NHL Allmänt
2022-07-19 13:00
Vuxen man söker lag – del 3: ”De sex finalisterna”
Kan man som vuxen välja klubb utifrån en handfull principer? Signaturen BM fortsätter sitt försök och den här gången går vi igenom alla finalister.
BM
En vuxen man (30+) utför under sommaren ett experiment där han mot all logik försöker välja (!) favoritklubb i NHL på rationella grunder. I del 1 kan ni ta del av skribentens övergripande tankar om supporterskap samt en första utgallring av klubbar medan del 2 gick igenom SvenskaFans NHL-podcasts klubbar. I del 3 analyseras de sex finalisterna.
***
En sak som detta experiment lärt mig är att det är svårt att inte hitta anledningar till att gilla idrottsklubbar. Nästintill varenda klubb har något som gör just dem unika och tilltalande. Det kan vara ett välgörenhetsprojekt i lokalsamhället, en bra sportslig ledning eller fina historiska rötter. Givetvis är även det motsatta sant, tyvärr, och man behöver sällan vända på särskilt många stenar för att hitta liken som de olika föreningarna gömt (eller försökt gömma) i garderoben. I den här artikeln väljer vi dock att fokusera på det positiva, alltså anledningarna till varför man bör ge (nästan) varje klubb en ärlig chans.
Låt oss ta Ottawa Senators som ett exempel på en klubb som i del 1 närmast kategoriskt avfärdades av undertecknad. Snabbspola en dryg vecka och Sens är en klubb på uppgång, med en hemkomst (Giroux) som gör en varm i maggropen och en framtid som plötsligt känns bländande ljus. Detta, mina vänner, är magin med idrott och detta är varför vi i den här artikelserien väljer det positiva före det negativa. Nog pladdrat, nu dyker vi ner i de sex klubbar som fortfarande löper risken att drabbas av mitt supporterskap:
***
Philadelphia Flyers
Grundade: 1967
Säsonger: 54, inklusive 40 slutspelsframträdanden.
Stanley Cups: 2 - (1974, 1975)
Förra säsongen: 25-46-11 (61), sist i Metropolitan Division.
Kontraktssituation: Dålig. Det finns *några* dåliga kontrakt (för att uttrycka sig diplomatiskt) och fler blev det under Free Agency. Kunde inte gå efter Johnny Gaudreau på grund av sin kontraktssituation vilket säger det mesta om läget.
Free Agency 2022: Justin Braun (1x$1.75M), Nicolas Deslauriers (4x$1.75M), Tony DeAngelo (2x$5M).
Talangpool: Medelmåttig, rankades 17 av 32 inför säsongen 21-22 av Corey Pronman, och saknar gamechangers även om Cutter Gauthier (#5 2022) kan nå den nivån om allt slår väl ut.
GM: Chuck Fletcher
Tränare: John Tortorella
Kärna: Sean Couturier, Joel Farabee, Cam Atkinson, Rasmus Ristolainen, Ryan Ellis, Carter Hart
Argument för: Philadelphia är en historisk stad som spelade en betydande roll i den amerikanska revolutionen och klubben verkar sedan ha stöpts i den formen. Man är en ‘blue collar city’ med en tydlig ‘blue collar’-prägel även på lagbygget. I Philly arbetar man hårdare än motståndaren, har skinn på näsan och tar ingen skit. Pluspoäng för att man ger Tårtan en ny chans i ligan, då han om något symboliserar dessa värderingar.
Detroit Red Wings
Grundade: 1926 (som Detroit Cougars)
Säsonger: 95, inklusive 64 slutspelsframträdanden.
Stanley Cups: 11 - (1936, 1937, 1943, 1950, 1952, 1954, 1955, 1997, 1998, 2002, 2008)
Förra säsongen: 32-40-10 (74), sexa i Atlantic Division.
Kontraktssituation: Väldigt bra. Trots en aktiv Free Agency så har Detroit gott om luft under lönetaket och man har bara nyförvärven Copp och Chiarot (Yzermans första misstag?) på längre kontrakt. Lagkaptenen Dylan Larkin samt hans vapendragare Tyler Bertuzzi går in på sista året av sina avtal men utrymme finns om Yzerman vill behålla båda.
