Djurgården
2025-04-17 00:56
Djurgården tog hem första finalmatchen
Till tonerna av ”Sjung för gamla Djurgården” inleddes årets hockeyallsvenska final på Hovet under onsdagskvällen. Järnkaminerna fick en bra start på matchserien när man lyckades besegra sin största rival inför enkom hemmapublik.
Marcus Skogström
3 kommentarer
En smakstart
Till ännu ett högklassigt tifo signerat JK-tifo klev Djurgården in i kvällens handlingar uppbackade av 8094 vilt sjungande Järnkaminer. I de två sista matcherna mot Södertälje tycks DIF-spelarna ha hittat ett vägvinnande spel i att sätta hög press i offensiv zon, med försvarare som inte räds att fylla på bakifrån. De blåklädda fortsatte på inslagen väg rent spelmässigt under onsdagen och lyckades få en smakstart på den heta HA-finalen, tack vare just den höga pressen. Tyler Kelleher spräckte nollan efter ett långt anfall. Framåt slutet på perioden hade kapten Marcus Krüger tagit sig ned från tifot och ut på isen för att styra in sitt fjärde mål det här slutspelet i numerärt överläge.
God kontroll men ändå viss oro
För att Djurgården ska fortsätta skörda framgång på isen under den här finalserien kommer den hårda och höga press som man satte på AIK-försvarare vara en viktig faktor. Flera gånger sprätte de vitklädda iväg puckar i egen zon och hade det inte varit för viss ineffektivitet och ett par stolpträffar skulle siffrorna skrivits till större än det slutgiltiga resultatet 4-2.
Ett varningens finger bör däremot lyftas för AIKs förmåga att utnyttja sina motståndares pucktapp, vilket knappast kommer som någon överraskning - vi alla minns grundseriens sista derby, tyvärr… Flera gånger under kvällens batalj lyckades AIK ställa om spelet när Djurgården tappade gummitrissan tidigt i anfallszon. En detalj jag både tror och hoppas man klarar av att undvika framgent.
Djurgårdens oförmåga att dra ifrån i matcher där man för spelet och de svart-gulas förmåga att alltid lyckas hålla sig kvar i desamma, oavsett hur spelet ser ut, skapar en obehaglig känsla och onödig spänning — ja kanske inte för de objektiva tittarna, men för oss med sympatier hos Djurgår’n.
Med en för dagen god disciplin och en defensiv stabilitet, framförallt i matchens sista minuter, lyckades hemmalaget värja sig från allt för många farliga lägen, och pulsen hos de gul-röd-blåa supportrarna hölls på någorlunda normala och rimliga nivåer.
Tekningarna
När hockeyexpertisen dissikerar, analyserar och diskuterar detaljer i spelet mellan olika lag är tekningar ofta en faktor som bedöms spela en avgörande roll när slutsatser ska dras - i synnerhet under matchserier i slutspel. Just tekningar har Djurgården bevisat sig vara bra på och toppade grundseriens tabell på 56,18 procent. I den första finalmatchen hade hemmalaget däremot stora bekymmer i spelmomentet när AIK kom vinnande ur det med 35 vinster mot Djurgårdens 25. Förlusterna i tekningscirklarna skapade utrymme för bortalaget att döda dyrbar power play-tid när DIF allt som oftast tvingades börja om från egen planhalva istället för ett snabbt uppställt spel i numerärt överläge. Här måste Järnkaminerna höja sig för att skapa ännu bättre förutsättningar till att kontrollera spelet.
Tre stjärnor
De gul-röd-blåa iskrigarna stod för en stabil insats och tog en viktig seger. Man har nu tagit kommandot tidigt in i finalserien och snacket om grundseriens derbyn och det beryktade spöket kan förhoppningsvis läggas åt sidan, tillfälligt i alla fall… Det här är inte slut på långa vägar.
Edvin Hammarlund - Backen som tidigare under slutspelet tvingades upp på läktarplats på grund av hård konkurrens. Har nu kommit in och tillskansat sig en ordinarie plats i laguppställningen tack vare sitt enkla men resoluta spel. Stod för en stabil insats ikväll när han såg till att undvika jobbiga situationer med puck i egen zon och rensade resolut bort råttor framför eget mål.
Ludvig Rensfeldt - Fjärdekedjans motor. Stod för ett sedvanligt hårt jobb i det tysta varvat med en del offensiva aktioner. Spelade smart och kyligt i egen zon när han ofta hittade enkla lösningar för att undvika den svart-gula ”gegenpressen”. Praktiserade uppoffrande spel i slutet på matchen och fick kröna sin insats med ett mål i öppen bur - till ljudet av ett vrål av lättnad från läktarplats.
Tyler Kelleher - Som tidigare nämnts var det många som bidrog till kvällens seger. Kelleher bör dock lyftas fram då amerikanen, likt hela DIF, startade matchen på ett positivt sätt och lirkade in ett tidigt och viktigt ledningsmål. Var pigg hela matchen och hade bud på fler mål, inte minst efter hans uppåkning i slutet på den första perioden, och nyttjade sin aviga spelstil flera gånger om i offensiv zon. Känslan är däremot att det finns mer att kräma ur forwarden, framförallt i numerärt överläge.
