Inför matchen:
Vi visste sedan innan att Linus Klasen och Albin Grewe var strukna från lineup. Men både Ylönen och Pulli saknades också. Vad det berodde på är oklart men vi hoppas det inte rör sig om en #bastugate likt det som drabbade Luleå på 90-talet (ni som vet ni vet). I deras frånvaro fick Arvid Costmar göra säsongsdebut tillsammans med Hugo Blixt. Längst bak var det dags för Magnus Hellberg att vakta båsdörren och istället ge Hugo Hävelid chansen att, för första gången denna säsong, starta på hemmais.
Pigg start väckte hopp.
Som många gånger förr, klev Djurgården ut ur startblocken med full fart och fläkt. De första tio minuterna var en veritabel uppvisning i aggressiv skridskoåkning, fina kombinationer, fyra skott och ett par rejäla tacklingar. Bortsett från en tidig bjudning som tacksamt stoppades av stolpen, var hemmalaget i klar favör. Självklart var det därför fullständigt logiskt att Rögle tog ledningen med en styrning som ställde Hävelid. Bara någon minut senare var det dags för de grönvita att öka på ledningen. Marcus Skogström väckte frågor om special teams efter Örebromatchen och vi kan konstatera att frågorna finns kvar… För efter slarv i Power Play, fick Albin Sunevik komma fri med Hävelid och 0-2 på tavlan. Robert Kimby var inte helt nöjd, och hans coachtavla såg ut som att en förskoleklass använt den på sin bildlektion.
Men skam den som ger sig! Kvällens (enda?) behållning var Anton Frondell, som visade de tillresta scouterna exakt varför Chicago valde honom högt i draften. Att först valla pucken på målvakten och ta den runt "köksvägen" för att sedan avsluta med en "norrlandszorro" var knappast varianten som Michael Holmqvist hade skissat upp i power play. Men mål som mål, och Djurgården hade kontakt. Innan första perioden var över kom också kvitteringen: efter en snygg kontring fick Snively raka in pucken, efter att han skickat burväktare Arvid Holm ut på Nynäsvägen.
Frondells Björntjänst?
Kan någon tala om vad som hände i andra perioden? Ja, förutom de två målen som kom i slutet, då. När Rögle återtog kommandot med knappa tre minuter kvar, var känslan att ett frenetiskt DIF skulle komma ut laddat i den tredje perioden.
Men Anton Frondell skulle återigen skrida till verket och skicka in 3–3. Med facit i hand hade det kanske varit bättre om Rögle haft övertaget i pausen...
Tredje perioden, en besvikelse.
...För insatsen i den tredje perioden kan inte beskrivas som annat än en stor besvikelse. Att bortalaget såg hetare ut och vann typ alla dueller inför ett fullsatt Hovet är helt enkelt inte acceptabelt. Spelet i numerärt underläge blev inte heller bättre. Men så blev det, och Rögles seger var (tyvärr) helt rättvis.
Vi kan prata om processen, resan eller att det "bara" är omgång 7. Men om drömmen om slutspel ska leva, och mardrömmen om kvalspel sluta existera i våra huvuden, måste Djurgården hitta ett sätt att stjäla fler poäng i jämna matcher. Nu har det hänt två gånger i rad. Även om det inte är läge för panik, börjar ligan sakta men säkert sätta sig och bottenlagen har börjat röra på sig. Det går som bekant fort i hockey, och Djurgården behöver röra sig fortare.
På lördag väntar ett nytt skånelag när Rödhökarna från Malmö kommer på besök. Dags att börja ta betalt igen.