Free Agency 2022: Ville Husso (3x$4.75M), Andrew Copp (5x$5.625M), Ben Chiarot (4x$4.75M), Dominik Kubalik (2x$2.5M), David Perron (2x$4.75M), Olli Määttä (1x$2.25M) samt Mark Pysyk (1x$850K).
Talangpool: Väldigt bra, rankades topp 10 av Pronman för The Athletic inför säsongen. Lägg på Seiders resa från talang till #1D, Raymonds fina rookiesäsong samt ännu ett topp 10-val i Marco Kasper (#8 2022) och det är svårt att säga annat än att återväxten är god i Hockeytown.
GM: Steve Yzerman
Tränare: Derek Lalonde
Kärna: Dylan Larkin, Tyler Bertuzzi, Andrew Copp (NY), Lucas Raymond, Moritz Seider, Ben Chiarot (NY)
Argument för: Att man är ett ‘Original Six’-lag är givetvis ett stort plus, och likt Philly så är Detroit en stad som tilltalar - om än av andra skäl. Arbetarprägeln är densamma, men utöver detta så framstår Philly närmast som en exklusiv semesterort i jämförelse med Detroit. Staden Detroit har ett ruffigt rykte och gick i stort sett i konkurs efter börskraschen 2008. Nu är både stad och lag på kraftig uppgång och som svensk hockeysupporter har Red Wings alltid funnits på näthinnan, i och med deras starka svenskkopplingar, och i skrivande stund ser jag väldigt lite som talar emot att Cupen kommer hem till Hockeytown igen någon gång under 2020-talet.
New Jersey Devils
Grundade: 1982* (f.d. Kansas City Scouts, Colorado Rockies)
Säsonger: 39, inklusive 22 slutspelsframträdanden.
Stanley Cups: 3 - (1995, 2000, 2003)
Förra säsongen: 27-46-9 (63), sjua i Metropolitan Division.
Kontraktssituation: Bra. Kärnan är upplåst under sin prime (och lite till i Dougie Hamiltons fall) och man har trots detta gott om utrymme. Jesper Bratt* ska dock belönas för sin genombrottssäsong och nyförvärvet Vitek Vanecek kommer givetvis kontrakteras så man kommer inte bada i cap space vilket man gör i skrivande stund.
Free Agency 2022: Ondrej Palat (5x$6M), Brendan Smith (2x$1.1M)
Talangpool: Mycket bra (sexa enligt Pronman), och konstigt vore det väl annars när man samlat topp 5-val på hög. Senaste tillskottet är backen Simon Nemec som gick som #2 2022 och som tillsammans med draftettorna Nico Hischier och Jack Hughes samt hans bror Luke (#4 2021) utgör en formidabel ung kärna, och då har vi inte ens nämnt Alexander Holtz (#7 2020) eller för den delen Dawson Mercer (#18 2020) som redan etablerat sig i NHL.
GM: Tom Fitzgerald
Tränare: Lindy Ruff
Kärna: Nico Hischier, Jack Hughes, Jesper Bratt*, Ondrej Palat (NY), Dougie Hamilton
Argument för: New Jersey är, på grund av sitt geografiska läge, alltid underdog på sin egen marknad. På ena sidan har man Flyers och på andra sidan Manhattan och Rangers och så sent som sommaren 2022 försökte man förtvivlat locka hem Johnny Gaudreau (född i New Jersey men Flyersfan). Man kunde erbjuda hög lön, max term och en plats jämte Jack Hughes. Ändå föredrog Johnny Hockey att flytta till Ohio vilket säger det mesta. För mig är kombinationen av att vara ständigt undervärderade och den unga kärnan på plats i Jersey mycket tilltalande.
Chicago Blackhawks
Grundade: 1926
Säsonger: 95, inklusive 63 slutspelsframträdanden.
Stanley Cups: 6 - (1934, 1938, 1961, 2010, 2013, 2015)
Förra säsongen: 28-42-12 (68), sjua i Central Division.
Kontraktssituation: Helt okej, även om man såklart helst hade sluppit att betala Keiths lön post- pensionering. Finns utrymme för att äta något dåligt kontrakt till om priset är rätt och eftersom man aktivt river ner lagbygget är det inga kontraktsskrivningar som är problematiska. Både Kane och Toews går in på sista året av sina monsterkontrakt men Hawks kommer inte ha några problem att förlänga med båda om man väljer den vägen, särskilt då Seth Jones är den enda spelaren med fler än tre år på kontraktet vilket ger stor flexibilitet.
