Manchester United
Kommer Ruben Amorim få detta att lyfta, eller blir det till slut en extraordinär explosion av alltihop. Efter Brentford-förnedringen var känslan att Amorim inte skulle vara kvar i Manchester efter landslagsuppehållet, men så övertygade man mot nykomlingen Sunderland och bärgade tre säkra poäng. Och här står vi nu, efter landslagsuppehållet med Liverpool på andra sidan och Ruben Amorim kvar vid rodret.
På totalt åtta matcher denna säsong har United lyckats vinna tre, samtliga på hemmaplan. Två mot nykomlingar och en mot ett Chelsea som drog på sig utvisning under de första minuterna. På bortaplan har det blivit idel förluster, bortsett från en pinne mot Fulham.
Bristerna har varit tydliga för alla att se, tecken på bättring kan anas – men det behövs mer än tecken. Ni har helt säkert alla sett killen, Frank Ilett tror jag han heter, som vägrar klippa sig förrän United vunnit fem matcher i rad. Grabben, ambitionsnivån måste sänkas, hur skulle det vara om United faktiskt kunde följa upp en seger med ytterligare en seger?
Finns det ett bättre tillfälle än borta mot Liverpool, tror faktiskt inte det.
Ruben Amorim har bara lett United en enda gång med Liverpool, det var förra säsongens ligamöte på Anfield – 2-2 efter United-mål av Lisandro Martinez och Amad Diallo.
Även om det då blev en poäng har United haft det tufft, tufft, tufft på Anfield senaste säsongerna. I januari 2016 gjorde Wayne Rooney matchens enda mål, sedan dess fem kryss och fem förluster – vi har någon riktig brakförlust inbakad där.
Nu är det match nummer 100 lagen emellan på Anfield, då är det ju som upplagt för att United ska kunna bryta den vinstlösa sviten. Amorim har fina förutsättningar truppmässigt; Lisandro Martinez missar matchen, förmodligen Noussair Mazraoui och Ayden Heaven också, i övrigt kan han laborera fritt.
Min startelva (3-4-2-1): Lammens – Yoro, de Ligt, Shaw – Dalot, Casemiro, Fernandes, Dorgu – Mbeumo, Mount – Šeško
Motivering
Jag funderade lite här, så fort Ruben Amorim tog över United började vi alla skriva vår önskade startelva utifrån den sifferkombination portugisen använder – även fast vi säkerligen i olika perioder gärna sett en annan typ av formation. Varför? Förmodligen för att förhålla oss till den verklighet vi lever i, vår gode manager är ju gång efter gång övertydlig med att det är this way or the highway – inte minst för honom själv. Så, det får bli en 3-4-2-1-formation även nu.
Senne Lammens fick så äntligen göra debut mot Sunderland, och när han nu gjort det finns ingen anledning att byta tillbaka – Altay Bayindir har varit svag i luften, men jag tycker nog han gjort det okej ändå. Så klart är turken ingen långsiktig målvakt i United, kanske att Lammens är det – men bara kanske.
De tre där bak, Luke Shaw är ett frågetecken va? Jag gillar Shaw, även om han inte är gamla Shaw just nu väljs han tack vare en inneboende höjd.
På kanterna premieras Diogo Dalot och Patrick Dorgu, främst för deras respektive löpförmåga. Längre fram plitas Mason Mounts namn ned först, han är den som fått detta spelsystem att fungera allra bäst. Med honom kan jag också – aningen motvilligt – placera Bruno Fernandes som åtta. Egentligen har han inte där att göra, men han ska spela och med Mount framför finns ändå viss täckning för växeldragning.
Benjamin Šeško har börjat göra lite mål och hans storlek som uppspelspunkt behövs, och Bryan Mbeumo har övertygat sedan start och ska så klart spela.
Kobbie Mainoo, Matheus Cunha och Amad Diallo finns då alla på bänken, offensiva förändringar kan alltså göras. Harry Maguire kan komma in och nicka och Manuel Ugarte kan komma in och förstöra.
Liverpool
Är Arne Slot en… bluff? Går det ens att säga så om en manager för ett lag som ligger tvåa i ligan och som majestätiskt (usch) tangerade Uniteds rekordmånga ligatitlar i våras. Förmodligen inte. Men, i den absoluta nutiden finns frågetecken. Innan landslagsuppehållet åkte Liverpool på tre raka förluster, Crystal Palace och Chelsea i ligan och Galatasaray i Champions League.
Det brukar talas om en form av gyllen medelväg, kanske en säsong där föregående managers spel finns kvar och en ny kommer in och finkalibrerar. Framtiden får väl utvisa vad som kommer ske, men någon avskrivning ska vi inte börja tala om nu.
Så här va, om Liverpool är inne i en tyngre period och problem lyfts är det väl en tydlig signal om hur förbannat bra de varit. Jag menar, att med en ligatitel i ryggen nu ligga tvåa och åka på några förluster – vilken United-supporter hade inte tagit det efter sju omgångar?
