Sju raka trepoängare mot fyra poäng på de fyra senaste matcherna. Det var Skellefteås respektive Djurgårdens facit inför den sista matchen innan landslags- och juluppehållet.
Således var det en ganska väntad matchbild vi fick se. Skellefteå gick ut med mycket självförtroende och körde på. De hade ett klart överläge i 80% av matchen där de flera gånger pressade tillbaka Djurgården ordentligt. DIF som dessutom var ganska decimerat denna kväll sedan man släppt Slava Trukhno och Joakim Eriksson var hemma sjuk - utöver de sedan tidigare fyra skadade spelarna Philip Holm, Mattias Guter, Sebastian Lauritzen och Daniel Fernholm.

De övriga 20% av tiden - fördelat på inledningen av den första perioden samt stora delar av den tredje - var den tid Djurgården överraskade med att stå upp bra. Inte minst hade man en stark forechecking som också gav utdelning. Det var nämligen efter att man jobbat bra högt upp och återvunnit pucken i offensiv zon som Djurgården fick med sig en utvisning tidigt i den tredje perioden. I påföljande powerplay kunde Nicklas Heinerö styra in 2-2-målet som innebar att DIF fick med sig en poäng och bröt Skellefteå sju matcher långa perfekta svit med segrar under ordinarie tid.

Djurgårdens första mål i matchen kändes som att det kom från ingenstans då Skellefteå hade allt spel i den andra perioden. Helt plötsligt fick Robin Alvarez ett bra läge i slottet. Markus Svensson i Skellefteå-kassen släppte retur rakt ut som Mikael Samuelsson var framme och tryckte in.

Efter en bra avslutning av Djurgården där man till och med var framme och hotade vid ett par tillfälle i förlängningen var Rob Schremp hetast i straffläggningen och kunde avgöra när han satte sin andra straff i matchen.

På det stora hela en fullt godkänd insats där poängen var på gränsen till rättvis i mina ögon. Men ett emellanåt desperat försvarsspel och en lugn sista utpost i Mantas Armalis höll nere hemmalagets siffror.
Nu väntar nästa två veckor utan matcher, vilket känns välbehövligt med tanke på skadeläget. Dessutom hoppas jag innerligt att ledningen ser till att agera och plocka in en förstacenter under denna tid. Det håller inte att ha fyra centrar - och då ska alla vara tillgängliga till varje match.

De utmärkte sig positivt:

Axel Holmström, Skellefteå AIK
Den storväxte junioren imponerar stort på mig. Tvåmålsskytt denna eftermiddag där han på 2-1-målet visar upp sitt vassa skott. Matchens lirare i mina ögon, var ständigt framme och hotade med sin kombination av styrka och högt tempo. Blir mycket spännande att följa i det kommande JVM:et.

Mikael Ahlén, Djurgårdens IF
Brunkaren gjorde ett bra jobb matchen igenom tillsammans med sina kedjekamrater Henrik Eriksson och Alexander Falk. Toppade insatsen under ordinarie tid med att helt oväntat kliva fram och kruta in ett mål i straffläggningen.

...och negativt:

Markus Nordlund, Djurgårdens IF
Den reslige backen var både slö och spelade gång på gång undan pucken i ren panik trots att han knappt var pressad. Fick mindre speltid efter inledningen vilket var ett helt rätt beslut av lagledningen. Ska dock sägas att han var godkänd i powerplay där han även hade assist på Heinerös 2-2-mål.

Matchfakta

Skellefteå AIK - Djurgårdens IF 3-2 efter straffar (1-0, 1-1, 0-1, 0-0, 1-0)

Period 1
1-0 (18.50) Axel Holmström (Tim Heed, Martin Sevc)

Period 2
1-1 (29.21) Mikael Samuelsson (Robin Alvarez)
2-1 (32.52) Axel Holmström (Sebastian Aho, Erik Forssell)

Period 3
2-2 (42.21) Nicklas Heinerö (Markus Nordlund, Mikael Samuelsson) PP1

Matchavgörande straff: Rob Schremp

Skott: 36-25
Utv.min.: SAIK 5x2, DIF 6x2.
Domare: Mikael Andersson, Thomas Andersson
Publik: 5 247 (Skellefteå Kraft Arena).