Free Agency 2022: Dylan Sikura (1x$750K), Alex Stalock (1x$750K), Andreas Athanasiou (1x$3M), Max Domi (1x$3M) samt Colin Blackwell (2x$1.2M).
Talangpool: Medioker. Inför säsongen 2021-22 låg man i bottenskiktet men efter en aktiv dag vid draftborden i Montreal så lyckades man fylla på med inte mindre än tre spelare i förstarundan (Kevin Korchinski #7, Frank Nazar #13 samt Sam Rinzel #25) - även om priset för detta var väldigt högt för kommande säsong(er). Om Chicagos rebuild ska lyckas måste man fortsätta lida på kort sikt, så håll utkik kring trade deadline 2023.
GM: Kyle Davidson
Tränare: Luke Richardson
Kärna: Jonatan Toews, Patrick Kane, Seth Jones
Argument för: Vem älskar inte en fallen jätte? Blackhawks vann tre cuper under 10-talet, är ett ‘O6’-lag och är från en av ligans största marknader. Trots detta kunde man så sent som under tidigt 00-tal inte ens se laget på tv i Chicago och på isen gick laget dåligt, med ett enda slutspelsframträdande på ett årtionde (1998-2008). Nu är Hawks tillbaka på botten och många skulle kalla det karma för vad organisationen var beredd att göra (eller inte göra) för den sportsliga framgången man nått under Kane och Toews-eran. I skrivande stund är det också bara dessa två som är kvar från laget (och ledningen) som vann cuper till priset av ett moraliskt förfall. Jag kan helt enkelt inte skaka av mig Fågel Fenix-symboliken här.
Edmonton Oilers
Grundade: 1971 (WHA)
Säsonger: 42, inklusive 24 slutspelsframträdanden.
Stanley Cups: 5 - 1984, 1985, 1987, 1988, 1990
Förra säsongen: 49-27-6 (104), utslagna av Avs i konferensfinalen.
Kontraktssituation: Under kontroll (typ). ‘McDrai’ har tre år kvar tillsammans, och det är därmed Oilers fönster för att vinna. Ken Holland har därför påskyndat processen att städa upp både sina egna och hans företrädares misstag men främst ska han nog tacka Duncan Keith och Mike Smith för att de valde att avsluta sina karriärer (om än på olika sätt). Just nu har man knappast råd att förlänga med både Puljujärvi och Yamamoto så förvänta er fler moves snarast.
Free Agency 2022: Evander Kane (4x$5.125M), Jack Campbell (5x$5M), Brett Kulak (4x$2.75M)
Talangpool: Beskedlig. Rankades i ligans lägre skikt inför förra säsongen och även om flera av ‘guldkornen' (Yamamoto, Bouchard och Broberg bl.a.) i olika utsträckning etablerat sig i ligan så är det inga framtida storspelare - men det behövs inte heller när man har McDavid och Draisatl. Det som behövs är unga spelare på låga löner som bidrar, och det har Oilers.
GM: Ken Holland
Tränare: Jay Woodcroft
Kärna: Connor McDavid, Leon Draisatl, Evander Kane, Ryan Nugent-Hopkins, Zach Hyman, Darnell Nurse, Cody Ceci, Jack Campbell
Argument för: Connor McDavid är förmodligen den bästa spelaren som någonsin beträtt en NHL-is. Jag är en sån där jobbig supporter som genuint anser att det krävs mer att vara på McDavids nivå idag än vad det kräves av Gretzky och Lemieux under deras respektive eror. Detta på grund av hur idrotten ständigt utvecklas och ställer högre krav på sina utövare, men även om McDavid “bara” är den tredje, fjärde eller sjunde bästa spelaren genom alla tider så är han likväl ett otroligt starkt argument för att välja Edmonton Oilers. Lägg på en halvdan sportslig ledning och cocktailen är ganska potent.
San Jose Sharks
Grundade: 1991
Säsonger: 30, inklusive 21 slutspelsframträdanden.
Stanley Cups: -
Förra säsongen: 32-37-13 (77), sexa i Pacific Division.