Det är klart, med Allison borta, Florian Wirtz poänglös, Alexander Isak som inte varit Newcastle-Isak, röster höjs om att Mohamed Salah blivit lite av ett problem… ja, det finns kanske lite frågetecken. Samtidigt är vi i oktober, säsongen är lång.
Sommaren var också en tid för omgörning i Liverpool, spelare som Trent Alexander-Arnold, Luis Diaz och Darwin Nunez lämnade när Hugo Ekitike, Jeremie Frimpong och Milos Kerkez kom in – jättesummor spenderades också på redan nämnda Wirtz och Isak. Det tar lite tid att få saker på plats.
För tillfället saknas Giovanni Leoni och Alisson Becker, däremot ser både Ibrahim Konate och Ryan Gravenberch ut att vara redo igen efter vissa skadebekymmer.
Allt som allt är det alltså en stark trupp, med flera valmöjligheter, Arne Slot har att mixtra med.
Tänkbar startelva (4-2-3-1): Mamardashvili – Frimpong, Konate, van Dijk, Kerkez – Gravenberch, Mac Allister – Salah, Szoboszlai, Gakpo – Isak
Tre snackisar inför matchen
Att flyga eller explodera
Om vi tänker dagens Manchester United som en zeppelinare, ni vet ett luftskepp med metallskelett klätt i en duk. För att den ska flyga krävs någon form av gas som är lättare än luft, gärna helium – det har visserligen aningen sämre lyftförmåga men är klart mycket säkrare än vätgas. Vätgasen är lättantändlig och extremt brandfarlig.
Det jag vill komma till här är; vilken typ av gas är det som pumpas in i Manchester United-zeppelinaren? Ibland verkar det vara helium, segrar mot Burnley, Chelsea och Sunderland. Ibland tycks det istället vara vätgas, förluster mot Grimsby, Manchester City och Brentford. Ansvar finns hos många i ledet, till sist och slut är det ändå Ruben Amorim som dagligen arbetar med zeppelinaren – hittills har det mestadels varit vätgas han kört in. Tendenser på mer helium har vi sett denna säsong. En kanoninsats mot Liverpool skulle göra lyftförmågan klart bättre, en storförlust skulle tända gnistor – frågan är om Amorim kan förhindra en explosion.
Balans
Vi ska så klart in och röra i mittfältet, men vi skippar faktiskt Kobbie Mainoo denna gång. Inför säsongen lastade Manchester United enorma summor på Matheus Cunha, Bryan Mbeumo och Benjamin Sesko. En trio för att spetsa offensiven. Nu uppstår dock ett dilemma, om alla dessa ska spela, hur gör vi med Bruno Fernandes och Mason Mount? Och Amad?
Konkurrens och valmöjligheter är alltid toppen, det är ett problem man vill ha. Olika motstånd och olika matchbilder öppnar vägar för olika spelare. Här och nu är jag ändå kluven, en skadefri Mason Mount ger laget något – en samhörighet, ett flyt. Han ska då spela som en av två tior, samtidigt är Bruno Fernandes kapten och i grunden lagets bästa spelare. Han funkar inte som åtta, men ska ju spela. Så hur får man ihop allt? Jag har faktiskt inte svar, mer än att jag vet att Mason Mount ska starta. Hur tänker Amorim?
Inte bara lunk
I torsdags åkte Rögle BK till Malmö för derby mot värsta rivalen – och vann. För första gången på länge blev det en match som levde upp till hypen; det var känslor, det smällde och det blev rejält gurgel på slutsignal. En diametral motsats till förra säsongens derbymatcher, då gick de inte att urskilja från vilken halvsömning mitt-i-säsongen-lunk som helst. Bov i dramat då, Rögle BK, de bjöd inte upp, de behandlade det inte som en match viktigare än andra.
Oaktat vilket derby och vilka lag som är involverade, matcher av digniteten som Liverpool mot Manchester United är något extra. Det är matcher vi supportrar lever för, och lever på. Jag vill se Manchester United ta sig an matchen med hetta – detta är inte bara lunk.
Kan hända det går emot processer och annat och tre poäng är tre poäng oavsett motstånd – I try to make it the same thing because for me to win against a fourth division team is always the same responsibility , sa Amorim på presskonferensen. Men det finns liksom en anledning att jag minns John O’Sheas och Amad Diallos sena avgörande med stor värme. Det var mot Liverpool, det var inte sena avgöranden mot Burnley och West Ham. Känslor behöver hållas inom rimliga gränser, men jag vill se ett United som visar att detta betyder extra mycket – sen kan det bli vinst eller förlust, det är liksom vad det är, men det ska brinna i brösten.
Tips: 1-1 (Salah – Mbeumo)
Arena – datum, matchstart: Anfield – söndag 19 oktober, 17:30
Turnering: Premier League, omgång 8
Stream: Viaplay
När spelschemat offentliggörs är detta en av de första matcherna man tittar efter. Nu står den för dörren, så vad tror vi? Hur kommer det gå, och hur ska Amorim formera laget?
