Newcastle - Manchester U
1 - 0

Fem tankar om förlusten mot Newcastle

Manchester United begav sig, efter mycket om och men, till St James' Park under lördagskvällen för ett möte mot mot Newcastle i jakten på topp fyra. Kanske satte sig resestrulet, där flyget blev inställt och man fick spendera tre timmar i buss påväg till Newcastle, eller så var detta bara en i raden av Unitedmatcher som numera är synonym med lagets status. Hur eller hur blev det en uddamålsförlust och nu måste något ske för att väcka liv i den fallna hjälten.

1. Publikens psykningar satte sig hos Onana
Inför matchen var det en ifrågasatt målvakt som ställde sig mellan Uniteds stolpar, och oj vad hemmasupportrarna utnyttjade detta. Varenda gång bollen var påväg mot honom ekade buropen från St James’ Park, förmodligen hela vägen till Manchester och tillbaka igen. Det är en sargad André Onana som spelar för tillfället, och i mötet mot Newcastle återspeglade sig flera direkt svaga ingripanden som vi sett tidigare. Som undertecknad benämnde i införrapporten var det ett gott läge att sätta han åt sidan för Bayindir, för att på så sätt skapa lite lugn och ro, samtidigt som en adrenalinstinnad turk kunde ha vaktat buren. Så blev inte fallet och Onana visade återigen inget gott självförtroende. Och även om det är en direkt svag försvarsmiss i markeringsspelet vid The Magpies 1-0 mål, var det samtidigt en felplacerad Onana som stod på fel ställe vid fel tillfälle. I ett sådant läge måste han som målvakt fånga upp Gordon som kommer på bakre ytan, istället för att ha honom i ryggen med möjlighet att slå in den i tom kasse. Kanske är publikpsykningar något vi lär få se igen på fler arenor…

2. En spelare stack ut - i en svag insats
Det slog inte blixtrar om Manchester United mot Newcastle direkt. Men en spelare stack dock ut i förhållande till de övriga och lagets direkt svaga insats. Harry Maguire gjorde mycket rätt i matchen och stod för flera stabila insatser, som han gjort sedan han återfått chansen från tränaren. Dessvärre faller en godkänd insats i glömska rätt fort när den totala prestationen är så ofantligt undermålig. Men vi ser dig Harry, bra!

3. Blev vi precis utspelade av… Newcastle?
Ja det var precis vad som hände. De första trettio minuterna fick Manchester United låna bollen endast en handfull gånger, för att snabbt tappa den direkt. Det är ett återkommande dilemma den här säsongen. Manchester Uniteds direkt bleka och beiga insatser är så ofantligt långt ifrån vad vi alla förväntar oss. Men kanske är det dags att sluta förvänta sig något mer än där vi faktiskt befinner oss just nu? Prestationerna är återkommande i negativ bemärkning och matchen mot Newcastle är inget undantag. De tilläts styra tempot och kunde såga sig igenom lagdelarna systematiskt och effektivt. Manchester United var en fallen jätte likt Goliat där David sprang åttor runt den forne hjälten. Inget nytt, men likväl lika hopplöst som alltid. Jag har spenderat roligare lördagkvällar ensam i en källarpub jämfört med sordin som lades på resten av helgen efter denna bleka insats.

4. Sorgebarnen
Ja var ska man egentligen börja. Garnacho försökte ta sig runt på kanten ett par gånger, utan framgång. Rashford var lika blek som farbror Gunnars humor och Martial är fortfarande lika undermålig som han varit sedan tonåren. Manchester United har blivit en klubb som är så enormt beroende av att enstaka spelares spetskvaliteér räddar dem, men det verkar inte gå längre. Brunos bollar får ingen mottagare, ingen tar löpningarna in i boxen och när vi väl tar oss runt längs kanten så är uppfinningsrikedomen som bortblåst.

5. Vill laget spela för ten Hag?
Den frågan har jag undvikit att ställa mig själv. Men nu börjar det kanske bli dags. Det krävs inte mycket för att förstå att Erik ten Hag är en oerhört bra tränare som kräver mycket och har en taktik som är symbolisk för hans mentalitet. Men kanske är det så att hans ledarskap splittrat spelargruppen. Jag vägrar tro att dessa prestationer är hans tränarambition. Snarare ser det mer och mer ut som att spelarna antingen inte vet vad de ska göra eller hur de ska göra det. Och om de råkar veta så verkar de inte vilja. Mot Newcastle var det mycket felpositionering, felpass, låg intensitet och ingen ambition. Almiron, Joelinton och Guimares luckrade upp United och Gordon och Isak hotade ständigt i djupled och bakom försvarslinjen. Spelarna som utgör Uniteds trupp är bättre än så individuellt sett, så antingen är det bristande ledarskap från ten Hag som bidrar till de undermåliga prestationerna eller spelarnas illvilja att spela för honom, klubben, fansen, emblemet, varandra. Kanske är det ömse så att det inte behöver utesluta varandra utan istället föder varandra. Jag vet inte längre, men något måste till. Det får räcka med ursäkter nu om otur, lite vila, dommarmisstag etcetera. Gör något, VAKNA!

Vad tycker du om dagens United? Vad ska egentligen till för att väcka liv i laget, klubben, staden? Skriv gärna dina tankar och åsikter i kommentarsfältet!

GGMU!