Inför matchen
Lördagshockey igen! Och det var inte vilken motståndare som helst som gästade Hovet utan det var Frölunda som ingen tycks kunna slå just nu. Självklart blev det förlust mot detta gäng. Hovet var slutsålt för den 25:e raka matchen. Pucken släpptes 15:15.
Spelare för Djurgården som saknades var Oliver Kylington, Oula Palve och Charles Hudon. Under denna match saknades även vår lagkapten Marcus Krüger, som deltog på Chicago Blackhawks 100-årsjubileum. Man ställde upp med nästan samma lag som senast mot Växjö. August Berg tog plats istället för Valtteri Pulli och Magnus Hellberg stod i mål.
Det skulle inte hålla att vi tappar fokus under stora delar av matchen, som senast mot Växjö, för då skulle det straffa sig direkt. Vi var inte tillräckligt påkopplade i boxplay eller powerplay. Förhoppningen var att ett fullsatt Hovet skulle ge killarna gnistan och skärpan som saknades mot Växjö. Utöver det har jag för det mesta trott på Kimby och tränarstabens gameplan, och gjorde det även inför denna.
Matchen
Det blev ett hårt djurgårdsskott bara några sekunder in. Sedan blev det snabbt betydligt mer jämnt. Vår första utvisning kom och jag begriper inte varför. Det såg sannerligen ut som om Frölundaspelaren snubblade på sig själv vid sargkanten. Domarinsatserna var under all kritik. Man fick vara på tårna i defensiv zon då Frölunda var nära att göra mål vid två tillfällen i spel 4 mot 4. För det saknades inte skott mot Hellberg. 1-0 kom från Tömmernäs i minut 13 i spel 5-mot-4. Frölunda fortsatte att stressa oss och kontrollerade mer eller mindre matchbilden. Vi rensade pucken flitigt ur förvarszon under mer än ett boxplay. Om man bara vann hockeymatcher på det… och tyvärr spelade inte bara vår Hellberg bra i mål, Frölundas Lasse Johansson var stabil, även han. En jämn match i matchen. Djurgården hade en het målchans i matchminut 5. Under de sista minutrarna sänktes matchtempot. I periodens sista minut kom 2-0 i boxplay, via Max Lindholm. Frölunda följde upp med 3-0 i samma minut och sedan 4-0 med 32 sekunder kvar. Krafttag i periodpausen, var namnet…
I andra perioden fick Frölunda flytta runt pucken direkt och skjuta mycket. Deras högerkant i offensiv zon var jämt ledig. Under all kritik… 1-4 målet kvitterades efter tre minuter på kontring, av Anton Frondell. I minut 14 försökte Djurgården bl.a runda målvakten vid ett läge istället för att skjuta mot öppet nät. Bedrövligt… under de följande minutrarna fick vi igång lite fler skott mot Frölunda, för omväxlings skull, varav några var farliga. Till slut fick även vi powerplay men inte ens i spel 5-mot-3 kunde vi göra mål. Med 39 sekunder kvar av perioden gjorde Frölunda 5-1 via Lindholm. Man höll mönstret med att göra mål i slutet av perioden.
I början av period 3 var vi på hugget och sköt mycket, men utgjorde inget riktigt hot. Det räckte inte mot en målvakt som Lasse Johansson. Vi krigade en del i deras zon och spelade fysiskt. Men som sagt, det räckte inte. I minut 12 kom 6-1 genom Filip Cederqvist efter att de åter igen spelade ut oss i vår zon. Arenan började tömmas… resten av matchen bestod av ett tafatt Djurgården utan någon riktig vilja.
Totalt sett blev det 59 utvisningsminuter mot Frölundas 8. Frölunda är, som vi alla vet, ett skickligt lag och tar gärna emot ett kontinuerligt numerärt överläge. Domarinsatsen, å sin sida, var under all kritik. Till den graden att tränarstaben fick lämna båset på grund av protester.
Det blev återigen katastrofala slutsiffror mot Frölunda. Tre av målen kom i powerplay. Det blev helt enkelt för svårt för oss att komma upp i deras nivå idag trots ett par, enligt min mening, felaktiga domslut.