Kontraktssituation: Problematisk, trots att man lyckades tredje bort 2/3 av Brent Burns-kontrakt. Sharks är kanske det laget som bäst symboliserar skiftet i NHL där man över en sommar gick från att betala spelare i efterhand för vad de presterat till att betala spelare före/under deras prime. Resultatet? Långa, dyra kontrakt på spelare som passerat bäst-före-datum men fortfarande är för bra för att laget ska bottna ur. På kort sikt behöver man hitta pengar för att förlänga med Mario Ferraro, Kaapo Kähkönen samt nyförvärvet Luke Kunin bland andra, vilket man bör klara - men sedan blir det tuffare.
Free Agency 2022: Oskar Lindblom (2x$2.5M), Nico Sturm (3x$2M), Markus Nutivaara (1x$1.5M), Matt Benning (1x$1.25M),
Talangpool: Medioker. Nya GMn Mike Grier visade dock kyla när han förvandlade ett val (#11) till tre (#27,#34 och #45) i en draft där många inte såg någon större skillnad på spelare sju till 50, typ. Draget gav välbehövlig skjuts till en ganska uddlös pool där William Eklund (#7 2021) ses som den enda stora fisken, även om Bordeleau (#38 2020), Bystedt (#27) och Hävelid (#45) sägs ha en hel del uppsida om allt faller väl ut.
GM: Mike Grier
Tränare: Sharks har i skrivande stund inte anställt en ny huvudtränare.
Kärna: Tomas Hertl, Logan Couture, Timo Meier, Erik Karlsson, Mario Ferraro
Argument för: San Jose Sharks grundades 1991, samma år som jag föddes. Detta ledde till en barndom där Sharks-merchandise var märkbar då organisationen var ligans nya leksak. Sedan min egen återkomst till NHL så har Sharks varit en välskött, respektabel och konkurrenskraftig förening som symboliserats av älskvärda ikoner såsom Jumbo Joe Thornton och Brent Burns. Nu är den tiden svunnen och man är ett lag på en långsam resa nedåt i ligans hierarki, samtidigt som man har sin åldrande kärna inlåst för många år framöver. Det kommer krävas ett mycket gott hantverk av den nye GMn Grier för att vända på skutan, och att få följa den resan lockar.
***
Nästa gång vi hörs så kommer vinnaren presenteras, men fram till dess är jag mycket nyfiken på era tankar. Hojta på Twitter eller dyk in i kommentarerna och för fram era åsikter om vilken av klubbarna som är framtiden (eller för att berätta vilken idiot jag är som gör detta, båda funkar!). På återseende!
***
Följ mig på Twitter: @betygskonsulten
***
En sak som detta experiment lärt mig är att det är svårt att inte hitta anledningar till att gilla idrottsklubbar. Nästintill varenda klubb har något som gör just dem unika och tilltalande. Det kan vara ett välgörenhetsprojekt i lokalsamhället, en bra sportslig ledning eller fina historiska rötter. Givetvis är även det motsatta sant, tyvärr, och man behöver sällan vända på särskilt många stenar för att hitta liken som de olika föreningarna gömt (eller försökt gömma) i garderoben. I den här artikeln väljer vi dock att fokusera på det positiva, alltså anledningarna till varför man bör ge (nästan) varje klubb en ärlig chans.
Låt oss ta Ottawa Senators som ett exempel på en klubb som i del 1 närmast kategoriskt avfärdades av undertecknad. Snabbspola en dryg vecka och Sens är en klubb på uppgång, med en hemkomst (Giroux) som gör en varm i maggropen och en framtid som plötsligt känns bländande ljus. Detta, mina vänner, är magin med idrott och detta är varför vi i den här artikelserien väljer det positiva före det negativa. Nog pladdrat, nu dyker vi ner i de sex klubbar som fortfarande löper risken att drabbas av mitt supporterskap:
***
Philadelphia Flyers
Grundade: 1967
Säsonger: 54, inklusive 40 slutspelsframträdanden.
Stanley Cups: 2 - (1974, 1975)
Förra säsongen: 25-46-11 (61), sist i Metropolitan Division.
Kontraktssituation: Dålig. Det finns *några* dåliga kontrakt (för att uttrycka sig diplomatiskt) och fler blev det under Free Agency. Kunde inte gå efter Johnny Gaudreau på grund av sin kontraktssituation vilket säger det mesta om läget.
Free Agency 2022: Justin Braun (1x$1.75M), Nicolas Deslauriers (4x$1.75M), Tony DeAngelo (2x$5M).
