Veckan som gått
Om man ska försöka rubriksätta Djurgårdens insatser från förra veckan blir det något i stil med ”från kanon till kalkon”. För det var faktiskt så det såg ut. En formidabel insats mot HV71 följdes upp av en smärtsam påminnelse om hur låg Järnkaminernas lägstanivå faktiskt är.
Det döljer sig en hög nivå i Djurgårdens trupp när alla inblandade vaknat upp på rätt sida. Torsdagens tillställning blev ett bevis på det då de blå tjurarna från Småland besegrades på ett övertygande sätt. Stockholmarna sårade sitt motstånd genom en snabb och effektiv förstaperiod, för att därefter — ja, kanske inte promenera hem med segern — men i alla fall kontrollera händelserna under resten av matchen.
Den höga nivån har däremot varit alldeles för anonym sett över hela säsongen och legat gömd bakom prestationer av motsvarande art – som vi tvingats bevittna allt för ofta. Säsongens sista tillställning i Globen blev återigen ett debacle och för andra gången på två månader lämnade masarna från Leksand Avicii Arena med alla poäng efter en starkare prestation än sin motståndare. Varken tränare eller spelare i DIF har lyckats hitta lösningen på varför man, tyvärr rätt ofta, har svårt att komma upp i prestation — detta trots att det snart gått en hel säsong. Djurgårdens blöta insats från lördagen lade en stor brandfilt över torsdagens seger och kvävde mycket av det syre som den bringade oss.
Veckans första fundering - en sviktande defensiv
Vi har varit inne och berört Djurgårdens något sviktande defensiv förut. Eftermiddagen i Globen fick oss återigen att fundera över varför Mesta Mästarna är det lag som hittills släppt in näst flest mål i SHL. Om svaret på frågan hade varit enkelt så får man utgå ifrån att spelarna och framförallt tränarna redan listat ut det. Men uppenbarligen är det en svårknäckt nöt där svaret fortfarande inte listats ut av någon.
Vi kan med säkerhet konstatera att de defensiva problemen inte handlar om målvakternas kompetens, framförallt inte Magnus Hellbergs. Vad som däremot blir uppenbart är när burväktaren har en mindre lyckad matchdag likt den i lördags, då har Djurgården extremt svårt att vinna hockeymatcher. Handlar det om ett systemfel, eller är det spelarnas enskilda defensiva förmågor som försämrar det kollektiva försvarsspelet?
Veckans andra fundering - hur ska man tänka framöver?
Man brukar säga att det går snabbt i hockey, både på isen och känslorna hos oss supportrar. Efter torsdagens insats var känslan om ett väntande slutspel lockande, även om man nyss besegrat en motståndare längre ner i tabellen. Men efter det nya haveriet i Globen förkastades dessa känslor snabbt och hoppet om framtiden förvändlades istället till någon form av ambivalent tankegång om hur man vill att säsongen ska ta slut.
Direkt efter 2-5-förlusten befann man sig i något form av ilsket vakuum där tankarna dominerades av att det bästa för DIF är att hamna i ingenmansland för att så tidigt som möjligt avsluta säsongen, och på så sätt påbörja ombyggnationen av laget illa kvickt. Med distans till lördagseftermiddagen har hoppet om att åtminstone få se laget försöka utmana i ett eventuellt slutspel så sakteliga bubblat upp till ytan igen. Men frågan som återstår är – vad har Djurgården att hämta i ett eventuellt slutspel? Framtiden får utvisa, om nu Järnkaminerna lyckas ta sig dit.
Veckans kommande matcher
Mesta Mästarna startar sin spelvecka med möte mot Örebro i Behrn Arena. Stockholmarna har revansch att utkräva på sitt motstånd efter 3-4 förlusten på Hovet i början av det här året. Sett över säsongen har mötena mellan lagen varit jämna historier men gänget från Närke har lyckats gå vinnande ur två av tre bataljer. Torsdagens match väntas bli en kamp mellan två bra målvakter samtidigt som Djurgården måste stänga ner Örebros stora offensiva hot i Patrik Karlkvist (12 + 32) och David Quenneville (15 + 26). Lyckas man med det? Snart får vi svar…
På lördag gästar, ett på slutet ständigt tabellklättrande, Luleå huvudstaden för sista gången den här grundserien. Till skillnad från torsdagens utmanare har man inte lika utmärkande spetsproduktion. Istället sprider norrbottningarna sin offensiv på fler spelare över hela laguppställningen, vilket gör dem till ett starkt lag över alla kedjor. Det innebär såklart att Kimby med kollegor kommer behöva vara på tårna över 60 minuter för att matcha rätt kedjor mot norrbottningarnas diton. Djurgården tog en skalp uppe i Luleå tidigt på säsongen men de två senare mötena lagen emellan har slutat med vinst för grabbarna från norr. Klarar stockholmarna av att matcha ett slutspelsredo Luleå?
