Djurgården
2025-05-22 11:35
Spelarbetyg säsongen 24/25 del 2: Forwards
Här följer andra delen av spelarbetygen från den gångna säsongen. Den här gången är det dags att ta en titt på hur forwardsuppsättningen presterade under året.
Marcus Skogström
Betygskalan
1 - Här fanns mer att önska
2 - Godkänd
3 - Bra
4 - Väl godkänd
5 - Mycket väl godkänd
6- Fantastisk
Forwards
Linus Klasen, 5
Puckgeniet hade en annorlunda säsong då han tidigt på densamma plötsligt och uppmärksammat skickades på ett kompletterande träningsläger, trots att han inledde hösten med att pricka in tio poäng på lika många matcher. Motivet var att Linus skulle dra nytta av den extra träningen när allt drog ihop sig under slutet av året 24/25 - vilket det bevisligen gjorde till slut. “KlASSE” borrade ned huvudet i ren och skär järnkaminanda, tränade på och kom tillbaka i bättre form än tidigare. Möjligen finns det mer att önska av forwarden i defensiva situationer, men det är inte heller det han främst avlönas för att utföra. Med sin kyliga spelstil och cyniska profil smällde Huddingesonen in 39 pinnar (16+23) på lika många grundseriematcher, för att fortsätta på inslagen snittpoäng under slutspelet med nio mål och sju assist på 16 fighter. Klasen klev fram när det behövdes som mest, framförallt under finalserien, och var med sin offensiva uppsida och stora erfarenhet högst bidragande till SHL-avancemanget.
Marcus Krüger, 6
I och med Patrick Thoresens intåg avlastades “Kryckan” i rollen som lagets fanbärare. DIF-kaptenen kunde istället lägga mer fokus på sitt spel vilket resulterade i den målbästa säsongen hittills sedan hans återkomst i DIF-tröjan, 15 mål i grundserien samt hela 8 (!) fullträffar i slutspelet. Var sedvanligt framgångsrik i tekningcirklarna och i special teams under året. Varvade upp ju längre säsongen led och nådde ett prestationsmässigt crescendo i slutspelet. Krügers avslutning på spelåret 24/25 talar för sig själv, vilken ledare och härförare. Det är svårt att inte dela ut högsta betyg till mannen som nu utfört det han var ämnad att göra sedan han återvände till Stockholm och Djurgården inför säsongen 22/23.
Dick Axelsson, 4
Dick går närmast att beskriva vid ett unikum. 17 fullträffar och 14 målgivande passningar på 29 grundseriematcher från en spelare som mer eller mindre hållit sig utanför isen de senaste två åren är starka papper. Såg ut att ha gjort sommarträningen ordentligt och gick i bräschen för lagets offensiv under stora delar av hösten. Spelade troligtvis fler minuter än vad som var tänkt under första halvan av säsongen vilket tog ut sin rätt på den ålderstigna och slitna kroppen framåt vårkanten. Var stundtals osynlig i matcher men hade en imponerande förmåga att hoppa fram likt gubben i lådan för att involvera sig själv i matchavgörande lägen. Med sprutor i kroppen till trots gjorde Dick en stark avslutning i DIF-tröjan under semi- och finalserien. På det stora hela gjorde Axelsson en insats som förtjänar ett högt betyg, en fyra med mersmak.
Anton Frondell, 4
Den unga talangen fick en brokig start på årets säsong då han efter skadebekymmer hade svårt att få sitt spel att stämma. Något som möjligtvis förklarar varför Frondell lämnades utanför den svenska JVM-truppen. Efter nyår parades den gallerprydda stockholmaren ihop med juniskollegan Victor Eklund och Fredric Weigel. Trion fick rejält stäm på grejerna direkt och Anton bevisade flera gånger varför han är ett hett namn bland scouter från andra sidan pölen. Redan inför årets säsong förväntades forwarden att gå högt upp i sommarens draft. Efter att ha smällt in 11 mål och 14 assist på endast 29 grundseriematcher lär intresset inte ha minskat från NHL-klubbarna. Inledde slutspelet med att avgöra första matchen mot Mora men hade därefter svårt att komma upp i samma dominanta nivå som under andra halvan av grundserien. Insatserna efter nyår är uppe på högsta betyg men sammantaget över hela säsongen landar talangen in på en stark 4:a. Det blir intressant att se vad Frondell kan utföra i SHL efter en sommar med hård träning.
