Djurgården
2025-04-11 00:50
Liket lever - DIF tvingar fram en game 7
Med kniven mot strupen åkte Djurgården till Södertälje piskade att vinna för att förlänga sin säsong. I den andra perioden fick Djurgården ketchupeffekt och avgjorde matchen. Nu väntar en direkt avgörande "game 7" på lördag, då hemma på Hovet.
Marcus Skogström
1 kommentarer
Mardrömstarten
När natten blev till dag och onsdag hade blivit till torsdag vaknade undertecknad upp med en svag känsla av likgiltighet i kroppen, något jag tror de flesta med gul-röd-blåa sympatier gjorde. Tisdagens debacle var lagt till handlingarna men samtidigt fanns just den där likgiltiga, men ack så gnagande, oron över att ikväll kan säsongens sista match vara spelad. Men innerst inne finns alltid hoppet och tron på att Djurgården ska göra det ingen, eller i alla fall få, räknar med. Semifinalserien var ju förlorad, eller?. När Hugo Hävelid tappade ut en puck som Hampus Harlestam tryckte in till ett tidigt ledningsmål för hemmalaget fick man däremot leta länge efter det där hoppet. Vilken mardrömstart.
Den här kvällen skulle däremot epitetet om att en Järnkamin aldrig viker ner sig bevisas och exemplifieras. Efter det att Evan Weinger visat brist på spelsinne och satt Jakob Ragnarsson ur spel kunde DIF replikera och kvittera matchen i det efterföljande numerära överläget. Stockholmarna huserade därefter till stora delar i offensiv zon och tog med sig ett likaläge, med mersmak, till den första pausen.
Tillbaka till grunderna, sedan ketchupeffekt
Konstellationen med Ludvig Rensfeldt, Daniel Brodin och Albin Grewe tillbringade många matcher ihop under grundserielunken. Trion gjorde då ett förtjänstfullt arbete där de blandade hårt arbete och förnuftigt spel med viss offensiv finess. När slutspelet väl började hade däremot kedjan splittrats när “Brodda”, av konkurrensmässiga skäl, förpassats till läktaren. Men med Arvid Costmar på kåken fick ”Brodda” åter förtroende med sina gamla vapendragare, och vilken fart och tyngd de bidrog med!
Till stora delar var det den nyss nämnda trion som satte an tonen och lyckades trycka ner kringlorna i egen zon. Den här kvällen var stockholmarna mer påkopplade och alla tog efter nummer 34, 24 och 46. Tidigt i början på den andra perioden fick fjärdelinan lön för mödan när Grewe tryckte in 2-1 till DIF efter endast 14 sekunder. Målet var starten på en målkavalkad när Järnkaminerna gick upp till en 4-1 ledning under knappt tre minuter in i andra perioden. Snacka om en efterlängtad ketchupeffekt! Extra skönt lär det vara för kedjan med Anton Frondell, Victor Eklund och Fredrik Weigel som gemensamt hittade nät flertalet gånger.
Hög press från försvararna
När 40 minuter var summerade kunde vi konstatera att Frans Tuohimaa visat sig högst mänsklig och att Djurgårdens höga press givit god och efterlängtad avkastning. Till skillnad från tisdagens passiva backspel vågade försvararna hos bortalaget stå upp på offensiv blå under torsdagens match. Ett taktiskt drag som gjorde att en fortsatt DIF-press kunde fortsätta i offensiv zon. Kanske var det rockaden bland backparen som skapade ett annat mod och en annan dynamik hos de vitklädda? Av spelet som Jonny Tychonick visade upp verkar den hypotesen stämma. Kanadicken stod för sin bästa insats i det här slutspelet när han ständigt hittade lösningar ur egen zon trots hård bevakning från de tacklingsbenägna kringlorna. Nummer 20 hittade aldrig in i poängprotokollet under kvällen men det ska inte ta bort något från hans fulländade offensiva och defensiva insats.
Game 7
När matchen väl summeras kan Stockholms Stolthet räkna in en övertygande 8-3 vinst. I och med kvällens seger vänder matchserien återigen tillbaka till Hovet och Djurgården har möjlighet att avgöra semifinalserien inför en fullsatt hemmaborg redan på lördag, i en direkt avgörande match sju!
