Tillbaka på ruta ett, inte verkade man ha lärt sig något över uppehållet.
Matchen började relativt jämt, kanske med ett litet övertag för Leeds med bland annat ett cykelsparksförsök från Calvert-Lewin. Som i många tidigare matcher var laget piggt inledningsvis. Men i 18:e minuten tar Burnley ledningen via en perfekt nick från Lesley Ugochukwu. Bristande press på Kyle Walker och miss i markeringen resulterar i 1-0 till Burnley.
Leeds fortsätter att trycka på och dominerar bollinnehavet, men Burnley har också ett par bra spelsekvenser i sista tredjedelen. I 32:a minuten, efter en bollvinst av Harrison, lyckas man vända spelet snabbt. Harrison smeker bollen fram till Aaronson som får en bra chans, avslutet är dock tamt, räddas av Dubravka och tar i stolpen. Kanske matchens bästa chans och vi tar inte vara på den.
I andra halvlek fortsatte Leeds att dominera bollinnehavet och skapa lägen. Men disciplinen i avsluten var fortsatt bristfällig. Harrison, Calvert-Lewin, Bogle och Piroe lyckades inte få bollen i mål, och i den 68:e minuten utökar också Burnley ledningen. Tchaouna fick gott om tid på sig, vände upp och placerade bollen i krysset med ett kanonskott som såg fullständigt obekymrat ut. Efter detta sänktes tempot ordentligt. Leeds-spelarnas kroppsspråk förändrades och beslutsamheten försvann.
Leeds spelövertag under hela matchen var väntat med tanke på Burnleys defensiva spelstil. Men trotts bollinnehavet kändes det inte som att Leeds hade kontroll över matchen. Snarare styrde Burnley händelserna och fick matchbilden precis dit dem ville. Burnleys kompakta försvar och Leeds oförmåga att bryta sig igenom resulterade i att endast inlägg blev den verkliga chansen att komma tillbaka in i matchen. Leeds dominans blev mest ett statistiskt faktum snarare än en realitet på planen.
Inför nästa match finns det några förändringar som bör övervägas. Även om Leeds mittfält generellt sätt såg stabilt ut med trygg bollcirkulation, var spelet alltför långsamt. Ingen av mittfältarna tog löpningar eller bröt linjer på ett sätt som kunde hota Burnleys kompakta försvar.
Kanske är det dags att ta in Tanaka istället för Stach eller Longstaff? Båda de sistnämnda erbjuder i princip samma typ av spel. De tar på ett set ut varandra och blir ibland osynliga. Tanaka skulle kunna tillföra något nytt och mer dynamiskt till mittfältet.
Samma sak gäller defensiven. Det hade varit intressant att prova på en renodlad trebackslinje framöver. Våra mest offensiva hot de senaste matcherna har varit ytterbackarna och i synnerhet Gabbe Gudmundsson, som igår var det enda verkliga offensiva hotet med sina löpningar och inlägg. En trebackslinje skulle kunna ge ytterbackarna mer frihet att avancera högre upp på planen och utnyttja deras offensiva potential fullt ut.
Sammanfattningsvis är bilden tydlig: det här Leedslaget lider av ett tydligt psykologiskt mönster, man dominerar matchbilder men saknar självförtroende när chanserna väl kommer. Vad lösningarna är på det, det vet inte jag. Men det är dags för tränarstaben att reda ut det. På fredag väntar en annan viktig match mot West Ham, och även den är en bra chans till tre poäng.