Manchester United
Minns ni den där veckan i mars. Minns ni hur Manchester United övertygande skickade Real Sociedad ur Europa League och hur man manövrerade ut Leicester. Minns ni hur fullkomligt briljant Bruno Fernandes var, minns ni att BÅDE Rasmus Højlund och Alejandro Garnacho vinkade adjö till sina måltorkor. Minns ni hur Ruben Amorims Manchester United började se ut som ett lag tränat av Ruben Amorim. Minns ni också hur United grusade det sista skälvande hoppet i Arsenals jakt på ligatiteln.
Minns ni?
Kanske minns ni också att Sir Jim Ratcliffe tog bladet från munnen och att planerna för en ny arena offentliggjordes mitt i allt detta.
Minns ni det?

Man ska väl inte leva i det förflutna, men ibland är det skönt att minnas tillbaka till goda tider. Kanske var det där saker faktiskt började vända till det positiva, det kan vara värt att minnas när resultat går emot mot lagen i toppen av tabellen.
Efter allt det där att minnas var det landslagsuppehåll och sedan torsk mot Nottingham Forest när Antony Elanga gjorde matchens enda mål, och ett mållöst Manchester-derby. En poäng ser inte toppen ut, men med någon marginal (kvalitet) åt andra hållet hade det kunnat bli sex poäng.

Nu är det ändå Europa League, och vi kan mer eller mindre skita i ligaspelet – detta är the big one. På hemmaplan i England är det inte mycket som går som vi önskar, och även om det inte alltid glittrat på kontinenten är Manchester United obesegrade i Europaspelet.
Efter ett tillräckligt bra EL-ligaspel under hösten och vintern kunde United hoppa raka vägen till åttondelsfinal, 1-1 borta mot Real Sociedad följdes sedan upp med riktigt imponerande 4-1 hemma på Old Trafford.
Vänder vi oss mot historien hittar vi fyra matcher mellan Manchester United och Lyon under Champions League-tiden, säsongerna 04/05 och 07/08. Båda gångerna har matcherna i Frankrike slutat oavgjort och båda gångerna har United vunnit med uddamålet på hemmaplan. Cristiano Ronaldo, Carlos Tevez, Gary Neville och Ruud van Nistelrooy tre gånger – där har vi målskyttarna från de matcherna.

Vilka som ska göra det denna gång? Ja, återstår att se, men skadeläget börjar i alla fall klarna. Mason Mount hoppade in mot City och Luke Shaw fanns på bänken, hör och häpna – dessutom är Kobbie Mainoo tillbaka i truppen. De vi vet missar torsdagens match är Jonny Evans, Amad Diallo, Lisandro Martinez, Toby Collyer och Ayden Heaven.

Min startelva (3-4-2-1): Onana – Mazraoui, Maguire, Yoro – Dalot, Casemiro, Fernandes, Dorgu – Zirkzee, Garnacho – Højlund

Motivering
Utifrån skadesituationen i försvarslinjen väljer trebacken mer eller mindre sig själv. Jag älskar Luke Shaw, men kommer vara schysst mot honom här och inte kasta honom direkt in i elvan – dessutom har ju Yoro börjat hitta rätt och vill säkert visa lite extra tillbaka på fransk mark. Och eftersom Mazraoui finns längre bak tar Dalot och Dorgu också mer eller mindre ut sig själva. Amorim skulle väl kunna laborera lite på ytterpositionerna, men när saker och ting äntligen börjar sätta sig en aning känns det bara dumt att röra om för mycket.