I kväll satte DIF ner foten och vägrade se sig besegrade. På lördag krävs en liknande inställning och insats för att förverkliga drömmen om finalspel. Ingenting är avgjort. Nollställ och ladda om, snart åker vi! Puuuuh…
När natten blev till dag och onsdag hade blivit till torsdag vaknade undertecknad upp med en svag känsla av likgiltighet i kroppen, något jag tror de flesta med gul-röd-blåa sympatier gjorde. Tisdagens debacle var lagt till handlingarna men samtidigt fanns just den där likgiltiga, men ack så gnagande, oron över att ikväll kan säsongens sista match vara spelad. Men innerst inne finns alltid hoppet och tron på att Djurgården ska göra det ingen, eller i alla fall få, räknar med. Semifinalserien var ju förlorad, eller?. När Hugo Hävelid tappade ut en puck som Hampus Harlestam tryckte in till ett tidigt ledningsmål för hemmalaget fick man däremot leta länge efter det där hoppet. Vilken mardrömstart.
Den här kvällen skulle däremot epitetet om att en Järnkamin aldrig viker ner sig bevisas och exemplifieras. Efter det att Evan Weinger visat brist på spelsinne och satt Jakob Ragnarsson ur spel kunde DIF replikera och kvittera matchen i det efterföljande numerära överläget. Stockholmarna huserade därefter till stora delar i offensiv zon och tog med sig ett likaläge, med mersmak, till den första pausen.
Tillbaka till grunderna, sedan ketchupeffekt
Konstellationen med Ludvig Rensfeldt, Daniel Brodin och Albin Grewe tillbringade många matcher ihop under grundserielunken. Trion gjorde då ett förtjänstfullt arbete där de blandade hårt arbete och förnuftigt spel med viss offensiv finess. När slutspelet väl började hade däremot kedjan splittrats när “Brodda”, av konkurrensmässiga skäl, förpassats till läktaren. Men med Arvid Costmar på kåken fick ”Brodda” åter förtroende med sina gamla vapendragare, och vilken fart och tyngd de bidrog med!
Till stora delar var det den nyss nämnda trion som satte an tonen och lyckades trycka ner kringlorna i egen zon. Den här kvällen var stockholmarna mer påkopplade och alla tog efter nummer 34, 24 och 46. Tidigt i början på den andra perioden fick fjärdelinan lön för mödan när Grewe tryckte in 2-1 till DIF efter endast 14 sekunder. Målet var starten på en målkavalkad när Järnkaminerna gick upp till en 4-1 ledning under knappt tre minuter in i andra perioden. Snacka om en efterlängtad ketchupeffekt! Extra skönt lär det vara för kedjan med Anton Frondell, Victor Eklund och Fredrik Weigel som gemensamt hittade nät flertalet gånger.
Hög press från försvararna
När 40 minuter var summerade kunde vi konstatera att Frans Tuohimaa visat sig högst mänsklig och att Djurgårdens höga press givit god och efterlängtad avkastning. Till skillnad från tisdagens passiva backspel vågade försvararna hos bortalaget stå upp på offensiv blå under torsdagens match. Ett taktiskt drag som gjorde att en fortsatt DIF-press kunde fortsätta i offensiv zon. Kanske var det rockaden bland backparen som skapade ett annat mod och en annan dynamik hos de vitklädda? Av spelet som Jonny Tychonick visade upp verkar den hypotesen stämma. Kanadicken stod för sin bästa insats i det här slutspelet när han ständigt hittade lösningar ur egen zon trots hård bevakning från de tacklingsbenägna kringlorna. Nummer 20 hittade aldrig in i poängprotokollet under kvällen men det ska inte ta bort något från hans fulländade offensiva och defensiva insats.
Game 7
När matchen väl summeras kan Stockholms Stolthet räkna in en övertygande 8-3 vinst. I och med kvällens seger vänder matchserien återigen tillbaka till Hovet och Djurgården har möjlighet att avgöra semifinalserien inför en fullsatt hemmaborg redan på lördag, i en direkt avgörande match sju!
I kväll satte DIF ner foten och vägrade se sig besegrade. På lördag krävs en liknande inställning och insats för att förverkliga drömmen om finalspel. Ingenting är avgjort. Nollställ och ladda om, snart åker vi! Puuuuh…
