Manchester United

Må detta inte ta slut. Stjärnor som levererar, en målvakt som räddar nästan allt och resultat som fortsätter att komma. Ja, plötsligt känns det enkelt att vara en Manchester United anhängare igen. Det är väl egentligen direkt missvisande att påstå att resultaten “kommer”, det antyder att allt går enkelt och planenligt hela tiden - och där är vi inte riktigt än. Vinsterna har det slitits för och missförstå mig rätt, det är inte med besviken ton jag lyfter detta utan snarare det motsatta. Trots att misstag begås och att spelet inte klaffar så lyckas man ändå värka fram vinster. Den motviljan att vika ned sig kan man argumentera för att vara bland det viktigaste i ett framgångsrikt lag, oavsett sport. Jag upplever de två senaste matcherna som så, att vinsterna har suttit långt inne, inte minst mot Everton där det länge såg ut som att hemmalaget var närmare vinsten. Mot Crystal Palace i söndags var inledningen med United-ögat sett väldigt svag, men man ger sig inte och hittar in i matchen. Målet är väl att vinsterna ska “komma” enkelt, men tills dess får vi nöja oss med (och glädja oss åt) kämpaglöden.

Mount, De Ligt och Dorgu är fortsatt frånvarande inför onsdagen. Frågetecken sätts på Martinez som möjligen kan vara tillgänglig. Detsamma gäller för Maguire och Shaw som tvingades kliva av mot Palace.

Min startelva (4-2-3-1):

Lammes - Mazraoui, Yoro, Heaven, Dalot - Casemiro, Mainoo - Mbuemo, Fernandes, Cunha - Sesko

Motivering

Jag utgår från att Shaw, Maguire och Martinez är otillgängliga, om så inte är fallet ser jag gärna att dom alla tre startar. Resterande positioner bör vara orörda anser jag. Mainoo och Casemiro får mitt fortsatta förtroende, även om deras prestationer inte varit lika självklara de senaste matcherna - vi har helt enkelt inte bättre alternativ på bänken. Man hade kanske kunnat argumentera för Ugarte, men den striden är jag inte villig att ta. Fernandes är odiskutabel. Cunha och Mbuemo hålls till en väldigt hög standard men med det sagt så krävs det bra prestationer för att hålla Amad på bänken, och även om de inte spelat dåligt så blir jag varken förvånad eller besviken om vi ser ivorianen från start. Slutligen så är Sesko så pass het just nu att han bara måste spela, något annat vore oansvarigt.

Newcastle United

Nästan alla är nog besvikna över Newcastles säsong, inte minst supportrarna. Visst kunde man ana att laget skulle bli ett annat utan den otroliga spets man hade i Alexander Isak, men detta har underträffat alla möjliga förväntningar. Att täcka upp för en av Premier Leagues då bästa anfallare skulle visa sig vara svårt. Man plockade in Yoanne Wissa som ett tredjehandsval till följd av att Hugo Ekitike samt Benjamin Sesko bestämt sig för andra klubbadresser. När nämnde Wissa ådrog sig en långtidsskada agerade man hastigt och värvade Nick Woltemade för en rekordsumma. Woltemade har kommit närmare Wissa att ersätta Isak med sina sju ligamål, men han är än långt ifrån vad svensken var. Under de senaste matcherna har vi fått se tysken i en sorts mittfältsroll, kanske i andan av Joelintons tidigare omskolning från anfallet, han har dock inte axlat rollen lika väl som sin brasilianske kollega. Det är tydligt att planen för “Big Nick” är oklar och det ryktas om att Eddie Howe inte är nöjd med klubbens beslut att ta in en spelarprofil som Nick Woltemade. De andra värvningarna har även dom varit besvikelser, kanske framförallt Anthony Elanga som ännu inte lyckats producera mer än en ynka assist i ligan.