Det jag ser eventuellt skulle kunna vara aningen kontroversiellt här är Brunos position tillsammans med Casemiro – vilket gör att Ugarte hamnar på bänken – och att både Zirkzee och Højlund startar. Dansken vill jag ha i elvan – mer om det längre ned – och Zirkzee hittar då in strax bakom med sin förmåga att hålla i och länka, plus att Mount kan få några ytterligare inhopp innan han startar. Detta ger sig utifrån att Bruno tar ett steg ned i plan och kamperar ihop med Casemiro. Egentligen vill jag ha portugisen längre fram, men United ska kunna föra delar av matchen här och för att klara av det krävs ett par bättre passningsfötter än firma Casemiro/Ugarte. Försvarsspelet blir kanske lidande till viss del, men med en stabil försvarslinje bör det kunna lösa sig – den offensiva vinningen överväger ändå. Att det är Casemiro som väljs före Ugarte kommer sig helt enkelt av att brassen varit bättre senaste tiden, inte svårare än så.

Visserligen pratar vi här bara om den första av två halvlekar i dubbelmötet och en mer restriktiv uppställning kanske det kommer landa i. Men jag ser gärna United ge det ett försöka att hitta några mål och kontrollera matchen med boll – de offensiva spelarnas bollskicklighet och Garnachos och Højlunds djupledsförmåga ska kunna ställa till bekymmer för Lyon.

Lyon
Jag vet inte hur många timmar jag stått hemma i trädgården och skjutit frisparkar genom åren. Allt för många, tänkte jag skriva – men jag ångrar inga av dem, det var ju hur kul som helst. David Beckham var min stora idol som barn och det var hans sätt att skruva in bollar jag försökte efterlikna. När jag sedan började få syn på andra spelare och andra sätt att slå frisparkar var Juninho Pernambuchano förebilden. Gissar att de flesta av er redan sett hans konster mängder av gånger, men ta några minuter och njut en gång till.
Juninhos Lyon följde jag ganska nära, men det är snart 16 år sedan brassen lämnade Frankrike. Så hur ska då Lyon av idag beskrivas?

Istället för att jag ska gissa och spekulera är det på sin plats att ta in experthjälp, från ingen mindre än Birgitta Malmborg på Lyons SvenskaFans-redaktion. Birgitta skriver även om Frankrikes herr- och damlandslag och är nominerad till årets kvinnliga SvenskaFans-skribent – läs mer om hennes SvenskaFans-resa. Få i detta land kan väl sägas sitta inne på mer kunskap om detta franska lag.

Birgitta, när jag tittar på Lyon utifrån finns kanske vissa paralleller att dra till Manchester United. Precis som för United börjar det bli ett tag sedan Lyon dominerade med ligatitlar, och vi kan se en ganska rejäl omsättning av tränare. Var skulle du säga att Lyon befinner sig just nu, hur är läget med Lyon?
– Efter Laurent Blanc, och Fabio Grosso (hösten 2023) så fick vi en tränare i en oerfaren, och av fansen älskad, Pierre Sage, som trots allt gjorde underverk med Lyon och tog oss från nerflyttningsplats till EL. Chocken blev stor när Lyons ägare, John Textor, sparkade Sage i januari i år. Enligt Textor så behövde vi mer konsekvens och erfarenhet. Fonseca är en tränare som jag var förtjust i när han tränade Lille och jag var inte ensam om det. Han är en bra tränare som älskar den franska ligan, och som spelar offensiv och attraktiv fotboll.

– Just nu är jag försiktigt optimistisk, men det finns en del farhågor. OL har alltid varit som bäst vid slutet av säsongen. Men just nu saknar jag Lacazette, han är alltid som bäst på våren men han verkar inte kliva fram i år? Han var nyligen knäskadad, men spelar igen och är fortfarande lindad? Knäskadad är även vänsterwingen Malick Fofana, i förmodligen 10-14 dagar till. En gigantisk förlust. Vi drabbades av ännu en förlust i lördags. Ghananen/högerwingern Ernest Nuamah, rekommenderad till OL av Michael Essien, skadades efter endast några minuters spel och det visade sig på måndagen att han dragit det yttre korsbandet i sitt vänstra knä. Fruktansvärt tråkigt, Paulo Fonseca hade äntligen fått igång honom och han har gjort 3 mål och 1 assist på de senaste 9 matcherna.