Talangpool: Medelmåttig, rankades 17 av 32 inför säsongen 21-22 av Corey Pronman, och saknar gamechangers även om Cutter Gauthier (#5 2022) kan nå den nivån om allt slår väl ut.
GM: Chuck Fletcher
Tränare: John Tortorella
Kärna: Sean Couturier, Joel Farabee, Cam Atkinson, Rasmus Ristolainen, Ryan Ellis, Carter Hart
Argument för: Philadelphia är en historisk stad som spelade en betydande roll i den amerikanska revolutionen och klubben verkar sedan ha stöpts i den formen. Man är en ‘blue collar city’ med en tydlig ‘blue collar’-prägel även på lagbygget. I Philly arbetar man hårdare än motståndaren, har skinn på näsan och tar ingen skit. Pluspoäng för att man ger Tårtan en ny chans i ligan, då han om något symboliserar dessa värderingar.
Detroit Red Wings
Grundade: 1926 (som Detroit Cougars)
Säsonger: 95, inklusive 64 slutspelsframträdanden.
Stanley Cups: 11 - (1936, 1937, 1943, 1950, 1952, 1954, 1955, 1997, 1998, 2002, 2008)
Förra säsongen: 32-40-10 (74), sexa i Atlantic Division.
Kontraktssituation: Väldigt bra. Trots en aktiv Free Agency så har Detroit gott om luft under lönetaket och man har bara nyförvärven Copp och Chiarot (Yzermans första misstag?) på längre kontrakt. Lagkaptenen Dylan Larkin samt hans vapendragare Tyler Bertuzzi går in på sista året av sina avtal men utrymme finns om Yzerman vill behålla båda.
Free Agency 2022: Ville Husso (3x$4.75M), Andrew Copp (5x$5.625M), Ben Chiarot (4x$4.75M), Dominik Kubalik (2x$2.5M), David Perron (2x$4.75M), Olli Määttä (1x$2.25M) samt Mark Pysyk (1x$850K).
Talangpool: Väldigt bra, rankades topp 10 av Pronman för The Athletic inför säsongen. Lägg på Seiders resa från talang till #1D, Raymonds fina rookiesäsong samt ännu ett topp 10-val i Marco Kasper (#8 2022) och det är svårt att säga annat än att återväxten är god i Hockeytown.
GM: Steve Yzerman
Tränare: Derek Lalonde
Kärna: Dylan Larkin, Tyler Bertuzzi, Andrew Copp (NY), Lucas Raymond, Moritz Seider, Ben Chiarot (NY)
Argument för: Att man är ett ‘Original Six’-lag är givetvis ett stort plus, och likt Philly så är Detroit en stad som tilltalar - om än av andra skäl. Arbetarprägeln är densamma, men utöver detta så framstår Philly närmast som en exklusiv semesterort i jämförelse med Detroit. Staden Detroit har ett ruffigt rykte och gick i stort sett i konkurs efter börskraschen 2008. Nu är både stad och lag på kraftig uppgång och som svensk hockeysupporter har Red Wings alltid funnits på näthinnan, i och med deras starka svenskkopplingar, och i skrivande stund ser jag väldigt lite som talar emot att Cupen kommer hem till Hockeytown igen någon gång under 2020-talet.
New Jersey Devils
Grundade: 1982* (f.d. Kansas City Scouts, Colorado Rockies)
Säsonger: 39, inklusive 22 slutspelsframträdanden.
Stanley Cups: 3 - (1995, 2000, 2003)
Förra säsongen: 27-46-9 (63), sjua i Metropolitan Division.
Kontraktssituation: Bra. Kärnan är upplåst under sin prime (och lite till i Dougie Hamiltons fall) och man har trots detta gott om utrymme. Jesper Bratt* ska dock belönas för sin genombrottssäsong och nyförvärvet Vitek Vanecek kommer givetvis kontrakteras så man kommer inte bada i cap space vilket man gör i skrivande stund.
Free Agency 2022: Ondrej Palat (5x$6M), Brendan Smith (2x$1.1M)
Talangpool: Mycket bra (sexa enligt Pronman), och konstigt vore det väl annars när man samlat topp 5-val på hög. Senaste tillskottet är backen Simon Nemec som gick som #2 2022 och som tillsammans med draftettorna Nico Hischier och Jack Hughes samt hans bror Luke (#4 2021) utgör en formidabel ung kärna, och då har vi inte ens nämnt Alexander Holtz (#7 2020) eller för den delen Dawson Mercer (#18 2020) som redan etablerat sig i NHL.