Lagets form måste beskrivas som dålig, med bara en vinst och en lika på sju matcher i Premier League så befinner man sig på, sedan de senaste säsongerna, en ovanlig 13:e plats. Man har haft en tuff säsong, både orsakat av dålig spelarform men också av skador. Så gott som varenda spelare har missat matcher under säsongen på grund av antingen skada eller sjukdom och trots att spelare som Botman, Joelinton och Wissa har återvänt så lossnar det inte för Eddie Howe och hans Newcastle. Bäst under säsongen har Bruno Guimarães varit men för ett par veckor sedan bekräftades det att han troligen missar resten av säsongen. Vidare på skadelistan finns försvararna Emil Krafth, Fabian Schär och Tino Livramento, samt mittfältaren Lewis Miley. Jacob Ramsey utgick senast mot Everton med en sjukdomskänning men tros vara redo för spel redan mot Manchester United.

Tänkbar startelva: (4-3-3):

Pope - Trippier, Thiaw, Botman, Hall - Willock, Tonali, Ramsey - Murphy, Woltemade, Gordon

Tre tankar inför matchen

Mästerskaparen Fernandes

Gång på gång visar vår portugisiske kapten att han är en avgörande faktor bakom alla Manchester Uniteds framgångar. Nu senast mot Crystal Palace gjorde han både mål och assist, samt spelade fram bollen till Cunha vilket slutligen ledde till att Lacroix drog ned brassen i straffområdet. Vi pratar ofta något känslomässigt om Brunos otroliga kreativitet och passningsöga eller faktumet att han lyfter laget med sin passion och sina arbetsinsatser, men det går minst lika bra att förankra det i statistiken. Bruno toppar nämligen tabellerna för:

Assist (13) tillika förväntade assist (7,21), ramträffar (5) och sist men inte minst skapade chanser (84). Jagande i assistligan ligger på ynka sju assist och i skapade chanser är gapet ännu större där Declan Rice skapat 53 chanser. Vi har alltså ligans överlägset bästa kreatör - med hästlängder!

Solskjaers drömstart kan tangeras

När Ole Gunnar Solskjaer tog över som interimtränare 2018 lyckades han få med sig 29 poäng av 33 möjliga från de elva första matcherna, en bedrift som gör honom till den mest framgångsrika tränaren under motsvarande tidsperiod. Adderar man Carricks två perioder som tränare för Manchester United har han basat över nio matcher i Premier League, där 23 av 27 poäng har inhämtats. Gör man den inte alltför svåra matten så bör man komma fram till att vinst mot Newcastle samt mot Aston Villa skulle innebära att Michael Carrick tangerar Solskjaers facit. Nu slutade kanske inte Solskjaers sejour som önskat, men det är ändå anmärkningsvärt hur bra det visats fungera för United att plocka in tidigare spelare som interimtränare - åtminstone i början…

“What are you afraid of losing, when nothing in the world belongs to you”

Detta garanterat parafraserade citat som tillskrivs den romerske kejsaren Marcus Aurelius, ekar numer som ett mantra i mitt inre. Det går så väldigt fort att vänja sig vid framgångar, ribban för vad som förväntas av laget höjs efter varje vinst och konsensus nu är att Champions League nästa säsong är så gott som ett måste. Det har till och med påtalats att om Carrick ska ha en chans att få förlängt kontrakt så är detta kravet och jag är väl inte mer förlåtande än den näste och delar uppfattningen att “det ska väl gå”. Samtidigt har jag som exakt alla andra Unitedfans under de senaste åren blivit varse att allt är förgängligt, och det skrämmer, vi vill inte tillbaka till botten. Så även om det uppfattas som pessimistiskt försöker jag ta till mig detta citat, jag försöker förstå att denna form är en gåva och en fröjd att bevittna - inte vår rättighet. Jag vet att formen någon gång kommer att upphöra, det är så världen fungerar, men tills dess lutar jag mig tillbaka, njuter och suger in varje ögonblick.

Tips: 2-3 (Gordon, Willock - Sesko, Bruno, Casemiro)

Arena, datum, matchstart: St. James’ Park, 4/2 kl. 21:15

Stream: Prime Video

De tre senaste säsongerna har Manchester United förlorat på St. James’ Park, faktum är att laget inte vunnit i Newcastle sedan 2020, då fanns Maguire och Bruno med i målprotokollet. Låt oss hoppas att något liknande upprepar sig! Hur slutar det hela tror ni?

GGMU