Fredric Weigel, 3
Klev in i årets trupp med vetskapen om att han var mindre omtyckt av en stor skara DIF-anhängare efter sina insatser i Björklöven i slutspelsserierna mot Djurgården 22/23 och 23/24. “Wagge” visade däremot snabbt att han var tillbaka i Djurgården för att göra allt för skölden på bröstet. Förde en relativt anonym tillvaro under hösten men hade en likvärdig poängproduktion som under centerns senaste år i HockeyAllsvenskan, dessutom med en mindre offensiv roll hos Mesta Mästarna. Prickade sin form efter nyår när Weigel fick centra mellan de unga talangerna Frondell och Eklund. Likt en klok storebror styrde Fredric de två yngre förmågorna och trion blommade ut till Djurgårdens främsta lina under andra halvan av grundserien. Kedjan var inte lika framträdande under slutspelet och tvingades att splittras på grund av skademässiga skäl. Retstickan hos centern lyckades däremot titta fram i semifinalserien när han stundtals fick stora delar av SSK-lägret att gå i taket, inte minst tränaren Mattias Zackrisson. Sammantaget över hela säsongen gjorde “Wagge” en habil återkomst i de gul, röd, blåa färgerna.
Victor Eklund, 5
Målbäst i hela laget under grundserien med 19 fullträffar på 42 matcher. Utöver sitt starka sinne för mål visade Eklund prov på ett skarpt offensivt spelsinne när han opererade med kollegorna Frondell och Weigel i anfallszon. Med sin ettriga skridskoåkning och skickliga puckhantering gjorde “Minifimpen” livet surt för motsåndarförsvaret när de försökte hänga med i frånvändningarna utmed sarghörnen. Grundserien var högklassig men Victor lyckades inte komma loss på samma sätt i slutspelet, mycket till följd av den hårda bevakningen från välväxta försvarare. Har fortfarande en del att utveckla i beslutsfattandet med puck men med ytterligare en försäsong och några fler kilon på kroppen ser Eklund ut att gå en ljus framtid till mötes, med start i SHL till hösten.
Tyler Kelleher, 4
Han kom, han sågs, han segrade - en sammanfattning av amerikanens senaste säsonger i HockeyAllsvenskan. En av Djurgårdens stora prestigevärvningar inför säsongen och med tanke på Kellehers prestationer i de senaste HA-slutspelen, inte minst fjolårets MVP-status, var förväntningarna minst sagt höga. Hade en skadeförföljd grundserie och deltog i endast 33 matcher, där han förvisso snickrade ihop 24 poäng (14+10). Lyckades aldrig riktigt få spelet att stämma innan slutspelet, vilket ännu ett nytt spelsystem att anpassa sig till, frekventa rockader i kedjor och de nyss nämnda skadeproblemen skulle kunna ligga till grund som förklaring till viss hack i skivan. Växlade upp ordentligt under slutspelet och uppfyllde då alla höga förväntningar. Gjorde skäl för sin stora lönepost med flera matchvinnande aktioner genom hela slutspelet och landade in på starka 19 poäng (7+12), vilket var bäst i hela laget. Slutspelet isolerat var högsta betyg och hade det inte varit för en något brokig grundserie skulle Tyler ha landat på ett högre betyg.
David Blomgren, 3
En av Djurgårdens stora slitvargar. Gör alltid ett gediget arbete i numerära underlägen och spelar ett publikfriande spel med sin konstanta järnkaminaktiga inställning, så även i år. Skapade en hel del lägen på egen hand tack vare sin starka skridskoåkning, men likt tidigare år hade han svårigheter med den offensiva slutproduktionen - vilket gör det svårt att motivera ett högre betyg. Sin ringa ålder till trots har Blomgren spelat till sig välbehövlig erfarenhet från senior- och slutspelshockey de senaste tre säsongerna. Erfarenheter som förhoppningsvis kan ge David skjuts i rätt riktning när han och DIF ska ta sig an spel en våning högre upp i seriesystemet till hösten.
