Jag skrev en “införartikel” tidigare idag och där hade jag lite farhågor om att AIK inte är bra på att anpassa sitt spel, att LHC kommer vara hungriga och att Hermanssons ledarskap kommer att sättas på prov. Ja, jag hade inte direkt fel men jag behövde aldrig vara orolig med facit i hand. AIK dundrade på under kvällen med en frenesi som jag saknat ännu. Vi såg tendenserna mot DIF men idag fick vi se det ordentligt. Samtliga spelare chippade in och även om LHC spelade den, i ärlighetens namn, sämsta hockeyn jag sett på länge i SHL så trappade AIK inte ner på takten. 

Nu stänger vi den här veckan och tar med oss 6/9 möjliga poäng och jag skulle kalla det absolut godkänt och snudd på rätt bra.

Men varför denna optimism? Det började ju bra förra året också sen sket det sig fullständigt? Ja, vad som främst skiljer AIK i år jämfört med förra året är att spelet ser övertygande ut även om man inte vinner. Intentionerna är där kan man säga och spelet sitter för det mesta. 24/25 började poängmässigt bra men med ett svajigt spel och varje seger kändes som en lättnad från ångest mer än något säkert. Då kom man inte igång förrän i februari. Än så länge spelar AIK bra hockey även om man bara vunnit 2/4 matcher. Vissa lag kan ibland prestera över sin förmåga bitvis under säsongen men AIK har nog någon växel till i sig istället, speciellt mot topplag som Färjestad. Vi fick redan se hur det kan gå när AIK vann mot Rögle, som jag tycker också ser stabila ut och kan bli en riktig farlig konkurrent i år. Då spelade man jämnt med Rögle 5v5. Just den matchen präglades av många utvisningar men det är en annan historia. 

Nu blickar vi mot en ny vecka och omgång 5 är först torsdag den 25/9 mot Leksands IF.