Efter en lång tid av förluster o svaga insatser har laget dels under den tidigare AIK-tränare Fredrik Hallberg men också nu under Johan Andersson ledning frekvent ändrat om i kedjorna. Men när Almtuna gästade Hovet under måndagskvällen valde man att gå tillbaka till det som en gång i tiden har fungerat.

Christoffer Björk som äntligen var tillbaka på Hovets is fick som många gånger förra säsongen återigen spela tillsamans med Oskar Magnusson och i samma kedja spelade även Jesper Emanuelsson. Scott Pooley och Daniel Ljungman inledde säsongen ihop och hade fin kemi dem två. Men de två senaste matcherna har Pooley istället fått chansen med Oscar Nord och Muzito Bagendo. Men även här var det tillbaka till det som en gång har fungerat. Scott Pooley tog plats bredvid Daniel Ljungman och sista länken i den konstelationen var nyförvärvet från Linköping, Oliver Johansson.

Nyförvärven Oliver Johansson och Lukas Lagerberg gjorde båda två sina debuter i förlusten borta mot Västerås. Så precis som för Björk var det säsongdebut på Hovet och man gjorde det med bravur, varsin poäng noterqdes på Johansson och Lagerberg.

Det var länge sedan man såg en sådan kontrollerad match från AIK som man såg under de två inledande perioderna. Man lyckades effektivt med många delar av spelet och inte minst försvarsspelet som varit det största problemet hittils den här säsongen. Ofta har man bjudit sina motståndare på alldeles för många frilägen, mittzonen har varit alldeles för enkel att övervinna och stundtals har Gnaget ofta blivit belägrade i egen zon. Det har förr eller senare ledit till att motståndarna hittat en tom yta på bortre som resulterat i mål.

Annat var det i den här matchen, även om det inte var ett monumental tryck AIK hade mot Herman Liv i Almtunas mål så tvingade man ofta gästerna att skicka pucken till icing. Almtuna hade extremt svårt de första 20 minutrarna att hitta ett eget spel och överhuvudtaget få någon som helst kontroll på pucken. Ju längre matchen gick växte man något in i den. Victor Brattström i målet stod för en lugn och trygg insats trots att han inte testades allt för hårt, det var under ett boxplay i den andra perioden som han fick sticka ut och göra ett par fina räddningar som nog kändes skönt för honom själv men också laget med tanke på den senaste tidens insatser och svaga resultat.

Efter två spelade perioder skulle AIK ha en betryggande ledning, 1-0 gjordes efter drygt sju minuter in i den första perioden efter ett fint samspel mellan Alfred Barklund och William Pethrus. I den andra perioden tog målskyttet fart ordentligt när Lukas Lagerberg först presenterade sig för den nya hemmapubliken innan John Dahlström och Oscar Nord skulle fylla på målskyttet ytterligare. Almtuna fick också chansen att jubla, åtminstonde en gång efter att Brattström oturligt nog tappat en puck från backposition som gjorde att Anton Ohlsson enkelt kunde lägga in reduceringspucken i öppet mål.

Johan Andersson tog över ansvaret för AIK den tredje februari och har sedan dess haft ansvar över klubben i fem matcher, av dessa 15 möjliga poäng har det endast blivit två (övertidsvinst mot Nybro).

Med en stabil 4-1 ledning inför de sista 20 var det på förhand aldrig riktigt oroligt. Almtuna hade som sagt stora problem med att få till ett eget spel i offensiv zon samtidigt som AIK lyckades kapitalisera på de chanser man skapade.

Spelet skulle däremot se helt annorlunda ut i den sista perioden. Momentumet skiftade helt och istället var det Almtuna som kontrollerade den större delen av perioden och satte tryck mot Victor Brattström. När matchen tickade upp mot de avslutande två minutrarna kunde man i stort sett räkna hem tre mycket efterlängtade poäng. Men då gjorde AIK det man många gånger förr gjort, slutade spela. Inom loppet av en minut hade matchen gått från 4-1 till 4-3 och matchen kändes heöt plötligt öppen med 15 sekunder kvar o spela. Inte heller lugnare blev det när AIK med sex sekunder kvar skickade pucken till icing. AIK redde ut situationen och kunde därefter ta sin efterlängtade seger.