Redan 1-1 efter 5 minuter

Vid matchens nästan första anfall hamnade Argyles låneytter Owen Dale i försvarsposition mot Randell Williams, och lyckades inte rensa trots ett par försök. Williams kunde driva inåt plan och skruva bollen över reservmålvakten Luca Ashby-hammond från svår vinkel. De flesta rapporter säger att det var ett inlägg som råkade gå in, men Williams påstod själv efteråt att det var menat som ett skott. Själv satt jag direkt bakom skottlinjen och är benägen att hålla med honom. Frågetecken tyvärr kring Ashby-Hammond igen som verkade missbedöma bollbanan - det såg ut som han borde kunnat få en hand på den bara han hade tagit ett par steg bakåt eller hoppat lite.

Hemmafansen runt omkring mig var fortfarande igång när Argyle fick hörna. Återigen en riktigt bra sådan från Ronan Curtis fot och där var mittbacken Alex Mitchell för att styra in kvitteringen.

Det var dock fortsatt hemmalaget som höll i taktpinnen och de såg rätt farliga ut varje gång de anföll. De skulle återta ledningen inom en kvart efter en hörna. Ashby-Hammond försökte ta inlägget men var inte tillräckligt stark och hamnade till sist helt avsides, och Readings Paudie O'Connor kunde nicka in bollen i tom bur. Hade målvakten bara stått kvar på linjen hade han haft en bra chans att rädda.

Argyle hade sedan en lysande chans att kvittera efter att Herbie Kanes lobbad boll in i straffområdet hittade mittbacken Mathias Ross helt omarkerad framför mål. Han lutade sig dock bakåt och volleyn seglade en bit över målet.

Sedan var alla 3000 bortasupportrar på fötterna och skrek några minuter inför halvlek, när Aribim Pepple brottades till marken i straffområdet framför dem. Innan dess hade båda han och backen dragit i varandra lite grann men sedan tog Readings Derrick Williams i ordentligt. Efter att ha sett reprisen är min bedömning att hemmalaget hade lite tur där. Lite ironiskt också eftersom Williams var spelaren som brottades till marken av Joe Ralls i hemmamatchen på Home Park, som resulterade inte bara i straff utan även utvisning för Ralls.

Årets Inkast vinner en poäng för Argyle

Om första halvleken för det mesta hade tillhört Reading var det mest Argyle som höll i taktpinnen under andra halvleken, även om matchen fortsatte att bölja fram och tillbaka.

Det var ingen assist för Malachi Boateng rent officiellt, men det var han som skapade läget på ett lite ovanligt sätt. Han hade bollen vid fötterna ute till höger precis framför där jag satt, men istället för att försöka sig på ett inlägg från svår position insåg han att en back hade rört bollen, så lät han bollen rulla ut, plockade upp den och kastade ett blixtsnabbt inkast över backen till Curtis. Curtis hade sedan mycket bättre inläggsläge och trots att första skottet blockerades kunde Caleb Watts skjuta in 2-2 från den lösa returen.

Ashby-Hammond producerade sedan en riktigt bra räddning för att delvis sona sina misstag för Readings två mål.

Det var så nära seger i slutet sedan. Reading hade haft hörna men Argyle kontrade och hade tre mot två läge. Curtis hade bollen och man trodde han skulle servera skottläge, antingen till Dale eller till inbytte Xavier Amaechi på var sin sida om honom. Istället valde han att avsluta själv men missade vänsterstolpen knappt. Domaren blåste av matchen och Dale var sedan helt rasande på honom, och lagkamraterna fick ingripa för att separera dem två.

Mål där hade varit tufft på hemmalaget dock, som hade spelat tillräckligt bra för att förjäna en poäng.

Inget vunnet - men inget förlorat heller

Tabellen ser ungefär ut som innan i playoffkampen. Huddersfield spelade bara 0-0 i leran på Vale Park mot jumbon Port Vale, och Wycombe och Stockport förlorade. Bara Stevenage lyckades ta en 1-0 seger över Wimbledon och klättrade därmed upp till 5:e plats. På tisdag kommer de till Home Park - och på lördag är det Huddersfield.

Prognosen säger att förstemålvakten Conor Hazard är frisk och kan spela på tisdag - det får vi verkligen hoppas. I så fall har vi sett Luca Ashby-Hammonds sista match för Argyle - har svårt att tro att han kommer att få förnyat kontrakt till sommaren givet alla tavlor när han har fått spela. Om inte Hazard skadar sig igen förstås.

En trevlig dag i solen på "The MadStad"

Arenan är ett av många skålformerade nybyggen som dök upp i utkanterna av brittiska städer kring millenieskiftet. Det var ungefär två tredjedels fullt, dvs en publik på 16000, eller ungefär samma som kapaciteten på Home Park. Känslan är förstås annorlunda när arenan är helt fullsatt dock.

Jag satt med mina Readingvänner rätt nära plan på långsidan i en ganska högljudd del av hemmapubliken och lyckades undvika att bli utkastad trots ett par dämpade målfirandegester...

Man tänker inte så mycket på vad folk ropar när man hejar på samma lag, men det märks lite tydligare när man sitter bland motståndarfansen. Det fanns en obligatorisk person som hoppade upp och ropade "Come on ref!" varenda gång beslutet gick "fel" väg. Det fanns en massa rop på "Got the ball, ref!" i samband med varje frispark (det är länge sedan det var det ultimata försvaret för vilken tackling som helst). I samband med en särskild vårdslös tackling där bollen inte berördes ropades det till och med "Come on ref, he was trying to get the ball!"

Är nu i alla fall hemma igen efter en fin resa. 4 matcher, 3 vinster, en oavgjord på en vecka. Ser fram emot nästa gång. Om Argyle tar sig till playofffinalen blir nästa resa i maj - och annars till hösten.