Ett ambivalent avsked
Med goda meriter från framförallt AHL landade Jesse Ylönen in i Djurgården inför säsongen med ambitionen om att spetsa lagets offensiv. Kontraktet var skrivet över två säsonger men efter endast 24 matcher i världens finaste tröja går parterna nu skilda vägar. Finländaren flyttar västerut och förstärker seriekonkurrenten Örebro - och visst blir man mindre förvånad om detta blir en succéartat övergång?
Ylönen visade tidigt på hög arbetsmoral och en rollacceptans som många med stora lönekuvert inte alltid gör. Starten på säsongen var positiv men efter några veckors skadefrånvaro hade finländaren svårt att övertyga tränarna att han skulle husera bland toppkedjorna eller powerplay.
Man kan argumentera för att forwarden aldrig riktigt fick chansen efter skadefrånvaron och framförallt nu under JVM. Spelare som Nordmark och Salsten har istället placerats i toppkedjorna istället för Ylönen. Samtidigt går det att argumentera för att han inte lyckades övertyga tränartrion som dagligen studerat finländarens egenskaper och insatser på både träning och match. Vi får helt enkelt landa i att det här var ingen perfect match, varken för DIF eller Jesse. Wikegård visar på handlingskraft och kanske kan det här vara ett av de obekväma beslut som behöver fattas för att få båten på rätt köl igen?
Tre mycket välbehövliga poäng
Rubrikerna om Jesse Ylönen skuggades däremot snabbt över när nyheten om att Färjestad valt att entlediga klubbikonen och tränaren Jörgen Jönsson kom ut. Vad skulle det innebära för lördagens match?
Hemmalaget kom ut taggat och fick vind i seglet när Djurgården drog på sig en tidig utvisning. Stockholmarnas boxplay visade dock på fortsatt god form och avväpnade de offensiva hot som Värmlänningarna kom med. Därefter åt sig de gulklädda in i matchen, anförda av junior-trion, och kunde neutralisera motståndets anfall redan i mittzon.
Marcus Krüger blev eftermiddagens första målskytt men mycket ska tillskrivas Frondell och framförallt Eklunds förarbete. Därefter väntade en jämn och tajt tillställning där Färjestad och Djurgården turades om att kontrollera matchen.
Magnus Hellberg var tillbaka i gammalt slag och var påslagen från start. En oturlig sargstuds föranledde hemmalagets sena kvittering och grusade målvaktens chanser att på nytt nolla gänget från skoga.
Om det var några tveksamheter kring juniorernas status efter återvandringen från den guldkantade succén i Minnesota så motbevisades detta tämligen omgående. Firma Eklund och Frondell såg nämligen till att ordna det matchavgörande målet när den sistnämnde använde sitt patenterade dragskott av yttersta kvalitet. Mesta Mästarna höll undan från FBKs slutgiltiga kvitteringsförsök och när endast sekunder återstod fastställde en vilt kämpande David Blomgren (som för övrigt stod för en väldigt fin insats under eftermiddagen) slutresultatet 3-1. Och hör å häpna gott folk. Djurgården tar sin första trepoängare sedan den 25/11 2025!
En försvarare som klev fram
Juniorerna var som sagt tillbaka och man kunde tidigt skönja hur mycket Djurgården saknat Björcks lugn, Eklunds frenesi och Frondells offensiva hot. I bakvattnet av dessa klev Philip Holm fram och bidrog stort över hela isen. Avsaknaden av en tydlig ledare där bak har stundtals varit påtaglig. Den här eftermiddagen var nummer 52 självklar med puck och stod för en förtroendeingivande insats över hela banan, även i defensiva situationer, under sina dryga 22 minuter på isen i Karlstad.
Hur är det med 55?
Smolket i bägaren den här kvällen är att Charles Hudon såg ut att skada sig tidigt i den andra perioden. Anmärkningsvärt nog skedde det inte vid någon fysisk duell - något som verkligen inte saknades i matchen den här lördagen. Forwarden såg ut att ha fått smärtor i vänster arm och skrinnade ut till båset för att bevittna resten av matchen från bänken. Hur är det med nummer 55? Han har en förmåga att inte göra så stort väsen av sig i fem mot fem, men i powerplay är kanadensaren ovärderlig för stockholmarna.