Filip Eriksson, 3
Hur höga förväntningar ska man ha på en ung talang som kommer in sent på säsongen efter bristfällig speltid i sitt ordinarie lag? Färgade ordentligt under utlåningen i Nybro Vikings förra säsongen med 24 poäng (10+14) på 21 matcher. Med de nyss nämnda siffrorna i åtanke var förväntningarna på forwarden därför högt ställda. Till en början kastades ofta smålänningen runt i laguppställningen och fick aldrig chansen att skapa kemi med sina nya lagkamrater. När skador gjorde sig påminda på andra spelare i slutspelet fick Eriksson centra en lina med Kelleher och Axelsson, en trio som snabbt fann kemi med varandra. Erikssons utvecklingskurva gick sakta uppåt sedan han anlände i februari och under slutspelet tog centern ett stort ansvar både offensivt och defensivt med ett moget spel. Landar på en stabil trea där prestationen i slutspelet är uppe och tassar på de högre betygen.
Patrick Thoresen, 6
För tredje och sista (?) gången ingick norrmannen i en DIF-upplaga. Det här året med målet att i en återförening med Niklas Wikegård ta Djurgården tillbaka till finrummet, för att på så sätt sluta den berömda cirkeln på sin DIF- och hockeykarriär(?). Vann den interna poängligan med 41 pinnar (14+27) under grundserien och var med sina stora ledaregenskaper en viktig anledning till lagets serieseger. Den ålderstigna kroppen tog tyvärr ut sin rätt i slutet på säsongen och satte käppar i hjulet för “Thores” möjlighet att sätta avtryck ute på isen under slutspelet. Bidrog däremot fortsatt med sin rutin i omklädningsrummet och lyckades kämpa sig tillbaka till isen när finalserien skulle avgöras. Att på karriärens höst lämna familjen i Norge för att betala tillbaka till klubben som blev språngbräda till hans imponerande karriär förtjänar stor respekt. Med facit i hand är det svårt att skriva historien på ett bättre sätt än den som nyligen utspelade sig, tack för allt Thore!
Albin Grewe, 3
Hade initialt svårt att hitta sin nivå i spelet och kändes hämmad av sin odisciplinerade fjolårssäsong. Växte under grundserien trots en begränsad roll och skapade en solid och hårt arbetande kedja tillsammans med Rensfeldt och Brodin. Höjde sig rejält i slutspelet när det blev allvar och gick då i bräschen för sitt lag. Producerade matchavgörande mål och spelade med sitt DIF-hjärta utanpå när han offrade hela sin kropp gång efter annan i defensiv zon. Slutspelet snuddar på de högre betygen men sammantaget över hela säsongen landar Grewe in på en trea - med mersmak, mycket tack vare just slutspelet.
Ludvig Rensfeldt, 4
“Ludde” var en konstant i laguppställningen och fanns med på isen i varenda match under säsongen. En pålitlig spelare som under hela spelåret tog stort ansvar i defensiva situationer och utförde det med bravur. Trots en sparsam istid lyckades han skrapa ihop till 20 poäng (9+11) under grundserien och nio pinnar (1+8) under slutspelet - där centerns istid och roll blev större. Hade hela forwardsuppsättningens bästa +/- med +10 under slutspelet, starka papper med tanke på att centern ofta skickades in vid tekningar i egen zon. Har nu slutfört uppdraget med att ta tillbaka Djurgården till SHL, något han uttalade som prioriterat mål samma kväll som degraderingen blev ett faktum för cirka tre år sedan.
Daniel Brodin, 2
Gjorde allt som oftast ett förtjänstfullt arbete i fjärdelinan tillsammans med Ludvig Rensfeldt och Albin Grewe. Hade det däremot svårt med poängproduktionen och sin hårda forecheck under hösten, vilket medförde en begränsad istid för den rivige forwarden. Var stundtals petad men lyckades kämpa sig in i laguppställningen under slutspelet och gjorde där ett rejält avtryck. På det stora hela en godkänd säsong, mycket tack vare slutet på den, men når inte högre än så på grund av en för skral produktion över hela säsongen sett till den höga löneposten.
Arvid Costmar, 3
Blev snabbt en publikfavorit under sin 12 matchers långa lånesejour hösten 2023. Powerforwarden plockades in permanent inför årets hockeyallsvenska säsong och tog tidigt en plats högt upp i laget. Visade på ständigt hårt arbete och blandade det med en hel del utdelning i offensiv väg, framförallt i början på året - vilket gav honom ett nytt kontrakt till nästa säsong. Hämmades av en skada under slutdelen på grundserien och i slutspelet, vilket får ses som en rimlig förklaring till varför Costmar aldrig riktigt kom upp i samma nivå som under hösten. På det stora hela en habil insats från forwarden.
