Vad Skellefteå behöver är något eller någon som kan bryta mönstret. Att spela med en annan gameplan, eller få Färjestad ur balans genom alla tillåtna medel. Det var Jimmie Ericsson en mästare på. Och det är sådan karaktär som saknas. Som kan göra mer än det tillåtna för att vinna. Som på egen hand ändrar en hel match genom sitt ledarskap och sin smartness.
Förbundskaptenens efterlysning
Förbundskapten Stefan Klockare sa i pressrummet att det var sådana här matcher Jimme var som bäst, och gjorde som emst nytta på isen. Med hans hjälp förändrades matcherna till Skellefteås favör. Och jag kan inte se vem som har den rollen i Skellefteå, eller hur tränarna jobbar med att ändra matchbilden. I dag tog de time-out med en minut kvar. Men då hade tåget redan gått för att vända i motvinden.
Det gäller att hantera motgångar som ett lag på ett professionellt sätt - och gjuta mod i laget menar Robert Ohlsson. Men det friar inte honom från sitt ansvar att inte ensidigt luta sig tillbaka i tron om att Skellefteå inte behöver ett ledarskap som kan förändra matchbilder.
Robert Ohlsson har offenisva problem att fundera över.
Nu har Skellefteå gått på samma mina flera gånger. Och det kan kosta seriesegern. Ska laget på allvar stå som favoriter behöver de finna ett sätt att vinna matcher som dessa. Även när allt går emot dom, och frustrationen är enorm.
Hemmaplansfördelen är ovärderlig i slutspel - och Skellefteå har i skrivande stund inte saken i egna händer. Och det stör mig. Alltför många poäng har förlorats i slutomgångarna de sista åren - det är ingen tillfällighet - det är ett mönster.
