Redaktionen summerar: September månad
Vi åmar oss över en tung september månad endast en ynka vinst som kom mot Crawley i pizza cupen.
Delar av redaktionen var på plats och såg bortamötet mot Stockport på Edgeley Park håglöst och ruggigt idéfattigt vi var usla både på planen och läktaren.
Månadens mål är utan tvekan Ethan Chisletts frisparkskanon borta mot Bradford City mera sådant vill vi se under säsongen. Skador åter skador vilket blir kostsamt och att vi är under press är det inget snack om Johnnie Jackson har det tufft.
Leffe får uppleva tunga derbyt mot Sutton United på plats, tungt!
Häng med! Tyck till kommentera!
Månadens match:
Leffe: Endast fem matcher spelades under den gångna månaden varav en gällde EFL-trophy. En seger, tre förluster samt en oavgjord blev facit och segern kom förstås i ”Pizza-cupen” när vi slog Crawley med 3-2 på hemmaplan den 20:e september.
Jag väljer dock matchen borta mot Bradford den 24:e september som slutade 2-2 till ”Månadens match”.Vi visade äntligen prov på lite ”fighting-spirit” då vi vände ett 0-1 underläge till en 2-1 ledning.Tyvärr kunde vi inte hålla distansen ut då kvitteringen kom på övertid av övertiden men all hederändå till grabbarna då det inte är lätt att ta poäng på Valley Parade.
Henke: Ljusglimtarna har kanske inte varit så många. Hade så stora förhoppningar att jag skulle få se en vinst när jag var på plats på Edgeley Park för bortamatchen mot Stockport. Men fan var usla vi var lägg även till resan upp som plågades av att vårt tåg togs ur bruk för att ett stort gäng Stevenage supportrar levde rövare på tåget upp mot Crewe. Lokförares humör rann över så tåget togs ur bruk och vi stod mitt ute i ödemarken på en station ca 20 minuter från Crewe. Med detta så landade vi uppe i Stockport 15 minuter innan avspark så blev ruggigt stressigt. Nu skall vi väl inte trappa tråden helt utan bästa match ansluter mig till ovan nämnda talare Leffe. Stockport borta få vi avhandla i annat forum.
Bradford borta är en mäktig upplevelse, imponerande arena av rang har ni inte varit här åk dit. Staden i sig inget vidare men med ett hemmasnitt hittills i League Two så snittar The Banthams 17 192 på Valley Parade respekt. Värt att tilläga är att Bradford är ingen liten klubb utan detta är jätten i Leagu Two utan snack. Wimbledon gör det bra och tycker att vi kommer upp i nivå och klass.
Månadens spelare:
Henke: En spelare som vi bara inte har råd att tappa och förlora på grund av skada eller försäljning i januarifönstret är vår egen Ayoub Assal. Visar match efter match vilken hög arbetskapacitet han har. Vi har även möjligheter att använda honom på flertalet sätt på på mittfältet och i anfallet. Frågan är som sagt vad händer i kommande fönster ser små chanser att vi får behålla honom. Hur ersätter vi honom ja det vill man knappast tänka på.
Leffe: Blott 19-årige Isaac Ogundere har verkligen tagit ett rejält kliv framåt i utvecklingen denna säsong och har fått chansen nu två gånger från start under september månad både som mittback och
högerytter. Isaac har inte alls gjort bort sig utan istället visat prov på både säkert försvarsspel samt rörlighet på mittfältet. Härligt med ungdomlig entusiasm så därför går utnämningen denna månad till herr Ogundere.
Månadens mål:
Leffe: Ethan Chisletts frispark en bit utanför straffområdet i matchen borta mot Bradford var verkligen magnifik då den satt som en smäck uppe i vänstra krysset utan chans för målvakten. Sådana
strutar är man ju svag för så självklart får Ethan Chislett priset för ”Månadens mål”.
Henke: Har sett över målen flertalet gånger men som så många andra så är det Wimbledons egen ”Ronald Koeman” som sticker ut med sin frispark mot Bradford. Ethan Chislett det är vackert kan se det om och om igen.
Se och njut septembers finnast mål med Ethan som kung: https://www.youtube.com/watch?v=IemV75dqEPo
Klagomuren:
Leffe: Skador, skador, skador…..
Alex Woodyard, Kyle Hudlin, Paul Osew, Paul Kalmbayi, Nathan Broome och Nathan YoungCombees. Är vi för dåligt tränade eller har vi bara en osannolik otur?Jag misstänker en kombination av ovan nämnda orsaker men visst blir det kännbart när vi redan
från början hade en ganska tunn trupp. Tur att våra ungdomar visat upp en helt annan gnista denna säsong jämfört med föregående och verkligen ger allt när dom får chansen.
Henke: Var är ”The Wimbledon Spirit” som vi varit så kända för både på och utanför planen. Kämpa och gno och aldrig ge upp oavsett vad! Manager efter manager får inte ordning på berg och dalbana med sviktande form och brist på någon form av kontinuitet. September månad gav oss en vinst i Papa Johns Trophy och visst är den viktig för att ingjuta lite självförtroende i både trupp och ledning. Saknar dock en stabil stomme och ett grundspel finns inte idag.
Vad vi ser fram emot nästa månad:
Leffe: Självklart blir derbyt hemma mot Sutton den 15:e oktober månadens höjdpunkt då jag personligen kommer vara på plats för att heja fram The Dons till tre poäng. Ett överkomligt spelschema med matcher mot b.la. Walsall, Colchester, Rochdale och Harrogate bådar även för att vi skall kunna ta en hel del poäng då ju samtliga lag ligger bakom oss i tabellen för tillfället.
Henke: Ser fram emot en tacksam uppgift på pappret när vi möter Colchester, Walsall, Sutton, Rochdale, Crewe och Harrogate. Vi behöver vända på skutan helt klart och det är vi medvetna om. Avbräcket är dock alla skador väntar med iver tillbaka Alex Woodyard som är en ledare med rutin som behövs.
COME ON YOU DONS!!!