Hampus Larsson, 2
Sett till förväntningarna inför säsongen är betyget godkänt kanske för snålt, framförallt om man isolerat ser till forwardens positiva start på säsongen. Djurgårdens breda forwardsuppsättning skapade däremot en hård konkurrenssituation för nytillskottet, som framåt slutet på säsongen hade svårt att slå sig in i någon av kedjorna. Har sina spetsegenskaper i skridskoåkningen och sitt vassa handledsskott. Sitter på ett kontrakt över nästa säsong men mycket talar för att Larsson lånas ut eller lämnar permanent. Det bör dock finnas intresse från hockeyallsvenska klubbar efter forwardens debutsäsong i DIF.
Melvin Wersäll, 2
Likt många andra spelare längre ner i kedjehierarkin hade Melvin svårt att ta en ordinarie plats bland forwards. Spelade stora delar av grundserien med Djurgårdens J20 och var under en period utlånad till Almtuna - där den Haningefostrade talangen hade svårt att färga. Spelade även och en kort tid i Tyresö/Hanviken. Gjorde utifrån förväntningarna ett gediget och bra arbete de gånger han fick chansen i Djurgårdens A-lag. Kommer nu få se sig om efter en ny arbetsgivare när DIF ska bygga en slagkraftig SHL-trupp.
Linus Eriksson, 1
Hårt men rättvist? Avslutade fjolåret som en av Djurgårdens främsta spelare och förväntningarna på den kloke centern var därför höga inför spelåret 24/25 - trots hans ringa ålder. Kom in i årets säsong med att ha fått delar av försäsongen spolierad till följd av en fraktur i ena foten och ådrog sig snabbt en ny skavank tidigt på hösten. Fick därefter aldrig spelet att stämma och sjönk snabbt i hierarkin bland forwards. Under uppmärksammade former lämnade Linus Djurgården kort efter JVM för att istället fortsätta sin utveckling i Medelpad och SHL-laget Timrå IK. Det råder ingen tvekan om att Eriksson fortfarande har sina sympatier hos DIF. Det är däremot svårt att sätta ett annat betyg än en etta på grund av hans bleka höst och uppmärksammade flytt - hans unga ålder till trots. Här fanns alltså mer att önska.
Spelade för lite för att betygsättas
Viggo Björck, Wilson Björck, Lucas Stockselius, Eric Nilson
1 - Här fanns mer att önska
2 - Godkänd
3 - Bra
4 - Väl godkänd
5 - Mycket väl godkänd
6- Fantastisk
Forwards
Linus Klasen, 5
Puckgeniet hade en annorlunda säsong då han tidigt på densamma plötsligt och uppmärksammat skickades på ett kompletterande träningsläger, trots att han inledde hösten med att pricka in tio poäng på lika många matcher. Motivet var att Linus skulle dra nytta av den extra träningen när allt drog ihop sig under slutet av året 24/25 - vilket det bevisligen gjorde till slut. “KlASSE” borrade ned huvudet i ren och skär järnkaminanda, tränade på och kom tillbaka i bättre form än tidigare. Möjligen finns det mer att önska av forwarden i defensiva situationer, men det är inte heller det han främst avlönas för att utföra. Med sin kyliga spelstil och cyniska profil smällde Huddingesonen in 39 pinnar (16+23) på lika många grundseriematcher, för att fortsätta på inslagen snittpoäng under slutspelet med nio mål och sju assist på 16 fighter. Klasen klev fram när det behövdes som mest, framförallt under finalserien, och var med sin offensiva uppsida och stora erfarenhet högst bidragande till SHL-avancemanget.
Marcus Krüger, 6
I och med Patrick Thoresens intåg avlastades “Kryckan” i rollen som lagets fanbärare. DIF-kaptenen kunde istället lägga mer fokus på sitt spel vilket resulterade i den målbästa säsongen hittills sedan hans återkomst i DIF-tröjan, 15 mål i grundserien samt hela 8 (!) fullträffar i slutspelet. Var sedvanligt framgångsrik i tekningcirklarna och i special teams under året. Varvade upp ju längre säsongen led och nådde ett prestationsmässigt crescendo i slutspelet. Krügers avslutning på spelåret 24/25 talar för sig själv, vilken ledare och härförare. Det är svårt att inte dela ut högsta betyg till mannen som nu utfört det han var ämnad att göra sedan han återvände till Stockholm och Djurgården inför säsongen 22/23.