Till ännu ett högklassigt tifo signerat JK-tifo klev Djurgården in i kvällens handlingar uppbackade av 8094 vilt sjungande Järnkaminer. I de två sista matcherna mot Södertälje tycks DIF-spelarna ha hittat ett vägvinnande spel i att sätta hög press i offensiv zon, med försvarare som inte räds att fylla på bakifrån. De blåklädda fortsatte på inslagen väg rent spelmässigt under onsdagen och lyckades få en smakstart på den heta HA-finalen, tack vare just den höga pressen. Tyler Kelleher spräckte nollan efter ett långt anfall. Framåt slutet på perioden hade kapten Marcus Krüger tagit sig ned från tifot och ut på isen för att styra in sitt fjärde mål det här slutspelet i numerärt överläge.
God kontroll men ändå viss oro
För att Djurgården ska fortsätta skörda framgång på isen under den här finalserien kommer den hårda och höga press som man satte på AIK-försvarare vara en viktig faktor. Flera gånger sprätte de vitklädda iväg puckar i egen zon och hade det inte varit för viss ineffektivitet och ett par stolpträffar skulle siffrorna skrivits till större än det slutgiltiga resultatet 4-2.
Ett varningens finger bör däremot lyftas för AIKs förmåga att utnyttja sina motståndares pucktapp, vilket knappast kommer som någon överraskning - vi alla minns grundseriens sista derby, tyvärr… Flera gånger under kvällens batalj lyckades AIK ställa om spelet när Djurgården tappade gummitrissan tidigt i anfallszon. En detalj jag både tror och hoppas man klarar av att undvika framgent.
Djurgårdens oförmåga att dra ifrån i matcher där man för spelet och de svart-gulas förmåga att alltid lyckas hålla sig kvar i desamma, oavsett hur spelet ser ut, skapar en obehaglig känsla och onödig spänning — ja kanske inte för de objektiva tittarna, men för oss med sympatier hos Djurgår’n.
Med en för dagen god disciplin och en defensiv stabilitet, framförallt i matchens sista minuter, lyckades hemmalaget värja sig från allt för många farliga lägen, och pulsen hos de gul-röd-blåa supportrarna hölls på någorlunda normala och rimliga nivåer.
Tekningarna
När hockeyexpertisen dissikerar, analyserar och diskuterar detaljer i spelet mellan olika lag är tekningar ofta en faktor som bedöms spela en avgörande roll när slutsatser ska dras - i synnerhet under matchserier i slutspel. Just tekningar har Djurgården bevisat sig vara bra på och toppade grundseriens tabell på 56,18 procent. I den första finalmatchen hade hemmalaget däremot stora bekymmer i spelmomentet när AIK kom vinnande ur det med 35 vinster mot Djurgårdens 25. Förlusterna i tekningscirklarna skapade utrymme för bortalaget att döda dyrbar power play-tid när DIF allt som oftast tvingades börja om från egen planhalva istället för ett snabbt uppställt spel i numerärt överläge. Här måste Järnkaminerna höja sig för att skapa ännu bättre förutsättningar till att kontrollera spelet.
Tre stjärnor
De gul-röd-blåa iskrigarna stod för en stabil insats och tog en viktig seger. Man har nu tagit kommandot tidigt in i finalserien och snacket om grundseriens derbyn och det beryktade spöket kan förhoppningsvis läggas åt sidan, tillfälligt i alla fall… Det här är inte slut på långa vägar.
Edvin Hammarlund - Backen som tidigare under slutspelet tvingades upp på läktarplats på grund av hård konkurrens. Har nu kommit in och tillskansat sig en ordinarie plats i laguppställningen tack vare sitt enkla men resoluta spel. Stod för en stabil insats ikväll när han såg till att undvika jobbiga situationer med puck i egen zon och rensade resolut bort råttor framför eget mål.
Ludvig Rensfeldt - Fjärdekedjans motor. Stod för ett sedvanligt hårt jobb i det tysta varvat med en del offensiva aktioner. Spelade smart och kyligt i egen zon när han ofta hittade enkla lösningar för att undvika den svart-gula ”gegenpressen”. Praktiserade uppoffrande spel i slutet på matchen och fick kröna sin insats med ett mål i öppen bur - till ljudet av ett vrål av lättnad från läktarplats.
Tyler Kelleher - Som tidigare nämnts var det många som bidrog till kvällens seger. Kelleher bör dock lyftas fram då amerikanen, likt hela DIF, startade matchen på ett positivt sätt och lirkade in ett tidigt och viktigt ledningsmål. Var pigg hela matchen och hade bud på fler mål, inte minst efter hans uppåkning i slutet på den första perioden, och nyttjade sin aviga spelstil flera gånger om i offensiv zon. Känslan är däremot att det finns mer att kräma ur forwarden, framförallt i numerärt överläge.
