Vancouver gjorde ett tappert försök att avsluta säsongen med flaggan i topp efter sina omständigheter. Dessvärre stod Edmonton i vägen, 6-1 till Connor McDavid och hans gäng som nu är inställda på slutspel. För Vancouvers del är säsongen över och man landar på den åtråvärda 32:a platsen, ingen överraskning då det varit klart sedan lång tid tillbaka.
Det blev några glädjeresultat då Canucks hade vunnit fyra matcher i rad innan sista omgången. Visserligen kom många av vinsterna på övertid men det var i alla fall något för supportrar att glädjas åt. Inför sista hemmamatchen mot Los Angeles var det slutsålt och bra tryck i arenan så intresset i stan finns uppenbarligen kvar.
En säsong av besvikelser
Visst är det kul att några vinster trillar in på slutet men det är en klen tröst sett över hur säsongen spelat ut sig. Vancouver var ett lag som förväntades vara med och slåss om slutspelsplatser. Nu har man tappat sin bästa spelare och lagkapten, man är sist i tabellen med marginal och har dessutom en drös spelare som underpresterat. Kikar vi närmare på poängställningen i laget är det tydligt att det är ett lag som inte förtjänar att ligga högre.
Top 5 interna poängligan.
- Elias Pettersson - 51 poäng (15 mål, 36 assist, 74 matcher)
- Filip Hronek - 49 poäng (8 mål, 41 assist, 82 matcher)
- Brock Boeser - 48 poäng (22 mål, 26 assist, 75 matcher)
- Jake DeBrusk - 42 poäng (23 mål, 19 assist, 81 matcher)
- Linus Karlsson - 35 poäng (15 mål, 20 assist, 79 matcher)
Ingen skugga ska falla över Linus Karlsson som står för en riktigt fin säsong och har imponerat stort i en begränsad roll. Förhoppningsvis får han fortsatt förtroende och tar ytterligare kliv nästa säsong.
Han tillsammans med Tom Willander, Zeev Buium, Marco Rossi, Liam Öhgren och Filip Hronek kan hålla huvudet högt när man summerar säsongen. Det känns rätt talande att tre av dessa anslöt från Minnesota Wild efter halva säsongen och ändå tillhör de lagets bättre spelare, särskilt under sluttampen.
I övrigt är det inget annat än underkänt. Säsongen har absolut varit tuff men att Elias Pettersson endast står för 51 poäng motsvarar inte förväntningarna som kommer med hans kontrakt. Allt som hänt utanför isen för hans del är givetvis något som påverkar och det får man ha respekt. Däremot går det inte att blunda för produktionen på isen.
I de avslutande intervjuerna efter säsongens slut nämnde han att han gärna vill vara kvar i Vancouver och vara med och bidra vilket är hedervärt. Jag vägrar tro att det här är den bästa versionen av EP40. Förhoppningsvis kan han hitta tillbaka till spelglädjen med en ung och hungrig grupp.
Har vi sett det sista av Jake DeBrusk?
Det är inte bara poängen som varit frånvarande för DeBrusk, även ledarskapet lämnar mer att önska. En spelare med rutin som dessutom skolats i Boston Bruins ska man förvänta sig mer av. I mångt och mycket har han känts frånvarande under säsongen och frågan är om han blir kvar i Vancouver tills nästa säsong. Just nu känns det inte som en bra match.
Det går inte att beskriva denna säsong som något annat än ett stort misslyckande och konsekvenserna för detta har redan dragit igång.
Patrik Allvin får sparken
Under fredagen bekräftade President of Hockey Operations Jim Rutherford att General Manager Patrik Allvin har fått lämna sitt uppdrag. Det som var lite förvånande var att Aftonbladet var först med att avslöja att detta skulle ske. Att han skulle få lämna har varit ett rykte som gått runt länge men att svensk media skulle vara först med scoopet och skapa lite kalabalik på Kanadas västkust var uppiggande.