På tal om tränare, Paulo Fonseca kom in i januari men det dröjde inte länge innan han ställde till det och åkte på en lång avstängning. Vad hände egentligen och hur har detta påverkat laget?
– Trycket är hårt på OL i Ligue 1. Lyons ägare John Textor har fått en farlig ovän i PSG's ägare Nasser Al Khelaïfi. Denne har även en del av de övriga presidenterna med sig samt det franska ligaförbundets president, den fd. Marseille-presidenten Labrune. NAK har även ordföranden för den franska finanspolisen i sin ficka (hans dotter jobbar för PSG) och OL hotas av nedflyttning till Ligue 2. Så spel i CL nästa säsong är oerhört viktigt för OL.

Matchen mot Brest:
– Det är den 92:a minuten, OL gjorde mål 10 minuter tidigare, i en match de inte riktigt kontrollerar. Brest trycker på, och på en stor mix-up i Lyon-området lyckas Perri få tag i bollen. Stadion andas ut. Förutom att domaren tillkännager en VAR-granskning. Som i den första perioden då Brest får straff. I bilderna som släppts ses AMN gå till marken med ryggen mot skytten. Bollen träffar hans knä och sedan lätt hans hand. Det är här som Fonseca tappar nerverna. Han vänder sig våldsamt till Benoît Millot, som redan hade visat 3 gula kort på Lyon-bänken under matchen, inklusive ett för Fonseca. Den här gången är det direkt rött!

– Fonseca rörde aldrig domare Millot, deras nästippar nuddade varandra och då backade Fonseca...Han blev avstängd i 9 månader! Något som det visade sig att ligans presidenter visste innan Textor och OL visste?

Beskedet från LFP:
– Fast avstängning före, under och efter matchen för tillgång till bänken, funktionärernas omklädningsrum och alla officiella funktioner, till och med den 30 november 2025. Dessutom, till och med den 15 september 2025, kommer denna avstängning före, under och efter matchen att åtföljas av ett förbud mot tillträde till spelarnas omklädningsrum, planen, tunneln och alla korridorer som leder till ovan nämnda områden.
********
– Spelarna ser ut att stå bakom Fonseca till 100%. En fördel inför denna matchen är att avstängningarna inte gäller matcherna i EL.

Nu väntar kvartsfinal i Europa League mot Manchester United. Var har Lyon sin största styrka, vad kommer United behöva se upp med?
– Normalt sett är vi bäst i det offensiva spelet. Men med 2 anfallare borta? Vi får se hur Fonseca får ihop det!

Om vi vänder på det, vad ska Ruben Amorim rikta in sig på för att såra Lyon?
– Jag har tyvärr noll koll på Manchester United. Det finns massor av OL-fans nere i Lyon som håller på PL-lag. Jag personligen har endast ett lag, och det är OL. Min fasa är lag som spelar med 3-backslinje, anser att OL har problem med det. Särskilt nu, med Nuamah och Fofana borta! Jag har kollat lite på era laguppställningar och sett att Amorim ställer upp med just det?

Juninho, Ben Arfa, Benzema och Gourcuff, det är bara några namn som direkt dyker upp hos mig när jag tänker på Lyon. Finns det några spelare i dagens Lyon du vill lyfta, spelare vi ska hålla ett extra öga på?
– Lyon har många bra spelare nu. Vi lyckades rensa bra i truppen i januari men behöll "russinen".
Målvakten Lucas Perrin, är en av ligans bästa, han är en av Brasiliens landslagsmålvakter. Han har en specialare, han kan kasta långt....

– I backlinjen vill jag lyfta fram Argentinas världsmästare och vänsterback Nicolas Tagliafico.
Mittbacken Moussa Niakhaté känner ni från Nottingham Forest, ihop med Clinton Mata (min favorit) ett riktigt bra par. Högerbacken kan vara unge, coming, Saël Kumbedi, eller en annan spelare som ni också känner från Arsenal, Ainsley Maitland-Niles. Han har haft en del personliga problem men verkar vara tillbaka nu, MOTM i Lyons vinstmatch mot Lille i söndags.

