher trots att Rangers ledde med 2-1 i matcher, det var Red Wings andra raka Stanley Cup triumf. Efter ytterligare två säsonger så så lämnar Patrick 1939 jobbet som coach och hans ersättare blir Frank Boucher som efter 13 säsonger i Rangers slutat året innan.
Lester stannade kvar som GM fram till 1946 men fortsatte som vice-president av MSG fram till 1950 och 1940 ledde Boucher Rangers till lagets tredje Stanley Cup vinst. 1944 donerade Patrick en pokal som han kallade Lester Patrick Cup till västkustligan PCHL, när PCHL 1951 gick samman med WCSHL och bildade WHL så fortsatte den nya ligan att dela ut pokalen till segraren av slutspelet fram till 1974 då ligan upplöstes.
1946 då han lämnade jobbet som Rangers GM så återvände han till Victoria där han ledde en mindre klubb som kallades Cougars fram till 1954. Han blev 1947 invald i Hockey Hall of Fame och efter hans död så skapade NHL och USA Hockey Lester Patrick Trophy som delas ut varje år.
Patrick insjuknade i cancer under slutet av 1950-talet men avled efter en hjärtattack den 1 juni 1960 och bara 4 veckor senare så avled även hans bror Frank. Lesters söner Lynn och Muzz tog sig bägge till NHL som spelare och coacher, Lynn är till och med invald i HHoF som spelare. Som coach så ledde Lynn NY Rangers, Boston Bruins och St. Louis Blues medan Muzz var trogen Rangers, Lynns son Craig Patrick har både spelat i NHL och varit GM för lag i NHL.
Statistik som spelare
| Liga | GP | G | A | P | PIM |
| NHA | 12 | 24 | 0 | 24 | 25 |
| PCHA | 142 | 72 | 55 | 127 | 109 |
| WHL | 23 | 5 | 8 | 13 | 20 |
| NHL | 1 | 0 | 0 | 0 | 2 |
Statistik som målvakt
| Liga | GP | W | L | T/OTL | SO | GAA | SAV% |
| Stanley Cup | 1 | 1 | 0 | - | 0 | - | - |
Statistik som coach
| Liga | G | W | L | T/OTL | P |
| NHL | 604 | 281 | 216 | 107 | 669 |
Meriter
Stanley Cup som spelare: 2 gånger, 1906, 1907
Stanley Cup som coach: 3 gånger, 1925, 1928, 1933
Stanley Cup som GM: 1 gång, 1940
Invald i Hockey Hall of Fame som spelare 1947
USA Hockey & NHL skapade 1966 Lester Patrick Trophy som går till de som bidragit till att öka intresset för ishockey i USA.
De tidigare delarna i Hockey Legends och samtliga delar i den här serien om Builders hittar ni här: http://www.svenskafans.com/nhl/nhl/hockey-legends-en-sammanstallning-510899.aspx
