Ett kärt återseende

Månaderna sprang iväg och avslutningskrönikan stannade vid ett utkast. Ärligt talat kändes det också lite övermäktigt att försöka summera en säsong som slutade på bästa tänkbara sätt. Känslan var snarare tomhet och lättnad – äntligen var tre låånga år över. Äntligen var vi hemma igen. Grattis SHL! Men lättnaden övergick snabbt till en osäkerhet och oro. För nu börjar nästa resa mot att bli Svenska Mästare (igen). Att vara nykomling kan likställas med att vara ny på jobbet. För Djurgårdens del handlar det snarare om att återvända till en arbetsplats de varit tjänstlediga från under tre långa år. Var börjar man? Vilka är nya? Vad ska man se upp med, och hur mycket har ligan förändrats under tiden?


Förhandstipsen säger att det blir svårt och att vi typ ska undvika kval. Men vi vet bättre. Vi vet att Djurgårdens ambitioner sträcker sig högre än kvalstrecket. Det är en förbannelse och en gåva på samma gång. Ödmjukheten måste finnas där lika mycket som kaxigheten. Att vi inte är en "vanlig" nykomling försvårar såklart läget. Landsortsklubbarna älskar när vi kommer på besök och ännu mer när de lyckas slå oss. Därför blir förra årets beteenden och rutiner viktiga att bygga vidare på, att bara göra dem lite bättre helt enkelt. Erfarenheten finns där och inte minst viljan.


En närmare titt på årets spelartrupp sparar vi till senare. Men en sak är säker, Herr Wikegård har nog inte bara spenderat sin lediga tid på Restaurang Kopparkitteln i Sigtuna. Tillsammans med sitt trogna team har telefonen förmodligen varit varmare än den svenska sommarhettan. Allt för att säkerställa att återkomsten till SHL ska bli så lyckad som möjligt för Mesta Mästarna. Det finns alltid en osäkerhet kring, framförallt importspelare, och slutresultatet vet vi först senare. Men på förhand kittlar namn som La Leggia, Snively och inte minst Charles Hudon. Ikväll får vi en första glimt av två av dem när säsongens första träningsmatchen ska avverkas.


Träningsmatcher är precis som det låter: Träningsmatcher. Det går inte att dra några större växlar av något annat än att spelarna får gå på is och påbörja arbetet. En form av lärlingsperiod för att känna på grejerna och varandra. Det går inte heller att dra för stora slutsatser av varken kedjor eller backpar, det lär ändras en och annan gång under tiden.
Men det ska bli roligt att se dem och börja drömma (igen).


***
Patrick Thoresens avsked kom tyvärr inte som någon större överraskning. Jag vet inte vad som är mest imponerande – att han som 40-åring valde att lämna familjen hemma i Norge och bosätta sig helt själv under ett år för att spela upp sina drömmars klubb tillbaka till SHL, eller att han fortfarande höll en väldigt hög nivå ute på isen. Oavsett förtjänar han den största respekten. Tack för allt, "Thore"!


***
Den nya matchtröjan är äntligen här. Det är svårt att avgöra hur den står sig innan man har sett den live. Men av bilderna att döma håller den hög klass och ger fina 90-talsvibbar.