– På mittfältet har vi åldermannen, en gammal bekant till er, Nemanja Matic. Jag hoppas att vi hittar en yngre Matic sen. Coco Tolisso, född utanför Lyon, han var vår "Swiss army knife" från 2014 och det var bl.a han och bäste polaren Alexandre Lacazette som höll liv i laget under åren när vi byggde Frankrikes första privatägda arena. 2017 till 2022 spelade han i Bayern München. Under ett antal år var han mycket skadedrabbad, men är nu tillbaka, starkare än nånsin.
Någon sa en gång: Han är ett as! Ett sådant as som alla klubbar behöver och vill ha.

– De riktiga godbitarna hittar vi i anfallet. Egentligen vill jag inte att dom spelar i England. Är ju bara att inse att en del av dem lämnar till sommaren. Lacazette känner ni från Arsenal. George Mikautadze också född i Lyon, spelade för Lyons akademi innan han gick till Metz och sen Ajax. Spelar för Georgiens landslag under Willy Sagnol, och var en av de 5 spelare som gjorde vars 3 mål under Fotbolls-VM 2024. Nu har han kommit hem och Fonseca jobbar med honom, och han blir bara bättre och bättre, och har gått förbi Lacazette i målstatistiken.

– Rayan Cherki, även han föddes i Lyon, fransk U21-landslagsman och franska ligans bäste dribblare. Föddes förmodligen med fotbollen vid fötterna. En nackdel, som håller på att växa bort: kan köra en one-man-show om han vill visa upp sig och är inte överdrivet förtjust i att hjälpa till i defensiven. Tvåfotad och magisk med bollen. Den argentinske landslagsmannen Thiago Almada, Ghanas Ernest Nuamah glömmer vi nu, och vår guldklimp, belgaren Malick Fofana (20 år). "Magick" är tyvärr skadad, förhoppningsvis tillbaka till returen. Vår dyrk till 3-backslinjer.

Till sist, hur kommer detta sluta? Blir det Lyon eller Manchester United som tar sig till semifinal?
– Ja, vem vet? Var och en håller ju på sitt. Naturligtvis hoppas jag på OL! Skulle vara så skönt om något kunde gå vår väg!

Tack för de uttömmande svaren, Birgitta. Mina vänner, där har ni det – allt ni kan tänkas behöva veta om Lyon inför torsdagens match. Utöver allt detta kan vi konstatera att Lyon är inne i en resultatmässigt fin form, åtta segrar på de tio senaste matcherna.
Precis som United gjorde ett lyckat ligaspel i Europa League att det blev raka vägen till åttondelsfinal, där avpolletterades FCSB med totalt 7-1. Så även om det finns skadebekymmer som kan göra resan enklare för United väntar onekligen en tuff uppgift.

Tänkbar startelva (4-2-3-1): Lucas Perri – Maitland-Niles, Clinton Mata, Niakhate, Tagliafico – Tessmann, Matic – Almada, Cherki, Tolisso – Lacazette

Tre snackisar inför matchen

Rasmus på luffen
Ni vet ett sånt där Interrail-kort, en tågbiljett för att resa runt i stora delar av Europa – hoppa på och av och vara spontan. Ett sånt kort tänker jag borde vara en perfekt present till Rasmus Højlund. På 56 ligamatcher för Manchester United har han gjort 13 mål, på 16 matcher i Europaspel har han gjort tio mål. Det verkar alltså vara något med spelet i Europa som gör att han hittar rätt – vad det beror på vet jag inte.
En teori: i England har han enorm press på sig att vara nian som ska göra målen för Manchester United, utan att egentligen någonsin varit den där utpräglade skyttekungen på seniornivå. Pressen tär, tyngden på axlarna blir stor. När United reser ut i Europa och det möts lag som annars inte möts blir det en ny giv – saker kan släppa och steget blir lite lättare. Efter att ha mött Real Sociedad var han så förvirrad över var han geografiskt befann sig att han av ren slump råkade peta in ett mål i ligan mot Leicester. Sen åkte han hem till Danmark och gjorde mål mot Portugal. Åter i England var pressen tillbaka igen. Men nu är det ny tur ut i Europa och jag är tämligen övertygad om att dansken kommer göra mål.
Jag tänker helt enkelt att Rasmus inte behöver delta i varenda träning och inte behöver integreras helt i Ruben Amorims spelsätt (än) – istället bör han mellan matcher göra någon resa på ett Interrail-kort, förvirra hjärnan och så att säga leva i ett Europaspelstidevarv.

