Ger Hellberg en falsk trygghet?
På bussen ner till Småland saknades den reslige keepern, som istället fick isolera sig i sin egen sjukstuga på betryggande avstånd från sina lagkamrater. Kollegan Hugo Hävelid fick därför förnyat förtroende i ett försök att spräcka sin vinstnolla i SHL - vi återkommer till hans insats.
Djurgården startade kvällens tillställning på ett positivt sätt och var laget som spelade med självförtroende. Bortsett från Albin Grewes friläge skapade man egentligen inte några större chanser, men man hade god kontroll på matchbilden under de första 20 minuterna och satt i förarsätet inför fortsättningen - trodde man.
Väl i den andra perioden förändrades matchbilden till hemmalagets favör när Djurgården frångick sin struktur och föll in i de blåkläddas mer Hawaii-liknande spel. Strukturen som såg så stabil ut under första perioden var som bortblåst och istället bytte man chanser med motståndet. Smålänningarna stressade fram misstag hos de gulklädda stockholmarna över hela banan och kunde forcera med full fart framåt, ofta med numerärt övertag i kontringarna som skapades till följd av bortalagets sjabbel med puck. Istället för att spela enkelt försökte Djurgården sig på ett konstruktivt spel som dessvärre mynnade ut i ännu fler misstag i egen zon och målen började rassla in i jämn takt när man satte Hävelid i svåra situationer.
Det är lätt att peka på enkom östgötens insats som avgörande faktor för kvällens nederlag. När kollegan Hellberg klivit upp stort flertalet gånger under säsongen och räddat poäng åt vårt kära DIF blir det naturligt att strålkastarljuset riktas mot nummer 30 en kväll som den här. Men faktum är att Djurgården släpper till alldeles för många chanser av hög kvalitet bakåt - någonting man gjort sedan match nummer ett på säsongen. Vad händer om Magnus skulle tappa den fina form han hittills visat? När spelarna i DIF förlorar momentum i matcher och frångår sin struktur är man oerhört sårbar. Kanske är kvällens debacle en nyttig varning? Någonting måste ske vad gäller den defensiva strukturen. Hittills har Hellberg vaggat in oss i en falsk trygghet då han räddat mer än vad man kan förvänta sig.
Agerar den sportsliga ledningen nu?
Oliver Kylington ryktas vara på väg in till Stockholms Stolthet och i den andra änden ser ”Lill-Ragge” ut att lämna för nya äventyr. En rockad som bör lyfta kvaliteten över Djurgårdens backsida ytterligare en nivå.
Tyvärr ser den sportsliga ledningen ut att behöva förstärka målvaktssidan. Det är inte roligt att behöva skriva dessa ord men faktumet att Hävelid inte är redo för SHL har blivit uppenbart. Alla ser det, supportrar, experter - till och med sympatisörer till stockholmarnas motståndare ser det.
Hugo lämnar kvällens möte med sju mål i baken och en räddningsprocent på blyga 77,42 procent. Det ska sägas att han lämnades ensam många gånger under den andra perioden, men det går samtidigt att peka på ett par ingripanden från den unge målvakten som får klassas som mindre lyckade. Hävelids start på SHL-karriären har varken varit vad vi eller han hade hoppats på. Med tre förluster på tre matcher och en mindre smickrande räddningsprocent är frågan om han inte skulle må bra av ett omtag i HockeyAllsvenskan. En chans att bygga upp nytt självförtroende. Är det dags för ”Wiken” med kollegor att rycka plåstret med Hugo, lyfta på luren och höra av sig till en stockholmare som för tillfället tränar på egen hand i Leksand?
Är det dags för ett tjuvknep?
Senast förra veckan fick vi bevittna ”Bulan” mot Anton Blomqvist i en uppgörelse om vilket lag som förstärker mest. På västkusten kastade ”Robban” Ohlsson en fackla mot Dan Tangnes Rögle där den förstnämnde uppmärksammade och redovisade skåningarnas powerplay-tid. Är det dags för ledare i Djurgården att presentera ett litet tjuvknep?
Kvällens tillställning var en relativt jämn och snäll historia. Efter 60 spelade minuter hade hemmalaget drabbats av en ”tvåminutare”, att likställa mot bortalagets fem. Jag påstår inte att det är här som Djurgården förlorar matchen - man måste spela bättre än vad man lyckas åstadkomma i den andra perioden. Men det är samtidigt anmärkningsvärt att ett lag kan dra på sig så pass många utvisningar jämfört med sitt motstånd i en jämn tillställning - när man inte tenderade till att spela över gränsen i närkamperna.
Jag vill inte att spelare eller ledare i Djurgården framstår som gnälliga i media. Men frågan är om man ändå inte bör dra till med ett tjuvknep och påpeka detta för rättskiparna - det går att göra bakom stängda dörrar.
Någonting positivt att ta med från kvällen?
Till det positiva hör att Anton Frondell forsätter måla och är nu uppe i sju fullträffar. Jacob Josefson var åter i laguppställningen och stod för en stark match. Joe Snively går från klarhet till klarhet och Charles Hudon fortsätter att producera - men frågan är om han är helt hundra? Det känns som att det är någonting som saknas i skridskoåkningen.