GM: Tom Fitzgerald
Tränare: Lindy Ruff
Kärna: Nico Hischier, Jack Hughes, Jesper Bratt*, Ondrej Palat (NY), Dougie Hamilton
Argument för: New Jersey är, på grund av sitt geografiska läge, alltid underdog på sin egen marknad. På ena sidan har man Flyers och på andra sidan Manhattan och Rangers och så sent som sommaren 2022 försökte man förtvivlat locka hem Johnny Gaudreau (född i New Jersey men Flyersfan). Man kunde erbjuda hög lön, max term och en plats jämte Jack Hughes. Ändå föredrog Johnny Hockey att flytta till Ohio vilket säger det mesta. För mig är kombinationen av att vara ständigt undervärderade och den unga kärnan på plats i Jersey mycket tilltalande.
Chicago Blackhawks
Grundade: 1926
Säsonger: 95, inklusive 63 slutspelsframträdanden.
Stanley Cups: 6 - (1934, 1938, 1961, 2010, 2013, 2015)
Förra säsongen: 28-42-12 (68), sjua i Central Division.
Kontraktssituation: Helt okej, även om man såklart helst hade sluppit att betala Keiths lön post- pensionering. Finns utrymme för att äta något dåligt kontrakt till om priset är rätt och eftersom man aktivt river ner lagbygget är det inga kontraktsskrivningar som är problematiska. Både Kane och Toews går in på sista året av sina monsterkontrakt men Hawks kommer inte ha några problem att förlänga med båda om man väljer den vägen, särskilt då Seth Jones är den enda spelaren med fler än tre år på kontraktet vilket ger stor flexibilitet.
Free Agency 2022: Dylan Sikura (1x$750K), Alex Stalock (1x$750K), Andreas Athanasiou (1x$3M), Max Domi (1x$3M) samt Colin Blackwell (2x$1.2M).
Talangpool: Medioker. Inför säsongen 2021-22 låg man i bottenskiktet men efter en aktiv dag vid draftborden i Montreal så lyckades man fylla på med inte mindre än tre spelare i förstarundan (Kevin Korchinski #7, Frank Nazar #13 samt Sam Rinzel #25) - även om priset för detta var väldigt högt för kommande säsong(er). Om Chicagos rebuild ska lyckas måste man fortsätta lida på kort sikt, så håll utkik kring trade deadline 2023.
GM: Kyle Davidson
Tränare: Luke Richardson
Kärna: Jonatan Toews, Patrick Kane, Seth Jones
Argument för: Vem älskar inte en fallen jätte? Blackhawks vann tre cuper under 10-talet, är ett ‘O6’-lag och är från en av ligans största marknader. Trots detta kunde man så sent som under tidigt 00-tal inte ens se laget på tv i Chicago och på isen gick laget dåligt, med ett enda slutspelsframträdande på ett årtionde (1998-2008). Nu är Hawks tillbaka på botten och många skulle kalla det karma för vad organisationen var beredd att göra (eller inte göra) för den sportsliga framgången man nått under Kane och Toews-eran. I skrivande stund är det också bara dessa två som är kvar från laget (och ledningen) som vann cuper till priset av ett moraliskt förfall. Jag kan helt enkelt inte skaka av mig Fågel Fenix-symboliken här.
Edmonton Oilers
Grundade: 1971 (WHA)
Säsonger: 42, inklusive 24 slutspelsframträdanden.
Stanley Cups: 5 - 1984, 1985, 1987, 1988, 1990
Förra säsongen: 49-27-6 (104), utslagna av Avs i konferensfinalen.
Kontraktssituation: Under kontroll (typ). ‘McDrai’ har tre år kvar tillsammans, och det är därmed Oilers fönster för att vinna. Ken Holland har därför påskyndat processen att städa upp både sina egna och hans företrädares misstag men främst ska han nog tacka Duncan Keith och Mike Smith för att de valde att avsluta sina karriärer (om än på olika sätt). Just nu har man knappast råd att förlänga med både Puljujärvi och Yamamoto så förvänta er fler moves snarast.