Med världen på sina axlar
Hur ett lag hanterar motgångar kan se väldigt olika ut, ibland skapas bara en negativ spiral och ibland knyts näven och den inre kraften blir enorm. Lyon har en säsong där det mesta som kommer utifrån talar emot harmoni, ekonomisk knipa som hotar klubbens existens i Ligue 1 och en tränare som bara hunnit komma till landet innan han stängdes av. Inte konstigt om fokus hos spelartruppen splittras, men med åtta segrar på senaste tio matcherna verkar en vi-mot-världen-känsla växt fram.
I detta fall är det då Manchester United som är världen, och som om inte det vore nog finns en enorm press inifrån att faktiskt gå hela vägen och vinna Europa League. Det är som upplagt för att United övertänker, blir stressade och kramar klubban för hårt som man säger på hockeyspråk. På fotbollsplanen kan det kanske översättas till passivitet och rädsla att vara den som gör misstag. André Onana, Harry Maguire, Casemiro och Bruno Fernandes – här har vi fyra spelare som måste gå i bräschen, som måste visa vägen och som måste se till att skapa ett lugn. På sidlinjen måste Ruben Amorim balansera matchens vikt med det fortsatta tragglandet av en dag i taget och den lilla men ändå ständiga utvecklingen. Jag är väldigt spänd på hur Amorim och laget hanterar denna pressade situation.
Faktum är att en resa till final och vinst inte alls ser omöjlig ut, inte på pappret i alla fall. De lag som finns kvar i turneringen är Tottenham, Eintracht Frankfurt, Bodø/Glimt, Lazio, Rangers, Athletic Club, Lyon och Manchester United. Tuffa lag absolut, men det är också lag som Manchester United på en bra dag kan besegra. Som Elliot så fint beskrev i sin månadskrönika är det inte mycket som slår högre än Europa-kvällar i strålkastarljus.

Trebackslinje med kryptonit
Jag kan inte historien om Stålmannen superbra – men jag älskar Bills superhjälteanekdot i Kill Bill – men jag vet att han hade svårt med kryptonit. Jag kan inte heller Lyon särskilt bra, men jag litar på Birgitta som känner en oro för fransmännens förmåga att dyrka upp en trebackslinje. Och jag är ingen expert på alla olika taktiska dispositioner, men jag börjar få förtroende för att Amorim vet vad han sysslar med när han sätter ihop en trebackslinje.
Flera spelare börjar hitta rätt i detta ”nya” system, och skölden på mittfältet börjar förstå hur de ska positionera sig på plan. Det börjar faktiskt se ganska tryggt ut, en trygghet som behöver fortsätta och som behöver skapa grunden för att frigöra en offensiv som – kanske – till slut hittar någon form av effektivitet. Nu håller vi bara tummarna för att André Onana inte presterar som en av de sämsta målvakterna i modern United-historia, eller hur det nu var Nemanja.

Tips: 1-2 (Cherki – Højlund, Fernandes)

Arena, datum och matchstart: Parc Olympique Lyonnais – torsdag 10 april, 21:00
Turnering: Europa League, kvartsfinal 1:2
Stream: Disney Plus

Nu när ni har all information ni kan tänkas behöva om både United och Lyon, hur kommer detta sluta? Och visst är det väl rätt att fortsätta med Højlund längst fram, eller hur? Dela med er av tankar i kommentarsfältet!