Dick Axelsson, 4
Dick går närmast att beskriva vid ett unikum. 17 fullträffar och 14 målgivande passningar på 29 grundseriematcher från en spelare som mer eller mindre hållit sig utanför isen de senaste två åren är starka papper. Såg ut att ha gjort sommarträningen ordentligt och gick i bräschen för lagets offensiv under stora delar av hösten. Spelade troligtvis fler minuter än vad som var tänkt under första halvan av säsongen vilket tog ut sin rätt på den ålderstigna och slitna kroppen framåt vårkanten. Var stundtals osynlig i matcher men hade en imponerande förmåga att hoppa fram likt gubben i lådan för att involvera sig själv i matchavgörande lägen. Med sprutor i kroppen till trots gjorde Dick en stark avslutning i DIF-tröjan under semi- och finalserien. På det stora hela gjorde Axelsson en insats som förtjänar ett högt betyg, en fyra med mersmak.
Anton Frondell, 4
Den unga talangen fick en brokig start på årets säsong då han efter skadebekymmer hade svårt att få sitt spel att stämma. Något som möjligtvis förklarar varför Frondell lämnades utanför den svenska JVM-truppen. Efter nyår parades den gallerprydda stockholmaren ihop med juniskollegan Victor Eklund och Fredric Weigel. Trion fick rejält stäm på grejerna direkt och Anton bevisade flera gånger varför han är ett hett namn bland scouter från andra sidan pölen. Redan inför årets säsong förväntades forwarden att gå högt upp i sommarens draft. Efter att ha smällt in 11 mål och 14 assist på endast 29 grundseriematcher lär intresset inte ha minskat från NHL-klubbarna. Inledde slutspelet med att avgöra första matchen mot Mora men hade därefter svårt att komma upp i samma dominanta nivå som under andra halvan av grundserien. Insatserna efter nyår är uppe på högsta betyg men sammantaget över hela säsongen landar talangen in på en stark 4:a. Det blir intressant att se vad Frondell kan utföra i SHL efter en sommar med hård träning.
Fredric Weigel, 3
Klev in i årets trupp med vetskapen om att han var mindre omtyckt av en stor skara DIF-anhängare efter sina insatser i Björklöven i slutspelsserierna mot Djurgården 22/23 och 23/24. “Wagge” visade däremot snabbt att han var tillbaka i Djurgården för att göra allt för skölden på bröstet. Förde en relativt anonym tillvaro under hösten men hade en likvärdig poängproduktion som under centerns senaste år i HockeyAllsvenskan, dessutom med en mindre offensiv roll hos Mesta Mästarna. Prickade sin form efter nyår när Weigel fick centra mellan de unga talangerna Frondell och Eklund. Likt en klok storebror styrde Fredric de två yngre förmågorna och trion blommade ut till Djurgårdens främsta lina under andra halvan av grundserien. Kedjan var inte lika framträdande under slutspelet och tvingades att splittras på grund av skademässiga skäl. Retstickan hos centern lyckades däremot titta fram i semifinalserien när han stundtals fick stora delar av SSK-lägret att gå i taket, inte minst tränaren Mattias Zackrisson. Sammantaget över hela säsongen gjorde “Wagge” en habil återkomst i de gul, röd, blåa färgerna.
Victor Eklund, 5
Målbäst i hela laget under grundserien med 19 fullträffar på 42 matcher. Utöver sitt starka sinne för mål visade Eklund prov på ett skarpt offensivt spelsinne när han opererade med kollegorna Frondell och Weigel i anfallszon. Med sin ettriga skridskoåkning och skickliga puckhantering gjorde “Minifimpen” livet surt för motsåndarförsvaret när de försökte hänga med i frånvändningarna utmed sarghörnen. Grundserien var högklassig men Victor lyckades inte komma loss på samma sätt i slutspelet, mycket till följd av den hårda bevakningen från välväxta försvarare. Har fortfarande en del att utveckla i beslutsfattandet med puck men med ytterligare en försäsong och några fler kilon på kroppen ser Eklund ut att gå en ljus framtid till mötes, med start i SHL till hösten.