Som sagt kommer det inte som en blixt från klar himmel att Allvin får gå. Förmodligen är det inte ett beslut som fattas baserat på denna säsongs usla resultat. Det finns en serie beslut som mynnat ut i det Vancouver vi ser idag.
Besluten som blev hans fall
Vem vet hur det hade sett ut om man valde att trejda JT Miller istället för lagkaptenen Bo Horvat säsongen 22/23. Givetvis lätt att vara efterklok då JT Miller var glödhet för stunden men uppenbarligen fanns det ett problem i omklädningsrummet redan då. Där valde Allvin och Rutherford att förbise sprickorna och hoppades på att problemet försvinner av sig självt om laget börjar vinna.
Det visade sig vara en djärv satsning, visserligen gick det bra för Canucks säsongen 23/24. Första plats i divisionen och föll i match 7 mot Edmonton i andra rundan. Efter den säsongen har det varit en stadig kurs neråt där problemen eskalerade och visade sig vara värre än man befarade.
Konflikten mellan JT Miller och Elias Petterssons tog alldeles för mycket syre under förra säsongen. Att döma av Rutherfords kommentarer under fredagen var kulturen och stämningen i omklädningsrummet usel. Till slut åtgärdades delar av problemet när JT Miller blev skickad till New York Rangers men såhär i efterhand blir det tydligt att det var alldeles för sent.
Inte ensam syndabock
Är det rättvist att Allvin får gå? Delvis då han varit högst inblandad i många stora beslut, men han är inte den enskilda syndabocken. Rutherfords position bör också vara ifrågasatt då han ofta haft sista ordet samt tagit plats i media när det stormat ordentligt.
Dessutom var han drivande i Quinn Hughes-trejden vilket han passade på att ta upp under fredagens presskonferens. Han menade att Quinn redan var inställd på att lämna, likt Matthew Tkachuk i Calgary för några år sedan.
Om detta var fallet kan man ju fråga sig varför de förlängde med spelare som Conor Garland och Brock Boeser? Varför satsade man på Adam Foote?
När allt det skedde var signalerna att man ville göra allt för att behålla Hughes. Lite märkligt agerat för oss utomstående om han nu redan har bestämt sig för att spela i staterna.
Det skulle inte förvåna mig om det sker flera stora förändringar. Däremot lär inte Rutherford röra på sig tills de hittar en ny general manager. Det har ryktats en del om Ryan Johnson som är GM i Abbotsford Canucks som i jämförelse med Vancouver varit en framgångssaga.
Inget är satt i sten än. Det kommer bli många turer fram och tillbaka om en lämplig ersättare. Om laget ska gå igenom en rebuild är det väl lika bra att dra med organisationen också. Tabellen i år talar sitt tydliga språk, det här är en organisation som behöver förändring och en ny riktning.
Vad väntar för Vancouver?
Nu är draft day den stora hållpunkten och det finns stora förhoppningar på att välja först i draften. Något Canucks aldrig gjort tidigare. Oavsett hur det går i lotteriet kommer man att få en väldigt lovande talang. Min största förhoppning är att de håller hårt i sina samtliga draftval och utnyttjar det till fullo. Ju fler spelare man kan få in i sitt system desto bättre.
Innan draften drar igång behöver Canucks hitta en ny GM. Frågan är vem som kommer vilja anta utmaningen för det kommer inte bli några sköna introduktionsdagar. Huvudtränaren Adam Footes öde är något som Allvins ersättare kommer behöva ta tag i direkt. Min hållning i frågan är oförändrad, en ny röst behövs i båset. Dessutom är det en del spelare vars framtid är oklar, kommer man vilja behålla EP40 genom hela hans kontrakt? Ska DeBrusk, Höglander eller Boeser vara kvar?
En hätsk vår och sommar väntar. Samtidigt finns chansen att bygga ett nytt Vancouver Canucks. Den stora skadan har redan skett och som Markus Krunegård skaldade, “askan är den bästa jorden”.