Free Agency 2022: Evander Kane (4x$5.125M), Jack Campbell (5x$5M), Brett Kulak (4x$2.75M)
Talangpool: Beskedlig. Rankades i ligans lägre skikt inför förra säsongen och även om flera av ‘guldkornen' (Yamamoto, Bouchard och Broberg bl.a.) i olika utsträckning etablerat sig i ligan så är det inga framtida storspelare - men det behövs inte heller när man har McDavid och Draisatl. Det som behövs är unga spelare på låga löner som bidrar, och det har Oilers.
GM: Ken Holland
Tränare: Jay Woodcroft
Kärna: Connor McDavid, Leon Draisatl, Evander Kane, Ryan Nugent-Hopkins, Zach Hyman, Darnell Nurse, Cody Ceci, Jack Campbell
Argument för: Connor McDavid är förmodligen den bästa spelaren som någonsin beträtt en NHL-is. Jag är en sån där jobbig supporter som genuint anser att det krävs mer att vara på McDavids nivå idag än vad det kräves av Gretzky och Lemieux under deras respektive eror. Detta på grund av hur idrotten ständigt utvecklas och ställer högre krav på sina utövare, men även om McDavid “bara” är den tredje, fjärde eller sjunde bästa spelaren genom alla tider så är han likväl ett otroligt starkt argument för att välja Edmonton Oilers. Lägg på en halvdan sportslig ledning och cocktailen är ganska potent.
San Jose Sharks
Grundade: 1991
Säsonger: 30, inklusive 21 slutspelsframträdanden.
Stanley Cups: -
Förra säsongen: 32-37-13 (77), sexa i Pacific Division.
Kontraktssituation: Problematisk, trots att man lyckades tredje bort 2/3 av Brent Burns-kontrakt. Sharks är kanske det laget som bäst symboliserar skiftet i NHL där man över en sommar gick från att betala spelare i efterhand för vad de presterat till att betala spelare före/under deras prime. Resultatet? Långa, dyra kontrakt på spelare som passerat bäst-före-datum men fortfarande är för bra för att laget ska bottna ur. På kort sikt behöver man hitta pengar för att förlänga med Mario Ferraro, Kaapo Kähkönen samt nyförvärvet Luke Kunin bland andra, vilket man bör klara - men sedan blir det tuffare.
Free Agency 2022: Oskar Lindblom (2x$2.5M), Nico Sturm (3x$2M), Markus Nutivaara (1x$1.5M), Matt Benning (1x$1.25M),
Talangpool: Medioker. Nya GMn Mike Grier visade dock kyla när han förvandlade ett val (#11) till tre (#27,#34 och #45) i en draft där många inte såg någon större skillnad på spelare sju till 50, typ. Draget gav välbehövlig skjuts till en ganska uddlös pool där William Eklund (#7 2021) ses som den enda stora fisken, även om Bordeleau (#38 2020), Bystedt (#27) och Hävelid (#45) sägs ha en hel del uppsida om allt faller väl ut.
GM: Mike Grier
Tränare: Sharks har i skrivande stund inte anställt en ny huvudtränare.
Kärna: Tomas Hertl, Logan Couture, Timo Meier, Erik Karlsson, Mario Ferraro
Argument för: San Jose Sharks grundades 1991, samma år som jag föddes. Detta ledde till en barndom där Sharks-merchandise var märkbar då organisationen var ligans nya leksak. Sedan min egen återkomst till NHL så har Sharks varit en välskött, respektabel och konkurrenskraftig förening som symboliserats av älskvärda ikoner såsom Jumbo Joe Thornton och Brent Burns. Nu är den tiden svunnen och man är ett lag på en långsam resa nedåt i ligans hierarki, samtidigt som man har sin åldrande kärna inlåst för många år framöver. Det kommer krävas ett mycket gott hantverk av den nye GMn Grier för att vända på skutan, och att få följa den resan lockar.
***
Nästa gång vi hörs så kommer vinnaren presenteras, men fram till dess är jag mycket nyfiken på era tankar. Hojta på Twitter eller dyk in i kommentarerna och för fram era åsikter om vilken av klubbarna som är framtiden (eller för att berätta vilken idiot jag är som gör detta, båda funkar!). På återseende!
***
Följ mig på Twitter: @betygskonsulten