Tyler Kelleher, 4
Han kom, han sågs, han segrade - en sammanfattning av amerikanens senaste säsonger i HockeyAllsvenskan. En av Djurgårdens stora prestigevärvningar inför säsongen och med tanke på Kellehers prestationer i de senaste HA-slutspelen, inte minst fjolårets MVP-status, var förväntningarna minst sagt höga. Hade en skadeförföljd grundserie och deltog i endast 33 matcher, där han förvisso snickrade ihop 24 poäng (14+10). Lyckades aldrig riktigt få spelet att stämma innan slutspelet, vilket ännu ett nytt spelsystem att anpassa sig till, frekventa rockader i kedjor och de nyss nämnda skadeproblemen skulle kunna ligga till grund som förklaring till viss hack i skivan. Växlade upp ordentligt under slutspelet och uppfyllde då alla höga förväntningar. Gjorde skäl för sin stora lönepost med flera matchvinnande aktioner genom hela slutspelet och landade in på starka 19 poäng (7+12), vilket var bäst i hela laget. Slutspelet isolerat var högsta betyg och hade det inte varit för en något brokig grundserie skulle Tyler ha landat på ett högre betyg.
David Blomgren, 3
En av Djurgårdens stora slitvargar. Gör alltid ett gediget arbete i numerära underlägen och spelar ett publikfriande spel med sin konstanta järnkaminaktiga inställning, så även i år. Skapade en hel del lägen på egen hand tack vare sin starka skridskoåkning, men likt tidigare år hade han svårigheter med den offensiva slutproduktionen - vilket gör det svårt att motivera ett högre betyg. Sin ringa ålder till trots har Blomgren spelat till sig välbehövlig erfarenhet från senior- och slutspelshockey de senaste tre säsongerna. Erfarenheter som förhoppningsvis kan ge David skjuts i rätt riktning när han och DIF ska ta sig an spel en våning högre upp i seriesystemet till hösten.
Filip Eriksson, 3
Hur höga förväntningar ska man ha på en ung talang som kommer in sent på säsongen efter bristfällig speltid i sitt ordinarie lag? Färgade ordentligt under utlåningen i Nybro Vikings förra säsongen med 24 poäng (10+14) på 21 matcher. Med de nyss nämnda siffrorna i åtanke var förväntningarna på forwarden därför högt ställda. Till en början kastades ofta smålänningen runt i laguppställningen och fick aldrig chansen att skapa kemi med sina nya lagkamrater. När skador gjorde sig påminda på andra spelare i slutspelet fick Eriksson centra en lina med Kelleher och Axelsson, en trio som snabbt fann kemi med varandra. Erikssons utvecklingskurva gick sakta uppåt sedan han anlände i februari och under slutspelet tog centern ett stort ansvar både offensivt och defensivt med ett moget spel. Landar på en stabil trea där prestationen i slutspelet är uppe och tassar på de högre betygen.
Patrick Thoresen, 6
För tredje och sista (?) gången ingick norrmannen i en DIF-upplaga. Det här året med målet att i en återförening med Niklas Wikegård ta Djurgården tillbaka till finrummet, för att på så sätt sluta den berömda cirkeln på sin DIF- och hockeykarriär(?). Vann den interna poängligan med 41 pinnar (14+27) under grundserien och var med sina stora ledaregenskaper en viktig anledning till lagets serieseger. Den ålderstigna kroppen tog tyvärr ut sin rätt i slutet på säsongen och satte käppar i hjulet för “Thores” möjlighet att sätta avtryck ute på isen under slutspelet. Bidrog däremot fortsatt med sin rutin i omklädningsrummet och lyckades kämpa sig tillbaka till isen när finalserien skulle avgöras. Att på karriärens höst lämna familjen i Norge för att betala tillbaka till klubben som blev språngbräda till hans imponerande karriär förtjänar stor respekt. Med facit i hand är det svårt att skriva historien på ett bättre sätt än den som nyligen utspelade sig, tack för allt Thore!
Albin Grewe, 3
Hade initialt svårt att hitta sin nivå i spelet och kändes hämmad av sin odisciplinerade fjolårssäsong. Växte under grundserien trots en begränsad roll och skapade en solid och hårt arbetande kedja tillsammans med Rensfeldt och Brodin. Höjde sig rejält i slutspelet när det blev allvar och gick då i bräschen för sitt lag. Producerade matchavgörande mål och spelade med sitt DIF-hjärta utanpå när han offrade hela sin kropp gång efter annan i defensiv zon. Slutspelet snuddar på de högre betygen men sammantaget över hela säsongen landar Grewe in på en trea - med mersmak, mycket tack vare just slutspelet.
