Hockeyzon
2018-09-25 21:34
SHL - Moralpoliser
?Vem är det som bestämmer vad som är rätt att säga/göra på en läktare? Domstolen? Polisen? SHL? Klubben som arrangerar matchen? Supporterföreningen hos hemmalaget? Individen? Jag kan inte det juridiska om var gränsdragningen går. Men. Bör man bli avstängd pga ett hån? Nej det tycker jag inte.
William Westerman
På läktaren är det mycket känslor. De är anledningen till att man vill vara där. Oftast är det kärlek, ibland är det hat. Det betyder att ibland så går man längre i sitt agerande på läktaren än man hade gjort i andra sociala situationer. Man sjunger/skriker saker på en läktare som man inte gör annars, eftersom det är situationsanpassat beteende. Vissa matcher har en extra nivå av rivalitet och hat, vilket skjuter än mer på gränsen om vad som kan anses socialt acceptabelt. Som jag tidigare påpekat så kan jag inte den juridiska gränsdragningen om ansvar gällande beteende på läktaren, men jag har funderat på var jag själv drar min gräns om vad som är acceptabelt och inte. Det som fick mig att tänka på det här just nu är självfallet incidenten mellan Linköping HC och HV71 där supportrar till det förstnämnda laget hånade en avliden motståndarsupporter.
Nu ska den här texten inte handla om själva händelsen i sig, eller vad jag tycker om den. Den ska handla om ett större perspektiv om vad som bör vara tillåtet på läktaren och inte. Utgångspunkten är efterspelet till händelsen, snarare än händelsen i sig. HV-fansen blev upprörda, Linköpings supportergrupp White Lions tog tydligt avstånd och Linköping som klubb har bestämt sig för att stänga av dessa supportrar. Häri ser jag en fara för läktarkulturen och känslorna på läktaren. Inte att HV-fansen blev sura, det är ju en självklar reaktion. Inte heller att White Lions tog avstånd, de ska inte beskyllas för något de inte gjort. Men att stänga av supportrar för hån av en motståndare? Är det verkligen den bästa vägen att gå?
Klubben/arrangören vill säkert rentvå sig själva och inte smutsas ner av händelsen och därför göra största tydliga markering mot dessa personers agerande, vilket är förståeligt. Att det sker i dagens samhälle, där alla ska ta avstånd till höger och vänster hela tiden och hamna på rätt sida av historien, är inte heller förvånande. Det som skrämmer mig är snarare att agerandet är en del av en pågående censur på läktarna, som jag tror många supportergrupper fått känna på. Där klubbar vill inspektera tifon, granska banderoller och nu stänga av supportrar pga deras hån av motståndarna. Vad blir då nästa steg? Min första tanke var att klubbarna kommer förbjuda/straffa kritik av egna klubben eller ligan. Idag besvarades min farhåga.
Expressen (https://www.expressen.se/sport/hockey/shl/shls-panikdrag-efter-harda-kritiken/ ) publicerade idag ett internbrev inom SHL där klubbarna ska agera efter kritiken om ”SHL – Hockeymördare” återigen ljudit på läktarna. En intressant del för den här texten är delen om ”kontroll av banderoller och budskap inför matcherna den här veckan”. Är det en sådan läktarkultur man ska ha inom hockeyn? Att allt måste granskas? Det läggs ner mycket tid och pengar på att skapa en stämning kring matcherna och göra dem mycket större än 10 pers som jagar en puck. Ska det då komma in Moralpoliser och granska verksamheten så att den inte strider mot den bild som klubben vill förmedla? Är det ett sunt beteende i en demokrati på 2010-talet?
Ett klargörande: jag tycker INTE att vad som helst är okej på en läktare. Det jag tycker är att det är lagen och rättsväsendet (polis, åklagare, domstol) som ska avgöra om något man gjort är straffbart och därefter döma till rätt straff. Att SHL/klubbarna stänger av, portar eller censurerar supportrarna efter egna godtyckliga regler känns varken rättssäkert eller något som hör hemma i ett land med yttrandefrihet och organisationsfrihet. Till exempel så är olaga hot och hets mot folkgrupp olagligt i Sverige så därför ska ord eller banderoller innehållandes detta inte accepteras på en läktare.
