Men några ord om Robert Ohlsson: För det första är det skumt att inte se Röde Roger stå och skrika i Frölundabåset och för det andra är det skumt att se AIKs f.d. Guldcoach stå i det båset utan att jag känner en saknad. Det måste vara en unik situation för en coach i SHL. Från att vara hyllad till att vara hatad i en handvändning. Robban kunde ha lämnat AIK med ett bra CV, hyllningar och bravur men det kom ett avsked som lämnade en bitter eftersmak. Jag står fast vid att “Jag skiter i supportrarna”-citatet inte var den definitiva spiken i kistan, men kanske en katalysator. Något annat bubblade som vi nog aldrig kommer få veta för ett sådant citat går att pudla. Vi får se vad han och hans Frölunda bjuder på isen, men det lär inte bjudas på blommor och choklad till Robban från läktaren.

Period 1

Den första perioden var rätt sömnig och vi såg många felpass från bägge hållen där inget momentum byggdes upp. Det är två lag som kan bjuda på sprudlande offensiv men som verkade ställa upp och vänta på misstag från motståndarna. Någon gång bjöds vi på en målchans men inget som fick en att lyfta från soffan, det var en tam period helt enkelt. AIK öppnade senaste matchen mot Luleå med ett enormt tempo och det såg vi inte av nu alls och det är rätt tydligt att orden från staben var att försvara nu. Det blev en tråkhockey för Frölunda verkade ha fått samma bud. Överlag tyckte jag att många var rätt osynliga, vilket lätt blir när man ställer upp från start, men Lampinen får rädda någon bra puck och det får vi ta med oss som plus från de första tjugo minuterna. När Frölunda fick en rätt billig utvisning med sig utnyttjade de läget rätt fort. Man märker att Robert Olsson coachar Frölunda för deras PP såg vasst ut. De snurrade upp AIK och Grahn missade sin markering som ledde till 0-1 vilket blir slutsiffran för perioden.

Period 2

Frölunda öppnade den andra perioden mycket starkare och Skellefteå stod som på hälarna. Det hjälper inte heller att när man väl återerövrade pucken så tappade man den och verkade inte hitta en första passning för att rädda sitt eget liv. Det ska dock sägas att FHC gjorde AIK dåliga med att de pressade hårt, låg på rätt sida och stressade inte bort sig. AIK tog en timeout och det blev inte liv direkt i spelarna efter det och vi kunde konstatera att FHC skjutit 9 skott på 5 minuter medan AIK mäktade 1. Det blir en utvisning till Frölundas fördel och Skellefteå dödar den med bravur. Senare såg vi Andreas Johnson, som för övrigt börjat bra ikväll, dra med sig en utvisning efter fint förarbete. AIK valde att börja med PP1 och även om de skapade chanser till slut så tyckte jag att PP2 skulle varit rätt att börja med. Två spelare var heta: Mango och Pär Lindholm, båda tillhör PP2. Men det blev ingen utdelning för AIK och sekunderna efter släppte man in 0-2 i baken och efter det blev Skellefteå runda. Frölunda flyttade fram och tog kontrollen igen. AIK fick tillslut ett grepp om spelet där Pär Lindholm visade vägen. Det är en spelare som betyder otroligt mycket i dessa matcher och var bäst tillsammans med Andreas Johnson som jag tyckte kämpade på bra och skapade en del. Men det är en lagsport och alla var inte med på samma noter. Vår hittills bästa, kanske till och med SHLs bästa, spelare Oscar Lindberg såg nonchalant ut som han ibland kan göra och det sticker verkligen i ögonen. Man vet vad han kan göra och de signalerna behövdes inte en match som denna. Speciellt inte efter att Frölunda efter en individuell prestation gjorde 0-3. Det var nu Daniel Hermanssons ledaregenskaper sattes på prov. Fick han fart på laget efter 2 mediokra perioder?

Period 3

Inget av lagen började speciellt intressant och det kändes som att Frölunda var redo att försvara sin ledning. Tyvärr hade AIK missat memmot att de låg under och drev inte på som ett jagande lag. Det var rätt avslaget och äntligen kom en reducering från Andreas Johnson och vi hade 1-3. Nu lyfte AIK ett nummer och det började vara tydligt hur FHC ställde upp. AIK gjorde många tappra försök att komma in men, förutom ett bra försvar,  det stod en bra Norrman i vägen. AIK fick med sig ett PP igen och det blev inte mål här heller. Jag blir fundersam varför AIK envisas med att spela PP1 när fler spelare i PP2 var heta. Nåväl, det blev inte mål här heller och Frölunda fick luft under vingarna efter ännu ett dödat PP. Det blev en sekvens där FHC tog taget men AIK fick tillbaka sitt momentum och hade även vaskat om i kedjorna. Bryggman fick sitta fem mot fem och han hade inte en superbra dag överlag. Men AIK började rulla upp igen och jag upplever att Andreas J och Pär L visade vägen för Skellefteå. De kämpade tappert och fick fäste i anfallszon men FHC höll de på utsidan. AIK fick dock med sig en utvisning tack vara Pär L men trots att flera spelare i PP2 är hetare fick de inte en offensiv start. Det trillade dock in ett mål tillslut av danske Dynamite Mikkel Aagaard och det blev liv i matchen. AIK drev på men lyckades inte göra en kvittering och matchen slutade 2-3 till Frölunda

Summering

AIK började dåligt, Frölunda började dåligt. Det var inte mycket som hände i första perioden och det kändes avslaget jämfört med tisdagsmatchen. Upplever dock att det ofta är så efter derbyn för AIK. Men det var inte bra i första hand från något lag. Dock växlade Frölunda upp rejält i andra och var det bättre laget. 0-3 i baken och uppförsbacken var tuff. AIK forcerade fram 2-3 efter ett markant bättre spel och med några PP fick de momentum men utnyttjade det inte superbra. Norrman i FHC började spela bra mot slutet också.

Spaning

Andreas Johnsson vill så otroligt mycket och jag tror han hämmas av att spela med sin bror just nu. Han behöver en annan miljö och det finns otroligt mycket hockey i honom som nu ligger latent i väntan på att få explodera. Om jag fick välja en spelare att “sätta igång", då är det han. 

Mål av Skellefteå

1-3 Andreas Jonhsson 

2-3 Mikkel Aagaard (O. Lindberg, R. Hugg)