Ludvig Rensfeldt, 4
“Ludde” var en konstant i laguppställningen och fanns med på isen i varenda match under säsongen. En pålitlig spelare som under hela spelåret tog stort ansvar i defensiva situationer och utförde det med bravur. Trots en sparsam istid lyckades han skrapa ihop till 20 poäng (9+11) under grundserien och nio pinnar (1+8) under slutspelet - där centerns istid och roll blev större. Hade hela forwardsuppsättningens bästa +/- med +10 under slutspelet, starka papper med tanke på att centern ofta skickades in vid tekningar i egen zon. Har nu slutfört uppdraget med att ta tillbaka Djurgården till SHL, något han uttalade som prioriterat mål samma kväll som degraderingen blev ett faktum för cirka tre år sedan.
Daniel Brodin, 2
Gjorde allt som oftast ett förtjänstfullt arbete i fjärdelinan tillsammans med Ludvig Rensfeldt och Albin Grewe. Hade det däremot svårt med poängproduktionen och sin hårda forecheck under hösten, vilket medförde en begränsad istid för den rivige forwarden. Var stundtals petad men lyckades kämpa sig in i laguppställningen under slutspelet och gjorde där ett rejält avtryck. På det stora hela en godkänd säsong, mycket tack vare slutet på den, men når inte högre än så på grund av en för skral produktion över hela säsongen sett till den höga löneposten.
Arvid Costmar, 3
Blev snabbt en publikfavorit under sin 12 matchers långa lånesejour hösten 2023. Powerforwarden plockades in permanent inför årets hockeyallsvenska säsong och tog tidigt en plats högt upp i laget. Visade på ständigt hårt arbete och blandade det med en hel del utdelning i offensiv väg, framförallt i början på året - vilket gav honom ett nytt kontrakt till nästa säsong. Hämmades av en skada under slutdelen på grundserien och i slutspelet, vilket får ses som en rimlig förklaring till varför Costmar aldrig riktigt kom upp i samma nivå som under hösten. På det stora hela en habil insats från forwarden.
Hampus Larsson, 2
Sett till förväntningarna inför säsongen är betyget godkänt kanske för snålt, framförallt om man isolerat ser till forwardens positiva start på säsongen. Djurgårdens breda forwardsuppsättning skapade däremot en hård konkurrenssituation för nytillskottet, som framåt slutet på säsongen hade svårt att slå sig in i någon av kedjorna. Har sina spetsegenskaper i skridskoåkningen och sitt vassa handledsskott. Sitter på ett kontrakt över nästa säsong men mycket talar för att Larsson lånas ut eller lämnar permanent. Det bör dock finnas intresse från hockeyallsvenska klubbar efter forwardens debutsäsong i DIF.
Melvin Wersäll, 2
Likt många andra spelare längre ner i kedjehierarkin hade Melvin svårt att ta en ordinarie plats bland forwards. Spelade stora delar av grundserien med Djurgårdens J20 och var under en period utlånad till Almtuna - där den Haningefostrade talangen hade svårt att färga. Spelade även och en kort tid i Tyresö/Hanviken. Gjorde utifrån förväntningarna ett gediget och bra arbete de gånger han fick chansen i Djurgårdens A-lag. Kommer nu få se sig om efter en ny arbetsgivare när DIF ska bygga en slagkraftig SHL-trupp.
Linus Eriksson, 1
Hårt men rättvist? Avslutade fjolåret som en av Djurgårdens främsta spelare och förväntningarna på den kloke centern var därför höga inför spelåret 24/25 - trots hans ringa ålder. Kom in i årets säsong med att ha fått delar av försäsongen spolierad till följd av en fraktur i ena foten och ådrog sig snabbt en ny skavank tidigt på hösten. Fick därefter aldrig spelet att stämma och sjönk snabbt i hierarkin bland forwards. Under uppmärksammade former lämnade Linus Djurgården kort efter JVM för att istället fortsätta sin utveckling i Medelpad och SHL-laget Timrå IK. Det råder ingen tvekan om att Eriksson fortfarande har sina sympatier hos DIF. Det är däremot svårt att sätta ett annat betyg än en etta på grund av hans bleka höst och uppmärksammade flytt - hans unga ålder till trots. Här fanns alltså mer att önska.
Spelade för lite för att betygsättas
Viggo Björck, Wilson Björck, Lucas Stockselius, Eric Nilson