Vill man ha rätten att kunna delge sina åsikter måste man acceptera att andra får delge sina. Vill vi ha frihet på läktarna så kan vi inte springa och gnälla till klubbarna/media när vi blir upprörda. Då får man lösa det sinsemellan på supportervis. Sjunger de om oss? Då sjunger vi tillbaka. Hånar de oss? Då hånar vi tillbaka.
Klubbarna är tack och lov medlemsstyrda (i teorin i alla fall). Därför är det viktigt att supportrar är aktiva och styr både sin klubb och SHL i den riktning man vill ha, speciellt i dessa frågor. Vi bör också samarbeta över klubbgränserna och gemensamt ställa krav på klubbarna. Friheten och ishockeyn är saker vi aktivt måste kämpa för, annars blir vi av med dem.
Nu ska den här texten inte handla om själva händelsen i sig, eller vad jag tycker om den. Den ska handla om ett större perspektiv om vad som bör vara tillåtet på läktaren och inte. Utgångspunkten är efterspelet till händelsen, snarare än händelsen i sig. HV-fansen blev upprörda, Linköpings supportergrupp White Lions tog tydligt avstånd och Linköping som klubb har bestämt sig för att stänga av dessa supportrar. Häri ser jag en fara för läktarkulturen och känslorna på läktaren. Inte att HV-fansen blev sura, det är ju en självklar reaktion. Inte heller att White Lions tog avstånd, de ska inte beskyllas för något de inte gjort. Men att stänga av supportrar för hån av en motståndare? Är det verkligen den bästa vägen att gå?
Klubben/arrangören vill säkert rentvå sig själva och inte smutsas ner av händelsen och därför göra största tydliga markering mot dessa personers agerande, vilket är förståeligt. Att det sker i dagens samhälle, där alla ska ta avstånd till höger och vänster hela tiden och hamna på rätt sida av historien, är inte heller förvånande. Det som skrämmer mig är snarare att agerandet är en del av en pågående censur på läktarna, som jag tror många supportergrupper fått känna på. Där klubbar vill inspektera tifon, granska banderoller och nu stänga av supportrar pga deras hån av motståndarna. Vad blir då nästa steg? Min första tanke var att klubbarna kommer förbjuda/straffa kritik av egna klubben eller ligan. Idag besvarades min farhåga.
Expressen (https://www.expressen.se/sport/hockey/shl/shls-panikdrag-efter-harda-kritiken/ ) publicerade idag ett internbrev inom SHL där klubbarna ska agera efter kritiken om ”SHL – Hockeymördare” återigen ljudit på läktarna. En intressant del för den här texten är delen om ”kontroll av banderoller och budskap inför matcherna den här veckan”. Är det en sådan läktarkultur man ska ha inom hockeyn? Att allt måste granskas? Det läggs ner mycket tid och pengar på att skapa en stämning kring matcherna och göra dem mycket större än 10 pers som jagar en puck. Ska det då komma in Moralpoliser och granska verksamheten så att den inte strider mot den bild som klubben vill förmedla? Är det ett sunt beteende i en demokrati på 2010-talet?
Ett klargörande: jag tycker INTE att vad som helst är okej på en läktare. Det jag tycker är att det är lagen och rättsväsendet (polis, åklagare, domstol) som ska avgöra om något man gjort är straffbart och därefter döma till rätt straff. Att SHL/klubbarna stänger av, portar eller censurerar supportrarna efter egna godtyckliga regler känns varken rättssäkert eller något som hör hemma i ett land med yttrandefrihet och organisationsfrihet. Till exempel så är olaga hot och hets mot folkgrupp olagligt i Sverige så därför ska ord eller banderoller innehållandes detta inte accepteras på en läktare.
Vill man ha rätten att kunna delge sina åsikter måste man acceptera att andra får delge sina. Vill vi ha frihet på läktarna så kan vi inte springa och gnälla till klubbarna/media när vi blir upprörda. Då får man lösa det sinsemellan på supportervis. Sjunger de om oss? Då sjunger vi tillbaka. Hånar de oss? Då hånar vi tillbaka.
Klubbarna är tack och lov medlemsstyrda (i teorin i alla fall). Därför är det viktigt att supportrar är aktiva och styr både sin klubb och SHL i den riktning man vill ha, speciellt i dessa frågor. Vi bör också samarbeta över klubbgränserna och gemensamt ställa krav på klubbarna. Friheten och ishockeyn är saker vi aktivt måste kämpa för, annars blir vi av med dem.
